RR:s dom den 15 november 2002, mål nr 7790-1999 Beviskrav, reavinst på fastighet

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 26 november 2002.

Vid reavinstberäkning avseende såld fastighet har avdrag för förbättringskostnader medgetts med skäliga 470 007 kr mot yrkade 734 640 kr då det visserligen inte var visat hur stora kostnaderna varit men då det fanns godtagbar utredning om förbättringsarbetenas omfattning.

Inkomsttaxeringen 1997

A avyttrade under år 1996 sin fastighet för 528 208 kr. A yrkade avdrag för förbättringskostnader med 734 640 kr, varav 690 000 kr avsåg nybyggnad under åren 1986-1988 och resterande 44 460 kr kostnader under åren 1992-1996. Av de sistnämnda kostnaderna avsåg 9 082 kr materialkostnader för målning, tapetsering samt byte av ytterdörr nedlagda i anslutning till försäljningen. A ombads styrka sina kostnader och inkom med vissa fakturor som leverantörerna i efterhand kunnat skaffa fram. A uppgav att originalhandlingarna kommit bort i samband med flyttning. A hänvisade även till 1996 års allmänna fastighetstaxering varvid byggnadsvärde åsatts med

438 000 kr, beslut om bostadslån utvisande en godkänd ombyggnadskostnad på 490 000 kr, fotografier på byggnationen samt uppgifter från SCB avseende byggkostnader för den aktuella perioden.

SKM medgav avdrag med 120 007 kr varav 106 257 kr för nybyggnaden motsvarande vad som kunnat styrkas med kvitto eller faktura. Kostnader nedlagda för renovering i samband med avyttringen ansågs utgöra icke avdragsgilla reparations- och underhållskostnader.

A överklagade till LR som inte ändrade skattemyndighetens beslut.

A gick vidare till KR som avslog överklagandet.

A överklagade då till RR som medgav prövningstillstånd.

RR konstaterar att det i princip ankommer på den skattskyldige att visa vilka kostnader han har haft när han yrkar avdrag för förbättringskostnader vid beräkning av realisationsvinst vid försäljning av fastighet. Vanligen sker detta genom att den skattskyldige företer fakturor eller kvitton som avser kostnader för utfört arbete, byggnadsmaterial m.m.

RR redovisar sedan de uttalanden som gjorts av departementschefen i samband med införandet av den s.k. eviga realisationsvinstbeskattningen som infördes år 1968 (prop. 1967:153, s. 143) samt i samband med behandlingen av SOU 1975:53 (prop. 1975:53 s. 132). RR påpekar vidare att beviskraven belysts i rättsfallen RÅ 1992 not. 90 samt 91.

I nu aktuellt fall uttalar RR att det föreligger statistiska uppgifter rörande nybyggnadskostnader, uppgifter från särskild fastighetsdeklaration samt uppgifter från leverantörer av byggnadsmaterial m.m. Utredningen i fallet kan emellertid inte anses visa hur stora kostnader som A haft. Efter det att RR uttalat att situationen påminner om förutsättningarna för s.k. skönstaxering enligt 4 kap. 3 § TL konstateras dock att det i fallet finns godtagbar utredning om förbättringsarbetenas omfattning. RR anser att mot denna bakgrund bör kostnaderna uppskattas till ett skäligt belopp med utgångspunkt från företagen utredning. RR finner därför att A bör medges avdrag för förbättringskostnader avseende nybyggnad med 350 000 kr utöver tidigare medgivet avdrag.

Kommentar:

Se även RR:s dom denna dag i mål nr 1999-2000 samt KR:s i Sundsvall dom den 8 oktober 2002, målnr 385-2001.

RR:s dom den 15 november 2002, mål nr 1999-2000 Reavinst vid avyttring av fastighet.

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 26 november 2002.

Vid reavinstberäkning avseende såld fastighet har avdrag för förbättringskostnader medgivits med skäliga 71 950 kr mot yrkade 140 000 kr då det visserligen inte var visat hur stora kostnaderna varit men då det fanns godtagbar utredning om förbättringsarbetenas omfattning.

