Konsekvenser av de nya förmånsrättsreglerna

6.1.1. Hur arbetet bedrivs idag

Enligt gällande lagstiftning ska F-skattsedel tilldelas utan ingående prövning. Kontroll görs av uppgifterna i en skatte- och avgiftsanmälan (SoA) och genom inhämtande av uppgifter ur skatteregister m.m. Vid skulder på visst belopp hos sökande eller företagsledare görs en utredning. Uppföljning av tilldelad F-skatt, preliminärskatt, moms samt arbetsgivaravgifter görs för närvarande i relativt begränsad omfattning. Någon systematisk riskkontroll vid SoA-hanteringen förekommer sällan.

6.1.2. Förändringsbehov

En effekt av lagändringen är att staten måste ändra arbetssätt genom en bättre kreditprövning och en fortlöpande kreditbevakning. Det föreligger att stort behov av tekniskt stöd för SoA-kontrollen. På RSV pågår arbete med att utveckla ett SoA-macro för att skapa en bra och enhetlig grundkontroll av skatt- och avgiftsanmälan samt för att få ett maskinellt riskbedömningsverktyg. Redan vid tilldelning av F-skattsedel bör en riskbedömning ske i fråga om riskbransch, riskföreträdare m.m. Vid utredning av skulder i samband med grundkontrollen behövs ett utökat samarbete med KFM och därför kan det finnas skäl att ta fram gemensamma samverkansrutiner. Uppföljningen av tilldelad F-skattsedel bör bli mer ingående och göras mycket tidigare. Sex till åtta månader efter registrering bör uppföljning av tilldelad F-skattsedel, preliminärskatt, arbetsgivaravgifter och moms göras, t ex genom skattebesök eller vid behov en begränsad revision. Redan vid första uppföljningen bör man utreda både skattefelet och betalningsförmågan. Behov av lagstöd för att utreda betalningsförmågan bör övervägas.

6.2.1. Hur arbetet bedrivs idag

Preliminär skatt ska så nära som möjligt överensstämma med slutlig skatt. Kontroll och uppföljning av den preliminära debiteringen görs i begränsad omfattning bl.a. med hjälp av urvalssystemet PUMA. Som regel fastställs den preliminära skatten utifrån de uppgifter som skattskyldig lämnat utan närmare utredning.

6.2.2. Förändringsbehov

Det är viktigt att ”ligga nära pengarna”. För lågt debiterad preliminär skatt kan innebära stora kreditrisker. SKV bör därför vidta fler offensiva och systematiska kontroller av den preliminära debiteringen under början av året så att rätt inkomstskatt betalas löpande. Vidare bör en utökad kontroll av jämkningsansökningar ske i syfte att upptäcka felaktiga nedåtjämkningar. Fler särskilda utredningar av fåmansföretag avseende nekad gottskrivning av preliminär skatt kan också behöva göras. För att hitta rätt revisionsobjekt krävs effektiva urvalssystem. Det kan t ex vara urvalsfrågor för att upptäcka kommande höga kvarskatter eller skattskyldiga som saknar debitering och gör stora fyllnadsinbetalningar.

6.3.1. Hur arbetet bedrivs idag

Löpande kontroll av F-skatten görs i begränsad omfattning. En F-skattsedel ska bl.a. återkallas om innehavaren brister i redovisning eller betalning av skatt enligt SBL i en utsträckning som inte är obetydlig.

6.3.2. Förändringsbehov

Att återkalla F-skattsedeln är ett av SKV:s viktigaste borgenärsverktyg. Det är viktigt att tidigt identifiera skattskyldiga som missköter redovisning och/eller betalning av skatt för att kunna återkalla F-skattsedeln i rätt tid. Behov föreligger av en systematisk kontroll. Innan beslut om återkallelse fattas bör SKV samråda med KFM. Samarbete bör ske mellan periodkontrollen och inkomsttaxeringen så att övervägande om återkallelse av F-skattsedel kan ske i samband med övervägande om skönstaxering av inkomst av näringsverksamhet. En urvalsmetod är att genom PUMA-listor få fram t ex de som inte lämnar skattedeklarationer, obetalda belopp på skattekontot (avstämda och ej avstämda) eller obetalda belopp på skattekontot och restförda. En begränsad eller fullständig borgenärsutredning bör i princip göras i alla ifrågasatta återkallelser av F-skattsedlar. Ett effektivt sätt att utreda orsaken till redovisnings- och betalningsförsummelsen är att kontakta den skattskyldige per telefon.

Projektet har besökt skatteverket i Helsingfors för att ta del av de erfarenheter som finns där med anledning av avskaffandet av skatteförmånsrätten, bilaga 3. Projektet fick bl.a. information om registreringssystemet inom skatteförvaltningen. I Finland har man ett förskottsuppbördsregister där den som bedriver näringsverksamhet, jordbruk eller annan förvärvsverksamhet registreras. Den som ansöker om registrering i förskottsuppbördsregistret ska i sin etableringsanmälan uppge den uppskattade omsättningen och den beskattningsbara inkomsten enligt uppskattning under den första räkenskapsperioden. Förskottsinnehållningen görs av den som betalar ut prestationen och det uppburna beloppet redovisas till skatteverket. Då en företagare som säljer tjänster införts i registret behöver uppdragsgivaren inte verkställa förskottsinnehållning på utbetalda arbetsersättningar. Uppgift om att en företagare finns registrerad i förskottsuppbördsregistret kan hämtas via antingen webb, sms eller telefon. Om en uppdragstagare inte är registrerad i eller har avförts ur registret är uppdragsgivaren skyldig att göra en förskottsinnehållning med 13 % för juridiska personer och enligt skattekort för fysiska personer. En företagare kan avvisas eller avföras från registret på grund av väsentliga beskattningsmässiga försummelser, t ex obetalda skatter, bristande deklarationer, beskattning enligt uppskattning eller försummelser i personens tidigare verksamhet.

Finlands förskottsuppbördsregister är ett utmärkt system, bl.a. i den förebyggande verksamheten. Härigenom får en återkallad F-skattsedel tidigt en direkt effekt mot företagets uppdragsgivare. Ett liknande system kan vara värt att överväga även här.

6.4.1. Hur arbetet bedrivs idag

Den löpande kontrollen av momsredovisning i skattedeklarationer görs i stor utsträckning med hjälp av urvalssystemet PUMA. Bl.a. ställs frågor om stora momsåterbetalningar och särskilda frågor riktas mot nystartade företag. När det gäller företag som redovisar moms i inkomstdeklarationen föreligger det brister i granskningen. Har inte någon skattedeklaration lämnats påförs skönsbeskattning automatiskt med utgångspunkt från tidigare redovisade belopp utan någon vidare utredning. Inom arbetsgivarområdet sker granskning främst genom riktad kontroll och KU-avstämning. Under inkomståret är resurserna ofta små för att löpande kontrollera om det görs skatteundandraganden. Riksprojekt och regionala projekt mot t ex svart arbetskraft förekommer.

6.4.2. Förändringsbehov

Tidiga kontroller och bevakning av dem som inte redovisar och/eller inte betalar enligt skattedeklaration behövs. Särskild bevakning bör göras av dem som för första gången brister i redovisningen, detta för att förhindra ytterligare skönsbeskattningar och om möjligt undvika restföring. Vid skönsbeskattning av moms bör SKV genomföra en fördjupad momskontroll och göra en borgenärsutredning inför en eventuell restföring. Kontroll kan ske t ex genom kontakt med skattskyldig eller genom att uppgifter inhämtas från KFM angående om verksamhet bedrivs eller om omsättningens storlek i de fall tidigare restföring ägt rum. En möjlighet finns att vitesförelägga skattskyldig att inkomma med uppgifter. Information som framkommer i samband med momskontroll bör vidareförmedlas till årskontrollen för att användas vid inkomstbeskattning och till KFM för att användas vid indrivning.

Vid granskning av momsen i inkomstdeklarationen bör information lämnas till periodkontrollen och avstämning bör göras mot den preliminära debiteringen. Vid beskattningskontrollen bör det ske bedömningar av betalningsförmågan och betalningsviljan. Åtgärder bör vidtas som kan säkra att betalning inkommer. Kontroll bör ske vid utebliven betalning.

6.5.1. Hur arbetet bedrivs idag

Arbetet vid årskontrollen är i princip helt inriktat på att fastställa den slutliga skatten. De urval som görs med hjälp av Kontur och Profil är i stor utsträckning inriktade på att åstadkomma granskning av vissa uppgifter för att åtgärda det s.k. skattefelet. Någon systematisk samverkan mellan SKM och KFM i samband med skönstaxeringar förekommer endast i begränsad utsträckning.

6.5.2. Förändringsbehov

Borgenärstänkandet behöver utvecklas. Det räcker inte med att inrikta arbetet på att fastställa en skatt utan man måste även tänka på att skatten ska betalas. Av kontrollpolicyn framgår att urvalet av kontrollobjekt inte ska påverkas av den skattskyldiges betalningsförmåga. Vidare sägs att lämpliga säkringsåtgärder ska övervägas när en kontroll bedöms kunna leda till att skattefordringar kan fastställas. Djupet och omfattningen av kontrollen bör kunna bestämmas utifrån den kontrollerades betalningsförmåga. Borgenärsarbetet behöver bli en integrerad del i det löpande kontrollarbetet. Härigenom kan SKV bättre göra en samlad bedömning av den skattskyldiges ekonomiska förhållanden och möjlighet att betala den slutliga skatten. Möjligheterna till betalningssäkring samt företrädaransvar bör beaktas i större utsträckning i kontrollarbetet.

Information om den skattskyldiges ekonomiska förhållanden (t ex uppgifter om tillgångar utomlands) som framkommer i kontrollen ska överlämnas till KFM om den har betydelse för indrivningen. Det interna samarbetet och informationsutbytet mellan olika verksamhetsområden behöver förbättras och signaler bör lämnas om att t ex en F-skattsedel bör återkallas vid utebliven inkomstdeklaration eller att en preliminär skatt bör ändras. För att skönstaxeringarna och nolltaxeringar ska bli så riktiga som möjligt bör ekonomiska utredningar göras med hjälp av tillgänglig information från dem som arbetar med periodkontroll och från KFM.

6.6.1. Hur arbetet bedrivs idag

Syftet med en revision är att kontrollera att ett företags ekonomiska transaktioner blivit korrekt redovisade. Målet med revisionen kan variera. Det kan vara att stoppa oseriös verksamhet, att fastställa skatter och avgifter eller att åstadkomma en preventiv effekt. Ofta utreds inte betalningsförmågan förrän i slutet av revisionen. Till viss del beaktas borgenärsaspekter i kontrollen

(t.ex. initieras betalningssäkringar) men borgenärstänkandet i revisionsverksamheten är idag begränsad.

6.6.2. Förändringsbehov

Borgenärstänkandet behöver utvecklas och borgenärsarbetet bör börja mycket tidigare och integreras med arbetet med redovisningsfel i deklarationer. Vid revisionen bör både skattefelet och betalningsförmågan utredas. Företagets betalningsförmåga bör beaktas när man bestämmer kontrollens djup och omfattning. Det finns ofta inte anledning att lägga ned tid och resurser att kontrollera fram större belopp än vad som kan förväntas bli betalda. Undantag kan göras om det finns andra syften med utredningen, t.ex. för att klarlägga om det finns misstanke om brott. Om det under revisionen framkommer klara och otvistiga belopp kan en delpromemoria upprättas rörande dessa i avvaktan på att ytterligare utredning hinner göras i fråga om annat. Genom att snabbt få fram ett beslut ökar möjligheterna att få betalt. I större utsträckning måste möjligheterna till säkringsåtgärder, företrädaransvar och snabbrestföring utredas. KFM bör genast förses med den information (t ex tillgångar utomlands) som är nödvändig för en effektiv handläggning genom snabba utmätnings- och/eller konkursåtgärder. Revisorn har stora möjligheter att påverka borgenärsarbetet genom att dokumentera uppgifter om företagets kunder och uppgifter om faktiska företrädare i ett bolag. Dessa uppgifter bör sedan vidareförmedlas till en borgenärshandläggare för en eventuell återkallelse av F-skattsedel eller för en eventuell företrädaransvarstalan. Det är vidare viktigt med samverkan med periodkontrollen då t.ex. en kommande skattefordran kan medföra att man bör sätta ett spärrbeslut för att förhindra en utbetalning av moms i skattekontosystemet.

6.7.1. Hur arbetet bedrivs idag

I arbetet med omprövningar och överklaganden tas som regel ingen kontakt med KFM även om den skattskyldige är restförd. Säkringsåtgärder beaktas sällan och någon särskild prioritering relaterad till betalningsförmågan görs inte. Det görs heller ingen kontinuerlig uppföljning av betalningsförmågan under pågående process. Omprövningar kan leda till att skatteskulden ändras genom nedsättning. Detta är viktigt att KFM får vetskap om då det kan i sin tur leda till problem för KFM vid t.ex. en konkursansökan och i företrädaransvarsärenden genom att de skulder som är föremål för åtgärder plötsligt förändras genom ett omprövningsbeslut.

6.7.2. Förändringsbehov

Utökat samarbete med KFM krävs. Processförarna bör informera KFM om nedsättningar samt om ekonomiska förhållanden av betydelse för indrivningen, bl.a. utlandstillgångar, förbjudna lån och otillbörliga egendomsöverföringar. Vidare är det viktigt att processförarna inhämtar information om eventuella verkställighetsåtgärder som pågår. Säkringsåtgärder, snabbrestföring och personligt betalningsansvar måste beaktas i större utsträckning om omprövningen leder till skattefordringar. Det behövs därför ett utökat samarbete mellan olika enheter inom SKV. Samverkan med konkursförvaltare kan behövas vid utredning av konkursförsatta företag.

6.8.1. Hur arbetet bedrivs idag

När en anståndsansökan inkommer prövas först om skattefrågan är oviss eller om det annars är oskäligt att betala skatten. Om grund för anstånd föreligger ska SKM därefter pröva den skattskyldiges betalningsförmåga för att bedöma om säkerhet ska ställas. Många gånger beviljas dock anstånd utan att någon djupare prövning görs av betalningsförmågan och det är sällan som säkerhet begärs.

6.8.2. Förändringsbehov

Det är viktigt att SKV vid beviljande av anstånd aktivt tar ställning till om säkerhet ska krävas eller inte. Ju längre tid som går efter det att en skatt är debiterad desto större blir risken för att fordringen inte blir betald. En noggrann prövning av betalningsvilja/betalningsförmåga bör därför göras i alla anståndsärenden. SKV bör samarbeta med KFM för att kunna bedöma om statens möjligheter att få betalt kan komma att försämras under anståndstiden samt för att utreda eventuella skadeverkningar som kan uppstå om kravet går till indrivning. En anledning till att det är ovanligt att SKM begär säkerheter vid anstånd kan vara att det är komplicerat och att kompetensen att bedöma betalningsförmågan är bristfällig. Det kan därför finnas behov av att utbilda handläggare för att höja kompetensen så att de klarar av att göra bedömningar av betalningsförmågan.

6.9.1. Hur arbetet bedrivs idag

SKM har precis som andra myndigheter ansvar för innehållet i de egna registren och för att uppgifter ur dessa som lämnas ut till andra myndigheter och intressenter är korrekta. Registervården är en viktig men kanske inte alltid tillräckligt prioriterad uppgift. Det är oklart hur skattskyldigas egna uppgifter i deklarationer och andra skrivelser beträffande ändrad adress, ändrade delägaruppgifter m.m. hanteras och vem som ansvarar för att riktiga uppgifter förs in i registren.

