I de rättsfall som återges i detta protokoll har av sekretess- och integritetsskäl alla egennamn anonymiserats. Detta gäller även i de fall i övrigt direkta citat ur domar och beslut återges.
RR:s dom den 27 maj 2002, mål nr 6304-2001 Inkomstskatt
Område: Regeringsrätten
Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 11 juni 2002.
Skattefrihet för utdelning från utländskt dotterbolag samt skatteflyktslagen
Utdelning från nederländskt BV bestående av i Nederländerna skattefri kapitalvinst från avyttring av dotterdotterbolag är skattefri.
Skatterättsnämndens förhandsbesked har refererats i rättsfallsprotokoll 25/01.
Riksskatteverket överklagade frågorna 2 och 3 och hemställde att Regeringsrätten skulle förklara att MB inte är frikallat från skattskyldighet för utdelningen från BV samt att förhandsbeskedet skulle fastställas såvitt avser fråga 3.
Regeringsrätten angav att det förfarande som Skatterättsnämndens prövning omfattar med avseende på nu aktuella frågeställningar avser följande händelseförlopp. MB, som är moderbolag i en koncern som består av ett nederländskt företag med svenska dotterbolag, avser att genom en underprisöverlåtelse överlåta andelar i ett par svenska företag till de svenska dotterbolagen. Något eller några av dessa företag kommer härefter att avyttras. Den kapitalvinst som därvid kan uppkomma och som är skattefri för dotterbolaget i Nederländerna avser sist nämnda företag att dela ut till sitt moderbolag, MB.
Regeringsrätten gjorde följande bedömning.
”Skatterättsnämnden har, mot bakgrund av de i ansökan om förhandsbesked givna förutsättningarna rörande MB-koncernen, funnit att den skattefrihet som kan föreligga för MB för utdelningen från sitt nederländska dotterbolag inte påverkas av den skattefria kapitalvinsten på försäljningarna av några eller något av dotterbolagen. Regeringsrätten gör i detta avseende samma bedömning som Skatterättsnämnden.
Vad härefter gäller frågan om lagen (1995:575) mot skatteflykt (skatteflyktslagen) är tillämplig på förfarandet framgår att det nu aktuella förfarandet endast utgör slutled i en sammansatt transaktionskedja som i övrigt innehåller flera led som inte omfattas av Skatterättsnämndens prövning. Då det inte är möjligt att i ett fall som det förevarande uttala sig om skatteflyktslagens tillämplighet på endast en del av en längre transaktionskedja bör förhandsbeskedet i denna del undanröjas och ansökningen i motsvarande del avvisas.”
REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
”Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked såvitt avser fråga 2. Regeringsrätten undanröjer förhandsbeskedet såvitt gäller fråga 3 och avvisar ansökningen i denna del.”
RR:s dom den 23 april 2002, mål nr 2526-2001 Energiskatt. Elektrisk kraft
Område: Regeringsrätten
Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 11 juni 2002.
Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked vilket innebär att lagerhållning av tillverkad produkt kan inte anses ingå i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet vid tillämpningen av 11 kap. 3 § första stycket 1 lagen (1994:1776) om skatt på energi, LSE.
Punktskatt – energiskatt, redovisningsperioder under tiden 1 oktober 2000 – 30 september 2003.
Skatterättsnämndens förhandsbesked den 26 mars 2001 har refererats i rättsfallsprotokoll nr 14/02.
Bolaget överklagade förhandsbeskedet och yrkade att Regeringsrätten med ändring av beskedet skall uttala att den i ärendet avsedda elektriska kraften skall anses förbrukad i tillverkningsprocessen.
RR angav följande:
”SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden”.
REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked.”
KR:s i Göteborg dom den 18 april 2002, mål nr 4629–4635-2001
Område: Kammarrätten
Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 11 juni 2002.
Ska behandling/rådgivning som tillhandahålls av konsulenter – med syfte att för enskilda eller grupper av medlemmar uppnå livsstilsförändring vad gäller matkonsumtion, motion och bestående viktminskning – bedömas omfattas av begreppet sjukvård enligt ML?