Inkomsttaxeringen 1995

S avyttrade under 1994 sin fastighet för 218 000 kr. Fastigheten hade förvärvats genom arv år 1979. S yrkade avdrag för förbättringskostnader med 140 000 kr avseende en tillbyggnad samt viss renovering som företagits under år 1980. S ombads styrka sina kostnader och inkom med ett kvitto på 11 950 kr avseende företagen brunnsborrning samt intyg från sin tidigare arbetsgivare, upprättat 17 maj 1966, att S varit tjänstledig från arbete under 4 månader år 1980 för att utföra om- och tillbyggnader på sin fastighet. Vidare intygades att S köpt allt material hos arbetsgivaren samt att kostnaden uppgått till 100 000 kr inkl moms. S bifogade även bygglovshandlingar som utvisade om- och tillbyggnadens omfattning. Alla kvitton och fakturor förutom kvittot avseende brunnsborrningen hade slängts.

SKM medgav avdrag med 11 950 kr.

S överklagade till LR som ansåg att åberopat intyg innebar att S styrkt kostnader med ytterligare 100 000 kr och medgav avdrag med motsvarande belopp.

SKM överklagade till KR som konstaterade att intyget saknade underlag i form av fakturor liksom uppgifter om när och hur ersättningen för byggnadsmaterialet hade erlagts. Med anledning därav samt mot bakgrund av vilka beviskrav som måste ställas ansåg KR inte att S genom intyget styrkt att han var berättigad till avdrag utöver de 11 950 kr som medgivits av SKM.

S överklagade till RR som medgav prövningstillstånd.

RR konstaterar att det i princip ankommer på den skattskyldige att visa vilka kostnader han har haft när han yrkar avdrag för förbättringskostnader vid beräkning av realisationsvinst vid försäljning av fastighet. Vanligen sker detta genom att den skattskyldige företer fakturor eller kvitton som avser kostnader för utfört arbete, byggnadsmaterial mm.

RR redovisar sedan de uttalande som gjorts av departementschefen i samband med införandet av den s.k. eviga realisationsvinstbeskattning som infördes år 1968 (prop. 1967:153 s. 143) samt i samband med behandlingen av SOU 1975:53 (prop. 1975:53 s. 132). RR påpekar vidare att beviskraven belysts i rättsfallen RÅ 1992 not. 90 samt 91.

I nu aktuellt fall uttalar RR att utredningen i huvudsak får anses visa vilka förbättringar S utfört på fastigheten. Vidare att det får anses klarlagt att S haft betydande förbättringskostnader som väsentligen avser byggnadsmaterial. Vare sig redovisat intyg eller annan kostnadsutredning kan anses visa hur stora kostnader S haft. RR konstaterar att situationen påminner om den då skatten eller underlaget för att ta ut skatt, på grund av bristfälligt underlag för deklarationen, uppskattas till det belopp som framstår som skäligt med hänsyn till vad som framkommit i ärendet – jfr skönstaxering enligt 4 kap. 3 § taxeringslagen (1990:324). I detta fall, uttalar RR, finns en godtagbar utredning om förbättringsarbetenas omfattning medan det saknas en sådan om kostnadernas storlek. Kostnaderna bör därför uppskattas till ett skäligt belopp baserat på utredningen om förbättringsarbetena. Enligt RR bör därför S medges avdrag med ytterligare 60 000 kr utöver kostnaderna för brunnsborrning.

Kommentar:

Se även RR:s dom samma dag i mål nr. 7790-1999 och KR:s i Sundsvall dom den 8 oktober 2002, målnr 385-2001.

RR:s dom den 14 november 2002, mål nr 628-2002 Korttidsupplåtelse av s.k. företagsbostäder

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 26 november 2002.

En lägenhet eller motsvarande utrymme i en byggnad, som efter uppförande eller ombyggnad används för uthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet har inte ansetts inrättade för permanent boende. Under villkor om frivillig skattskyldighet har avdragsrätt bedömts föreligga för ingående mervärdesskatt som är hänförlig till kostnader för ombyggnad och drift.

Mervärdesskatt, överklagat förhandsbesked

Ett kommanditbolag (KB), som äger fastigheten X i Y kommun, avser att bygga om lokalerna i fastigheten och inrätta en- och tvårumslägenheter, anpassade till en hotelliknande verksamhet i form av korttidsupplåtelser av s.k. företagsbostäder. KB ägs i sin tur av medsökanden AB. Fråga om avdragsrätt för dels sådan ingående skatt som är hänförlig till kostnader för ombyggnad och drift av den del av fastigheten som rymmer de aktuella företagsbostäderna och dels ingående skatt hänförlig till förvärv i mervärdesskattepliktig verksamhet som bedrivs med anknytning till dessa bostäder.

Skatterättsnämndens (SRN) förhandsbesked har refererats i rättsfallsprotokoll 4/02. Beträffande omständigheterna i ärendet hänvisas till detta referat.

