I de rättsfall som återges här har av sekretess- och integritetsskäl alla egennamn anonymiserats. Detta gäller även i de fall i övrigt direkta citat ur domar och beslut återges.
RR:s dom den 17 oktober 2005, mål nr 3422-05 Anskaffningsutgift personalförmån
Regeringsrätten
Inkomstskatt – kapital
En person som innehar personaloptioner har flyttat tillbaka till Sverige från utlandet efter kan-tidpunkten. Anskaffningsutgift för aktier förvärvade efter tiden utomlands utgörs ändå av marknadsvärdet av förmånen vid beskattningstidpunkten med tillägg av lösenpriset för aktierna.
Inkomsttaxeringarna 2005-2007
Skatterättsnämndens förhandsbesked den 26 maj 2005 har refererats i Skatteverkets rättsfallsprotokoll nr 12/05; SRN 2005-05-26 Personaloptioner vid flytt. Fråga 2, som avsåg hur anskaffningsutgiften för de förvärvade värdepapperna ska beräknas, överklagades till RR.
Regeringsrätten gjorde samma bedömning som Skatterättsnämnden och fastställde förhandsbeskedet.
Kommentar:
Av domen framgår att då beskattningstidpunkten är den s.k. kan-tidpunkten, dvs. då optionen först kan utnyttjas, är anskaffningsutgiften för aktierna optionernas marknadsvärde vid beskattningstidpunkten med tillägg av lösenpriset för aktierna.
Om beskattningstidpunkten är då optionen utnyttjas för köp av aktier, är anskaffningsutgiften aktiens marknadsvärde vid förvärvet (= förmånsvärdet plus lösenpriset).
RR:s dom den 8 december 2005, mål nr 7551-04 Upplåtelse av sändningsrättigheter
Regeringsrätten
Inkomstskatt, Näring
Regeringsrätten undanröjer förhandsbeskedet och avvisar ansökningen
Överklagat förhandsbesked – Inkomstskatt, taxeringsår 2003
Skatteverket (SKV) ansökte om förhandsbesked och frågade Skatterättsnämnden om ersättning som idrottsföreningen Z (föreningen) erhållit från upplåtelse av TV-rättigheter m.m. är sådan inkomst av självständig näringsverksamhet som Z är skattskyldig för.
Förbundet Y har träffat avtal med Z om upplåtelse av rättigheter för att sända Z:s matcher i TV (sändningsrättigheter). Y har ingått avtal för egen del och som företrädare för ett antal föreningar med det utländska bolaget X. Bolaget X betalar varje år ett på förhand bestämt belopp till Y som i sin tur för en del av ersättningen vidare för fördelning mellan de enskilda föreningarna.
Skatterättsnämnden beslutade:
”Z är inte skattskyldig för inkomsten på grund av upplåtelsen av sändningsrättigheter m.m.”
Förhandsbeskedet har refererats i rättsfallsprotokoll nr 26/04.
SKV överklagade förhandsbeskedet och anförde bl.a. att föreningen har upplåtit rätten att kommersiellt exploatera dess matcher till förbundet.
”SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
För att förhandsbesked skall kunna lämnas krävs – förutom att de formella förutsättningarna är uppfyllda – att de faktiska omständigheter som beskedet skall grundas på är tillräckligt klarlagda. Detta gäller även när det som i förevarande fall är Skatteverket som har ansökt om förhandsbesked (jfr RÅ 2004 not. 222).
Av utredningen i målet framgår inte den ekonomiska uppgörelsen mellan avtalsparterna annat än i begränsade delar. Uppgifter saknas bl.a. om hur ersättningen från X fördelats mellan de olika idrottsföreningar som omfattas av upplåtelseavtalet. I avsaknad av sådana uppgifter kan enligt Regeringsrättens mening förekomsten av ett samband mellan den idrottsliga verksamhet som föreningen bedrivit och de uppburna inkomsterna inte bedömas. Utredningen innehåller inte heller ett underlag som möjliggör ett ställningstagande i fråga om upplåtna arenareklamrättigheter och andra immateriella rättigheter.
Förhandsbesked borde mot denna bakgrund inte ha meddelats. Beskedet skall därför undanröjas.
REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
Regeringsrätten undanröjer förhandsbeskedet och avvisar ansökningen.”
RR:s dom den 8 december 2005, mål nr 7550-04 Inkomst från bingoverksamhet
Regeringsrätten
Inkomstskatt, Näring
Idrottsföreningen är inte skattskyldig för inkomst från den av bolaget bedrivna bingoverksamheten
Inkomsttaxering 2003
Skatteverket ansökte om förhandsbesked och frågade nämnden om ersättning som idrottsföreningen Z erhållit från bingoverksamhet bedriven av AB X är sådan inkomst som Z är skattskyldig för.
