KR:s i Stockholms dom den 8 maj 2001 Avdrag för reparationskostnader – jordbruksfastighet

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 5 juni 2001.

Inkomsttaxeringen 1990

Totalkostnaden för reparationen uppgick till 33 Mkr exkl. kostnad för nytt garage.

Ytan som berördes av reparationen var 667 kvm och kostnaden per kvm uppgick till 46 477 kr.

I deklarationerna skedde avdrag för reparationskostnader med följande belopp:

– 1989 års taxering 4 030 387 kr,

– 1990 års taxering 11 783 805 kr,

– 1991 års taxering 2 511 933 kr.

SKM yrkade hos länsrätten att reparationsavdraget vid 1990 års taxering skulle nedsättas med 11 042 8488 kr. Utredning beträffande fördelningen av vilka kostnader som hänför sig till reparation och vilka som är ombyggnad hade företagits av skattmyndighetens byggnadssakkunniga. Enligt dessa kunde avdrag endast medges med 4 771 344 kr. Större andel än så av de totala kostnaderna som lagts ned på arbete på huset kunde inte hänföras till kostnader för reparation och underhåll för vilka direktavdrag kan medges. På fastigheten företagna åtgärder har nämligen inneburit en så omfattande renovering att det måste anses att man, utöver förekommande tillbyggnad, uppfört ett nytt hus inom det gamlas ram. Då avdrag redan yrkats och medgivits taxeringsåret 1989 med 4 030 387 kr återstod vid 1990 års taxering 740 957 kr. Vid 1991 års taxering medgavs inte yrkat reparationsavdrag av SKM.

Länsrätten gjorde följande bedömning.

På fastigheten har ostridigt företagits en genomgripande renovering som innefattat åtgärder av vilka en del är att betrakta som reparation och underhåll och andra som om- eller tillbyggnad. Parterna är eniga om att den yta som omfattats av dessa arbeten uppgår till 797 kvm, varav 130 kvm utgör ett nybyggt garage. Den totala kostnaden för projektet har ostridigt uppgått till 35,5 Mkr, varav 2,5 Mkr avser kostnaden för garaget. SKM har inte ifrågasatt kostnaden för att iordningställa fasaden eller för att renovera takfoten.

Enligt länsrätten framstår, med vissa nedan kommenterade undantag, antalet renoverade kvadratmeter som den mest exakta grunden för fördelning av hur stor del av nedlagda kostnader som skall anses hänförliga till reparation respektive ombyggnad. Garaget skall undantas från beräkningen eftersom både ytan och utläggen för denna del av fastigheten lätt kan särskiljas. Den yta som omfattas blir 667 (797-130) kvm. Från den totala kostnaden 35,5 Mkr dras kostnaden för garaget 2,5 Mkr.

Vissa andra kostnader kan liksom kostnaden för garaget särskiljas som kostnaderna för renovering av fasad (1,3 – 1,4 Mkr) och takfot (700 000 kr).

Direktavdrag medgavs för dessa kostnader av länsrätten. Kvar att fördela på 667 kvm kvarstod härefter 31 (35,5 – 2,5 – 1,3 – 0,7) Mkr. Kostnaden per kvm uppgick således till i genomsnitt 46 477 (31 Mkr/667) kr.

Länsrätten konstaterade vidare följande.

Av ingivna ritningar och av skriftväxlingen i målet framgår att den renovering som företagits har varit mycket omfattande. Bl.a. har byggnadens standard höjts anmärkningsvärt. Om karaktären av en byggnad, eller delar av denna, i väsentlig mån förändras föreligger en ombyggnad. Det är givet att ju fler delar av en byggnad som byggs om, desto mindre blir utrymmet för reparation. Då det är omöjligt att uppnå en exakt fördelning av vilka delar av byggnaden som skall anses vara reparerade och vilka som skall anses vara ombyggda, är det nödvändigt att göra en skälighetsavvägning. Ändringsarbetena på övervåningen är av den omfattningen, att kostnaden härför måste anses vara hänförlig till icke avdragsgill kostnad för ombyggnad. Detsamma är fallet beträffande källarvåningen. Vad gäller bottenvåningen har de flesta rummen berörts av sådan ombyggnad att det inte kan vara fråga om reparation och underhåll. Exempel på detta är att många väggar har flyttats och att några rum har fått fast inredning som möjliggör en annan användning av rummen än vad som tidigare varit fallet. Endast matsalen och salongen – sammanlagt 107 kvm – kvarstår i det närmaste oförändrade efter renoveringen. Länsrätten finner därför, i likhet med skattemyndigheten, att endast 107 kvm av byggnadens yta berättigar till direktavdrag, det vill säga 4 973 039 (107 x 46 477=) kr.