6.9.2. Förändringsbehov

Kravet på god registervård får aldrig negligeras, och för att möjliggöra ett effektivt borgenärsarbete måste registren innehålla riktiga uppgifter. Sannolikt innehåller registren en mängd inaktuella uppgifter som försvårar borgenärsarbetet och vars riktighet kan ifrågasättas. Kontrollverksamheten skulle avsevärt underlättas om det fanns ett väl utvecklat IT-stöd, där alla uppgifter om skattskyldiga, företrädare för juridiska personer och närstående m.m. fanns lagrade i ett lättöverskådligt och ändamålsenligt system med enkla sökmöjligheter. Ett sådant IT-stöd bygger dock på vad den mänskliga handen lägger in för uppgifter i systemen.

6.10.1. Urvals- och kontrollmetoder

Man måste tidigt identifiera riskgrupper som inte kan och/eller inte vill betala den slutliga skatten. Metoder för urvals-, riskanalys- och uppföljningssystem måste utvecklas. Alla regioner har olika erfarenheter vad gäller urval och arbetsmetoder som bör tas tillvara på ett systematiskt sätt för att få en riksgemensam ambitionsnivå på kontrollen. SKV och KFM bör samordna sin riskbedömning, konjunkturanalys och omvärldsbevakning, t ex avseende företagens förväntade vinster eller förluster eller emotsedda konkurser. Det bör tas fram en samverkansrutin för en organiserad samverkan mellan SKV och KFM inom detta område.

Det föreligger stort behov av förbättringar avseende stöd för urval och riskanalys som omfattar betalningsförmågan. Det behövs även göras ändringar i skattekontosystemet för att kunna fatta beslut om arbetsgivares betalningsskyldighet för arbetstagares skatt.

6.10.2. Ökad samverkan inom SKV och med KFM

För att reformens syften ska uppnås krävs att samverkan och samarbetet inom SKV och med KFM blir bättre. En förbättrad uppbördseffektivitet kräver helhetssyn och samverkan. Det ligger på regionledningens ansvar att organisera samverkan så att det sker på ett strukturerat sätt. Strategier för samverkan bör tas fram. Samverkan kan ske i form av samverkansavtal, gemensam verksamhetsplanering, projekt, regelbundna arbetsmöten och praktikutbyte m.m. Samverkan ska ske genom hela linjen från chefsnivå till handläggarnivå.

6.10.3. Utbildning om borgenärstänkande och ny arbetsmetodik

Projektet har i delrapport (bilaga 6) framfört behovet av att all personal ska få utbildning i de nya förmånsrättsreglerna. Utbildningen ska vara genomförd före årsskiftet. Förutom information om de materiella reglerna finns det också behov av utbildning om ny arbetsmetodik. Av ovan nämnda förändringsbehov framgår att det behövs ett förändrat arbetssätt inom kontrollverksamheten. Borgenärstänkandet behöver utvecklas inom alla verksamhetsområden. För att åstadkomma en implementering av borgenärstänkandet krävs utbildning dels i form av grundutbildning och dels i form av temadagar. Rutiner för ny arbetsmetodik bör tas fram för att få skattehandläggaren att förstå hur borgenärstänkandet och samverkan påverkar dels den egna arbetsuppgiften och dels andra arbetsområden.

6.10.4. Uppföljning och utvärdering av ett förändrat arbetssätt

Effekterna förmånsrättsreformen är delvis beroende av hur staten agerar som borgenär. En avskaffad skatteförmånsrätt medför att SKV måste ändra arbetssättet avseende att tidigt pröva den skattskyldiges betalningsförmåga, noga följa upp betalningarna, säkra fordringarna eller hindra fortsatt skuldsättning. En uppföljning och utvärdering av arbetssättet och resurser måste göras.

7.2.1. Borgenärsuppgifter

Enligt de definitioner som är framtagna av RSV avses med borgenärsuppgifter de specifika åtgärder och medel som står till förfogande för att ta in betalning av fordran på skatt. Borgenärsuppgifterna kan normalt delas in i allmänna borgenärsuppgifter och speciella. De allmänna kan sägas vara åtgärder som ingår i de normala uppbördsrutinerna. De speciella är särskilda åtgärder som går utöver de normala uppbördsrutinerna och som kräver någon form av fördjupad utredning.

7.2.2. Betalningsuppmaning/ringlista/överlämna obetalda belopp för indrivning

Borgenärsåtgärder vidtas när en obetald förfallen skuld upptäcks. När det uppkommer ett underskott på skattekontot får den skattskyldige en betalningsuppmaning där denne ges tillfälle att betala skatteskulden innan den överlämnas för indrivning. Det finns på många skattekontor utvecklade rutiner för tidiga aktiva borgenärsåtgärder i form av telefonkontakt, s.k. ringlistor, med skattskyldiga som inte tidigare är restförda och där det kan konstateras direkt efter förfallodagen att inbetalning ej skett. Listorna tas fram genom att saldot på skattekontot speglas till ett urvalssystem i mitten av månaden för att upptäcka skattskyldiga som inte har betalat på förfallodagen. Detta har visat sig vara ett mycket effektivt sätt att få in pengar på. Om skattebeloppet inte har betalats så att skattekontot är utjämnat vid nästa månadsavstämning överlämnas fordringen till KFM för indrivning. I samband med restföringen ska SKM lämna KFM de uppgifter om gäldenärens förhållanden som har betydelse för indrivningen. Informationsutbytet fungerar dock inte fullt ut i praktiken.

7.2.3. Borgenärsutredning

När SKM upptäcker (genom någon form av urvalsprocess) skattskyldiga som missköter redovisning och/eller betalning kan det, då det föreligger risk för uppbördsförlust, vara en signal att starta en borgenärsutredning. Med en borgenärsutredning avses en samlad och fördjupad utredning av den skattskyldiges betalningsförmåga och/eller betalningsvilja (motsvarar KFM:s gäldenärsutredning). Under utredningen samlas alla uppgifter in om den skattskyldige som behövs för att fatta beslut om lämplig åtgärd. Vanliga syften med en borgenärsutredning är att frammana betalning, att nå en uppgörelse med den skattskyldige eller att försöka få stopp på en olönsam verksamhet och därigenom hindra fortsatt restföring.

7.2.4. Höjd restföringsgräns

Föreligger det särskilda skäl får SKM avvakta med att begära indrivning av obetalt belopp trots att beloppsgränsen är uppnådd, dvs. man höjer restföringsgränsen. SKM får underlåta restföring om det finns förutsättningar för att meddela anstånd eller ackord eller om beloppet är felaktigt och kommer att sättas ned, men det ännu inte har funnits tid att besluta om det.

7.2.5. Snabbrestföring

SKM kan snabba upp förfarandet i skattekontot genom snabbrestföring. Om det föreligger särskilda skäl får SKM överlämna en förfallen fordran för indrivning, trots att beloppsgränserna inte är uppfyllda eller utan att skicka ut en betalningsuppmaning innan. SKM bör snabbrestföra när det finns starka skäl att tro att betalning inte kommer att erläggas och det har betydelse för KFM:s val av indrivningsåtgärd att skulden överlämnas för indrivning före ordinarie restföringstidpunkt.

7.2.6. Anstånd på grund av betalningssvårigheter

För att undvika restföring kan SKM, om det föreligger synnerliga skäl, ge anstånd på grund av tillfälliga betalningssvårigheter (anstånd vid omprövning/överklagande har behandlats tidigare under 5.8). SKM ska utreda den skattskyldiges betalningsförmåga. Det ska vara ett kort anstånd och anståndet ska vara till fördel både för den skattskyldige och för staten.

7.2.7. Återkallelse av F-skattsedel

Övervägande om och återkallelse av F-skattsedel kan vara en viktig och effektiv åtgärd för att förmå den försumlige skattskyldige att redovisa och eller betala skatten. Vad gäller arbetet med tilldelning och återkallelse av F-skattsedel som åtgärd har det behandlats särskilt under avsnittet beskattning och kontroll 5.3.

7.2.8. Betalningssäkring/kvarstad

När en större skuld uppkommer/upptäcks genom omprövning eller revision och risk föreligger att den skattskyldige inte kommer att betala skulden kan SKM agera snabbt genom att ansöka om betalningssäkring eller kvarstad. Ett nära samarbete med KFM krävs när det gäller att säkra skattefordringar.

7.2.9. Solidaransvar

SKM kan besluta om solidarisk betalningsskyldighet för delägare i ett handelsbolag/kommanditbolag för bolagets skatte- och avgiftsskulder. Arbetsrutinerna för solidaransvarsbeslut är dock komplicerade varför SKM inte fullt ut använder sig av detta borgenärsverktyg.

7.2.10. Åtgärder vid konkurs

När SKM får underrättelse om att en skattskyldig har försatts i konkurs vidtar SKM vissa åtgärder. SKM ska lämna uppgift till KFM om alla skatteskulder som har uppkommit före beslut om konkurs, även om de inte har förfallit till betalning. Vidare vidtar SKM registreringsåtgärder samt kontrollerar om den skattskyldige har fullgjort sina skyldigheter att lämna deklarationer och kontrolluppgifter för tiden fram till konkursutbrottet. SKM ska vidta viss utredning vid konkurs i enlighet med av RSV framtagna rutiner för hantering av skattskyldiga i konkurs (RSV 251). Dock föreligger idag vissa brister avseende den samordnade kontrollen vid konkurs.

7.2.11. Övriga borgenärsåtgärder

Det är KFM som företräder staten som borgenär under företagsrekonstruktion och vid skuldsanering. SKM ska dock i dessa fall göra utredningar och lämna information till KFM. Även i samband med betalningsinställelse, fusion och likvidation gör SKM utredningar och avger yttrande till KFM.

7.4.1. Vikten av tidiga åtgärder

De nya förmånsrättsreglerna kommer att ställa helt nya krav på staten och dess agerande. Både SKV och KFM kommer att behöva flytta fram sina positioner för att tidigarelägga identifikation av riskbeteende. Staten behöver utveckla metoder för identifikation av dåliga betalare och ett nytt arbetssätt kommer att krävas. Samverkan mellan SKV och KFM för riskbedömning blir mycket viktig.

Av prop. 2002/03:49 s. 112 framgår att ”ett syfte med reformen är att skatteförvaltningen och exekutionsväsendet genom att ändra sitt arbetssätt skall öka sina insatser avseende bl.a. uppföljning av krediter och medverkan vid rekonstruktion av företag.”

På s. 68 anges ”att på motsvarande sätt torde en avskaffad förmånsrätt ge staten som skatteborgenär incitament till att på ett tidigt stadium pröva gäldenärens betalningsförmåga och noga följa upp betalningarna. Skatteförvaltningens och exekutionsväsendets arbetssätt är därvid av avgörande betydelse.”

Bland borgenärerna kommer SKV förmodligen vara den som tidigast har möjlighet att uppmärksamma en risk för obestånd eller betalningsovilja. Det måste redan i kontrollurvalet finnas möjlighet att uppmärksamma riskfaktorer. Att endast genom manuell hantering fånga upp dåliga betalare är inte tillräckligt, ärendemängden är alldeles för stor. Genom urvalsfrågor i systemen bör riskgrupper kunna identifieras, och därefter bli föremål för en manuell handläggning.

Exempel på tidiga varningssignaler som kan fångas upp via kontrollsystemet:

• en ansökan om jämkning av preliminärt debiterad skatt trots ett tidigare obetalt underskott på skattekontot

• större avvikelse i SKD jämfört med tidigare perioder

• utebliven SKD

• redovisat i SKD men obetalt

• betald skönsbeskattning

• ansökan om anstånd med deklarationsinlämnande

• ansökan om anstånd med betalning

• förbrukat aktiekapital

• tidigare restföringar

• restförda E-mål

• styrelsebyte hos PRV

7.4.2. Kompetens att bedöma betalningsförmåga

Kompetensen inom det allmänna borgenärsarbetet är relativt låg. Arbetsområdet har inom SKM inte varit prioriterat, utvecklingsmöjligheterna har varit begränsade och därmed har man haft svårigheter att rekrytera medarbetare för arbetet. Arbetet utförs många gånger av personal som har området som en tillikauppgift, och som inte mött förståelse för att borgenärsarbetet också måste utföras då andra arbetsuppgifter trängt på. Borgenärsarbetet har då fått stryka på foten i ansträngda perioder. Rutin och kompetens har därför blivit svårt att erhålla.

De speciella borgenärsarbetsuppgifterna såsom företrädartalan och ackord har kunnat locka med intressanta arbetsuppgifter och utveckling. Arbetet har på ett flertal regioner inom SKM utförts antingen på respektive regions rättsenhet eller på särskilt skattekontor av personer med juristkompetens. Uppfattningen att borgenärsarbetet på SKM utgörs av just arbetet med företrädaransvar och ackord har varit allmänt utbredd.

7.4.3. Utbildning i borgenärstänkande och borgenärsarbete

RSV:s borgenärsgrupp har tagit fram ett gemensamt utbildningsmaterial för SKM, KFM och RSV beträffande de nya förmånsrättsreglerna. Utbildningen genomförs som en steg 2-utbildning och i steg 1 har den 24-25 september 2003 utbildning skett av 41 st. lärare. Inriktningen är att all personal ska ha fått utbildning/information innan årsskiftet.

Utöver utbildning i de nya förmånsrättsreglerna behövs utbildning för personalen på SKV i metoder för borgenärsarbete, ett förändrat arbetssätt och inom sakområdet obeståndsrätt. Kunskapen i obeståndsrätten är mycket blygsam inom SKM.

För att personalen på SKV ska kunna förändra sättet för arbetet med borgenärsfrågorna krävs utbildning. För att borgenärstänkandet ska kunna genomsyra all ärendehantering i alla arbetsmoment och led måste utbildningen leda till en förståelse för att sätta betalningen i fokus. Personalen på SKV måste lära sig att tidigt identifiera skattskyldiga som kan råka i betalningssvårigheter och insolvens och dem som saknar betalningsvilja redan innan restföring. Det måste finnas kompetens för att handlägga olika skeden i en skattskyldigs betalningsoförmåga, allt ifrån bashantering till mer komplicerade obeståndsfrågor. För att kunna effektuera olika borgenärsåtgärder som sker i linjen måste det finnas en specialistkompetens när det gäller att avgöra vilken åtgärd som behöver vidtas i det enskilda fallet. För den sistnämnda kategorin krävs ytterligare utbildningsinsatser.

7.4.4. Borgenärsarbetet i verksamhetsplaneringen

I koncernens VP 2004 under avsnitt 3.2 ”Beskatta och ta in betalning” rapporteras följande:

”Den 1 januari 2004 avskaffas statens förmånsrätt för skattefordringar. Detta innebär att Skatteverket kommer att behöva flytta fram sina positioner för att tidigare än i dag identifiera, riskbedöma och kontrollera skattskyldiga som inte betalar skatter och avgifter i tid. Vi måste öka våra insatser betydligt för att bevaka våra krediter och delta i ackordsförhandlingar i större utsträckning. Skatteverket måste intensifiera borgenärsarbetet och låta ett borgenärstänkande genomsyra all verksamhet. Detta sammantaget leder till att reformens syften nås.”

Målet för 2004 är: ”Genom ett enhetligt och offensivt borgenärsarbete har vi säkerställt att ändrad förmånsrätt inte leder till ökade förluster för staten.”

För att kunna uppfylla målsättningen att borgenärsarbetet ska bedrivas enhetligt och offensivt måste stora utbildningsinsatser genomföras. SKV måste ha tillskansat sig ett borgenärstänkande och måste ha förståelse för borgenärsarbetets betydelse för att kunna bedriva borgenärsarbetet på ett enhetligt och offensivt sätt. Vikten av utbildning kan inte nog understrykas. Utan kompetens kan inte målet uppfyllas.