Mervärdesskatt
Kammarrätten har ansett att ett bolag med ovan angivna verksamhet inte kan anses tillhandahålla sådan sjukvård eller sjukvårdande behandling som enligt 3 kap. 4 och 5 §§ mervärdesskattelagen (1994:200), ML, ska undantas från skatteplikt.
Bakgrunden är i huvudsak följande.
Bolagets verksamhet består i tillhandahållande av kurser och korrespondens samt behandling för enskilda och grupper av medlemmar avseende viktminskning, viktkontroll samt därmed förenlig verksamhet. Gruppbehandling sker genom kurser med ett i princip obegränsat antal veckokurstillfällen. Inför varje termin utarbetar bolaget, i samråd med medicinsk sakkunskap, program för verksamheten. För varje kurstillfälle genomförs ett tema. Dessa temata rör främst kostlära, viktminskningsteknik, beteendevetenskap och motionsråd. Bolaget använder i huvudsak eget framtaget utbildningsmaterial. Själva utbildningen leds av konsulenter som rekryterats bland de egna medlemmarna. Konsulenterna genomgår grundläggande utbildning i bl.a. framställningsteknik och pedagogik vartill kommer fortlöpande utbildning. Bolaget samarbetar med läkare och dietister. Bolaget har som mål för sin verksamhet att medlemmarna (enskilda och patientgrupper) ska uppnå en livsstilsförändring vad gäller matkonsumtion, motion och vikt och därtill bestående viktminskning.
Skattemyndighetens inställning i länsrätten.
Enligt 3 kap. 4 § ML undantas sjukvård från skatteplikt. I 5 §, samma kapitel, definieras vad som avses med sjukvård och det räknas upp ett antal åtgärder som skall vara för handen för att fråga skall vara om en sjukvårdstjänst i ML:s mening. Åtgärderna måste dessutom vidtas vid sjukhus eller annan inrättning som drivs av det allmänna eller inom enskild verksamhet eller vid inrättningar för sluten vård. Åtgärderna kan också vidtas av någon med legitimation att utöva yrke inom sjukvården och skall då rymmas inom behörigheten för denna. Bolaget kan inte anses tillhandahålla sjukvård såsom denna definieras i ML och myndigheten anser vidare att de svenska reglerna överensstämmer med motsvarande bestämmelser i sjätte mervärdesskattedirektivet (art. 13 A 1 b och c). Omfattningen av vad som skall anses vara mervärdesskattefritt beror enligt direktivet dessutom i hög grad på hur de enskilda medlemsstaterna definierar begreppet sjukvård, läkarvård etc. De tjänster bolaget tillhandahåller ska därför medföra skatteplikt och utgående skatt ska följaktligen redovisas på den ersättning som bolaget erhåller för tjänsterna.
Bolagets inställning i länsrätten.
I princip bedriver samtliga landsting i landet en med bolaget konkurrerande verksamhet och väsentligen utifrån samma riktlinjer. Såväl hos bolaget som hos tre särskilt undersökta sjukhus sker uppföljning av dess medlemmar/patienter. Bolaget har i verksamheten tillgång till läkare, dietister och sjuksköterskor och anlitar konsulenter med egna erfarenheter och med särskild utbildning. Konkurrenternas personal rekryteras ur och består i princip av samma yrkesgrupper. Bolaget, liksom dess konkurrenter, har ett snarlikt innehåll som omfattar vägning, information om kosthållning, ätbeteende, näringslära och matlagning. Behandlingsmålet är också detsamma, nämligen bestående livsstilsändring, mat och viktbalans samt viktminskning. Som framgår är likheterna mellan de båda verksamheterna så betydande att det i vissa fall är fråga om identitet. Däremot föreligger den skillnaden att bolagets verksamhet belastas med utgående moms medan konkurrenternas verksamhet är skattefria. Detta måste strida mot likabehandlingsprincipen och ska bedömas som oförenligt med de grundläggande värderingarna om beskattning enligt såväl svensk rätt som enligt EG-rätten. Bolagets verksamhet borde således anses utgöra sjukvård eller därmed jämförlig vård av samma skäl som konkurrenterna bedöms tillhandahålla sjukvård. I vart fall fördragsrättsligt kan det inte råda något tvivel om att Sverige har att följa EG-rätten i dess konkreta innehåll och att det vid oklarheter finns en skyldighet för svenska domstolar att inhämta tolkningsbesked av EG-domstolen. Sjätte direktivet torde för övrigt ha direkt effekt vilket borde medföra att bolagets verksamhet ska befrias från skyldigheten att redovisa utgående skatt.