Sammanfattningsvis skall avdrag medges för reparationskostnader med

6 973 039 (1 300 000 + 700 000 + 4 973 039) kr. Eftersom taxeringsåret 1989 redan medgivits avdrag med 4 030 387 kr återstår 2 942 652 kr att nyttja vid 1990 års taxering.

Inkomsttaxeringen 1991

SKM medgav inte yrkat avdrag för reparationskostnader 2 511 933 kr.

Länsrätten ändrade inte SKM:s beslut.

Kammarrätten

Den skattskyldige överklagade och yrkade i första hand de avdrag som skett i deklarationerna och i andra hand ett avdrag om drygt 15 Mkr.

Kammarrätten fann att vad klaganden anfört och vad som i övrigt framkommit i målen föranleder inte kammarrätten att frångå länsrättens bedömningar.

Kommentar:

Även efter skattereformen 1990 kan ett småhus på en lantbruksenhet dvs. privatbostadsfastighet, om småhuset har en storlek om minst 400 kvm och nybyggnadsår före år 1930, efter begäran av ägaren räknas som näringsfastighet (2 kap. 9 § IL).

SRN:s förhandsbesked den 9 maj 2001 Inkomstskatt

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 5 juni 2001.

Inlösen av andelar

Omkostnadsbelopp vid nedsättning av aktiekapital genom inlösen av andelar beräknas genom fördelning av anskaffningsvärdet för inlösenandelar och övriga andelar med utgångspunkt i marknadsvärdena vid avskiljandet för inlösen

SAKOMSTÄNDIGHETER

Sökanden äger samtliga andelar i ett nederländskt bolag (BV). BV avser att nedsätta aktiekapitalet genom inlösen av andelar. Sökandens genomsnittliga anskaffningsvärde för samtliga andelar i BV är 1 kr. per andel. Inlösen ska ske till en kurs på 1 kr. per andel. Andelarnas marknadsvärde bedöms vara 2,50 kr. per andel.

Sökanden önskar svar på frågan om skattepliktig kapitalvinst uppkommer vid inlösen av andelar i BV till en kurs som motsvarar sökandens genomsnittliga anskaffningsvärde för samtliga andelar omedelbart före beslutet om inlösen.

FÖRHANDSBESKED

”Skattepliktig kapitalvinst uppkommer för sökanden vid inlösen av andelar i BV för ett belopp som för varje andel motsvarar sökandens genomsnittliga omkostnadsbelopp för samtliga andelar i BV omedelbart före beslutet om inlösen.”

MOTIVERING

”Genom Regeringsrättens avgörande RÅ 1997 ref. 43 I har slagits fast vilka principer som gäller i fråga om beräkning av omkostnadsbelopp vid nedsättning av aktiekapital vid inlösen av aktier. Även om vissa omständigheter är annorlunda i förhållande till ovannämnda rättsfall föranleder detta inte någon annan bedömning än enligt nämnda rättsfall. Vid sådant förhållande skall en proportionering av anskaffningsutgifterna för inlösta och kvarvarande aktier göras på motsvarande sätt som enligt rättsfallet.”

Kommentar:

Förhandsbeskedet har överklagats av RSV.

SRN:s förhandsbesked den 29 maj 2001 Är skatteflyktslagen tillämplig i visst fall?

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 5 juni 2001.

Taxeringsåret 2002

A äger tillsammans med sin make 2/3 av AB X. Återstående del av nämnda bolag ägs av A:s bror. I AB X finns ett skattemässigt outnyttjat underskott. A har tidigare år lämnat villkorat aktieägartillskott till bolaget.

A och hennes make äger också aktier i AB Y. Aktier i detta bolag kan under 2001 komma att säljas externt, varvid en reavinst förväntas.

A och hennes make avser att förvärva A:s brors aktier i AB X till marknadspris. Efter förvärvet kommer A och hennes make att äga 50 % vardera av bolaget.

De avser att härefter sälja sina aktier i AB Y till AB X. Försäljningen kommer att ske till underpris. Ersättningen kommer dock inte att understiga de omkostnadsbelopp som gäller för aktierna.

