RR:s dom den 22 januari 2001. Hur ska beskattning ske när delägarna vid en intern aktieöverlåtelse får olika köpeskilling per aktie?

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 30 januari 2001.

Inkomstskatt, taxeringsåren 2000-2002

Av RSV överklagat förhandsbesked.

SRN:s förhandsbesked den 21 december 1999 har återgetts i rättsfallsprotokoll 3/2000.

Under rubriken Skälen för Regeringsrättens avgörande anges avslutningsvis följande:

”Av vad nu sagts framgår att det finns oklarheter i en rad hänseenden som har betydelse vid den skattemässiga bedömningen av den planerade överlåtelsen. Enligt Regeringsrättens mening är underlaget så bristfälligt att det inte bör läggas till grund för ett förhandsbesked (jfr RÅ 1989 not. 264). Förhandsbeskedet bör därför undanröjas.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten undanröjer Skatterättsnämndens förhandsbesked och avvisar ansökningen.”

RR:s dom den 17 januari 2001 Avbytare inom jordbruket har ansetts bedriva näringsverksamhet

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 30 januari 2001.

Regeringsrätten har gjort samma bedömning som Skatterättsnämnden och fastställt förhandsbeskedet (jfr protokoll 18/00).

Kommentar:

Förhandsbeskedet gäller inkomstskatt men är initierat med anledning av en ansökan om F-skattsedel. Det har varit oklart om villkoren för utfärdandet av F-skattsedel är för handen, dvs. om den uppgivna verksamheten utgör näringsverksamhet eller inte (prop 1997/98:65 s. 40).

RR:s dom den 29 november 2000 Handelsbolag Skattekonsekvenser när ett fordringsförhållande – mellan ett AB som borgenär och ett kommanditbolag, i vilket AB:et är delägare, som gäldenär – på olika sätt avslutas.

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 30 januari 2001.

Inkomsttaxering 2000-2002

Av RSV och sökanden överklagat förhandsbesked. Skatterättsnämndens besked har inte tidigare refererats i rättsfallsprotokollet.

Av ansökningen framgick, såvitt nu är i fråga, i huvudsak följande.

VMAB förvärvade genom avtal 1991 från TSAB i konkurs en fordran på ett kommanditbolag (KB) för 250 000 kr. Vidare förvärvade VMAB från TSAB det rörelsedrivande bolaget VAB samt övriga rörelsetillgångar som TSAB ägde. VAB var också bolagsman i KB. Övriga bolagsmän i KB var Björn och hans hustru Ann. VAB och Björn var komplementärer, Ann kommanditdelägare. Fordringen på KB uppgår till nominellt drygt 8 mkr. Den uppkom till följd av att verksamheten i KB hade gått med förlust. Nödvändiga medel hade då ställts till förfogande genom successiva lån från TSAB. Vid tidpunkten för överlåtelsen av fordringen från TSAB till VMAB saknade KB betalningsförmåga. Fordringen åsatts därför, vid överlåtelsen, ett symboliskt värde om 250 000 kronor, vilket var det belopp VMAB fick erlägga och också erlade. KB saknar inte längre förmåga att betala fordringen.

Härutöver gäller följande.

Björn var ensam ägare till aktierna i TSAB då fordringen överläts. Eftersom TSAB var försatt i konkurs undertecknades och godkändes angivna överlåtelseavtal emellertid av konkursförvaltaren. Ann ägde vid tidpunkten för överlåtelsen av fordringen samtliga aktier i VMAB. Dessa aktier har numera, genom ett köp, förvärvats av Björn.

V AB har numera fusionerats med VMAB.

Av kommanditbolagsavtalet framgår bl.a. att resultatet av verksamheten i sin helhet skall tillföras VMAB. Anledningen härför är att KB:s enda kund är VMAB. Det är VMAB som agerar utåt mot marknaden. Av kommanditbolagsavtalet framgår även att KB ägs av Björn (47,5 procent), Ann (47,5 procent) och VMAB (5,0 procent) samt att VMAB och Björn är komplementärer och Ann kommanditdelägare.

Det anses som angeläget, att det angivna fordrings-/skuldförhållandet kan elimineras på något sätt.