7.4.5. Vikten av samarbete och samverkan mellan SKM och KFM

En förbättrad uppbördseffektivitet kräver samverkan och helhetssyn inom hela beskattnings- och indrivningsprocessen. Idag finns ett visst samarbete mellan SKM och KFM. Samarbetet har främst formen av informationsutbyte i det operativa arbetet för att underlätta utförandet av de egna arbetsuppgifterna. Däremot saknas i stor utsträckning samarbete i form av gemensamma diskussioner och samråd inför beslut av vissa åtgärder som t.ex. revision, solidarbeslut, skönstaxering, beslut om återkallelse av F-skattsedel eller konkursansökan.

Det är till fördel för båda myndigheterna om tidiga kontakter tas för att klarlägga hela fordringsbilden. Behov av ett mer effektivt samarbete föreligger såsom gemensamma borgenärsprojekt, gemensam verksamhetsplanering med gemensamma mål, aktiviteter och uppföljning. Praktiktjänstgöring kan vara ett sätt för att skapa förståelse för varandras arbetsuppgifter och ta tillvara varandras kompetens. Vidare måste det inom de olika verksamhetsområdena hos SKV utvecklas en helhetssyn och informationsutbyte som saknas idag. Det är viktigt att förstå att information och beslutade åtgärder inom ett verksamhetsområde kan påverka arbetet inom ett annat verksamhetsområde. Borgenärsarbetet behöver bli en integrerad del i kontrollarbetet. Gemensam planering och prioritering i verksamheten är en viktig åtgärd. Det finns behov av att ta fram gemensamma rutiner för samverkan och för att etablera kontaktvägar.

7.4.6. Utbildning om borgenärstänkande och ny arbetsmetodik

Projektet har i delrapport, bilaga 6, framfört behovet att all personal ska få utbildning i de nya förmånsrättsreglerna. Utbildningen ska vara genomförd före årsskiftet. Förutom information om de materiella reglerna finns det också behov av utbildning om ny arbetsmetodik. Av ovan nämnda förändringsbehov framgår att det behövs ett förbättrat arbetssätt inom kontrollverksamheten. Borgenärstänkandet behöver stärkas inom alla verksamhetsområden. För att åstadkomma en implementering av borgenärstänkandet krävs utbildning dels i form av grundutbildning och dels i form av temadagar. Rutiner för ny arbetsmetodik bör tas fram för att få skattehandläggaren att förstå hur borgenärstänkandet påverkar den egna arbetsuppgiften och andra arbetsområden.

7.4.7. Uppföljning och utvärdering av ett förändrat arbetssätt

Effekterna av reformen är delvis beroende av hur staten agerar som borgenär. En avskaffad skatteförmånsrätt medför att SKM måste ändra arbetssättet genom att tidigt pröva den skattskyldiges betalningsförmåga, noga följa upp betalningarna, säkra fordringarna eller hindra fortsatt skuldsättning. En uppföljning och utvärdering av arbetssättet och resurser måste göras.

8.1.1. Inledning

Verkställighetsarbetet är uppdelat mellan handläggningen mot näringsidkare

(NI) och mot privatpersoner (PI). Privatpersoner saknar möjlighet att belåna sin egendom genom att upplåta företagshypotek. Verkställigheten mot privatpersoner kommer därför inte att påverkas av de beslutade förändringarna av förmånsrätten för företagshypoteket. Däremot kommer verkställigheten mot näringsidkare i hög grad att påverkas. Rapporten berör därför bara verkställigheten mot näringsidkare.

8.1.2. De allmänna målen

De flesta skulder som belastar näringsidkare är A-målskulder. Enligt Riktlinjer för Borgenärsarbetet hos kronofogdemyndigheten ska KFM, om skulden inte betalas frivilligt, i första hand vidta exekutiva åtgärder enligt UB. Med andra ord ska samma åtgärder vidtas som i E-målen. I A-målen ska förutom verkställighet i princip alltid göras en gäldenärsutredning i syfte att bestämma lämplig indrivningsåtgärd. De båda utredningarna sker ofta parallellt. Det går därför inte att beskriva hur verkställighetsarbetet sker då det gäller A-målen utan att till viss del beröra den utredningen som ingår i gäldenärsutredningen.

Efter avitidens utgång påbörjas utredningen med att uppgifter inhämtas från PRV om gäldenärens näringsverksamhet. Utredningen tar sikte på både den verksamhet som medfört skulden och gäldenärens ev. samband med annan näringsverksamhet. Förekomsten av företagshypotek kontrolleras i FIR och beträffande aktiebolag hämtas uppgifter från Svenska AB. Uppgifter hämtas också från SKM:s basregister och ev. latenta skulder kontrolleras i skattekontot. Samtidigt görs en tillgångsundersökning med registerforskning och kontroll av bankmedel och postgiro. Om utmätningsbara medel inte påträffas uppstår ofta ett glapp i handläggningen innan förrättning sätts ut i gäldenärens lokal eller denne kallas till KFM för utredning. Metodiken varierar dock mellan olika handläggare. Många gäldenärer hör av sig innan förrättning hunnit ske och lovar att betala skulden eller att agera för nedsättning av sina A-målskulder genom att begära omprövning av tidigare taxeringar och ansöka om anstånd. Gäldenären får då ofta någon form av uppskov och nya glapp uppstår därmed i handläggningen.

Vid förrättning i gäldenärens lokal gör förrättningsmannen en översiktlig värdering av FI-egendom. I regel resulterar denna värdering i en bedömning att exekutivt övervärde saknas. Är FI-fordran liten sker i vissa fall en begränsad utmätning av FI-egendom, t.ex. ett fordon. Även i detta skede är det vanligt att de ovan nämnda invändningarna om att skulden kommer att betalas eller taxeringarna överklagas framförs och detta medför i vissa fall ett nytt glapp i form av uppskov med försäljning av den utmätta egendomen.

Även i de fall då gäldenären ej har företagsintecknat sin verksamhet sker få utmätningar av rörelseegendom. Generellt kan man nog påstå att KFM har fokus på borgenärsagerande vid indrivning av A-målen och att det viktigaste redskapet mot näringsidkare som ej betalar sina skulder är konkurshotet.

8.1.3. De enskilda målen

Många av näringsidkarna har också E-mål och det sker då en gemensam handläggning med A-målen. Då endast E-mål förekommer sker bara verkställighet enligt UB. Även i sistnämnda fall uppstår ibland glapp i handläggningen inför förrättning eller försäljning av utmätt egendom.

8.2.1. Frågor beträffande utmätning

Genom reformen omvandlas företagshypoteket från en särskild till en allmän förmånsrätt. Eftersom allmän förmånsrätt endast gäller vid konkurs innebär detta helt andra möjligheter/skyldigheter för KFM att utmäta rörelseegendom. Som ovan berörts sker få utmätningar av rörelseegendom idag eftersom exekutivt övervärde ofta saknas p.g.a. den särskilda förmånsrätt som företagshypoteket har. Det finns skäl att utgå från att utmätningsfrekvensen kommer att öka. Detta kommer att aktualisera många nya frågor på ett annat sätt än idag och medföra krav på ny kompetens hos KFM:s personal.

Idag sker få utmätningar av immaterialrätter, som ingår i underlaget för företagshypoteket. I framtiden måste kunskap finnas om hur värdering och utmätning ska ske av dessa typer av rättigheter, som dessutom ökar kontinuerligt.

Enligt 4 kap 3 § 2 st UB (den s.k. utmätningsordningen) gäller att KFM som huvudregel vid utmätning i första hand bör ta i anspråk sådan tillgång som kan användas till fordringens betalning med minsta kostnad, förlust eller annan olägenhet för gäldenären. Enligt kommentaren till utsökningsbalken anges att i första hand bör kontanta pengar, banktillgodohavande som kan lyftas omedelbart eller liknande likvida tillgångar tas i anspråk. Vidare anges att, efter utmätning i lön, bör i allmänhet sådan lös egendom tas i anspråk som lämpar sig för att realisera och som gäldenären kan avvara med minsta olägenhet. Vid utmätningsförrättning i lokal med en levande rörelse kommer det säkert många gånger att uppstå svåra bedömningar i fråga om hur utmätningsordningen ska tillämpas och vilken egendom gäldenären lättast kan avvara.

Av 4 kap 6 § 2 st UB framgår bl.a. att tillbehör till fastighet inte får utmätas särskilt för sig. Vid verkställighet mot näringsidkare kommer frågor att kunna uppstå kring bedömningen av vilken egendom som har karaktären av tillbehör. Idag saknar denna fråga ofta betydelse eftersom bedömningen att viss egendom inte utgör tillbehör medför att egendomen får anses ingå i underlaget för företagshypoteket. Som ovan berört sker få utmätningar av företagsintecknad rörelseegendom mot bakgrund av att exekutivt övervärde anses saknas. Då företagshypoteket i framtiden inte kommer att gälla vid utmätning aktualiseras tillbehörsproblematiken på ett helt nytt sätt.

Som framgår av de uppgifter som projektet fått från banker, inkassoföreningar, företagarföreningar m.fl. kan man räkna med att bankerna vid finansieringen av nya företagslån kommer att komplettera företagshypoteket med andra säkerheter. Factoring av kundfordringar kan förväntas öka omgående. Leasing och avbetalningsköp av maskiner, fordon m.m. kommer att successivt öka i takt med att nya krediter beviljas. Denna övergång till andra säkerheter kommer att innebära att KFM möter andra invändningar i verkställighetsarbetet och måste ta ställning till giltigheten av olika avtal som åberopas. I den takt användningen av dessa senare säkerheter ökar finns det skäl att utgå från att även ansökningarna om handräckning hos KFM kommer att öka.

För att kunna bedöma hur utvecklingen kommer att bli på längre sikt måste man beakta även andra synpunkter som lämnats om lämpligheten av olika säkerheter. Vid besöken hos bankerna har det framkommit att användningen av factoring kräver en viss storlek på företagets omsättning och fakturering. Denna säkerhet är därför inte alltid lämplig för de mindre företagen. Det har påpekats att den heller inte passar för alla typer av verksamheter, såsom t.ex. entreprenad eller konsultverksamhet. Leasing och avbetalningsköp är inte heller användbart på den typ av egendom som är avsedd att omsättas, t.ex. varulager. Även om möjligheterna till utmätning minskar allteftersom de nämnda säkerheterna tas i användning så kan man därför utgå från att det även på längre sikt kommer att ske betydligt fler utmätningar av rörelseegendom än idag. Förrättningsmännen kommer att ställas inför svåra överväganden avseende värdering av anläggningstillgångar eller bedömning av om övervärde finns i leasingegendom. De kommer därför att behöva mer ekonomisk utbildning än idag.

Vissa banker har uppgett att de kommer att inge ansökan om utmätning för att få särskild förmånsrätt i den utmätta rörelseegendomen. Man kan också vänta sig en större aktivitet från leverantörer och andra oprioriterade borgenärer då de får andra möjligheter att få utmätning för sina fordringar. Det finns därför skäl att tro att antalet ansökningar om betalningsföreläggande och utmätning kommer att öka.

Bankerna känner stark oro inför vad utmätningen av rörelseegendom kan innebära och menar att banken kan tvingas att inge konkursansökan för att återvinna den förmånsrätt som utmätningen medför. Det finns oro för att säraktioner kommer att vidtas av någon borgenär och att detta kan omöjliggöra det samråd och den samsyn som borgenärerna bör ha.

8.2.2. Erfarenheter från Finland

Projektet har vid besök hos Helsingfors Exekutionsverk tagit del av de erfarenheter som finns i Finland av ändrade förmånsrättsregler. En sammanställning finns i bilaga 4. Den 1 januari 1993 skedde i Finland en långtgående revidering av förmånsrättssystemet samtidigt som en ny lag om företagssanering trädde i kraft. De allmänna förmånsrätterna slopades med undantag av förmånsrätten för underhållsbidrag till barn. Förmånsrätten för företagsinteckning ändrades till att vid konkurs gälla i 50 % av värdet av den intecknade egendomen sedan fordringar med bättre förmånsrätt har betalts. Den finska förmånsrättsordningen har således många likheter med den nya svenska. Man borde därför kunna dra vissa slutsatser av de finländska erfarenheterna. I flera avseenden finns det dock faktorer som gör jämförelsen svår. En viktig skillnad mellan de båda ländernas förmånsrättsordningar är att i Finland avskaffades även förmånsrätten för lönefordringar, vilket medfört att företagsinteckningshavarnas möjligheter till utdelning vid konkurs inte försämrades genom reformen. De har därför inte haft samma behov att komplettera företagsinteckningen med andra säkerheter. Företagsinteckningen synes inte heller före reformen ha haft samma betydelse som säkerhet vid kreditgivning som i Sverige.

En annan viktig skillnad är också inriktningen av verkställighetsarbetet. Exekutionsverket har inga borgenärsuppgifter men uppger att man har en mycket praktisk inställning vid verkställighet mot näringsidkare. Man försöker att i möjligaste mån undvika utmätning av rörelseegendom och arbetar istället aktivt för att parterna ska nå en uppgörelse. Exekutionsverket ger också gäldenären uppskov/avbetalningsplan under några månader om det bedöms som ändamålsenligt och skulden är mindre. En avbetalningsplan förutsätter att det skett en utmätning (säkerhetsutmätning) om utmätningsbar egendom finns. Detta sätt att agera synes allmänt ha accepterats av borgenärerna och sker med deras tysta medgivande. Detta är säkert en av förklaringarna till att den finländska reformen inte medfört någon större ökning av antalet utmätningar. Det är svårt att se att det skulle finnas något utrymme för en sådan utveckling i samband med verkställighet i Sverige utan ändring av lagstiftningen. I E-mål saknas helt möjlighet för KFM att medge uppskov/avbetalningsplan och möjligheten att efter utmätning ge anstånd med försäljningen är begränsad. De möjligheter till uppskov/avbetalningsplan i A-mål som KFM har enligt indrivningslagen är särskilt reglerade och tillämpas mycket restriktivt. Säkerhetsutmätning är inte heller möjligt.

En möjlig slutsats man skulle kunna dra av de finländska erfarenheterna är att de nya förmånsrättsreglerna inte självklart kommer att medföra att leverantörerna blir mer aktiva. Denna slutsats stämmer dock dåligt med den bild som företagarföreningar, banker m.fl. har om framtiden.

Sammanfattningsvis kan sägas att trots de likheter som finns mellan den finländska förmånsrättsordningen och de nya svenska förmånsrättsreglerna finns olikheter både i förmånsrättsordningarna och i andra förhållanden som har betydelse för den framtida utvecklingen. Det är därför omöjligt att dra några säkra slutsatser av de finländska erfarenheterna, i vart fall inte utan en mer djupgående analys än som varit möjlig att göra inom projektet.

8.4.1. Fokus på verkställighet – snabbhet i handläggningen

Omvandlingen av företagshypoteket till en allmän förmånsrätt medför att KFM vid näringsidkarindrivningen på ett helt annat sätt än nu måste fokusera på verkställighet och vara tidigt ute för att säkra tillgångar. Ju tidigare i handläggningen en utmätningsförrättning sker hos en näringsidkare desto större är ju sannolikheten för att utmätningsbar egendom finns i behåll. Mot bakgrund av att statens förmånsrätt för skatter och avgifter avskaffas blir detta särskilt viktigt eftersom utmätning fortfarande medför särskild förmånsrätt. Det är också troligt att en förbättrad kreditprövning och kredituppföljning, där den enskilde borgenären på ett tidigare stadium reagerar på signaler om obestånd, på sikt också kommer att bidra till att mer utmätningsbar egendom påträffas. Varje form av uppskov som medges A-målsgäldenären måste vara mycket välmotiverat så att onödiga glapp i handläggningen inte uppkommer. Behovet av snabbhet i handläggningen ligger helt i linje med de krav som uppställs i Indrivningspolicyn med kommentarer.