Riksskatteverket (RSV) överklagade förhandsbeskedet till Regeringsrätten (RR) och yrkade – såvitt gällde SRN:s beslut i frågorna 1a, 1b, 2a, 2b, 3a, 3b, och 3d – att RR måtte förklara att KB och AB inte är berättigade till avdrag för sådan ingående mervärdesskatt som avses i SRN:s beslut.

KB och AB bestred RSV:s yrkande.

SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Av ansökan om förhandsbesked framgår att KB, som äger fastigheten X i Y kommun planerar att bygga om lokalerna i fastigheten och inrätta en- och tvårumslägenheter, anpassade till en hotelliknande verksamhet i form av korttidsupplåtelser (en vecka – sex månader) av s.k. företagsbostäder. Denna verksamhet skall bedrivas antingen av KB i egen regi eller av något annat företag till vilket KB, direkt eller via AB, hyr ut lokalerna i fråga.

Av 3 kap. 2 § och 3 § första stycket 4 mervärdesskattelagen (1994:200) framgår att skatteplikt föreligger för omsättning i form av rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet. De med ansökan avsedda korttidsupplåtelserna av företagsbostäder får anses vara av detta slag. I det fall KB bedriver verksamheten i egen regi är bolaget skattskyldigt enligt mervärdesskattelagen. KB har därför, till den del fastigheten används för korttidsupplåtelser av företagsbostäder, rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt som hänför sig till utgifter för ombyggnad och drift av fastigheten X.

Samma rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt föreligger i det fall KB, direkt eller via AB, hyr ut ifrågavarande lokaler till ett företag som yrkesmässigt driver verksamhet i form av korttidsupplåtelser av företagsbostäder, under förutsättning att KB och, i förekommande fall, AB är skattskyldiga enligt bestämmelserna om frivillig skattskyldighet i 9 kap. mervärdesskattelagen.

Av anförda skäl skall förhandsbeskedet fastställas i de delar det har överklagats.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked i de delar det har överklagats.

Kommentar:

Regeringsrätten har samma dag (14 nov. 2002) avgjort ett förhandsbesked, mål nr 629-2002, med samma utgång som det nu refererade. Då såväl innehåll, parter som rättsfrågor i detta senare ärende är desamma som den nu refererade domen tas det inte upp och refereras särskilt här.

RR:s dom den 14 november 2002, mål nr 7467-2001 Upplåtelse av lägenheter till hotellföretag för korttidsuthyrning.

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 26 november 2002.

Förutom rubricerad regeringsrättsdom återger RSV härnedan först tidigare ej refererat förhandsbesked.

Mervärdesskatt, överklagat förhandsbesked, redovisningsperioder under tiden den 1 maj 2001 – den 30 april 2004

Skatterättsnämnden (SRN) har i ett förhandsbesked uttalat att ett bolags (AB) uthyrning av lägenheter är – under förutsättning att hyrestagarens verksamhet medför skattskyldighet till moms – en skattepliktig omsättning enligt mervärdesskattelagen (1994:200), ML. SRN uttalade vidare att den ingående moms som avser AB i ansökan angivna anskaffningskostnader och driftkostnader för vissa fastigheter ej omfattas av bestämmelsen i 8 kap. 9 § första stycket 1 ML, om avdragsförbud för ingående moms hänförlig till stadigvarande bostad.

OMSTÄNDIGHETERNA VAR I HUVUDSAK FÖLJANDE

AB har förvärvat två nyuppförda hyreshusenheter belägna i kommunen X. På varje fastighet finns en byggnad som innehåller 8 lägenheter. Lägenheterna är identiska och har en boyta på strax under 60 kvm. Tillträde kommer att ske under sommaren 2001 så fort byggnationen färdigställts. AB har träffat avtal om upplåtelse av samtliga 16 lägenheter till en hotellrörelse (hyrestagaren). Lägenheterna ska användas som ett komplement till sedvanlig rumsuthyrning i hotellverksamheten. Upplåtelsen av lägenheterna till hyrestagaren är långsiktig och sker för stadigvarande användning. AB kommer inte att ha tillgång till fastigheten eller lägenheterna under den avtalade hyrestiden. Mot denna bakgrund ställde sökanden (AB) följande frågor till SRN:

1) Är AB uthyrning av fastigheterna (lägenheterna) till hotellföretaget (hyrestagaren) skattepliktig omsättning enligt mervärdesskattelagen?