Länsrättens bedömning.
Efter hänvisning till innehållet i 3 kap. 4 och 5 §§ ML och i 1 § hälso- och sjukvårdslagen anförde länsrätten i huvudsak följande. Av Riksskatteverkets rekommendationer (RSV S 1996:7) framgår att Socialstyrelsen har ansett att begreppet sjukvård enligt 1 § hälso- ock sjukvårdslagen har följande innebörd. Med ”åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar, kroppsfel eller skador” förstås sådana åtgärder som kan godkännas av Socialstyrelsen som sjukvård och som därmed ligger inom ramen för behörigheten att utöva sjukvårdsyrke enligt lagen om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården (behörighetslagen). Vad som ligger utanför detta område, vanligen så kallad alternativvård och det som faller under lagen om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, omfattas inte av begreppet sjukvård. För att uppfylla kravet på ”medicinsk” skall åtgärderna stå i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Med ”åtgärder för att förebygga” avses verksamhet som syftar till att förebygga uppkomsten av sjukdomar, t.ex. mödrahälsovården, eller åtgärder beträffande patienter som varit sjuka, till exempel hjärtinfarktpatienter, eller sådana som är sjuka, till exempel vid kroniska sjukdomstillstånd. Med ”åtgärder för att utreda” avses en inom ramen för behörighetslagen utförd bedömning av patientens hälsotillstånd och bestämmande av behandlingsåtgärder, till exempel en läkares diagnos eller en psykologbedömning. Med ”åtgärder för att behandla” avses sjukvårdsbehandlingar som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet och som utförs inom ramen för behörighetslagen. RSV rekommenderar att begreppet sjukvård enligt ML inte helt bör anses motsvara begreppet sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen. Sistnämnda begrepp bör dock användas till ledning vid tolkning av begreppet sjukvård enligt ML. Som exempel på åtgärder som inte bör omfattas av undantaget för sjukvård nämns bland annat allmän kostrådgivning samt allmän rekreation och friskvård.
För skattefrihet enligt ML krävs att sjukvården omfattar sådana åtgärder som definitionsmässigt är sjukvård enligt ML och att sjukvården tillhandahålls på det sätt som anges i lagen. Detta innebär att den skall tillhandahållas vid vissa inrättningar eller av någon med särskild legitimation att utöva sjukvårdsyrke. Bolaget bedriver en verksamhet som har som mål att medlemmarna skall uppnå en livsstilsförändring vad gäller matkonsumtion, motion och vikt samt att viktminskningen skall bli bestående. Det rör sig således om en verksamhet som enligt RSV:s rekommendationer inte bör omfattas av undantaget från sjukvård. Bolaget bedriver sin verksamhet framförallt i grupper men även för enskilda. För varje kurstillfälle finns ett tema som genomförs. Dessa temata kretsar huvudsakligen kring kostlära, viktminskningsteknik, beteendekunskap och motionsråd. Bolaget samarbetar med läkare, dietister och sjuksköterskor för att bland annat kunna anpassa rådgivningen för Xenicalpatienter. Till bolaget har även knutits ledande personer inom forskning och utbildning inom såväl medicin som pedagogik. Själva utbildningen leds dock av s.k. konsulenter, vilka är rekryterade bland medlemmarna. Dessa konsulenter har fått genomgå en grundläggande utbildning i bland annat framställningsteknik och pedagogik samt får även fortlöpande utbildning. Det rör sig dock inte om personer med särskild legitimation att utöva sjukvårdsyrke. Flera landsting bedriver verksamhet som till stora delar liknar bolagets. Den väsentliga skillnaden är dock att deras verksamhet tillhandhålls inom sjukvården och av sjukvårdspersonal. Länsrätten finner således att bolaget inte kan anses tillhandahålla sjukvård såsom den definieras i ML.