Z har tillsammans med andra föreningar gått samman i en s.k. bingoallians. Föreningarna i bingoalliansen äger tillsammans X, som för deras räkning bedriver bingoverksamhet. Verksamheten sker i X:s lokaler och med personal som är anställd av X. Länsstyrelsen har meddelat X tillstånd att anordna bingospel, godkänt en lotteriföreståndare och utsett en lotterikontrollant. De har också fastställt spel- och vinstplan, grunder för ersättning till X och för fördelning av nettobehållningen mellan föreningarna. Någon medverkan från Z och föreningarna i den löpande bingoverksamheten förekommer inte.
Skatterättsnämnden beslutade:
”Z är skattskyldig för inkomsten från den av X bedrivna bingoverksamheten.”
Förhandsbeskedet har refererats i rättsfallsprotokoll nr 26/04.
YRKANDEN M.M.
Z överklagade förhandsbeskedet och anförde till stöd för sin talan bl.a.
”Det rör sig inte om en från föreningen överflyttad verksamhet utan om ett av lagstiftaren anvisat och förordat sätt att bedriva lotteriverksamhet till vilket föreningslivet sedan länge anpassat sig. Utredningen i målet får anses visa att lagstiftaren inte avsett att föreningslivets skattefrihet skulle gå förlorad därför att verksamheten bedrivs med hjälp av serviceföretag. Eftersom skattefriheten är av stor betydelse för föreningslivet borde den omständigheten att skattefriheten avsågs eller befarades gå förlorad ha angetts i lagstiftningsarbetet. Lagtextens ordalydelse ger inte något klart svar på frågan hur ifrågavarande intäkter skall behandlas. Den bör därför tolkas i enlighet med lagstiftarens syfte och i vart fall inte till nackdel för de allmännyttiga föreningarna som sedan länge anpassat sig till det sätt som av lagstiftaren och myndigheter anvisats för bedrivande av bingoverksamhet.”
Skatteverket anförde bl.a. att ”Även om lotterilagen (1994:1000) under vissa förutsättningar ger möjlighet för ett aktiebolag att bedriva bingoverksamhet så torde inte denna omständighet innebära att de skatterättsliga bestämmelserna för ideella föreningar inte skall följas.”
”SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
...
Tillstånd att anordna bingospel för allmänheten får enligt 1, 15 och 22 §§ lotterilagen lämnas till en allmännyttig ideell förening, som bedriver verksamhet som huvudsakligen tillgodoser allmännyttigt ändamål och för sin verksamhet behöver lotteriinkomster. Om det finns särskilda skäl får tillstånd lämnas till en annan juridisk person än en ideell förening. Vid prövning av frågor om tillstånd till bingospel skall särskild hänsyn tas till sammanslutningens behov av inkomster från bingospel för sin verksamhet (24 § lotterilagen). Av förarbetena till lagstiftningen framgår att det är en grundläggande princip i lotterilagstiftningen att behållningen av lotterier och spel skall tillfalla det allmänna eller allmännyttiga ändamål (prop. 1993/94:182 s. 17). Det är dock ofta nödvändigt att kommersiella serviceföretag svarar för själva driften (a. prop. s. 19). För varje tillståndspliktigt lotteri som anordnas av en juridisk person skall tillståndsmyndigheten godkänna en föreståndare, om det inte är uppenbart att någon sådan inte behövs (13 § lotterilagen). Enligt 48 § lotterilagen utövar Lotteriinspektionen – med hjälp av länsstyrelser och kommuner – den centrala tillsynen över att lotterilagen och de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen följs.
...
Av ett avtal mellan X och bingoalliansen framgår bl.a. att bolaget gemensamt med bingoalliansen har rätt att besluta i alla frågor som berör bingospelet, medan beslutanderätten vad avser den löpande driften, förvaltningen m.m. tillkommer bolaget och lotteriföreståndaren.
...
För det fall föreningen själv bedrivit bingoverksamheten skulle den ha varit skattebefriad, även om den haft betydande omfattning eller bedrivits med hjälp av anställd personal (jfr RÅ 1992 ref. 68 och SOU 1995:63 s. 185).
...
Regeringsrätten gör följande bedömning.
Redan vid reglernas tillkomst på 1970-talet förekom att ideella föreningar anordnade bingospel med visst stöd av serviceföretag och avsikten torde ha varit att sådana arrangemang inte skulle påverka skattefriheten (se Ds Fi 1975:15 s. 41 och 100, prop. 1976/77:135 s. 29, 46 och 83 ff.)
Bingospel har sedan lång tid tillbaka utgjort en hävdvunnen finansieringskälla för allmännyttiga ideella föreningar. Inkomster från bingoverksamhet har inte beskattats hos föreningarna; inte ens när verksamheten bedrivits med hjälp av serviceföretag.