2) Omfattas AB anskaffningskostnad samt löpande driftskostnader som avser fastigheterna av avdragsförbudet för stadigvarande bostad enligt 8 kap. 9 § första stycket 1 ML?

SKATTERÄTTSNÄMNDENS FÖRHANDSBESKED

FRÅGA 1

AB uthyrning är, under förutsättning att hyrestagarens verksamhet medför skattskyldighet till mervärdesskatt, en skattepliktig omsättning enligt mervärdesskattelagen (1994:200), ML.

Fråga 2

Ingående mervärdesskatt som hänför sig till sådana kostnader som avses med frågan omfattas inte av bestämmelsen i 8 kap. 9 § första stycket 1 ML om förbud mot avdrag för ingående skatt hänförlig till stadigvarande bostad.

MOTIVERING

Vid bedömningen utgår nämnden från att förfarandet innebär att bolaget hyr ut de aktuella lägenheterna för att användas i hyrestagarens hotellverksamhet.

Fråga 1

Enligt 3 kap. 1 § första stycket ML är omsättning av varor och tjänster skattepliktig, om inget annat anges i kapitlet. I 2 § första stycket undantas från skatteplikt bl.a. upplåtelse av hyresrätter till fastigheter. Enligt 3 § andra stycket gäller dock detta undantag inte när en fastighetsägare, ett konkursbo eller en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. för stadigvarande användning i en verksamhet som medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1, 6, 9,11 eller 12 § helt eller delvis hyr ut en sådan byggnad eller annan anläggning, som utgör fastighet.

Enligt handlingarna i ärendet kommer bolagets ifrågavarande uthyrning att uppgå till fem år. Under förutsättning att hyrestagaren kommer att vara skattskyldig till mervärdesskatt får bolagets uthyrning till denne anses som en sådan uthyrning som omfattas av de nyssnämnda bestämmelserna. Uthyrningen är därför en skattepliktig omsättning.

Fråga 2

Enligt 8 kap. 9 § första stycket 1 ML får avdrag inte göras för sådan ingående skatt som hänför sig till stadigvarande bostad med ett nu inte aktuellt undantag. Med stadigvarande bostad avses byggnad eller del av byggnad som är inrättad för permanent boende. Avdragsförbudet avser all ingående skatt som kan hänföras till bostaden, dvs. såväl kostnader för inventarier som reparationer samt kostnader för drift och underhåll (SOU 1994:88 s. 242). Skälet till att avdragsförbudet infördes var att avdrag för ingående skatt endast skall medges för förvärv som görs i en verksamhet som medför skattskyldighet. Förvärv för privat konsumtion skall inte medföra avdragsrätt (a. SOU s. 254).

En lägenhet eller motsvarande utrymme i en byggnad, som efter uppförandet används för uthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet används inte för permanent boende. Oavsett hur boendeutrymmena är utformade kan de enligt nämndens mening inte anses inrättade för permanent boende och därmed inte utgöra stadigvarande bostad i mervärdesskattehänseende. Det förhållande att en fastighetsägare hyr ut lägenheter till ett hotellföretag för sådan användning bör inte medföra att lägenheternas mervärdesskatterättsliga karaktär blir en annan än om ägaren istället själv hade drivit hotellverksamheten. Förhandsbeskedet har utformats med utgångspunkt i detta synsätt.

Riksskatteverket (RSV) överklagade förhandsbeskedet till Regeringsrätten (RR), såvitt avser fråga 2, och yrkade att RR måtte förklara att bolaget (AB) inte var berättigat till avdrag för sådan ingående mervärdesskatt som avses i förhandsbeskedet.

Bolaget bestred RSV:s yrkande och hemställde att RR skulle fastställa SRN:s beslut.

SKÄLEN TILL REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Av ansökan om förhandsbesked framgår att bolaget (AB) kommer att upplåta ett antal lägenheter till ett på orten redan verksamt hotellföretag som i sin tur kommer att hyra ut lägenheterna för korttidsboende under samma former som det tillämpar för övrig rumsuthyrning.

Av 3 kap. 2 § och 3 § första stycket 4 mervärdesskattelagen (1994:200) framgår att skatteplikt föreligger för omsättning i form av rumsuthyrning i hotellrörelse och liknande verksamhet. Hotellföretagets verksamhet är av sådant slag. Under förutsättning att AB är skattskyldigt enligt bestämmelserna om frivillig skattskyldighet i 9 kap. mervärdesskattelagen har AB därför rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till anskaffning av och driftkostnader för de lägenheter som upplåtits till hotellrörelsen.