Av art. 13 A:1b i sjätte mervärdesskattedirektivet framgår bl.a. att följande verksamheter skall undantas från skatteplikt.
b) Sjukhusvård, sjukvård och närbesläktade verksamheter som bedrivs av offentligrättsliga organ eller under jämförbara sociala betingelser av sjukhus, centra för medicinsk behandling eller diagnos och andra i vederbörlig ordning erkända inrättningar av liknande natur,
c) Sjukvårdande behandling som ges av medicinska eller paramedicinska yrkesutövare såsom dessa definieras av medlemsstaten i fråga.
Av prop. 1994/95:57 s. 95 framgår bl.a. följande. Utredningen har funnit att ML:s bestämmelser om skattebefrielse vad gäller sjukvård, tandvård och social omsorg i allt väsentligt överensstämmer med motsvarande regler i sjätte mervärdesskattedirektivet. Omfattningen av vad som skall anses vara mervärdesskattefritt beror i hög grad på hur de enskilda medlemsstaterna definierar begreppen sjukvård, läkarvård etc. En betydande nationell handlingsfrihet finns således.
Med hänsyn till att bolaget inte kan anses tillhandahålla sjukvård såsom den definieras i ML samt att det av förarbetena framgår att ML:s bestämmelser om skattebefrielse vad gäller sjukvård i allt väsentligt överensstämmer med motsvarande regler i sjätte mervärdesskattedirektivet finner länsrätten att de tjänster som bolaget tillhandahåller inte heller enligt EG:s regler kan undantas från skatteplikt. Skatteplikten kan således inte anses strida mot likabehandlingsprincipen eller anses vara konkurrensvidrig.
Länsrätten avslog överklagandet.
Bolaget överklagade länsrättens dom. Kammarrätten fann dock inte skäl att ändra länsrättens dom och avslog därför överklagandet.
Kommentar:
Domen visar att man för flertalet fall bör anlägga en strikt/snäv tolkning, som nära ansluter till ML:s och direktivets bestämmelser, med avseende på de behandlingsformer som omfattas av sjukvårdbegreppet respektive vad som inbegrips i sjukvårdande behandling. Den omständigheten att skatteplikt skulle tillämpas för den av bolaget bedrivna verksamheten bedömdes vare sig strida mot likabehandlingsprincipen eller mot konkurrensneutraliteten. KR:s bedömning överensstämmer med RSV:s uppfattning och verket avser inte att överklaga domen.
KR:s i Sundsvall domar den 5 maj 2002, mål nr 1835, 1836 och 1837-2000 Karaktären på tillgångar som består av vissa ämnen som ingår i metallframställning
Område: Kammarrätten
Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 11 juni 2002.
I tillverkningen av aluminium tillförd anodkol, elektrodmassa och elektrolyt har ansetts utgöra varulager
Inkomsttaxeringarna 1993 – 1995
Vid tillverkningen av aluminium tillsätts anodkol, elektrodmassa och elektrolyt. Dessa ämnet förbrukas i tillverkningsprocessen. Vid varje tömning av ugnarna lämnas en del flytande metall kvar, som fortfarande innehåller en del av de tillsatta ämnena. Den kvarvarande metallen kommer, tillsammans med vad som framställs i följande omgång, att ingå i vad som då tappas ur ugnarna etc. Utan de tillsatta ämnena fungerar inte ugnarna. Aktiebolaget (bolaget) ansåg därför att ämnena var en del av ugnarna och räknade in utgifterna för dessa ämnen i anskaffningsvärdet för ugnarna och yrkade avdrag för värdeminskning på detta värde.
Skattemyndigheten (SKM) ansåg däremot att de tillsatta ämnena utgjorde varulager, lika väl som det avtappade aluminiumet, och borde ha tagits upp som tillgång i räkenskaperna. Den mängd flytande aluminium som finns kvar i ugnarna vid bokslutstillfället är av exakt samma beskaffenhet som den som är avtappad.
Länsrätten i Västernorrlands län delade SKM:s uppfattning och anförde: ”Länsrätten finner att de tillgångar av anodkol, anodmassa och elektrolyt som tillförs processen och som förbrukas vid produktionen av primäraluminium är insatsvaror och som sådan att hänföra till varulager liksom tillgången av flytande aluminium som finns i pågående process i elektrolysverkens ugnar. Med hänsyn härtill skall värdet av dessa tillgångar ingå i varulagret. Mot det av skattemyndigheten beräknade värdet har ingen erinran riktats. Skäl för ändring av skattemyndighetens beslut föreligger därför inte i denna del.”