8.4.2. Hantering av utmätt lös egendom

Avtalen om transport, förvaring och försäljning av lös egendom löper ofta på några år. Det kan därför finnas anledning att se över dem och noga följa den utveckling som sker vad gäller utmätningsfrekvensen.

Som framkommit under avsnitt 7.3 ”Övergångsbestämmelserna” kommer företagshypotek beviljade före årsskiftet gälla enligt äldre bestämmelser fram till den 1 januari 2005. Som redan berörts kan man utgå från att det kommer att dröja en viss tid in på 2004 innan KFM i sitt verkställighetsarbete kommer i kontakt med gäldenärer med företagsinteckningar beviljade och belånade efter ikraftträdandet och att KFM under hela år 2004 i de allra flesta fall kommer att verkställa enligt nuvarande regler, med företagshypoteket som en särskild förmånsrätt. Någon nämnvärd ökning av antalet utmätningar av rörelseegendom bedöms således inte ske under 2004. Under 2005 kommer givetvis antalet att öka. Utvecklingen därefter kommer att påverkas av många olika faktorer, men som redan berörts är det troligt att utmätningsfrekvensen även på längre sikt kommer att vara högre än idag.

Möjligheterna till verkställighet i företagsintecknad rörelseegendom vid kvarstad och andra säkerhetsåtgärder kommer att medföra att omhändertagande ibland måste ske av egendom som kan vara skrymmande och svårhanterlig.

KFM måste därför noggrant följa utvecklingen och ta till vara erfarenheterna vid tecknandet av nya avtal. Behov kan uppstå av nya försäljningskanaler och anlitande av nya professionella värderingsmän. Vissa regioner kan säkert uppnå kostnadsbesparingar och effektivitetsvinster i dessa avseenden genom att samarbeta med varandra.

8.4.3. Samråd med borgenärerna

Så snart utmätning av rörelseegendom sker enligt de nya reglerna ställs frågan om näringsidkarens framtid på sin spets och det finns risk för att t.ex. banker och andra kreditgivare ser sig tvungna att delge gäldenären en betalningsuppmaning för att återvinna den förmånsrätt som utmätningen ger. Då utmätning sker hos en näringsidkare med skulder i både A-mål och E-mål bör KFM därför ha kommit så långt i sin gäldenärsutredning att en preliminär bedömning av företaget kan ske. Ett samråd med andra borgenärer är då viktigt för att i möjligaste mån ta tillvara de positiva effekter som en samsyn mellan borgenärerna kan ge. Ett av syftena med de nya förmånsrättsreglerna är just att öka intressegemenskapen mellan borgenärerna då gäldenären får betalningsproblem. Vid utmätningsförrättning i gäldenärens lokal bör övervägas om det inte i vissa speciella situationer kan vara lämpligt att lämna kvar den utmätta egendomen i gäldenärens besittning. En sådan situation kan vara då både staten som borgenär och enskilda borgenärer saknar skäl att tro att gäldenären kommer att skingra egendomen och gemensamt bedömer att denne har förutsättningar att reda ut situationen, men det behövs ytterligare utredning innan ett slutgiltigt ställningstagande kan ske. En annan viktig fråga i detta sammanhang är kostnadsaspekten. Ska skrymmande egendom omhändertas och försäljas bör KFM informera E-målsborgenärerna och, om skäl finns, överväga att begära förskott. Ett omhändertagande av rörelseegendom, som är nödvändig för drift av rörelsen, försvårar givetvis gäldenärens möjligheter att finna en lösning på sina ekonomiska problem. Å andra sidan får KFM inte agera så att utmätningen ges karaktär av en säkerhetsutmätning. Behovet av samarbete mellan borgenärerna behandlas vidare under avsnitt 8.3.3 ”Samarbete med andra borgenärer” och under avsnitt 10 ”Samverkan mellan SKV och KFM”.

8.4.4. Utbildning av personalen

Projektet har i delrapport den 18 februari 2003 (bilaga 6) framfört behovet av att personalen får utbildning i de nya förmånsrättsreglerna. RSV har tagit fram ett gemensamt utbildningsmaterial för SKM, KFM och RSV. Utbildningen är planerad som en steg 2-utbildning och i steg 1 har den 24-25 september 2003 utbildning skett av 41 st lärare. Inriktningen är att all personal ska ha fått utbildning/information innan årsskiftet.

Förutom denna utbildning finns det också behov av att NI-handläggare och S-handläggare utbildas i den nya arbetsmetodiken och inom sakområdet i de frågor som berörts under avsnitt 7.2.1 Frågor beträffande utmätning.

RSV har planer på att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att planera en sådan utbildning. Utbildningen bör kunna genomföras under hösten 2004.

8.4.5. Uppföljning av enskilda betalningsmål och handräckningar

Det är svårt att förutse hur stor ökningen kommer att bli. Många andra faktorer, t.ex. konjunkturutvecklingen, har stor betydelse i sammanhanget. En noggrann uppföljning av utvecklingen måste ske och beaktas vid fördelningen av resurser.

9.1.1. Inledning

Liksom verkställighetsarbetet är borgenärsarbetet uppdelat mellan handläggning mot näringsidkare (NI) och mot privatpersoner (PI). Beträffande privatpersoner framhålls i Riktlinjerna för Borgenärsarbetet hos kronofogdemyndigheten att löneexekution ska vara det normala då det finns förutsättningar för detta. Avbetalningsplaner medges således privatpersoner sparsamt. Konkursansökan mot privatpersoner inges i mindre omfattning och endast då ett klart uttalat syfte finns, t.ex. återvinning. Indrivningen mot privatpersoner påverkas därför inte i någon nämnvärd utsträckning av beslutet att avskaffa statens förmånsrätt för skatter och avgifter. Däremot kommer borgenärsarbetet mot näringsidkare att i hög grad påverkas och framställningen berör därför bara effekterna för NI-indrivningen.

De slutsatser som projektet drar om vikten av ett aktivt och omsorgsfullt borgenärsarbete är givetvis också tillämpliga i de fall då t.ex. uppskov/konkursansökan övervägs mot en privatperson.

9.1.2. Borgenärsarbetet före konkurs

Om näringsidkaren inte betalar sin skuld vidtar KFM i regel först exekutiva åtgärder enligt UB. Om skulden inte betalas ska KFM enligt 6 § indrivningslagen, som komplement till tillgångsundersökningen, göra en gäldenärsutredning. Syftet med denna är att få ett underlag till beslut om vilka borgenärsåtgärder som bör vidtas. Utgångspunkten för indrivning mot näringsidkare är att denne ska försättas i konkurs om inte skulden betalas.

Under den tid som gäldenärsutredningen pågår är det mycket vanligt att näringsidkaren framför önskemål om uppskov i syfte att vidta åtgärder för att undvika konkurs.

I vissa fall finns förutsättningar att medge uppskov enligt 7 § indrivningslagen. Dessa uppskov, som förutsätter att en gäldenärsutredning skett, meddelas tämligen sparsamt och i regel först efter beslut/samråd med ekonom. Ibland avstannar dock gäldenärsutredningen eller konkursansökan avvaktas och näringsidkaren medges ett uppskov av mer informell natur, t.ex. då denne lovar att försöka låna pengar till skulden eller att överklaga sina taxeringar.

Många olika omständigheter under gäldenärsutredningen, t.ex. invändningar om skuldens riktighet och begäran om uppskov, medför att KFM tar kontakt med SKM för att få mer information som underlag för de indrivningsbeslut som ska fattas. I vissa fall tas också kontakt med andra borgenärer för samråd om lämpliga åtgärder.

9.1.3. Borgenärsarbetet under konkurs

Under konkurs är KFM ensam behörig borgenärsföreträdare för de fordringar som omfattas av indrivningslagen.

Arbetet som borgenärsföreträdare under konkurs går i huvudsak ut på att ta tillvara statens rätt i konkursen och agera för att utdelningen till staten blir så stor som möjligt. I detta syfte förs en dialog med konkursförvaltaren i många olika frågor och KFM utnyttjar sin ställning som borgenär till att initiera olika förvaltningsåtgärder som kan vara gynnsamma för staten. I de fall lönegaranti har utbetalts företräder KFM oftast också länsstyrelsen som borgenär i konkursen med stöd av en generell fullmakt. Som borgenär i konkursen har staten genom KFM möjlighet att ställa säkerhet dels för en motparts rättegångskostnader om förvaltaren ska föra återvinningstalan, dels för motpartens eventuella skada i samband med att förvaltaren ansöker om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd. Behörigheten att ställa säkerhet är begränsad till fall där indrivningslagen är tillämplig. KFM kan därför inte ställa säkerhet för indrivning av en lönegarantifordran.

9.2.1. Borgenärsarbetet före konkurs

Då de nya förmånsrättsreglerna träder i kraft fullt ut den 1 januari 2005 kommer i princip alla tillgångar hos en gäldenär att vara tillgängliga för utmätning med undantag av tillgångar som är pantsatta eller innehas med separationsrätt m.m.

Rapporten har redan behandlat vad detta får för effekter för KFM sett ur ett verkställighetsperspektiv. Här kommenteras effekterna sett ur ett borgenärsperspektiv.

Som borgenär har staten intresse av att få bästa möjliga utdelning på sina fordringar, både på kort och på lång sikt. Då staten förlorar sin förmånsrätt för skatter och avgifter är det som beskrivits i avsnitt 7.4.1 ”Fokus på verkställighet-snabbhet i handläggningen” viktigt att fokus riktas på verkställighet för att säkra de tillgångar som finns. Då gäldenären har en pågående rörelse ökar ju möjligheterna till utmätning av dennes tillgångar. Ur ett kortsiktigt perspektiv skulle detta kunna motivera fler utmätningar för skatteskulder – i synnerhet som betalda skatter inte kan återvinnas. Som berörts i avsnitt 7.4.3. ”Samråd med borgenärerna” kommer utmätning av rörelseegendom som är nödvändig för driften att negativt påverka näringsidkarens möjligheter att finna en lösning på sina ekonomiska problem. Det finns skäl att utgå från att detta i flertalet fall kommer att driva rörelsen i konkurs. Andra borgenärer, t.ex. banker, kan tvingas delge näringsidkaren en betalningsuppmaning och ansöka om konkurs för att återvinna den förmånsrätt som staten vunnit genom utmätningen.

Ur ett långsiktigt perspektiv kan det vidare vara till nackdel för staten om en överlevnadsduglig verksamhet upphör p.g.a. av konkurs. Intresset av och förutsättningarna för rekonstruktion av verksamheten måste därför utredas. Denna fråga är inte ny men enligt lagstiftarens intentioner ska insolvenshanteringen i framtiden ske i ett tidigare skede än vad som nu är fallet. Då är möjligheterna till rekonstruktion av verksamheten större. I de fall rekonstruktion inte är möjlig är tanken att konkurs ska inträffa i ett tidigare skede då skulderna är mindre och tillgångarna större.

Inför verkställighet i näringsidkarens lokal bör gäldenärsutredningen ha kommit så långt att i vart fall en preliminär bedömning av företaget kan ske. Denna bedömning blir vägledande för KFM:s åtgärder mot näringsidkaren. Då bedömningen måste ske skyndsamt lär KFM i många fall ställas inför mycket svåra överväganden. För att kunna fatta rätt beslut kommer behov uppstå av kontakt med andra borgenärer tidigt i handläggningen. Mycket viktigt i sammanhanget är därför att samarbetet med SKV fungerar bra och att KFM får del av betydelsefull information som underlag för de bedömningar som måste ske. De signaler som projektet fått från banker och andra professionella kreditgivare tyder på att också de kommer att bli mer aktiva i sin kreditbevakning och noggrant följa upp betalningsanmärkningar. Bankerna har alla också uppgett att de önskar samarbeta med KFM och SKV.

9.2.2. Viktiga avvägningar

Avslutningsvis kan man konstatera att reformen ibland kommer att ställa KFM inför svåra överväganden. Det gäller att snabbt göra en avvägning mellan intresset av att säkra statens fordringar genom utmätning och strävandena att inte försvåra näringsidkarens möjligheter att rekonstruera sin verksamhet.

9.2.3. Borgenärsarbetet under konkurs

Staten kommer att bli berörd borgenär i fler konkurser än hittills. Detta som en följd av att företagshypoteket omvandlas från en särskild till en allmän förmånsrätt, som bara gäller i 55 % av värdet av kvarvarande egendom sedan bättre prioriterade borgenärer fått fullt betalt. En följd av detta blir att statens utdelning p.g.a. regressrätt för utbetald lönegaranti kommer att öka. Om anställda saknas kommer staten att vara berörd borgenär tillsammans med andra oprioriterade borgenärer och få dela på eventuell utdelning i proportion till fordringarnas storlek. Vikten av att alla SKV:s fordringar fastställs och överlämnas till KFM ökar därför. Enligt de bedömningar som gjorts under avsnitt 7.2.1 ”Frågor beträffande utmätning” kommer kreditgivarna att i betydligt större utsträckning än idag använda sig av andra säkerheter såsom factoring, leasing och avbetalningsköp. Detta kommer visserligen att påverka statens och andra borgenärers möjligheter till utdelning, men å andra sidan behöver dessa säkerheter säkert många gånger granskas kritiskt ur borgenärssynpunkt.

Som oprioriterad borgenär kommer givetvis statens möjligheter till utdelning på skatter och avgifter att minska. I de fall då syftet med en konkursansökan är att återvinna egendom kommer det att bli svårare att beräkna vad en återvinning kan tillföra i utdelning. Denna bedömning förutsätter bl.a. god kännedom om vilka andra oprioriterade fordringar som finns och storleken på dessa. Samma osäkerhet kan givetvis uppstå då förvaltaren upptäcker en återvinningsbar transaktion och begär att staten genom KFM ska ställa säkerhet för motpartens rättegångskostnader eller borgen för den skada som kan åsamkas motparten om förvaltaren ansöker om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd. Som oprioriterad borgenär måste utgångspunkten vara att staten inte ska ställa säkerhet såvida inte också andra oprioriterade borgenärer gör det. Idag har regionerna olika uppfattning i denna fråga. Generellt kan dock konstateras att säkerheter ställs sparsamt. Det finns skäl att utgå från att den avskaffade förmånsrätten för skatter och avgifter medför att antalet fall där staten genom KFM ställer säkerhet kommer att minska ytterligare.

Statens rätt p.g.a. utbetald lönegaranti bevakas idag i regel av KFM efter fullmakt från respektive länsstyrelse. Eftersom utdelning på lönegarantiregressen idag inte är särskilt vanlig innebär inte dessa fullmakter något nämnvärt merarbete för KFM. Förändringarna i förmånsrättslagen och lönegarantilagen innebär att det ofta kommer att finnas fordringar på återkrav såväl med som utan förmånsrätt i konkurs och att närmast berörd statlig borgenär ofta kommer att vara länsstyrelsen. Om nuvarande ordning bibehålls kommer det således att medföra ett betydande merarbete för KFM.

I sin egenskap av central förvaltningsmyndighet för lönegarantin har RSV tagit upp frågan om den framtida hanteringen av regressfordringarna. Vid möte på RSV med representanter från Kammarkollegiet, varifrån länsstyrelserna rekvirerar medel till lönegarantin, har framkommit att länsstyrelserna idag saknar den kompetens som behövs för att tillvarata statens rätt. RSV kommer att kontakta Finansdepartementet för att diskutera frågan. Informationsskrivelser till länsstyrelserna om innebörden av de nya förmånsrättsreglerna kommer också att skickas ut.

Med tanke på vikten av att statens fordringar bevakas omsorgsfullt föreslår därför projektet att KFM, i vart fall tills vidare, fortsätter att bevaka statens rätt p.g.a. utbetalda garantibelopp.