Som Skatterättsnämnden funnit har det i praxis ställts upp ett krav på att den ideella föreningen själv helt eller delvis bedriver verksamheten för att inkomster från en hävdvunnen finansieringskälla inte skall beskattas hos föreningen. Det kravet för skattefrihet kan föreningen inte tillgodose när verksamheten, i enlighet med den reglering som redovisats ovan, bedrivs i en bingoallians bildad av ett stort antal ideella föreningar. I vart fall kan sådan medverkan inte komma till stånd annat än i symbolisk mening och skulle därmed i praktiken sakna betydelse. Det nu aktuella bingospelet bedrivs i former som har fastlagts av olika myndigheter och står under offentlig insyn och kontroll på det sätt som tidigare har beskrivits. Att föreningen på detta sätt fått anpassa sig till förändrade förhållanden vad gäller tillstånd till och bedrivande av bingoverksamhet och ta hjälp av annan vad gäller de praktiska arrangemangen för verksamheten kan enligt Regeringsrättens mening inte medföra att skattefriheten går förlorad. Föreningen är således inte skattskyldig för inkomsten från bingoverksamheten.
REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
Regeringsrätten förklarar, med ändring av Skatterättsnämndens förhandsbesked, att föreningen inte är skattskyldig för inkomsten från bingoverksamheten.”
KR:s i Göteborg dom den 29 november 2005, mål nr 3259-04 Realisationsförlust vid återköp optioner; skattetillägg
Kammarrätten
Inkomstskatt – kapital
Avdrag har i visst fall vägrats för realisationsförlust hänförlig till återköp av optioner ur kapitalförsäkring.
Taxeringsår 2001
M tecknade en kapitalförsäkring i Premier Life Ltd och lämnade en investeringsinstruktion som innebar att kapitalinsatsen skulle användas till att köpa köpoptioner som han själv ställde ut i det onoterat företaget X AB.
Dagen efter dessa transaktioner offentliggjordes ett uppköpserbjudande på de onoterade aktierna. M återköpte optionerna från kapitalförsäkringen och accepterade uppköpserbjudandet på aktierna. M yrkade avdrag för en reaförlust på optionerna. Skatteverket medgav inte avdrag för optionsförlusten och påförde skattetillägg.
Länsrätten och kammarrätten ändrade inte Skatteverkets beslut och kammarrätten anförde följande.
”Allmänt gäller att beskattning ska ske på grundval av rättshandlingars verkliga innebörd oavsett den beteckning de åsatts. Detta gäller inte bara när det är fråga om en enstaka rättshandling utan kan också innebära en gemensam bedömning av flera rättshandlingar (jmf. bl.a. RÅ 1998 ref. 19 och RÅ 2004 ref. 27).”
Det finns ett nära tidsmässigt samband mellan uppköpserbjudandet och transaktioner hänförliga till optionsaffären. ”Antalet transaktioner och det mycket nära tidsmässiga sambandet talar mot antagandet att detta endast skulle bero på slumpen.”
M har vidare vid tecknandet av kapitalförsäkringen i Premier Life Ltd lämnat en investeringsinstruktion som innebär att kapitalinsatsen i kapitalförsäkringen ska användas till att handla med optioner i X AB. Av optionsvillkoren framgår att avtalet inte gäller om det inte finns tillräckligt med pengar i kapitalförsäkringen för att lösa in aktierna i X AB. ”M har således genom att välja mellan att göra eller att inte göra kapitaltillskott till kapitalförsäkringen förfogat över avtalets giltighet. Transaktionerna mellan M och Premier Life Ltd har därför inte skett mellan två oberoende parter.”
M har i kammarrätten gjort gällande att återköpet av optionerna var nödvändigt för att undvika en skadeståndstalan från Premier Life Ltd. Mot bakgrund av innehållet i optionsvillkoren och Premier Life Ltd:s beroende av kapital från M:s kapitalförsäkring för att kunna lösa in aktierna torde någon skadeståndskyldighet inte kunna uppstå för M.
Överlag synes kedjan av rättshandlingar inte vila på affärsmässig grund och utfallet av dessa har varit förutsett redan när M tecknade sin kapitalförsäkring. M:s förklaring att syftet med optionsaffären var att åstadkomma en kurssäkring av aktierna påverkar inte denna bedömning.
Återköpet av optionerna framstår som en rättshandling som endast haft till syfte att tillskapa en förlust och ett kapitaltillskott till M:s kapitalförsäkring som kan kvittas mot de reavinster, bl.a. härrörande från försäljningen av aktierna i X AB. Avdrag kan därför inte medges för yrkad förlust avseende återköp av optioner.
Skattetillägg
”Kammarrätten instämmer i länsrättens bedömning att M får anses ha lämnat en oriktig uppgift genom att yrka avdrag för förlust avseende återköp av optioner och att grund därför föreligger för påförande av skattetillägg samt att det inte finns skäl att medge befrielse från skattetillägget.”