Bolaget överklagade domarna till KR, som avslog överklagandena med följande motivering: ”Kammarrätten ansluter sig till länsrättens bedömning att värdet av de tillgångar av anodkol, elektrodmassa och elektrolyt som tillförts processen liksom den mängd flytande aluminium som vid bokslutstillfället fanns i den pågående processen skall ingå i bolagets varulager. Skäl att beräkna lagrets värde de olika taxeringsåren till andra belopp än skattemyndigheten gjort föreligger inte. Bolagets talan kan därmed inte bifallas.”
En domare var skiljaktig enligt följande: ”Av 24 § anvisningspunkt 2 st. 1 kommunalskattelagen framgår att som varulager skall värderas tillgångar som är avsedda för omsättning eller förbrukning. Den utredning som finns i målen rörande den tillverkningsprocess som drivs av bolaget ger vid handen att anodkol och elektrodmassa förbrukas som ett led i processen. Den flytande aluminium, som måste finnas i ugnen för att processen skall fungera, omsätts kontinuerligt även om inte hela kvantiteten kan tas ut från ugnen vid fortsatt drift. Beträffande dessa tillgångar delar jag majoritetens bedömning och anser att bolagets överklagande skall avslås. Vad däremot gäller elektrolyten gör jag följande bedömning. Elektrolyten är nödvändig för processen men förbrukas inte som ett led i processen. Bolaget har angett att ”omloppstiden” är ca ett år samt uppgett att elektrolyten förångas något vid de höga temperaturer som hålls i processen. Bolaget har hävdat att denna ”förbrukning” av elektrolyt närmast är att betrakta som svinn. Elektrolyten tillförs sålunda inte processen för att omsättas eller förbrukas. Enligt min mening kan den förbrukning som ändå sker av elektrolyt anses utgöra slitage eller svinn, och det ligger närmast till hands att anse elektrolyten utgöra en del av den ugn där processen äger rum. Elektrolyten skall då inte anses ingå i varulagret. Jag finner därför att bolagets talan skall bifallas såvitt gäller värdet av elektrolyten men inte vad gäller övriga tillgångar.”
RSV delar KR:s bedömning och kommer inte att överklaga domarna.
(Jfr KR:s i Sundsvall dom den 13 september 2000, mål nr 3874-1998, finns återgiven i RSV:s rättsfallsprotokoll 29/2000).
KR:s i Göteborg dom den 23 maj 2002, mål nr 1687-2000 Montessoriförskola
Område: Kammarrätten
Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 11 juni 2002.
En Montessoriförskola har ansetts vara inskränkt skattskyldig
Frågan om daghems- och förskoleverksamhet kan anses vara allmännyttig verksamhet och en förening som bedriver sådan verksamhet kan ha till huvudsakligt syfte att främja vård och uppfostran av barn är en ofta tvistig fråga. Den har behandlats bl.a. i;
SkU 1990/91:30 s. 30 (främjar föräldrarnas intresse genom ekonomisk verksamhet)
RSV-skrivelse 28 oktober 1992 dnr 38920-92/900 (vanligen skattepliktig näringsverksamhet)
SRN 12 oktober 1994 (skattepliktig näringsverksamhet)
KRNG 1 april 1997 mål 3165-1996 (skattepliktig näringsverksamhet)
KRNS 8 december 1997 mål 470-1996 (skattepliktig näringsverksamhet, ej pt)
KRNG 27 april 1998 mål 5315-1997 (skattepliktig näringsverksamhet)
KRNS 29 mars 2001 mål 5948-2000 (Waldorf, skattebefriad vård och uppfostran, överklagad)
KRNG 28 december 2001 mål 2305-1999 (Montessori, skattebefriad vård och uppfostran)
Frågan om vad som inbegrips i begreppet vård och uppfostran behandlas också i doktrinen i;
Hagstedt, Om beskattning av stiftelser, s. 258 ff
SOU 1995:65 s. 131 f.
I nu aktuellt fall lämnade föreningen särskild uppgift, dvs ansåg sig vara inskränkt skattskyldig. SKM godtog föreningens uppgifter. RSV överklagade SKM:s beslut.