En av lagstiftaren önskad effekt av reformen är att förutsättningarna för ökad utdelning till de oprioriterade ska medföra att de mer aktivt kommer att bevaka sina fordringar. Sådana tankar har också framförts vid projektets besök hos företagarföreningar, vilka nu också uppmanar sina medlemmar till större aktivitet både före och under konkursförfarandet. Det finns nog skäl att utgå från att statens fordringar, t.ex. skönstaxeringar, kommer att ifrågasättas mer i framtiden än vad fallet är idag. Även detta ökar behovet av ett strukturerat samarbete med SKV i syfte att åstadkomma skönstaxeringar som är realistiska.

Reformen innebär att hyresfordringar och löner till de anställda vid fortsatt drift blir massafordringar. Det har framkommit farhågor för att detta kommer att medföra att antalet konkurser där förvaltaren väljer att driva verksamheten vidare minskar. I fall av fortsatt drift kommer företagshypotekets omvandling från särskild till allmän förmånsrätt att innebära att förkovransproblematiken försvinner.

Då statens fordringar blir oprioriterade kommer det att bli lättare för KFM att göra konkursbevakningar, särskilt av de skulder som utgörs av skattekontounderskott. Däremot kommer möjligheterna att enl. 11 kap 14 § konkurslagen begära förskottsutdelning att försvinna.

Vikten av ett aktivt borgenärsarbete i konkurs har framhållits i Riktlinjer för Borgenärsarbetet hos kronofogdemyndigheten. Om KFM i framtiden, förutom att bevaka statens fordringar på skatter och avgifter, genom fullmakt från länsstyrelserna även ska bevaka statens regressfordringar p.g.a. utbetald lönegaranti skärper de beslutande förändringarna kraven i detta avseende.

9.2.4. Konkursutvecklingen

Vid de besök som projektet gjort hos banker m.fl. har framförts att det inte finns några tankar på massuppsägningar av krediter under 2004, som är den övergångsperiod då företagshypoteket fortfarande kommer att gälla med sin särskilda förmånsrätt. I de fall näringsidkaren inte kan ställa kompletterande säkerhet har framförts att detta inte innebär att krediten ska sägas upp. Istället har förtroendet och relationen till kunden särskilt betonats. Bankerna har bedömt att uppsägningar bara kommer att ske i vissa fall, t.ex. vid riskkrediter. Slutsatsen är därför att de nya förmånsrättsreglerna inte kommer att ha någon större inverkan på antalet konkurser under 2004.

Vad som händer därefter är mera osäkert. Som redan framhållits kommer utmätning hos näringsidkaren ofta att ställa frågan om dennes framtid på sin spets. Andra borgenärer kan ”tvingas” agera för att genom konkurs återvinna den förmånsrätt som utmätningen medfört.

Förändringar av regelsystem är inget nytt men skapar ändå alltid osäkerhet. Man kan utgå från att viss turbulens kommer att råda under 2005. Borgenärerna kommer att bevaka varandras åtgärder och det är troligt att det kommer att vidtas säraktioner, som kommer att tvinga fram en del konkurser. En viss ökning av antalet konkurser under 2005 är därför trolig. Utvecklingen på sikt beror givetvis bl.a. på om och hur snart borgenärerna lyckas etablera det samarbete och uppnå det samförstånd som lagstiftaren åsyftat. Avsikten med reformen är ju att förutsättningarna för rekonstruktion ska öka genom en tidig insolvenshantering. Projektet bedömer att de olika parterna på sikt kommer att göra de anpassningar som behövs för att på bästa sätt klara de ändrade förutsättningarna. Någon bestående ökning av antalet konkurser med anledning av de nya förmånsrättsreglerna bedöms därför inte som trolig.

9.3.1. Föreskrifter/rutiner för ekonommedverkan vid uppskov

Befintliga föreskrifter/rutiner för ekonommedverkan vid uppskov/avbetalningsplaner bör ses över. Med hänsyn till behovet av att undvika informella uppskov och de ovan berörda farhågorna av återvinningsförbudet bör inriktningen vara att ekonommedverkan ska ske vid alla uppskov/avbetalningsplaner.

9.3.2. Kontakt med länsstyrelserna om de nya förmånsrättsreglerna

9.3.3. Samarbete med andra borgenärer

De beslutade förändringarna skärper kraven på KFM:s borgenärsarbete. Önskemål om ett nära samarbete med staten har framförts vid projektets besök hos banker, företagarföreningar m.fl. Som tidigare nämnts är ett av syftena med reformen just att åstadkomma ett väl etablerat samarbete mellan borgenärerna för att dessa gemensamt ska finna bästa möjliga lösning i det individuella obeståndsfallet. KFM bör därför ta kontakt med de aktörer som ofta uppträder som borgenärer, t.ex. de stora affärsbankerna, för att diskutera upplägget av detta samarbete.

Åtgärder för att strukturera formerna för samarbetet med SKV har beskrivits under avsnitt 10 ”Samverkan mellan SKV och KFM”.

10.1.1. Hur arbetet bedrivs idag

10.1.2. Förändringsbehov

Antalet ackordsansökningar, såväl offentliga under företagsrekonstruktion, som underhandsackord kan förväntas öka. Ökningen gäller framför allt näringsidkare.

Avsikten med de ändrade bestämmelserna om företagshypotek och lönegaranti i konkurs är att antalet rekonstruktioner genom ackord ska öka och att konkurserna ska minska. Enligt förslag i en departementspromemoria (Ds 2003:17) ska lönegaranti under företagsrekonstruktion utgå på motsvarande sätt som kommer att gälla för lönegaranti vid konkurs enligt de nya förmånsrättsreglerna. Detta gör att företagsrekonstruktion blir ett med konkurs mer jämbördigt insolvensförfarande.

Med en förlorad förmånsrätt kommer statens intresse att delta i ackord att öka sett utifrån en rent ekonomisk jämförelse eftersom utdelningskalkylen i konkurs kommer att bli sämre. Uppkomna kostnader för lönegaranti och förväntad utdelning på dessa måste dock beaktas.

En fördel med underhandsackord är att ackorden kan begränsas till vissa skatteskulder och att SKV kan ställa villkor så länge inte andra borgenärer missgynnas. Risken finns dock att förfarandet kan övergå till företagsrekonstruktion med bindande offentligt ackord.

I en företagsrekonstruktion lägger rekonstruktören normalt fram ett förslag till offentligt ackord. Även om kalkylen, rent ekonomiskt, talar för ackord har staten som företrädare för det allmänna även andra aspekter att väga in. Vid statens prövning av ansökan om ett underhandsackord kan dessa fortfarande fälla avgörandet. Vid ett offentligt ackordsförfarande disponerar staten varken över villkoren eller över vilka skulder som omfattas. Frågan är hur bestämmelsen i 3 kap. 4 § Lag (1996:764) om företagsrekonstruktion överensstämmer med 3 § Lag (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. där villkor ställs upp för att staten ska ha rätt att sätta ned sin fordran.

Hittills har KFM som förmånsberättigad borgenär kunnat hävda att ackord inte kommer att medges och att en rekonstruktion därför framstår som utsiktslös. När staten nu förlorar sin förmånsrätt kan en viss borgenärsmajoritet mot statens vilja rösta för ett ackord som även binder staten genom att det fastställs av domstolen. Beslutet omfattar alla skattefordringar som uppkommit före ansökan om företagsrekonstruktion. SKV måste lägga ner mycket stora resurser på utredningar i ett tidigt skede efter beslut om företagsrekonstruktion för att säkerställa att fordringar och motfordringar tas upp med rätt belopp.

KFM bör även i fortsättningen motsätta sig att en rekonstruktion inleds eller fortsätter, i de fall KFM eller SKV har sådan kännedom om gäldenären att det står klart att förutsättningar för ackord inte föreligger enligt Lag (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. Det kommer då att behövas bra underlag och argumentation.

Det blir i fortsättningen också svårare för KFM att få bifall till en konkursansökan under pågående företagsrekonstruktion. Gäldenären får försättas i konkurs endast om det finns särskilda skäl att anta att borgenärens rätt allvarligt äventyras.

När det gäller underhandsackord med fysiska personer medför den ändrade lagstiftningen inte lika stora konsekvenser. Förutsättningarna för konkurs ändras inte. Endast om förutsättningarna för skuldsanering är uppfyllda blir staten bunden i vad som motsvarar ett offentligt ackord. Dock kommer samma förutsättningar att gälla för underhandsackord som för nedsättning av fordran i steg ett i en skuldsanering. 5 § i Lag (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. borde därför vara obehövlig.

Sammanfattningsvis kan man säga att de nya förmånsrättsreglerna med största säkerhet kommer att innebära fler ansökningar om företagsrekonstruktion och fler beslut om att inleda ett sådant förfarande. En annan fråga är om även antalet genomförda företagsrekonstruktioner kommer att öka i någon nämnvärd utsträckning. Även om detta är lagstiftarens avsikt är det många aktörer på obeståndsområdet som är tveksamma till om de beslutade förändringarna är tillräckliga för att uppnå detta syfte. Om de aktuella förslagen som avser införande av lönegaranti och möjligheter för gäldenären att säga upp avtal i förtid vid företagsrekonstruktion genomförs, kommer givetvis dessa förändringar att medföra att företagsrekonstruktion blir ett faktiskt alternativ till konkurs vid rekonstruktion av företag. I avvaktan på dessa ändringar bedömer projektet att det visserligen kommer att ske en viss ökning av antalet genomförda företagsrekonstruktioner men att en större ökning kommer att ske först då dessa förändringar genomförs.

10.1.3. Åtgärder för att möta förändringarna

10.2.1. Hur arbetet bedrivs idag

Betalningsskyldighet för företrädare för juridisk person som har obetalda skatter och tullavgifter beslutas av allmän domstol. Talan om företrädaransvar för skatt förs av handläggare hos SKM och KFM. I vilken utsträckning som mål om tull delegeras till SKM eller KFM är oklart. Betalningssäkring och kvarstad yrkas när förutsättningar finns. Ofta ingås förlikning, såväl före som under pågående process. Enligt RSV:s riktlinjer för hantering av företrädaransvaret (1999-04-28) bör SKM och KFM regionvis i samråd bedöma vilka aktiviteter som är möjliga att genomföra och komma överens om urvalskriterier utöver den beloppsgräns som anges i riktlinjerna. SKM och KFM ska tillsammans följa upp handläggningen inom regionerna och stämma av att samordningen fungerar.

KFM:s processförare för också processer i utsökningsmål. Normalt har SKM:s processförare kompetens att föra skatteprocess i förvaltningsdomstol, även om en del uteslutande för processer om företrädaransvar och betalningsskyldighet enligt likvidationsbestämmelserna i ABL. Företrädaransvar aktualiseras hos KFM i samband med företagsindrivningen och hos SKM i samband med skatteutredningar. Hur arbetsuppgifterna är fördelade mellan de operativa funktionerna och funktionerna för processföring inom respektive myndighet varierar. Inom de olika regionerna bedrivs arbetet på olika sätt och i varierande samarbetsformer.

Trots att arbetsuppgiften har prioriterats i förvaltningens verksamhetsplanering är företrädaransvarsärendena relativt få. Till detta bidrar svårigheten att utreda vilka skattekontounderskott som kan bli föremål för talan helt eller delvis. När nedsättning har skett av en fastställd obetald restförd skatt eller om anstånd har medgetts med betalningen kan det – om det har skett transaktioner på skattekontot eller finns tidigare restförda skulder – ske ett ”skattebyte” så att nedsättnings- eller anståndsbeloppet möter helt andra skulder än de som satts ned. Antingen möter krediteringen andra obetalda skatter samma månad och då blir det inget överskott att föra över till KFM. Eller också blir det ett överskott men det förs över till det äldsta restförda underskottet hos KFM och inte till det underskott i vilken den nedsatta skatten ingick. Det ser då ut som om de ändrade skattebeloppen ligger kvar som restförda medan de belopp som egentligen är obetalda förefaller att inte att vara registrerade i utsökningsregistret. Detta vållar stora problem i samband med talan om företrädaransvar. En förutsättning för att någon ska bli betalningsskyldig är att man kan knyta den juridiska personens restförda underskott till en bestämd förfallodag då företrädaren underlåtit att betala skatt. Man måste alltså visa att vissa skatter är obetalda, vilket inte är lätt.

10.2.2. Förändringsbehov

Riksdagen har den 30 oktober 2003 bifallit en proposition om ändringar i 12 kap. 6 § SBL som återställer de subjektiva rekvisiten till ”uppsåt eller grov oaktsamhet” samtidigt som det tydliggörs att bevisbördan åter ligger på staten. Handläggningen överflyttas till förvaltningsdomstol. Där ska skattebeslutets riktighet kunna prövas i samma process som företrädaransvaret. Det blir möjligt att göra förlikningar i form av skattebeslut. Ändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2004. Det blir stora förändringar vars konsekvenser är svåra att bedöma.

Statens borgenärsarbete ska tidigareläggas. Företrädaransvarsbestämmelserna ska säkerställa att staten får in betalning. Genom den förlorade förmånsrätten får företrädaransvarsärendena väsentligt större betydelse.

Problemen med skattekontot kommer att kvarstå, i alla fall på kort sikt. Den nya ordningen för processföringen med möjligheten att få skattefordringarna prövade och ett lagreglerat förlikningsinstitut kan komma att medföra mer tidskrävande processer. Det innebär att processer bör undvikas. Tyngdpunkten i borgenärsarbetet bör ligga tidigt, dvs. så fort som det står klart i en skatteutredning att betalning inte kan förväntas inkomma på uppkomna skattefordringar ska adekvata åtgärder planeras och företrädarna upplysas om grunderna för betalningsskyldighet. När betalning har uteblivit bör företrädarna meddelas om att utredning kommer att ske. Riktlinjerna bör även i fortsättningen ange att utredningen normalt bör vara slutförd senast när gäldenärsutredningen mot företaget är slutförd. Företrädaransvaret kan inte ses isolerat utan ska användas som en bland många borgenärsåtgärder. Process om företrädaransvaret bör tillgripas i sista hand. Arbetet med företrädaransvar måste integreras med det löpande arbetet på skattekontoren. Det bör inledas av borgenärshandläggare på företagsskattekontoren, fortsätta i samarbete med indrivningen på KFM när restföring skett och överlämnas till processförare på endera myndigheten enligt vad som är lämpligast när gäldenärsutredningen visar att en företrädaransvarsprocess är den bästa åtgärden för att få in betalning. I samband med att det skrivs nya riktlinjer bör det tas fram tydliga samarbetsrutiner med datastöd.

Processförarna inom SKV och KFM bör ha ett nära samarbete. Som företrädare för staten som borgenär bör KFM kunna föra process i länsrätt.

10.2.3. Åtgärder för att möta förändringarna

11.2.1. Undersökningen 1998

I början av 1998 gjorde RSV genom den s.k. BRO-gruppen (en samordningsfunktion vid RSV för uppbörds- och indrivningsprocessen; funktionen upphörde 1999-12-31) en inventering av de samverkansprojekt inom borgenärsområdet som då pågick inom koncernen. Projekten har beskrivits i en sammanställning daterad 1998-03-05.

Från ett par regioner betonades vikten av samlokalisering. I övrigt framhölls i fallande skala följande samverkansaktiviteter som de mest intressanta:

• samverkan inom konkurs/obeståndsområdet,

• återkommande möten med handläggare från SKM och KFM,

• systematiserat samarbete i fråga om skattskyldiga som skönstaxerats,

• utbyte av information i samband med beviljande av avbetalningsplan, anstånd, uppskov och snabbrestföring,

• samarbete för att främja en korrekt folkbokföring,

• samverkan vid företrädaransvar,

• gemensamma kort/långsiktiga mål för SKM och KFM.