Ett sätt att eliminera förhållandet vore att KB betalade sin skuld till VMAB. En sådan betalning synes emellertid – i vart fall i förstone – ge upphov till en skattepliktig intäkt för VMAB motsvarande skillnaden mellan erhållen betalning och angivna 250 000 kronor. Eftersom resultatet av verksamheten i KB i sin helhet är hänförlig till VMAB, kan resultatet härav således bli en dubbelbeskattning, först beskattas VMAB för den vinst som uppkommer till följd av betalningen, därefter beskattas VMAB eller har VMAB redan blivit beskattad för de medel ur vilka betalningen tages. Osäkerhet härom råder. Ett alternativ till betalning är att VMAB tillskjuter fordringen som ett kapitaltillskott till KB. Ett tredje alternativ är att VMAB helt enkelt skriver av sin fordran på KB.

Sökandena ställde, såvitt nu är i fråga, följande frågor till Skatterättsnämnden.

Fråga 1:

Kommer VMAB att bli beskattat för mellanskillnaden mellan erhållet belopp och angivna 250 000 kronor?

Fråga 2:

Blir VMAB beskattat, om fordringen överförs till KB som ett kapitaltillskott?

Fråga 3:

Ökar VMAB:s skattemässiga anskaffningskostnad för andelen i KB med 250 000 kronor eller drygt 8 mkr, om fordringen överförs som ett kapitaltillskott och beskattning för tillskottet inte äger rum (Fråga 2)?

Fråga 4:

Blir VMAB beskattat om VMAB efterger fordringen?

Fråga 6:

Påverkas svaren på frågorna 2–4, om VMAB:s ägande i KB ökas som en följd av att fordringen överförs som ett kapitaltillskott (Fråga 2) eller efterges (Fråga 4)?

Skatterättsnämnden beslutade, såvitt nu är i fråga, följande.

”FÖRHANDSBESKED

Fråga 1

VMAB skall beskattas för mellanskillnaden mellan erhållet belopp och angivna 250 000 kr.

Frågorna 2 och 4

VMAB blir uttagsbeskattat.

Fråga 6

VMAB blir beskattat för den resultatökning som uppkommer hos KB när KB:s skuldförhållande till VMAB elimineras.

MOTIVERING

VMAB har en fordran på KB på drygt 8 mkr. Fordringen förvärvades 1991 för 250 000 kr från TSAB:s konkursbo. VMAB förvärvade samtidigt TSAB:s dotterbolag V AB, som har genom fusion uppgått i VMAB.

Av ett kommanditbolagsavtal från 1997 framgår att KB ägs av Björn (47,5 %), Ann (47,5 %) och VMAB (5 %) och att VMAB och Björn är komplementärer och Ann kommanditdelägare. Av kommanditbolagsavtalet framgår vidare bl.a. att resultatet av verksamheten i sin helhet skall tillföras VMAB.

Planer finns nu att eliminera fordringsförhållandet mellan VMAB och KB enligt tre alternativ. Det första alternativet är att KB betalar fordringen, det andra är att VMAB lämnar fordringen som kapitaltillskott till KB och det tredje är att VMAB efterger fordringen. Frågor ställs om vilka skattekonsekvenser dessa alternativ leder till för VMAB.

Alternativ 1 (fråga 1).

Om KB betalar fordringen till VMAB innebär transaktionen beskattning hos VMAB som ett reavinstgrundande fång (jfr RÅ R 77 1:20).

Alternativ 2 (frågorna 2 och 6).

Om VMAB lämnar fordringen som ett kapitaltillskott till KB får det anses vara ett uttag av en tillgång i VMAB:s verksamhet enligt bestämmelserna i punkt 1 a av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370), jfr RÅ 1998 ref. 13.

Nämnden förutsätter att Björns aktier i VMAB är kvalificerade enligt 3 § 12 a mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Vid sådant förhållande är villkoren i 27 § lagen (1998:1600) om beskattning vid överlåtelse till underpris, UPL, inte uppfyllda. Därmed är undantagsreglerna i UPL inte tillämpliga och uttagsbeskattning skall ske.

