I de rättsfall som återges här har av sekretess- och integritetsskäl alla egennamn anonymiserats. Detta gäller även i de fall i övrigt direkta citat ur domar och beslut återges.

RR:s beslut den 2 februari 2006 Periodisk publikation

Meddelat prövningstillstånd

Regeringsrätten

Mervärdesskatt

Regeringsrätten avvisar förhandsbeskedet och undanröjer Skatterättsnämndens förhandsbesked från den 24 mars 2005.

Skatterättsnämnden ansåg i förhandsbesked 2005-03-24 att det med ansökan avsedda tillhandahållandet inte utgör en sådan tjänst avseende framställning av publikation som avses 3 kap. 19 § första stycket 2 mervärdesskattelagen. Bolaget överklagade förhandsbeskedet. Förhandsbeskedet har refererats i rättsfallsprotokoll 9/05. För de närmare omständigheterna hänvisas till det referatet. Länk

”YRKANDE M.M.

Bolaget yrkar att Regeringsrätten skall ändra förhandsbeskedet på så sätt att bolaget medges avdragsrätt för ingående mervärdesskatt på kostnader som uppkommer till följd av uppdraget som framställningssamordnare. Bolaget anför bl.a. följande. Enligt mervärdesskattelagen (1994:200), ML, skall vid bestämmande av beskattningsunderlag i första hand delningsprincipen tillämpas. Endast i de fall delningsprincipen inte går att tillämpa skall en huvudsaklighetsbedömning göras. Bolaget anser i likhet med den skiljaktiga ledamoten i Skatterättsnämnden att det tillhandahåller två separata tjänster och att det inte heller är möjligt att tillämpa 3 kap. 13 § ML eftersom bolaget inte har förvärvat någon ekonomisk rätt till tidningen och följaktligen inte kan sälja densamma. Bolaget har i uppdrag dels att samordna framställningen av tidningen (framställningssamordnare), dels att producera tidningen (redaktionell tjänst). I avtalet anges tydligt att det handlar om två separata tjänster som uppdragsgivaren valt att upphandla från samma leverantör. Uppdraget som framställningssamordnare kan inte ses som underordnat den redaktionella tjänsten. Samordningstjänsten är särskilt prissatt och efterfrågas särskilt av uppdragsgivaren. Denne har vidare enligt avtalet rätt att flytta den tekniska framställningen till ett annat företag. Innehållet i tidningen bestäms också slutgiltigt av uppdragsgivaren och det är denne som självständigt bestämmer till vem tidningen skall distribueras. Samordningstjänsten skall därför bedömas fristående i mervärdesskattehänseende.

Skatteverket accepterar den ståndpunkt som bolaget framför i överklagandet. Verket noterar dock att viss konflikt kan föreligga vid en jämförelse med bl.a. RÅ 1995 not. 392.

SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

För att förhandsbesked skall kunna lämnas krävs – förutom att de formella förutsättningarna är uppfyllda – att de faktiska omständigheter som beskedet skall grundas på är tillräckligt klarlagda. Det är sökandens sak att se till att beskrivningen av dessa omständigheter är så fullständig att den kan ligga till grund för ett förhandsbesked.

Enligt det i målet aktuella avtalet gäller bl.a. följande beträffande bolagets uppdrag. Bolaget skall producera och samordna framställningen av uppdragsgivarens personaltidning och ansvara för redaktionell produktion, layout och produktions- och projektledning av tidningen. Bolaget skall därutöver, i egenskap av framställningssamordnare, upphandla och ansvara för tryck och repro av tidningen, allt efter godkännande av uppdragsgivaren. Den tekniska framställningen (tryck och repro) förhandlas per kalenderår och skall godkännas av uppdragsgivaren innan avtal ingås. Bolaget och uppdragsgivaren skall tillsammans planera det redaktionella innehållet i personaltidningen och bolaget ansvarar för att korrektur, original och provtryck innehållsmässigt och layoutmässigt är korrekta.

Bolagets fråga till Skatterättsnämnden löd på följande sätt. Har bolaget ”rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt avseende kostnader som uppkommer till följd av uppdraget som framställningssamordnare i avtalet”? Nämnden valde att formulera om frågan till att avse huruvida bolagets tillhandahållande skulle anses utgöra omsättning av vara i form av en publikation eller framställningstjänster och redaktionella tjänster. I sin motivering slog nämnden sedan fast att bolagets tillhandahållande i sin helhet utgjorde ett tillhandahållande av en vara i form av sådan periodisk personaltidning som avses i 3 kap. 13 § ML. Det svar som nämnden gav under rubriken Förhandsbesked var dock något annat, nämligen att tillhandahållandet inte utgjorde en sådan tjänst avseende framställning av publikation som avses i 3 kap. 19 § första stycket 2. En ledamot var skiljaktig och ansåg att tillhandahållandet utgjorde delvis en framställningstjänst och delvis ett skattepliktigt tillhandahållande. I Regeringsrätten argumenterar bolaget för att tillhandahållandet skall anses utgöra dels framställningstjänster, dels redaktionella tjänster.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