11.2.2. Undersökningen 2003

Ännu en inventering av hur borgenärsarbetet bedrivs i regionerna har genomförts i år. En sammanställning av redovisningarna som gjorts 2003-10-14 visar på stora skillnader mellan regionerna (se bilaga 2). På de flesta håll har man dock en väl utvecklad samverkan. Av den skriftliga redovisningen att döma har man genom att hålla noggrann kontroll över den löpande verksamheten och därefter fullfölja med analys och utveckling hittat samarbetsmodeller som fungerar. Exempel på sådant som kan underlätta och effektivisera samverkan är:

• skriftliga samarbetsplaner och samverkansavtal för att klarlägga ansvar, inriktning och omfattning samt hur samverkan rent praktiskt ska gå till, t.ex. genom att etablera permanenta samrådsgrupper som träffas regelbundet,

• inrättandet av projekt i specifika frågor, t.ex. företrädaransvar, ackord, konkurs eller F-skatt,

• gemensamma informationsträffar där även andra aktörer kan medverka, t.ex. Försäkringskassan och de kommunala budgetrådgivarna,

• gemensam förebyggande verksamhet,

• gemensamma databaser för borgenärsområdet,

• samverkan genom utbildning, temadagar och möjlighet till studiebesök och praktiktjänstgöring hos den andra myndigheten.

13.1.1. Förebyggande arbete

Det förebyggande arbetet vid SKV bedöms öka med minst 1 person per region, totalt 10 åa.

13.1.2. SKM:s agerande avseende beskattning och kontroll samt borgenärsarbete

13.2.1. KFM:s indrivning mot näringsidkare

Den slopade skatteförmånsrätten och det förändrade företagshypoteket leder till behov av ökade aktiviteter inom såväl verkställighetsarbetet som borgenärsarbetet. Även om mängden restförda A-mål till följd av tidiga betalningsfrämjande åtgärder på SKM leder till en mindre mängd restförda skatter och avgifter är bedömningen att de överförda målen kommer att vara mer komplexa från utredningssynpunkt än tidigare. Ett utökat fältarbete med ett större antal utmätningar kommer att kräva ytterligare resurser. Utbildningsinsatser kommer att krävas för att förrättningsmännen ska få de kunskaper som behövs.

En ökning av utmätningsfrekvensen kommer också att medföra en ökning av antalet överklaganden och innebära behov av förstärkning av juriststödet. Denna effekt kommer även kreditgivarnas komplettering med andra typer av säkerheter att medföra, då avtalen för dessa säkerheter ofta behöver granskas av en jurist.

Någon större ökning av antalet konkurser bedöms däremot inte ske under 2004. Därefter kan man utgå från en viss turbulens och att säraktioner från borgenärerna kommer att tvinga fram en i vart fall temporär ökning. Inte heller antalet enskilda målen kan beräknas öka i någon nämnvärd utsträckning under 2004, som är ett övergångsår för det gamla företagshypoteket. Därefter finns det skäl att utgå från en viss ökning av antalet enskilda mål, både från banker och oprioriterade borgenärer.

En försiktig bedömning av resursbehovet för att möta effekterna av de ovan beskrivna förändringarna har skett. Resursbehovet bedöms öka med 15 %. Hänsyn har då inte tagits till vad ett ökat antal utmätningar kan innebära för den summariska processen.

Antalet inkommande gäldenärer, som var näringsidkare (NI-gäldenärer), uppgick 2002 till 44 000, varav 30 000 juridiska personer. Då handläggningen av varje gäldenär i genomsnitt kostat 3 000 kr innebär det i sin tur en kostnadsökning med 450 kr per NI-gäldenär, vilket motsvarar ett resurstillskott på cirka 35 årsarbetskrafter om man utgår från en årlig kostnad per åa på 570 000 kr, vilket motsvarar en total kostnad av 19 950 000 kr. Här bör dock observeras att kostnadsökningen inte kommer att få fullt genomslag förrän under 2005, dvs. först då övergångsperioden för företagshypoteket gått till ända.

13.2.2. Tillsynsmyndigheten i konkurser (TSM)

Även resurserna inom TSM behöver förstärkas. De nya förmånsrättsreglerna kräver att arbetet med att utveckla en mer aktiv tillsyn fortsätter. En försiktig bedömning är att ytterligare 2 åa behöver tillföras konkurstillsynen till en kostnad av 1 140 000 kr.

14.2.1. Stöd till förebyggande verksamhet vid SKV

Arbetet med registerkontroller åt främst entreprenörer bör ökas. Även stat och kommun efterfrågar enkla lösningar för att få till stånd en snabb egenkontroll vid anlitandet av underentreprenörer. Entreprenören får på ett strukturerat sätt uppgift om tilltänkta underentreprenörers status av obetalda skatter och avgifter Entreprenören kan undvika att anlita underentreprenören eller också så kan han uppmana denne att betala in sina skulder till staten. Härigenom förebyggs uppbördsförluster på ett tidigt stadium. Ett maskinellt system bör utvecklas så att svar kan ges över webben. Projektet har under avsnitt SKM:s agerande avseende beskattning och kontroll, återkallande av F-skatt gett exempel på hur det finländska förskottsuppbördsregistret fungerar. Genom ett maskinellt system så skulle mängder av registerslagningar hos SKV kunna minska.

14.2.2. Utveckling av nuvarande system, skattekonto och magi

Arbetsgruppen har under projektet undersökt möjligheter till ett förändrat IT-stöd. Kontakt har tagits med de förvaltningsansvariga för skattekontot och magi. I fråga om signaler från skattekontot så har vi fått följande svar. Efter varje månadsavstämning kommer skattekontosystemet att skicka en fil innehållande pers/orgnr för de skattskyldiga som vid avstämningen fick en betalningsuppmaning med hot om restföring. Denna information används av Moms AG-systemet för att sätta en markering i Inkorgen, d v s om det finns Moms AG-ärenden för en skattskyldig som fått uppmaning med hot om restföring vid närmast föregående avstämning ska detta visas i Inkorgen. Syftet med denna signal är att handläggaren ska få en indikation om att det är angeläget att ta dessa ärenden i första hand (det kan ju röra sig om rättelsedeklarationer eller liknande som måste åtgärdas innan nästkommande avstämning för att den skattskyldige inte ska restföras direkt).

Arbetsgruppen har också undersökt möjligheten att kunna skriva och lagra tjänsteanteckningar i MAGI och fått följande svar. Det finns redan idag möjlighet att skriva och spara tjänsteanteckningar i Moms AG-systemet. Sådana anteckningar knyts till en redovisningsperiod. Vi tittar för närvarande på om det är tekniskt och rättsligt möjligt att skapa sådana anteckningar som inte är knutna till en specifik redovisningsperiod.

I dagsläget använder inte SKM sig fullt ut av möjligheten att fatta solidaransvarsbeslut. Detta beror till stor del av komplicerade arbetsrutiner och bristande resurser. Det är nödvändigt att SKV initierar solidaransvar tidigare och i större omfattning än som sker idag. Arbetsrutinerna för detta måste förenklas.

14.2.3. Samlad borgenärsbild

Någon möjlighet att få en samlad borgenärsbild finns inte i dag. I denna del hänvisas till arbetet med att ta fram en företagsbild. Behov finns också att skapa en elektronisk akt, där man kan samla och spara all information om en skattskyldig (beslut, tjänsteanteckningar m.m. allt från SoA-registrering, Moms och AG-kontroll, årskontroll och revision, omprövning, anstånd m.m.) från olika system till en bild. Vid en borgenärsutredning skulle det även finnas möjlighet att få vissa slagningar utförda maskinellt. Jämför ovan vad som sagts om SoA-macro.

Redan vid den riskbedömning som görs av nya företagare i samband med tilldelning av F-skatt finns behov att ett nytt IT-stöd. Inom processgruppen små företag har förslag tagits fram till ett nytt SoA-macro. Syftet med denna lösning är att minimera de manuella slagningarna i olika system. Förenklat fungerar det så att makrot gör att datorn själv gör dessa slagningar.

Arbetet med att ta fram nödvändiga uppgifter är tids- och resurskrävande, med ett macro kunde handläggningstiden minska vilket är en fördel för de nya företagen. Ett macro skulle också kunna förhindra framtida arbetsskador i nacke och axlar för personalen då arbetet med att ta fram dessa uppgifter är monotont och statiskt. Antalet uttagna printer skulle minska i förhållande till idag. I ett macro kan man dessutom ta med flera uppgifter än det minimiantal uppgifter som man i dag tar fram, dvs. utöka grundkontrollen på samtliga SoA. Med SKV är det viktigt att grundkontrollen av en SoA görs på enhetligt sätt i hela landet.

14.2.4. System för urval och riskbedömning

Borgenärsfrågor (urval för betalningsförmågan) bör finnas med både i Profil och i Kontur. Borgenärsarbetet måste börja mycket tidigare och integreras med arbetet mot skattefelet.

I framtiden blir det allt viktigare med en riskanalys som omfattar betalningsförmågan. I utvecklingen av riskhanteringen ingår att skapa möjlighet till riskvärdering på skattskyldignivå. Det finns ett behov av ett nytt integrerat urvals-, riskanalys- och uppföljningssystem (borgenärsurvalssystem). Systemet ska också kunna ge tidiga varningssignaler beträffande skattskyldiga som riskerar betalningsoförmåga eller visar betalningsovilja. PUMA används oftast för maskinellt urval. Utökade möjligheter att söka i externa system är önskvärt exempelvis Upplysningscentralen (UC), försäkringskassan, företagsinteckningsregistret, inskrivningsmyndigheten m.fl.

IT-stödet i samband med registrering av vissa beslut upplevs som tidsödande och ibland hindrande för en korrekt handläggning (solidarbeslut, anstånd, vissa ränteberäkningar mm). SKV har åtkomst till vissa av KFM:s elektroniska register t.ex. INIT, men möjligheten borde utnyttjas mer frekvent. För att förbättra urvalet borde också kunskapen om vad som finns i våra egna register höjas liksom kompetensen för att sätta ihop sökparametrar. Ökad kompetens medför ett fördjupat och förfinat urval för hela regionen jämfört med dagens. En form av specialisering inom detta område är alltså önskvärt. Urvalet kan koncentreras till gemensamma sökningar för samtliga borgenärsgrupper, dvs. utsökning sker på regionnivå. Ett urvalssystem bör knytas till skattekontosystemet. Troligen kan det s.k. PUMA-systemet – påbyggt med bland annat riskbedömningar avseende betalning – användas som urval.

För att få en samlad borgenärsbild och ett system för urval/riskbedömning måste ett särskilt borgenärssystem skapas. Systemet måste också byggas så att det klarar en framtida förändring av borgenärsarbetet. Borgenärssystemet ska fungera som ett sidosystem till skattekontot. Till skattekontot måste dessutom ett urvalssystem knytas.

I borgenärssystemet måste finnas en beredskap för att på sikt kunna samordna de olika borgenärsuppgifterna, bland annat gäldenärsutredningar, uppskov, avbetalningsplaner, ackord, företrädaransvar och konkurser. Borgenärsuppgiften anstånd bör dock kunna hanteras i skattekontot, eftersom denna funktionalitet redan finns där. Eventuellt kan avbetalningsplaner och uppskov hanteras på motsvarande sätt. Systemet måste även kunna kommunicera med kringliggande system, skattskyldiga, ingivare m.fl.

Frågan om hur de nya förmånsrättsreglerna påverkar de krav som måste ställas på IT-stöden hos KFM har väckts och analyserats. REX har inga funktioner inbyggda i systemet för att hantera förmånsrätt vid konkurs resp. utmätning. Företrädesrätten vid löneutmätning är dock helt inbyggd i systemet men inte berörd av de förestående förändringarna. Systemstödet i REX påverkas därför inte av förändringarna.

INIT är under uppbyggnad och drivs f.n. parallellt med REX. Utvecklingen av systemet har ännu inte kommit till de områden som berör vare sig medelshantering eller stöd för borgenärshanteringen. De funktioner som är planerade sedan tidigare – stöd för att enklare kunna bevaka fordringar med resp. utan förmånsrätt i konkurs och för att sedan i medelshanteringen kunna fördela utdelningen med utgångspunkt från bevakningen – utgår ur kravspecifikationen för INIT.

Den ökning av antalet utmätningar av rörelseegendom som förväntas p.g.a. de nya förmånsrättsreglerna medför ingen förändring i inriktningen av det stöd som planeras. INIT-projektet planerar dock för ett ökat stöd för att dokumentera och i övrigt hantera utmätningsbeslut. Kravspecifikationerna är ännu inte fastställda för denna funktion men INIT-projektet kommer att analysera i vilken mån ett ökat antal utmätningar bör påverka hur IT – stödet utformas.

IT-stöd för försäljning av utmätt lös egendom är också planerat i de initiala kravspecifikationerna för INIT. Det finns ännu ingen plan för när ett sådant stöd ska utvecklas inom ramen för INIT-projektet.

Sammanfattningsvis kan man således konstatera att allt eftersom INIT byggs ut med nya funktioner måste analys ske av det stöd som förändringarna av förmånsrätten ställer krav på och korrekta slutsatser dras av de erfarenheter som görs av kronofogdemyndigheterna.

16.1.1. RSV:s styrning

I dag är varje regional skattemyndighet och regional kronofogdemyndighet en självständig myndighet. RSV är centralmyndighet varvid avdelning exekution arbetar mot KFM och verksamhetsstödsavdelningen och skatteavdelningen mot SKM. För att stärka samarbetet mellan myndigheterna och samordna borgenärsarbetet finns inom RSV en borgenärsgrupp som på verksledningens uppdrag ska verka för att SKM och KFM tillsammans kan upprätthålla en hög uppbördseffektivitet. Gruppen ska verka för en helhetssyn som omfattar hela beskattnings- och indrivningsprocessen och den ska ge SKM och KFM ökade förutsättningar för en effektiv och enhetlig hantering av borgenärsuppgifter som berör båda myndigheterna.

Borgenärsgruppen ska enligt direktiven 2001-01-01 bevaka behovet av och utarbeta förslag till regelförändringar, föreskrifter och riktlinjer samt utarbeta förslag till sådana handlingar. Den ska ta fram handledningar/handböcker och gemensamma utbildningar och erfarenhetsutbyten för SKM:s och KFM:s personal samt utbildningsmaterial. Den ska lämna förslag till åtgärder för förändrat arbetssätt och ökad enhetlighet i rättstillämpningen.

I gruppen ingår från verksamhetsstödsavdelningen chefen för periodbeskattningsenheten och en handläggare, från skatteavdelningen en handläggare och från exekutionsavdelningen chefen för utvecklingsenheten och två verksjurister. Gruppen utser inom sig sammankallande och bestämmer om sina arbetsformer och kan i särskilda frågor knyta personal från RSV, SKM och KFM till sig.

Gruppen rapporterar sina planer, sin verksamhet och sina förslag till ledningsgrupperna för verksamhetsstödsavdelningen, skatteavdelningen och exekutionsavdelningen.

Enligt direktiven ska gruppens arbete följas upp bl. a. genom enkäter till sakkunniga hos SKM och KFM i december 2001 och december 2003.

Gruppen fick 2002 i uppdrag att ta fram förslag till en koncerngemensam borgenärspolicy.

I övrigt har dock i stor utsträckning ansvaret för att arbeta med policyer, riktlinjer och arbetsrutiner riktade till KFM hållits inom avdelning exekution och ansvaret för kontrollplaner, riktlinjer och rutiner riktade mot SKM hållits inom skattesidan, ofta utan att ledningen för respektive avdelning har beaktat behovet av samordning genom borgenärsgruppen.