Vidare innebär elimineringen av fordringsförhållandet att en vinst motsvarande skulden uppkommer hos KB som därmed påverkar det resultat hos KB som VMAB skall ta upp till beskattning.

Alternativ 3 (frågorna 4 och 6).

Skattekonsekvenserna vid en eftergift av skulden blir de samma som i alternativ 2.

Fråga 3 förfaller.”

Såväl VMAB som RSV överklagade Skatterättsnämndens beslut. VMAB yrkade att frågorna 1, 2 och 4 skall besvaras så att beskattning inte skall ske, att fråga 3 skall besvaras så att VMAB:s anskaffningsvärde på andelen i KB ökar med 250 000 kr om beskattning inte äger rum samt att fråga 6 skall besvaras med nej.

RSV yrkade att frågorna 2 och 4 skall besvaras så att beskattningen skall ske som om fordringen hade avyttrats för sitt marknadspris vid tillskottstillfället. Vid sådan utgång ansåg RSV att VMAB:s anskaffningsvärde på andelen i KB ökar med detta belopp. RSV ansåg att fråga 6 skulle avvisas.

Regeringsrätten som var enig meddelade, såvitt nu är i fråga, följande dom.

”SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

De grundläggande omständigheterna i målet är att VMAB förvärvat en lånefordran mot vederlag som väsentligt understiger fordringens nominella belopp och att fordringsförhållandet skall elimineras. Ansökningen avser beskattningseffekterna för VMAB vid tre alternativa förfaranden. Det ena är att gäldenären återbetalar hela lånet. De andra och tredje alternativen är att VMAB skjuter till fordringen som ett kapitaltillskott till gäldenären respektive efterger fordringen.

Av handlingarna i målet framgår beträffande omständigheterna i övrigt bl.a. följande.

Samtliga aktier i VMAB ägs av Björn. Både Björn och VMAB är delägare i KB (komplementärer). VMAB har rätt till hela vinsten av KB:s verksamhet. Den ursprungliga borgenären från vilken VMAB förvärvade fordringen var ett aktiebolag som helt ägdes av Björn och som sedermera försattes i konkurs (TSAB). Björns hustru Ann är också delägare i KB (kommanditdelägare) och ägde tidigare samtliga aktier i VMAB. Enligt avtal mellan Björn, Ann och VMAB är deras andelar i KB 47,5 %, 47,5 % resp. 5 %. KB:s enda kund uppges vara VMAB. Vidare är upplyst i målet att – oavsett om fordringen lämnas som ett tillskott till KB eller efterges – VMAB:s kapitalkonto i KB skall ökas med fordringens nominella belopp och att de övriga delägarna, Björn och Ann, inte skall ”berikas på något sätt”.

Fråga 1

Regeringsrätten har i rättsfallet R77 1:20 funnit att kapitalavbetalningar på ett skuldebrev som förvärvats för en köpeskilling som understeg skuldebrevets nominella belopp innebar avyttring av fordringsrätter och därför föranledde skattskyldighet för realisationsvinst. En bedömning i enlighet med detta avgörande leder till att VMAB som Skatterättsnämnden funnit skall beskattas för skillnaden mellan fordringens nominella belopp och förvärvspriset, om gäldenären återbetalar hela lånebeloppet.

VMAB anför till stöd för sitt yrkande att beskattning inte skall ske hos VMAB om lånet återbetalas att hela resultatet av KB:s verksamhet beskattas hos VMAB och att VMAB och KB i beskattningshänseende utgör en och samma person.

Varken den omständigheten att VMAB enligt den som kommanditbolagsavtal betecknade överenskommelsen har rätt till hela vinsten av KB:s verksamhet eller någon annan omständighet ger anledning till annat ställningstagande än det som gjordes i det angivna rättsfallet. Svaret på fråga 1 skall därför inte ändras.

Frågorna 2 och 4

VMAB:s yrkande innebär att beskattning inte skall ske hos VMAB om bolaget lämnar fordringen som ett kapitaltillskott till KB eller efterger den. Till stöd för yrkandet anförs att hela resultatet av KB:s verksamhet beskattas hos VMAB. VMAB:s uppfattning baseras på allmänna överväganden om hur beskattningssystemet är uppbyggt i här aktuellt avseende och att det inte kan antas syfta till att åstadkomma vare sig dubbel- eller trippelbeskattning. VMAB anser också att uttagsbeskattning inte skall äga rum därför att ett tillskott av fordringen till KB är motiverat av kommersiella skäl.