De aktier som AB X förvärvar i AB Y kan senare antagas bli föremål för extern försäljning, varvid en reavinst uppkommer. Denna kan då kvittas mot i bolaget sedan tidigare befintligt underskott.

I AB X kommer härefter att finnas möjlighet till vinstutdelning. Denna möjlighet kommer att användas för återbetalning av det villkorade aktieägartillskott som A tidigare tillskjutit till bolaget. Efter det att aktieägartillskottet återbetalas får A:s bror möjlighet att till marknadspris återköpa sina tidigare aktier i bolaget.

A frågade följande: Kommer skatteflyktslagen att bli tillämplig på det ovan angivna förfarandet?

Skatterättsnämnden beslutade följande.

”FÖRHANDSBESKED

Lagen (1995:575) mot skatteflykt (skatteflyktslagen) är inte tillämplig.

MOTIVERING

Frågan gäller om skatteflyktslagen är tillämplig på det planerade förfarandet som innebär att A och hennes man i stället för att själva avyttra aktierna i AB Y överlåter aktierna till underpris till sitt bolag AB X som därefter avyttrar aktierna i AB Y med kapitalvinst.

Nämnden gör följande bedömning.

Enligt 2 § 1 skatteflyktslagen gäller att hänsyn inte skall tas till en rättshandling om rättshandlingen, ensam eller tillsammans med annan rättshandling, ingår i ett förfarande som medför en väsentlig skatteförmån för den skattskyldige.

A:s överlåtelse av aktierna i AB Y innebär ingen skatteförmån för henne. Att AB X sedan vidareförsäljer aktierna med en kapitalvinst innebär inte en skatteförmån för A i skatteflyktslagens mening.

Slutsatsen är att skatteflyktslagen inte är tillämplig på det i ansökningen beskrivna förfarandet.”

Kommentar:

Överklagas inte av RSV.

SRN:s förhandsbesked den 29 maj 2001 Avdrag för kostnad för pensionsutfästelse Ett företag har ansetts vara arbetsgivare till styrelsens ordförande och ha rätt till avdrag för kostnad för att trygga pensionsutfästelse till honom

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 5 juni 2001.

Inkomsttaxeringarna 2001 – 2003

En person (X) som varit VD för ett företag har övergått till att vara ”arbetande” styrelseordförande. Företaget och X ställer följande båda frågor.

Fråga 1

Har företaget rätt till avdrag för att trygga utfästelse om pension gentemot X enligt punkt 20 b – c av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (KL) (”huvudregeln”) med underlaget för avdraget beräknat utifrån andra stycket av punkt 20 c av dessa anvisningar?

Fråga 2

Om svaret på fråga 1 blir nej har då X privat rätt till avdrag för pensionsförsäkringspremie enligt punkt 6 andra stycket 2 b av anvisningarna till 46 § KL?

Frågorna avser också avdrag enligt motsvarande bestämmelser i inkomstskattelagen.

”FÖRHANDSBESKED

Fråga 1

Företaget har rätt till avdrag för att trygga utfästelse om pension för X enligt bestämmelserna i punkt 20 b-c av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370), KL.

MOTIVERING

Fråga 1

X var tidigare VD i företaget. Han har nu frånträtt denna befattning för att i stället bli ”arbetande” styrelseordförande i företaget med 80 procent av den tidigare lönen och andra förmåner. Pensionsförmånerna, som är premierelaterade, skall dock ligga kvar på oförändrad nivå.

I punkt 20 b av anvisningarna till 23 § KL stadgas om arbetsgivares kostnader för att trygga utfästelse om pension till arbetstagare. Frågan är om företaget skall betraktas som arbetsgivare till X i ovan nämnda hänseende.

Inom skatterätten saknas en självständig definition av arbetsgivar- respektive arbetstagarbegreppet utan tillämpningen av begreppen aktualiseras främst inom arbetsrätten. Utvecklingen har medfört att begreppen har förändrats under tidens gång. Vidare påverkas begreppen av syftet med den lagstiftning som skall tillämpas (se SOU 1993:32 s. 216 ff.).