Gruppen har ordnat gemensamma erfarenhetsutbyten för handläggare på SKM och KFM inom områdena ackord och företrädaransvar.

16.1.2. Styrningen inom regionerna

KFM har som företrädare för staten som borgenär enligt indrivningslagen m.m. borgenärsarbetsuppgifter som ligger under olika operativa chefers ansvarsområden och det sker uppföljning av verksamheten.

När det gäller SKM ingår borgenärsarbetet och borgenärstänkandet som en del av det allmänna arbetet med beskattning inom hela myndigheten. Endast de mycket speciella arbetsuppgifterna ackord och företrädaransvar ligger under en särskild chefs ansvar. För dessa arbetsuppgifter finns också riktlinjer från RSV som anger att SKM och KFM ska samarbete. Det finns inga riktlinjer från RSV när det gäller planering och uppföljning av övrigt borgenärsarbete på SKM. Inom respektive SKM finns en borgenärssamordnare, vanligtvis med placering på Rättsenheten, som har ansvar för ett nätverk av personer med uppgifter inom borgenärsområdet. Systemet har utvecklats efter diskussioner på rättsenheternas riksgemensamma Erfa-möten för ansvariga inom borgenärsområdet. Det finns inga uttalanden från RSV om hur styrningen av borgenärsarbetet bör ske på SKM. Det finns inga riksexperter inom borgenärsområdet.

För samarbetet mellan SKM och KFM finns det regionala borgenärsgrupper med olika sammansättning, uppgifter och mandat.

16.1.3. Styrningen i SKV

Från den 1 januari 2004 bildar RSV och de regionala skattemyndigheterna en myndighet. I prop. 2002/03:99 ”Det nya Skatteverket” anför regeringen att bildandet av en enda myndighet inom skatteförvaltningen öppnar möjligheter till betydande förbättringar när det gäller jämn resurstillgång, rätt kompetens hos personalen och övergripande materiell styrning. ”Det skapar också förbättrade förutsättningar att från den övergripande nivån påverka beslut och åtgärder inom hela förvaltningen. Det medför i sin tur att den materiella styrningen kan förtydligas. Detta banar väg för ett mera likformigt beslutsfattande och en mera enhetlig rättstillämpning. Styrningen kan även avse andra frågor där förvaltningen behöver uppträda på ett enhetligt sätt. Det kan gälla takten i uppbyggandet av de nya skattebrottsenheterna, ambitionsnivåer i taxeringsarbetet, kontrollfrågor osv.”...”Det kommer därför att ställas väsentligt större krav på Skatteverkets ledning än det tidigare gjorde på Riksskatteverket vid ledningen av de olika skattemyndigheterna.”(s. 227 ff).

Skatteverket ska under en övergångstid också vara chefsmyndighet för kronofogdemyndigheterna och central förvaltningsmyndighet för frågor inom exekutionsväsendet. ”Visserligen finns det ...invändningar av principiell natur mot ett inordnande av kronofogdemyndigheten i den nya myndigheten med tanke på kronofogdemyndigheternas borgenärsuppgifter i allmänna mål och myndigheternas uppgifter när det gäller konkurstillsyn, skuldsanering och summarisk process. Att för endast en kort övergångstid inrätta en helt fristående funktion som central myndighet för kronofogdemyndigheterna är emellertid inte realistiskt. En förutsättning bör dock vara att det inom skatteverket tydliggörs en skiljelinje mellan uppgiften som central myndighet för kronofogdemyndigheterna och övrig verksamhet. Den som hos skatteverket ska svara för ledningen av kronofogdemyndigheterna bör ... ha sin anställning inom skatteverket men stå helt självständig från myndigheten när det gäller den operativa ledningen och materiella styrningen inom kronofogdemyndighetens verksamhetsområde.” (s. 226)

Enligt förslaget till arbetsordning kommer RSV att i oförändrad form övergå till att vara huvudkontor i Skatteverket. De nuvarande avdelningarna kommer att vara kvar och utgöra styrfunktionerna i det nya skatteverket. Vad gäller rättslig styrning och rättsligt stöd så anges förutsättningarna i ett direktiv 2003-10-15. ”Huvudkontoret (rättsenheten) ansvarar för rättslig styrning. I arbetsordningen för det nya Skatteverket ska framgå att det är chefen för Skatteavdelningen vid huvudkontoret som beslutar om rättsliga styrsignaler. Ett begränsat antal expertgrupper inrättas...Expertgrupperna ska inte ha mandat att utfärda styrsignaler. Styrsignaler beslutas/ges av en linjechef.” Den 1 juli 2004 ska det finnas en fungerande rättslig styrning som har fullt genomslag inom hela Skatteverket. En grupp under ledning av chefen för skatteavdelningen har tillsatts för att genomföra de aktiviteter som krävs. Bl.a. ska den

• ”Bilda expertgrupper och i samband med det klargöra de ämnesområden som respektive grupp svarar för och också gruppernas arbetssätt.

• Beskriva hur rättsliga styrsignaler ska effektueras så att kollisioner mellan styrsignaler och operativ verksamhet inte uppstår.

• Belysa hur samarbetet mellan regioner och HK/expertgrupper ska ske samt hur eventuella nätverk bör utformas och deras arbetsuppgifter.

• Beskriva konsekvenser för IT-stödet och anpassa ämnesdatabaser o. dyl. med beaktande av det nya intranätet.”

I den rapport av den 16 juni 2003 ”Rättslig styrning och rättsligt stöd” som ligger till grund för direktiven har de särskilda problem som finns vad gäller styrningen av borgenärsarbetet inte alls identifierats. Borgenärsområdet nämns inte på annat sätt än att det bland uppräknade ämnesområden i bilaga 3 ”Utkast struktur styrgrupper” står:

”Ställföreträdaransvar inklusive ackord. Bör samordnas med avdelning EX.”

I direktiven för det fortsatta arbetet med rättslig styrning nämns inte heller borgenärsarbete.

Arbete med att genomföra uppdraget Rättslig styrning och rättsligt stöd har börjat, och den 28 november 2003 kom en delrapport. I denna finns ett första förslag på vilka ämnesområden som det bör finnas styrgrupper för. I uppräkningen finns borgenärsfrågor och skattebetalning med som ett av dessa. Det pekas också på samverkan med KFM. I det fortsatta arbetet kommer behovet av ytterligare definitioner och strukturer att studeras.

16.2.1. Borgenärsarbete resp. borgenärstänkande

På SKM-sidan finns sedan 2002-05-28 vissa definitioner inom borgenärsområdet. Borgenärsarbete är definierat som arbetet med att ta in betalning för skatter och avgifter, att annan uppgörelse nås eller att fortsatt verksamhet hindras (fortsatt restföring stoppas). Borgenärstänkande är definierat som att tänka uppbördseffektivt och att i arbetet försöka hitta de skattskyldiga, som innebär risk för uppbörsförluster. Ett aktivt borgenärstänkande innebär att det i arbetet finns en helhetssyn på hur vi som borgenär ska agera för att få in betalning och/eller redovisning.

Definitionen av borgenärsarbete är under översyn. Definitionen bör utökas så att den också innehåller arbetet med att få in redovisningar från den som inte kan eller vill betala. Allt hör ju hemma inom processen beskatta och ta in betalning. Härigenom skapas möjlighet att tydliggöra borgenärsarbetet. Det blir också enklare att koncentrera uppgifterna och underlättar en likriktning av uppgifterna. Vidare ger det en möjlighet till uppföljning och en korrekt tidredovisning av arbetet. Åtgärder därutöver får i stället anses ingå i det löpande arbetet och där borgenärstänkandet i stället får styra inriktningen. Med hjälp av en tydlig definition av borgenärsarbetet kan arbetat organiseras på ett effektivt sätt och kommunikationen förenklas.

I rapporten under stycket konsekvenser av den nya lagstiftningen understryks vikten av att identifiera, riskbedöma och kontrollera skattskyldiga som inte betalar skatter och avgifter i tid. Med en förändrad definition av borgenärsarbetet täcks hela denna process in. Aktiviteter hänförliga till borgenärsområdet bör ha sin givna plats i riksplanen. Dessa aktiviteter kan lättare växa fram i arbetsgrupper som har hela processen som arbetsområde.

16.4.1. Särskilda riktlinjer

Redovisning av rättspraxis, lagtolkning och andra rättsfrågor behandlas i handledningar och utgör rättsliga styrsignaler. Hanteringsfrågor behandlas i arbetsrutiner av olika slag och styrs i hög grad av utformningen av de tekniska systemen. Prioriteringar och urval styrs av kontrollplaner. Alla dessa styrsignaler uppdateras och förändras kontinuerligt. Eftersom det finns så många dokument och system som ger styrsignaler från skilda håll är det viktigt att det finns särskilda riktlinjer för olika arbetsuppgifter, d.v.s. styrsignaler som samordnar och får alla att dra åt ett håll.

Riktlinjerna bör säkerställa att rättslig kvalitet kan upprätthållas, d.v.s. att det kan fattas materiellt och formellt riktiga beslut och att det kan ske en korrekt handläggning i rätt tid, utförd med den skicklighet och kompetens som ärendets beskaffenhet kräver. Riktlinjerna bör också anvisa metoder så att det sker rätt prioriteringar, adekvata urval och användbara uppföljningar samt inte minst kan skapas effektiva tekniska lösningar. Styrningen bör åstadkomma förutsägbarhet i hanteringen och oförutsägbarhet i kontrollerna. Ett systematiskt arbetssätt med bra tekniskt stöd bör leda till effektiva åtgärder i förhållande till tillgängliga resurser.

Detta innebär att man, innan nya riktlinjer fastställs, bör gå igenom vad det är för olika styrsignaler som i praktiken styr hanteringen, om de är motstridiga och om det finns sådana som direkt motverkar syftet med lagstiftningen.

Vilka prioriteringar och urval som ska göras bör läggas fast i Riksplanen. Riktlinjerna bör var så kortfattade som möjligt och hänvisa till vad som står handledning, arbetsrutiner, systemdokumentation och kontrollplaner. De bör ändras fortlöpande tillsammans med övriga dokument.

Konsekvenser av ändringar beträffande förmånsrättsreglerna

Borgenärsarbetet i regionerna

I en skrivelse den 23 juni 2003 uppdrog överdirektör Alf Nilsson åt regionerna att lämna en kortfattad redogörelse för hur borgenärsarbetet i dagsläget fungerar på regional nivå. Enligt uppdraget, som skulle rapporteras senast den 20 augusti 2003, skulle redovisningen följa den s.k. skattekedjan och belysa hur samverkan sker inom de olika delprocesserna på borgenärsområdet.

Syftet med uppdraget var att skapa beredskap inför den förestående förändringen av förmånsrätten och ge det s.k. förmånsrättsprojektet vid RSV möjlighet att ta till vara de goda exemplen.

Här nedan redovisas svaren kortfattat i tabellform. Borgenärsaktiviteter som inte innefattar samverkan redovisas normalt inte.

Erfarenheter från skatteförvaltningen i Finland

Sammanfattning av uppgifter lämnade vid besök hos Skattestyrelsen och Nylands skatteverk (Helsingfors) den 14 maj 2003.

Erfarenheter från Finland av reformen av förmånsrättsreglerna och införande av ny lagstiftning om företagssanering.

Undergruppen för KFM representerad av: Maud Dominicus, Kenneth Nilsson och Bo Johansson.

Uppgifter lämnade vid besök hos Helsingsfors Exekutionsverk 2003-04-24

Både den nya förmånsrättsordningen och den nya lagstiftningen om företagssanering trädde i kraft den 1 januari 1993. Bakgrunden var en önskan att införa ett system med företagssaneringar. Detta bedömdes inte kunna lyckas om inte förändringar också skedde av förmånsrättsreglerna. Finland har nu ett par hundra företagssaneringar per år och tycker att saneringssystemet fungerar bra. Ungefär hälften av företagssaneringarna lyckas. Rekonstruktioner i konkurs förekommer fortfarande ofta.

Den finländska förmånsrättsordningen ser i huvuddrag ut enl. följande:

1. Konkurskostnader (massafordran)

2. Saneringsutredarens arvode

3. Skulder som uppkommit under företagssaneringen

4. Underhållsbidrag

5. 50 % till borgenärer med företagshypotek/50 % till oprioriterade borgenärer

6. Efterställda fordringar

Reformen av förmånsrättsreglerna har medfört att leverantörerna i vart fall fått större hopp om utdelning i konkurserna och därför lägger ned lite mer arbeta på att bevaka sina fordringar. I övrigt har de knappast ändrat sitt beteende och förhoppningarna om ökad aktivitet från de oprioriterade borgenärernas sida har alltså inte infriats fullt ut. Förändringarna har inte heller medfört någon större förändring av utdelningen till de oprioriterade. Däremot har boutredaren fått mer arbete med bl.a. utdelningsförfarandet eftersom det är fler borgenärer som ska vara med och dela.

Konkursombudsmannen har försökt förmå borgenärerna att samarbeta och gemensamt bevaka konkurserna. Detta har lyckats beträffande de offentliga borgenärerna. De har bildat en grupp som gör gemensamma ställningstaganden inför borgenärssammanträdena och de brukar företräda varandra genom fullmakt. Bankerna deltar ofta vid borgenärssammanträdena. Bankerna har svårt att samarbeta med varandra och är flera banker inblandade uppstår ofta en intressekonflikt.

De offentliga borgenärerna samarbetar också vid företagssaneringar.

Bankerna tar som säkerhet i första hand pant i fastigheter eller i bostadsaktier. Först därefter kommer företagsinteckningar. De har inte samma betydelse vid kreditgivningen som i Sverige. Mindre vanliga säkerheter bland bankerna är leasing och factoring. De finländska bankerna har inte förlorat något på reformen eftersom löneförmånsrätten avskaffades. Det fanns visserligen ett visst motstånd från bankernas sida men sedan reformen genomfördes har det varit tyst.

Finland har aldrig haft återvinningsförbud för skatter och avgifter. De prejudikat som finns från HD visar en ganska sträng tillämpning mot staten. Detta har medfört att staten oftast är villig att gå med på förlikningar, som leder till återbetalning av stora summor.

I Finland sköter alla borgenärer själva sina egna borgenärsuppgifter. Exekutionsverket handhar verkställigheten och har i detta arbete samma verktyg som en svensk kronofogdemyndighet. Få förrättningar görs i gäldenärens bostad. Om gäldenären är näringsidkare görs efter individuell bedömning förrättning i dennes lokal. Ibland sker utmätning av rörelseegendom, t.ex. kundfordringar. I möjligaste mån försöker man dock att undvika detta eftersom en utmätning ofta sätter stopp för verksamheten. Förmånsrättsreformen har inte inneburit någon större ökning av antalet utmätningar av rörelseegendom. En viss ökning bedöms ha skett även om statistik över utvecklingen saknas. Påträffas skrymmande egendom vid förrättning i gäldenärens lokal tar man kontakt med sökanden och informerar om de kostnader som en utmätning kan medföra. Sökanden är då oftast villig att gå med på ett uppskov så att gäldenären får tid på sig att finna en lösning på sina ekonomiska problem. Exekutionsverket ger också gäldenären uppskov/avbetalningsplan med mindre skulder under viss kortare tid om man bedömer att detta är ändamålsenligt. Avbetalningsplan förutsätter att utmätning skett (säkerhetsutmätning) i de fall då utmätningsbar egendom finns. I vissa fall då skulderna är små kan man medge avbetalningsplan utan att utmätning skett. Är skulderna större hänvisas gäldenären att förhandla direkt med sökanden.

Exekutionsverket har en mycket praktisk inställning och menar att det viktigaste är att skulden blir betald. Reformen har inte medfört några ändringar av arbetsmetodiken.