RSV anför till stöd för sin talan i huvudsak följande. Verkets inställning är att beskattning skall ske utifrån att fordringen avyttras för sitt marknadspris. Genom att fordringen omvandlas från att ha varit en vanlig lånefordran till ett belopp på VMAB:s kapitalkonto hos KB och att det senare bolaget inte är på obestånd får VMAB fullt vederlag för sin fordran. Ingångsvärdet på VMAB:s andel i KB ökar med lånefordringens belopp och VMAB kan göra ett uttag med samma belopp. Det är därför inte fråga om någon underpristransaktion.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Som en förutsättning har i målet angetts att såväl tillskott som eftergift av fordringen skall leda till att VMAB:s kapitalkonto tillförs fordringens nominella belopp. Denna förutsättning innebär emellertid i själva verket att fordringen inte efterges. Anledning saknas därför att besvara fråga 4. Frågan skall alltså avvisas.

Genom tillskott av fordringen avhänder sig VMAB en förmögenhetstillgång i form av en lånefordran, vars marknadsvärde enligt vad som upplysts motsvarar fordringens nominella belopp. Ett motsvarande belopp tillförs VMAB:s kapitalkonto i KB. I målet finns ingen uppgift om huruvida VMAB är skyldig att betala in någon avtalad insats och, om sådan skyldighet föreligger, med vilket belopp insats skall göras och har gjorts. Med hänsyn till att VMAB:s ägarandel i KB angetts till 5 % får det anses berättigat att anta att ett tillskott av fordringen inte till någon del behöver tas i anspråk för att täcka en brist i VMAB:s avtalade insats. Tillskott av fordringen får därför anses leda till att VMAB får ett tillgodohavande hos KB som motsvarar beloppet av den tillskjutna fordringen. VMAB har alltså bytt en fordran på KB mot ett annat slags fordran, vilket får anses innebära att en avyttring har skett.

Fråga 3

Med hänsyn till svaret på fråga 2 förfaller fråga 3.

Fråga 6

Det har under skriftväxlingen i Skatterättsnämnden och i Regeringsrätten rått oklarhet om vad som avses med fråga 6. I Regeringsrätten har VMAB angett dels att frågan avsåg en situation där bolagsmännen genom en ändring av bolagsavtalet skulle öka VMAB:s ägarandel i KB, dels att det enligt VMAB:s mening inte finns anledning att göra en sådan ändring eftersom VMAB:s kapitalkonto i KB ökar med fordringens nominella belopp. Med hänsyn till denna inställning finner Regeringsrätten att fråga 6 inte skall besvaras.

Inkomstskattelagen (1999:1229) skall tillämpas fr.o.m. 2002 års taxering i stället för bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Denna författningsändring påverkar dock inte de lämnade svaren. Det saknas därför anledning att på grund av författningsändringen begränsa giltighetstiden för förhandsbeskedet.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten fastställer förhandsbeskedet såvitt avser fråga 1.

Regeringsrätten ändrar förhandsbeskedet såvitt avser fråga 2 och förklarar att fordringen om den lämnas som kapitaltillskott skall anses avyttrad för sitt marknadsvärde. Vidare undanröjer Regeringsrätten förhandsbeskedet såvitt avser frågorna 4 och 6 och avvisar dessa frågor.”

RR:s dom den 17 januari 2001 Överlåtelse av fastigheter till aktiebolag

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 30 januari 2001.

Inkomsttaxering 2000-2002

Överlåtelse av fastigheter till ett aktiebolag, som till 40 % ägts av barnen till överlåtaren, till ett pris som understiger taxeringsvärdena har bedömts som gåva. Värdeminskningsavdrag skulle ej återföras.

Överklagat förhandsbesked.