LR fann att föreningens syfte enligt stadgarna, dvs. barnomsorg i enlighet med Montessoripedgogikens intentioner, inte kan anses motsvara ett syfte att främja vård och uppfostran av barn eller annat allmännyttigt ändamål i den mening som avses i 7 § 5 mom. SIL. LR ansåg föreningen oinskränkt skattskyldig.
KR har med hänvisning till 2a kap. 3 § skollagen, där det sägs att förskoleverksamhetens uppgift är att genom pedagogisk verksamhet erbjuda barn fostran och omvårdnad, ansett att den bedrivna verksamheten sammantaget måste anses innefatta vård och uppfostran av barn i den mening som avses i 7 § 6 mom. SIL (numer 7 kap. 4 § 1 IL). Då övriga villkor är uppfyllda är föreningen därför skattebefriad.
Kommentar:
Som framgår ovan får rättsläget anses oklart. De två senaste KR-domarna tyder möjligen på ett ändrat synsätt till att daghems- och förskoleverksamhet numer får anses vara vård och uppfostran enligt 7:4 1 IL. En annan möjlig slutsats är att om daghems- och förskoleverksamhet drivs med viss uttalad inriktning är den skattebefriad. I andra fall är den det inte. Detta är dock mindre troligt då all daghems- och förskoleverksamhet torde bedrivas utifrån någon form av pedagogisk grundtanke. Frågan föranleder ofta tvist varför det är angeläget med ett klarläggande. RSV avser därför att överklaga KR-domen.
SRN:s förhandsbesked den 26 mars 2001 Energiskatt. Elektrisk kraft
Område: Förhandsbesked
Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 11 juni 2002.
Lagerhållning av tillverkad produkt kan inte anses ingå i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet vid tillämpningen av 11 kap. 3 § första stycket 1 lagen (1994:1776) om skatt på energi, LSE
Punktskatt – energiskatt, redovisningsperioder under tiden 1 oktober 2000 – 30 september 2003.
Fråga i ärendet är om den elektriska kraft som i huvudsak används för belysning i och utanför den aktuella lagerlokalen kan anses förbrukad i tillverkningsprocessen i bolagets industriella tillverkning.
Nämnden gör följande bedömning.
”Ärendet gäller främst efter vilka grunder begreppet ”tillverkningsprocessen” skall avgränsas från ett företags hela industriella verksamhet. Varken i lagtexten eller i förarbetena förekommer någon definition av begreppet. I ovannämnda proposition anförs dock att till tillverkningsprocessen bör också räknas hjälpverksamhet såsom belysning, uppvärmning och ventilation. Nämnden tolkar detta så att det i en lokal för tillverkning inte enbart är den elektriska kraft som förbrukas av tillverkningsmaskiner e.d. som omfattas av 0-skattesatsen utan denna avser även el för belysning m.m. i lokalen. I övrigt får frågan om vad som omfattas av begreppet ”tillverkningsprocessen” avgöras med ledning av allmänt språkbruk. Härvid är enligt nämndens mening vad som anförs i de i ärendet åberopade Riksskatteverkets rekommendationer m.m. om energiskatt på elektrisk kraft, RSV Sp 1999:1, av intresse. Enligt dessa bör elektrisk kraft som förbrukas i och kring byggnad och mark som är knuten till pågående förädling anses förbrukad i tillverkningsprocessen. Lagerhållning av produkter som är färdiga för försäljning bör däremot inte hänföras till tillverkningsprocessen utan till försäljningsverksamhet. Ett sådant synsätt innebär enligt nämndens mening en lämplig avgränsning av begreppet ”tillverkningsprocessen” i förhållande till ett företags övriga industriella verksamhet.”
Förhandsbeskedet har utformats med utgångspunkt i det ovan nämnda synsättet.
Förhandsbeskedet har överklagats.
Meddelat prövningstillstånd
Område: Meddelat prövningstillstånd
Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 11 juni 2002.
Saken: Fråga om vad som utgör saken i en taxeringsprocess rörande avdrag för realisationsförlust uppkommen vid försäljning av konstverk.
RR målnr 1-2001, KRSU 3497-1998
Klagande: RSV
Lagrum: 6 kap. 18 § TL