Hur arbetet med krediter bedrivs idag

Bankerna har lärt sig mycket av bankkrisen i början på 90-talet. Idag görs en omsorgsfull prövning innan banken beviljar sina företagskunder nya krediter eller beviljar nya företagare krediter. Förtroendet för kunden, hans affärsidé och återbetalningsförmåga är det väsentliga. Säkerheten kommer förts i andra hand. UC används löpande, både då krediten beviljas och i uppföljningssyfte. Flera av bankerna gör en riskklassificering av kunderna i olika grupper och den ligger sedan till grund för uppföljningen. Krediterna följs upp löpande och minst en ggr/år. Hanteringen av krediterna är ofta decentraliserad inom banken. Kundförlusterna har varit små under de senaste åren och flera av bankerna uppger att de inte bör ligga på högre belopp än 0,4-0,5 % av den totala utlåningen.

Företagshypoteket har fungerat bra som säkerhet och utgör idag den i särklass vanligaste säkerheten efter pantbrev i fast egendom.

Hur arbetet med krediter kommer att bedrivas i framtiden

Bankerna bedömer att andra säkerheter kommer att öka i användning eftersom företagshypoteket urholkas med de nya förmånsrättsreglerna. Flera av bankerna använder sig redan idag av factoring och kommer att öka användningen av denna säkerhet. Factoring passar dock inte för alla typer av verksamheter, t.ex. entreprenader och konsultuppdrag. Leasing är en något dyrare säkerhet men även denna kommer att öka i användning. Även avbetalningsköpen kommer att öka sin betydelse som säkerhet. En av bankerna påpekar värdet av att på ett bättre sätt än nu är fallet utnyttja övervärden i fast egendom som säkerhet. En annan bank anser det troligt att fastighetsägarna kommer att öka kraven på bankgaranti vid hyresavtal, vilket minskar utrymmet för riskkrediter ytterligare. Värdet och kravet på personliga säkerheter kommer att öka. Bankerna kommer att noga följa varandras agerande i frågan om andra säkerheter och göra de anpassningar som behövs.

Eftersom bankerna inte får bevilja lån utan att betryggande säkerhet finns tror de flesta av bankerna att reformen kommer att försvåra kreditgivningen till små, nystartade företag och i viss mån även till medelstora företag. Ett tuffare kreditklimat är att vänta. De flesta tror inte att reformen kommer att medföra några generella räntehöjningar. Däremot kan man förvänta sig räntehöjningar i vissa enskilda fall p.g.a. ökad kreditrisk. Men bankerna kommer att bevaka varandra och anpassa sig till andra bankers räntenivåer. De flesta banker uppger att de inte har möjlighet att gå igenom hela lånestocken för att bedöma om krav ska ställas på kompletterande säkerhet. Någon massuppsägning av krediter kommer det alltså inte att bli fråga om utan detta kommer bara att ske i enstaka fall. Ett av bankkontoren i Norrland menar att man kommer att tvingas att säga upp gamla krediter. Några banker påpekar att man måste förbättra sina uppföljningssystem och bli bättre på att reagera på tidiga signaler om obestånd.

Vissa banker bedömer att man kommer att aktualisera fler ansökningar om utmätning. Vissa menar att man istället kommer att fortsätta som hittills med konkursansökan efter en betalningsuppmaning Ansökningarna om handräckning bedöms komma att öka i takt med att leasing används som finansieringsform för rörelseegendom.

Bankerna känner oro inför vad utmätning av rörelseegendom kan innebära. Banken kan då tvingas att ansöka om att kredittagaren försätts i konkurs för att återvinna den förmånsrätt som utmätningen medför och på så sätt skydda sin företagsinteckning. De nya förmånsrättsreglerna medför risk för att någon av borgenärerna ”klipper till” på ett tidigt stadium, vilket kommer att omöjliggöra det samråd och den samsyn som borgenärerna bör ha. Bankerna vill gärna samarbeta med andra borgenärskollektiv. Man är dock helt överens om att det saknas förutsättningar för att sätta sig vid samma förhandlingsbord som en annan bank som också beviljat krediter mot tagande av säkerheter. Då är särintressena för stora.

Flera banker betonar att det inte bara är de nya förmånsrättsreglerna som avgör hur banken kommer att agera. Även konjunkturutvecklingen har en stor betydelse.

Inkassoföretagen

Hur arbetet inför affärstransaktioner bedrivs idag

De uppdragsgivare som man företräder gör ekonomiska analyser innan man ger sig in i affärstransaktioner med kunderna. Djupet av dessa varierar med fordrans storlek. UC används kontinuerligt i uppföljningssyfte. Under de senaste åren har företagarna haft gott om pengar och skulderna har i regel betalts senast efter betalningspåminnelse.

Hur arbetet inför affärstransaktioner kommer att bedrivas i framtiden De flesta av uppdragsgivarna är oprioriterade och förändringarna av förmånsrättsreglerna är därför positiva. Bankerna kommer förmodligen att komplettera med andra typer av säkerheter såsom leasing, factoring och avbetalningsköp. De oprioriterade borgenärerna kommer att bli mer aktiva och inge fler ansökningar om utmätning till KFM, då man får ökade möjligheter till utmätning för sina fordringar. Alla borgenärer har ännu inte insett innebörden av att företagshypoteket förvandlas till en allmän förmånsrätt. Användningen av leasing medför att fler ansökningar om handräckning av leasingegendom kommer att inges till KFM. Även om lagstiftaren vill att borgenärerna ska samarbeta för att finna en bra lösning kommer det nog ofta att finnas borgenärer med ett särskilt intresse av att näringsidkaren försätts i konkurs. Detta kan medföra att andra lösningar blir omöjliga. Under konkursförfarandet kommer de oprioriterade att bli mer aktiva eftersom möjligheterna till utdelning ökar. De kommer att på ifrågasätta andra borgenärers fordringar på ett annat sätt än nu.

Det kommer att bli turbulent under inledningsskedet men det är svårt att bedöma om antalet konkurser kommer att öka på sikt. Det kommer förmodligen att inges fler ansökningar om företagsrekonstruktion. Det är bra för näringslivet om antalet företagsrekonstruktioner ökar.

Företagarorganisationerna

Tankar inför framtiden

Många företagare bedömer att bankerna kommer att minska lånen till företagen. Det i särklass största problemet med de nya förmånsrättsreglerna anses vara bankernas förväntade agerande vid utlåning till nystartade företag. Dessa krediter är alltid riskfyllda. Bankernas krav på tillfredställande säkerhet kommer att innebära att företagshypoteket ersätts med säkerheter i fastigheter eller borgen. Ett särskilt problem i detta sammanhang är att fasta tillgångar i glesbygden värderas till belopp långt under taxeringsvärdena. För att möta problemen med finansiering av riskkapital för investeringar och nya satsningar håller företagarna i Västerbotten på att starta en kreditgarantiförening där företagen bidrar med 5 000 kr vardera. Liknande aktiviteter är på gång på andra håll i landet.

Ändringarna kommer att medföra att de större företagen med utvecklad fakturabelåning i större utsträckning kommer att ansöka om betalningsföreläggande/utmätning på småföretagen.

Många av företagarna i Norrland ser pessimistisk på framtiden. Bankernas befarade åtstramning av krediter kommer att leda till att även de allmänna kreditgivarna (NF, Almi och Nutek) kommer att minska sina krediter till nystartade företag. De regler som gäller för de allmänna kreditgivarna föreskriver att de inte får ge större krediter än andra kreditgivare (banker m.fl.). Företagarnas Riksorganisation tror dock att bankerna inledningsvis kommer att vara restriktivare vid kreditgivning men menar att man efter en tid kommer att återgå till den gamla ordningen. Redan idag ser banken mer till företagets förmåga på marknaden. Enbart förekomsten av säkerhet är inte det avgörande. Man betonar dock att det finns regionala skillnader i synsätt inom Riksorganisationen. Speciellt i norrlandslänen finns stor oro för effekterna av förändringarna. Man vill också betona de positiva effekterna, nämligen att de oprioriterade borgenärerna förväntas få något större utdelningar vid konkurs.

Andra positiva inslag är inriktningen mot företagsrekonstruktion istället för konkurs och att seriekonkurser försvåras.

Fastighetsägarföreningen

Tankar inför framtiden

Fastighetsägarföreningen anser att de nya förmånsrättsreglerna innebär en klar försämring för hyresvärdarna. Idag ställs i många fall krav på bankgaranti i samband med tecknande av nya hyresavtal och behovet av denna säkerhet kommer att öka. Det är ganska troligt att fastighetsägarens egen bank kommer att ställa krav på att bankgaranti finns för hyresavtalen. I framtiden kan man nog befara att vissa hyresavtal kommer att sägas upp till hyrestidens utgång och (ytterligare) säkerhet att krävas för att hyresgästen ska få teckna ett nytt avtal. En mycket viktig faktor i sammanhanget är konjunkturläget, hur lätt det är att få nya hyresgäster. Idag används även företagshypotek som säkerhet för hyresavtal. Eftersom hypoteket urholkas lär den inte bli särskilt vanlig i framtiden.

Hyresvärdens förmånsrätt har medfört att denne avstått från att ansöka om avhysning/utmätning och gett näringsidkaren möjlighet att undersöka möjligheterna till rekonstruktion av verksamheten. Man befarar att de nya reglerna kommer att medföra en ”huggsexa” bland borgenärerna och motverka syftet att öka möjligheterna till rekonstruktion. Alla borgenärer har ju sina särintressen. Det är troligt att hyresvärdarna kommer att inge fler ansökningar om avhysning/utmätning och att detta kommer att ske i ett tidigare skede. Givetvis beror även detta på hur lätt det är att få nya hyresgäster.

Fastighetsägarföreningen tror inte att marknadshyrorna kommer att stiga p.g.a. av att förmånsrätten för hyror försvinner. Kostnaden för hyresgästen kommer dock att öka då kravet på bankgaranti skärps. Man försöker dock få fastighetsägarna att fokusera på affärsidén och inte bara se till de säkerheter som finns.

Almi Företagspartner

Tankar inför framtiden

Almi är enbart medfinansiär (i normalfallet 20-25 % av all kredit). Man har möjlighet att lämna lån helt utan säkerhet men i normalfallet säkras lånet med en företagsinteckning.

Bankerna kommer att betinga sig säkerheter i form av factoring, leasing och avbetalningskontrakt. Detta låser kunden till en bank och fördyrar krediten avsevärt. Almi har erfarit att bankerna redan idag agerar enligt de nya förutsättningarna och kräver snabbare avbetalningar, ytterligare säkerheter och höjer räntan.

All utlåning från Almi sker genom reverslån med en kredittid på vanligtvis 5 år. Genom att räntan ligger högre än bankernas sker i dag i stor utsträckning förtida inlösen när bankerna känner sig säkra och övertar lånen till lägre ränta. På detta sätt skapas ett likvidutrymme för nyutlåning. Förändringarna medför att bankerna i mindre utsträckning kommer att vara beredda att överta dessa lån eftersom bankernas krav på säkerhet omöjliggör detta. Därför kommer Almis kassa att tömmas snabbare och man tvingas säga nej till fler ny- och tillväxtföretag och höja räntan p.g.a. den ökade risken. Almi är därför mycket negativ till förändringarna som man menar slår hårt mot företagsamheten.

Ackordcentralen

Tankar inför framtiden

Ackordcentralen tror att den tid som står till buds för förvaltarna att avveckla konkursbon kommer att krympa som en följd av att förmånsrätten för hyror avskaffas. Hyresvärdarna kommer nu sannolikt istället att kräva konkursboen på hyra månad för månad. Förvaltarna kan därför – till nackdel för borgenärerna – tvingas att påskynda avvecklingen trots att fortsatt drift under viss tid skulle vara ekonomiskt fördelaktigt. Eftersom fler borgenärer kan räkna med utdelning finns det skäl att utgå från ett ökat antal bevaknings- och anmärkningsförfaranden.

Det även i framtiden gällande återvinningsförbudet för skatter och avgifter medför negativa konsekvenser. Ackordcentralen känner osäkerhet för vilket råd man ska ge en företagare som i ekonomisk utförsbacke vill veta om han bör prioritera skattebetalningar för att undgå ställföreträdaransvar. Kan ett råd att agera på detta sätt uppfattas som medhjälp till mannamån?

Ackordcentralen menar att den nya lagstiftningen kommer att öka de olika borgenärskollektivens intresse av att samverka. Borgenärerna – och kanske framför allt bankerna – kan förväntas bli mer vakna på signaler som pekar på ett kommande obestånd. Förhoppningsvis kan därmed rekonstruktionsåtgärder inledas tidigare än idag. Rekonstruktionerna kan förväntas bli fler, också mot bakgrund av att statens intressen kommer att beröras på ett nytt och helt annorlunda sätt. En förbättrad kreditbevakning kommer också att medföra att konkurserna kommer att inträffa tidigare och med större och mer komplicerade tillgångsmassor i behåll. Detta innebär mer arbete för konkursförvaltarna.

Ackordcentralen tror att de olika aktörerna på obeståndsmarknaden kommer att agera på ett sätt initialt och på ett annat sätt när regelsystemet tillämpats någon tid. Till en början kommer förändringarna att medföra att betydligt fler utmätningar sker. I ett framtidsperspektiv måste staten bli mer affärsmässig i sina bedömningar och KFM:s personal få ordentlig utbildning så att man klarar av att leva upp till de nya krav som förändringarna medför.

RAPPORT ANGÅENDE UTBILDNINGSBEHOV

Den 13 mars 2003 avser regeringen att förelägga riksdagen en proposition med förslag till ändrade förmånsrättsregler.

Ändringarna innebär bl.a. att statens förmånsrätt för skatter och avgifter avskaffas och att företagshypoteket görs till en allmän förmånsrätt, som ska gälla i hälften av all gäldenärens egendom sedan bättre prioriterade fordringsägare fått fullt betalt. Förändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2004. Enligt övergångsbestämmelserna kommer dock äldre bestämmelser att tillämpas fram till den 1 januari 2005 i fråga om företagshypotek på grund av en inteckning som beviljats före lagens ikraftträdande. Vidare kommer alltid äldre bestämmelser att tillämpas vid en konkurs eller en utmätning som beslutats på grund av en ansökan som gjorts före ikraftträdandet.

I övergångsbestämmelserna har även införts möjligheter för företagshypoteksinnehavare att säga upp krediter i förtid och väcka talan om betalning, vilket medför en förlängd tillämpning av nuvarande regler.

Slutsatsen av förändringarna är att både nya och gamla förmånsrättsregler kommer att gälla under 2004 och att äldre bestämmelser i viss mån även kommer att tillämpas senare.

På Riksskatteverket (RSV) pågår ett projekt med syfte att förbereda kronofogdemyndigheterna (KFM) och skattemyndigheten (SKM) på förändringarna. Projektet anser det ytterst angeläget att som ett första steg i detta arbete informera medarbetarna om de materiella förändringarna. Ett för KFM och SKM gemensamt utbildningsmaterial bör därför tas fram av RSV i syfte att genomföra informationen/utbildningen under hösten 2003.

KONCERNGEMENSAM BORGENÄRSPOLICY

Uppbördseffektivitet

Att fastställda belopp blir betalda i sin helhet och inom utsatt tid samt att preliminär skatt så nära som möjligt ska överensstämma med slutlig skatt.

Definitionen är hämtad från regleringsbrevet.

Genom ett effektivt utnyttjande av tillgängliga verktyg/åtgärder och en utvecklad helhetssyn på skattebetalning och indrivning får vi en ökad uppbördseffektivitet. En förbättrad uppbördseffektivitet är en gemensam uppgift för SKM och KFM.