RSV överklagade SRN:s förhandsbesked enligt rättsfallsprotokoll 38/99, såvitt avser frågorna 1 och 2 och yrkade att RR skulle förklara att överlåtelsen är att betrakta som en sådan avyttring som skall realisationsvinstbeskattas (fråga 1) samt att återföring av avdrag för värdeminskning och värdehöjande reparationer skall ske (fråga 2). Till stöd för sin talan anförde RSV i huvudsak följande.

Det finns tre möjliga tolkningar av RR:s praxis beträffande överlåtelse av fastighet till underpris till aktiebolag som delvis ägs av överlåtarens barn. I samtliga fall utgår man ifrån att överlåtelsen sker till ett pris som understiger taxeringsvärdet på fastigheten. Skillnaden avser hur man sedan skall göra bedömningen av om överlåtelsen väsentligen innebär en gåva eller inte. En tolkning är att barnens andel i aktiebolaget är det enda som är av betydelse. En annan tolkning, som företräds av SRN, är att det även har betydelse hur stor skillnaden är mellan taxeringsvärdet och marknadsvärdet. Den tredje ståndpunkten är den som RSV hävdat i SRN, nämligen att inte bara barnens ägarandel i aktiebolaget utan även skillnaden mellan överlåtelsepriset och taxeringsvärdet har betydelse.

Motparten bestred bifall till överklagandet. Till stöd för sin inställning anförde motparten bl.a. följande. RSV anser att bedömningen av om den aktuella överlåtelsen skall anses vara en gåva eller ej skall ske med ledning av skillnaden mellan överlåtelsepriset och taxeringsvärdet. Eftersom denna skillnad är begränsad vill RSV hävda att det inte föreligger en gåva. I rättsfallet RÅ 1993 ref. 43 uttalades att frågan om det föreligger en gåva inte enbart kan avgöras med beaktande av det förhållandet att förvärvspriset understiger taxeringsvärdet. Bedömningen skall enligt Regeringsrätten även ske genom en prövning enligt de allmänna civilrättsliga kriterier som gäller för gåva, vilket innebär att frågan är om det skett en förmögenhetsöverföring eller inte. Denna fråga måste avgöras med ledning av fastigheternas verkliga värden. Som framhållits har de fastigheter som skall överföras betydande övervärden.

RR fastställde SRN:s förhandsbesked i de delar som överklagats.

”SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE”

Frågan i målet är om överlåtelsen av fastigheterna i inkomstskattehänseende skall behandlas som avyttring eller gåva. Överlåtelsen skall ske mot en ersättning som understiger fastigheternas taxeringsvärden.

En överlåtelse av en fastighet till närstående eller till ett av närstående ägt bolag behandlas normalt som en gåva om ersättningen understiger taxeringsvärdet. En motsvarande överlåtelse till ett av överlåtaren helägt bolag behandlas däremot som en avyttring eftersom det saknas ett gåvomoment, se RÅ 1993 ref. 43. I det nyssnämnda rättsfallet likställde Regeringsrätten med överlåtelse till ett av överlåtaren helägt bolag även fall där närstående ägde 20 procent av det förvärvande bolaget. Den nu aktuella överlåtelsen av fastigheter skall ske till ett bolag där 40 procent ägs av närstående till överlåtaren. Enligt Regeringsrättens mening blir gåvomomentet därigenom så betydande att överlåtelsen bör behandlas som en gåva. Regeringsrätten gör i övrigt samma bedömning som Skatterättsnämnden såvitt avser de frågor som överklagats.

Sedan förhandsbeskedet meddelades har kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt upphävts och ersatts av inkomstskattelagen (1999:1229) som, med vissa undantag, skall tillämpas fr.o.m. 2002 års taxering. Författningsändringarna påverkar inte svaret på de frågor som målet avser. Det saknas därför anledning att begränsa giltighetstiden för förhandsbeskedet i de nu aktuella delarna.”

KR:s i Stockholm dom den 24 januari 2001 Betalkort från arbetsgivaren har ansetts vara en skattefri förmån av begränsat värde då kortet är av väsentlig betydelse för att den skattskyldige ska kunna utföra sina arbetsuppgifter, förmånen är av begränsat värde för den anställde och förmånen inte utan svårighet kan särskiljas från nyttan i anställningen

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 30 januari 2001.