Anledning saknas att i förevarande sammanhang tolka begreppet snävt sett mot bakgrund av att syftet med reglerna om avdrag för pensionsutfästelse är att ge pensionsskydd. Med hänsyn härtill och till X:s arbetsuppgifter får företaget i detta sammanhang ses som X:s arbetsgivare. Företaget har därför rätt till avdrag för att trygga pensionsförmåner för X i den omfattning som stadgas i ovan nämnda bestämmelser.

Från och med 2002 års taxering skall inkomstskattelagen (1999:1299) tillämpas i stället för KL, vilket dock inte påverkar förhandsbeskedet.

Med hänsyn till svaret på fråga 1 förfaller fråga 2.”

En ledamot i nämnden var skiljaktig såvitt avser motiveringen och anförde följande.

Av utredningen framgår att stämman utsett X till ledamot av företagets styrelse samt att denna styrelse genom särskilt beslut har utsett honom till s.k. arbetande styrelseordförande. Styrelsen har vidare bestämt de tämligen omfattande arbetsuppgifter som han därvid skall fullgöra, bl.a. att delta i ledningsgruppens arbete. Styrelsen har också beslutat att hans arbetsinsats tidsmässigt skall motsvara lägst 80 % av en heltidsanställning.

Enligt min mening går X arbetsuppgifter och arbetstid uppenbart långt utöver vad som normalt gäller för en ordförande i en styrelse. Dessa förhållanden, som således följer av styrelsens beslut, får i förening med den omständigheten att X direkt övergår från sitt arbete som verkställande direktör till att bli arbetande styrelseordförande anses innebära att X – utöver sitt styrelseuppdrag – även fortsättningsvis är anställd av företaget. Företaget är således X:s arbetsgivare i den mening som detta uttryck har i punkt 20 b – c av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370) respektive 28 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) och har därför rätt till avdrag för pensionskostnader i enlighet med de nämnda bestämmelserna.

Kommentar:

RSV avser att överklaga förhandsbeskedet.

SRN:s förhandsbesked den 7 maj 2001 Väsentlig anknytning A:s innehav i ett helägt förvaltande bolag, direkt och indirekt innehav (ej över tio procent i något av bolagen) i sex bolag samt att kvarstå som styrelseledamot i ett av bolagen, medför inte väsentlig anknytning till Sverige efter utflyttning.

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 5 juni 2001.

Inkomstskatt. Taxeringsåren 2001-2003.

Skatterättsnämndens förhandsbesked

Fråga 1

A kommer efter utflyttningen till land B inte att anses ha väsentlig anknytning till Sverige enligt punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen (1928:370), KL.

MOTIVERING

Fråga 1

Av punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 53 § KL följer att en från Sverige utflyttad person kan anses bosatt i Sverige om han fortfarande har väsentlig anknytning hit. Vid bedömningen av om väsentlig anknytning föreligger skall bl.a. beaktas sådana omständigheter som att han bedriver näringsverksamhet i Sverige eller är ekonomiskt engagerad i Sverige genom innehav av tillgångar som direkt eller indirekt ger honom ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet.

Såvitt framgår av handlingarna kommer A efter utflyttningen inte att ha någon annan anknytning till Sverige av betydelse än att han äger en del värdepapper direkt och indirekt genom sitt helägda bolag C. I bolaget C bedrivs numera enbart förvaltning av värdepapperen. Utöver innehavet i bolaget C består A:s direkta och indirekta innehav av aktier och teckningsoptioner i sex svenska bolag inom samma sektor. Tre av bolagen är noterade på Stockholmsbörsen. Avsikten är att de övriga bolagen så småningom också skall noteras. Dessa har idag mellan 20-350 delägare. Ingen av dessa delägare är närstående till A. A:s innehav överstiger inte tio procent i något av bolagen. A kommer att kvarstå som styrelseledamot i ett av bolagen. A:s innehav i detta bolag, som för övrigt är börsnoterat, är drygt två procent.

Enligt nämndens bedömning består A:s innehav inte av sådana tillgångar som ger honom ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet i Sverige. Eftersom omständigheterna i övrigt inte föranleder till annan bedömning kan A efter utflyttningen inte anses ha sådan väsentlig anknytning till Sverige att han skall anses bosatt här.

Från om med 2002 års taxering skall inkomstskattelagen (1999:1229) tillämpas i stället för KL, vilket dock inte påverkar förhandsbeskedet.

Kommentar:

RSV har överklagat förhandsbeskedet och yrkat att A efter utflyttningen ska anses ha väsentlig anknytning till Sverige.