Förhandsbeskedet skall därför fastställas till den del det överklagats.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked till den del det överklagats.

KR:s i Sundsvall dom den 8 oktober 2002, mål nr 385-2001 Skönsmässig uppskattning av realisationsvinst fastighet.

Område: Kammarrätten(tillägg i RSV:s rättsfallsprotokoll nr. 28/02)

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 26 november 2002.

Då fastighet avyttrats och endast en obetydlig del av omkostnadsbeloppet har kunnat styrkas har den skattepliktiga realisationsvinsten uppskattats skönsmässigt.

Inkomsttaxering 1999

F avyttrade fastighet 1998 för 590 000 kr. F erhöll fastigheten i gåva 1980. F betalade VA-avgift med 11 000 kr 1978. Ansökte om bygglov 1979. F hävdade att befintliga byggnader ingått i moderns gåva av fastigheten. Modern hade förvärvat fastigheten, obebyggd tomt, 1978 för 60 000 kr. Med anledning av att såväl gåvogivaren som dennes make, som varit verksam i byggnadsbranschen, numera var avlidna så hade inga verifikationer kunnat återfinnas. F var dessutom själv i byggnadsbranschen.

F redovisade en skattepliktig vinst (50 procent) med 79 675 kr.

Skattemyndigheten medgav ej yrkat avdrag för nybyggnad med 337 500 kr. Avdrag medgavs istället med kostnader som kunnat styrkas, dvs. med 71 000 kr. Efter avdrag för försäljningskostnader mm beräknades den skattepliktiga vinsten (50 %) till 242 925 kr.

LR redovisade i sina domskäl att man var införstådd med uttalanden i propositioner från 1967 (prop. 1967:153 sid. 143) samt (prop. 1975/76:180 sid. 132-133) avseende att avdrag för kostnader nedlagda efter 1967 bör kunna styrkas genom faktura eller räkning. Vidare refererades RR:s avgörande RÅ 1992 not. 90 som fastslagit att det ankommer på den skattskyldige att genom verifikationer eller på annat sätt styrka att han är berättigad till yrkade avdrag för förbättringskostnader som utförts efter den 1 januari 1968.

LR redovisade därefter innebörden av 4 kap 3 § TL dvs. förutsättningar för att beräkna skatt eller underlag för att ta ut skatt till det belopp som framstår skäligt med hänsyn till vad som framkommit i ärendet dvs. skönstaxering.

LR gör sedan den bedömningen att såsom insatt i branschen borde F kunnat specificera yrkat avdrag för byggnadskostnader även om nu kvitton saknades. LR uttalar sedan att F eller föräldrarna måste ha haft högre byggnadskostnader än vad som motsvarades av styrkta avdrag för VA-anslutning. LR konstaterar sedan att ”vid nu angivna förhållanden bör den skattepliktiga vinsten uppskattas efter skälig grund”.

LR uppskattar därefter genom skönstaxering den skattepliktiga vinsten till 200 000 kr.

KR finner efter F:s överklagande inte skäl att frångå LR:s bedömning.

Kommentar:

LR konstaterar i den av KR fastställda domen att förutsättningar för skönstaxering förelåg i det aktuella fallet. Med hänsyn till praxis på detta område (jfr RSV:s Handledning för taxeringsförfarandet, s. 190) måste dock det ställningstagandet ifrågasättas.

Meddelade prövningstillstånd

Område: Meddelade prövningstillstånd

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 26 november 2002.

Saken:

Fråga om grund förelegat att påföra såväl delägare i handelsbolag som bolaget förseningsavgift med anledning av att uppgifter om den av handelsbolaget bedrivna näringsverksamheten inte inkommit i rätt tid.

RR mål nr 3543 och 3544-2002, KRNG 7015 och 7016-2001

Klagande:

den skattskyldige

Lagrum:

2 kap. 25 § LSK, 5 kap. 5 § TL

Saken:

Fråga om eftergift av skattetillägg när skattskyldig skönstaxerats pga utebliven självdeklaration men enligt erhållna kontrolluppgifter och sedermera efter den i 5 kap. 3 § TL stadgade tiden inkommit med självdeklaration varvid den taxerade förvärvsinkomsten sänkts.

RR mål nr 72–73-2001, KRNS 4130–4131-1998

Klagande:

den skattskyldige

Lagrum:

5 kap. 2 och 6 §§ TL