Anställda i ett företag fick kostnadsfritt betalkort, som utan inskränkning kunde användas för privat bruk, s.k. företagsupphandlade privatkort.

Företaget gjorde gällande att betalkort utfärdades för anställda som på grund av tjänsteresor hade behov av att kunna göra reseutlägg för företagets räkning. Därigenom möjliggjordes att rutinen för reseförskott kunde tas bort. Företaget betalade årsavgiften för korten medan samtliga övriga fakturor tillställdes kontoinnehavarna direkt.

Skattemyndighetens beslut att påföra företaget arbetsgivaravgifter på värdet av årsavgifterna för betalkorten undanröjdes av LR, som fann att betalkorten var av väsentlig betydelse för utförandet av de anställdas uppgifter, att förmånen av korten var av begränsat värde för de anställda och att förmånen för de anställda inte utan svårighet kunde särskiljas från nyttan i anställningen.

I frågan huruvida tillgång till betalkort var av väsentlig betydelse för utförandet av arbetsuppgifterna uttalade LR att det var av särskilt intresse att korten utfärdats på grund av tjänsteutövningen efter en – i och för sig generös – behovsprövning. LR fann också sannolikt att innehav av betalkort underlättade utförandet av arbetsuppgifterna.

I frågan huruvida förmånen utan svårighet kunde särskiljas från nyttan i anställningen uttalade LR följande. ”Fakturorna skickas hem till den anställde, som sedan har att redovisa och återkräva betalning från bolaget för de särskiljbara poster som hänför sig till bruk i tjänsten. För att nyttan i tjänsten skall kunna särskiljas från privat nytta krävs att en bedömning görs i varje enskilt fall med en noggrann granskning av samtliga fakturor för en jämförelse av vilken nytta som överväger. Detta kan inte anses vara möjligt att utföra utan viss svårighet. Att poster på fakturan är särskiljbara har i sig inget självständigt värde för den bedömningen.”

Att förmånen hade begränsat värde för de anställda var ostridigt.

KR gjorde samma bedömning som länsrätten.

Kommentar:

RSV avser att överklaga domen. RSV menar att bestämmelsen inte undantar förmåner från skatteplikt där det privata nyttjandet och värdet därav, såsom beträffande betalkorten, på ett klart sätt kan särskiljas och värderas. I propositionen nämns telefonabonnemang som arbetsgivaren står för som exempel där det klart går att särskilja förmånen. Privata telefonsamtal kan särskiljas från tjänstesamtalen genom t.ex. en specificerad telefonräkning. Värderingen av den privata nyttan kan däremot svårligen göras i fråga om en tidningsprenumeration eller användandet av en persondator för privat bruk när datorn har betalats av arbetsgivaren (prop 1994/95:182 s. 39 f och 44).

Meddelade prövningstillstånd

Område: Meddelade prövningstillstånd

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 30 januari 2001.

Saken: Fråga om dubbelbeskattningsavtal i visst fall utgjort hinder mot beskattning enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

Klagande: Den skattskyldige.

Lagrum: 4, 5 och 8 §§ lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., artiklarna 7, 14, 15, 17 och 26 i dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Nederländerna (SFS 1992:17).

Saken: Fråga, vid tillämpning av det s.k. fullföljdskravet i 7 § 6 mom. femte stycket SIL, om vilken tidsperiod som bedömningen bör avse, vilket utrymme som finns för s.k. eftersyn och vilken betydelse som skall tillmätas det förhållandet att det är fråga om en relativt nybildad stiftelse.

Klagande:Den skattskyldige.

Lagrum: 7 § 6 mom. lagen (1947:546) om statlig inkomstskatt.

Saken: Fråga vid återläggning av utgifter för värdehöjande reparationer och underhåll i samband med fastighetsavyttring, om vilka arbeten som skall beaktas. I Regeringsrätten är särskilt fråga om utgifter för periodiskt underhåll enligt plan (RSV:s överklagande) och för anpassning av lokaler till ny hyresgäst (den skattskyldiges överklagande).

Klagande: Riksskatteverket och den skattskyldige.

Lagrum: Punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370).