För att kunna ta ställning till om det med ansökan avseende tillhandahållandet till någon del omfattas av undantaget i 3 kap. 19 § första stycket 2 ML från skatteplikt måste en bedömning göras av bolagets övriga åtaganden enligt avtalet. Bolaget har emellertid inte efterfrågat någon bedömning av avtalet i dess helhet och har inte närmare beskrivit innehållet i och förutsättningarna för det samlade uppdraget. Bolaget har inte heller fört någon rättslig argumentation beträffande den del av uppdraget som avser annat än själva framställningssamordningen. Till bilden hör att bolaget i Regeringsrätten argumenterar för att uppdraget bl.a. skall anses innefatta (skattepliktiga) redaktionella tjänster, vilket inte synes ha varit bolagets uppfattning tidigare. Mot denna bakgrund anser Regeringsrätten att det underlag som föreligger är otillräckligt för ett ställningstagande i frågan om den mervärdesskattemässiga behandlingen av bolagets uppdrag. Förhandsbesked borde därmed inte ha lämnats och beskedet skall därför undanröjas.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten undanröjer förhandsbeskedet och avvisar ansökningen.”

RR:s beslut den 23 februari 2006, mål nr 2124-05 Kommanditbolag, momsgrupp

Regeringsrätten

Mervärdesskatt

Regeringsrätten har undanröjt Skatterättsnämndens förhandsbesked avseende en mervärdesskattegrupps skattskyldighet för förvärv av tjänster från utländsk KB-delägare till KB ingående i momsgrupp på grund av oklara förutsättningar.

Redovisningsperioderna juni 2004 – maj 2007

Skatterättsnämnden ansåg i förhandsbesked 2005-03-11 att en mervärdesskattegrupp inte är skattskyldig till mervärdesskatt såsom för förvärv av de med ansökan avsedda kapitalförvaltningstjänsterna. Förhandsbeskedet har refererats i rättsfallprotokoll 8/05. För de närmare omständigheterna hänvisas till referatet. Länk till dokumentet

”YRKANDEN M.M.

Skatteverket yrkar att Regeringsrätten, med ändring av förhandsbeskedet, skall besluta att X AB mervärdesskattegrupp är skattskyldig till mervärdesskatt för förvärv av de med ansökan avsedda kapitalförvaltningstjänsterna. Skatteverket yrkar också att Regeringsrätten skall inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen.

Mervärdesskattegruppen bestrider bifall till överklagandet.

SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Av mervärdesskattegruppens ansökan om förhandsbesked framgår bl.a. följande. Y AB, som är grupphuvudman, och övriga bolag inom mervärdesskattegruppen har behov av att förvärva kapitalförvaltningstjänster. Y AB avser därför att bilda ett kommanditbolag tillsammans med Q Ltd, etablerat i Storbritannien. Q Ltd kommer att tillhandahålla kommanditbolaget kapitalförvaltningstjänster. Åtagandet skall framgå av kommanditbolagsavtalet. I kommanditbolaget skall finnas anställd personal som svarar för inköpen av tjänsterna. Q Ltd kommer att uppbära ersättning för arbetet. De av Q Ltd tillhandahållna tjänsterna skall kommanditbolaget i sin tur tillhandahålla Y AB och övriga medlemmar i mervärdesskattegruppen. Kommanditbolaget kommer att fakturera medlemmarna i mervärdesskattegruppen för tjänsterna. Kommanditbolaget förutsätts kunna bli medlem i mervärdesskattegruppen. Frågor om fördelning av eventuell vinst i kommanditbolaget kommer att regleras i kommanditbolagsavtalet.

Den fråga mervärdesskattegruppen önskar besvarad är om förvärvet av de kapitalförvaltningstjänster som Q Ltd tillhandahåller kommanditbolaget utgör en sådan skattepliktig omsättning i Sverige för vilken gruppen är skattskyldig.

Utredningen i målet ger ingen klar bild av Q Ltd:s medverkan och formerna för kommanditbolagets förvärv av de aktuella tjänsterna. Det framgår t.ex. inte om avsikten är att Q Ltd till någon del skall producera tjänster eller om tjänsterna i sin helhet skall köpas in. Det är också oklart om Q Ltd därvid kommer att agera för egen räkning eller för kommanditbolaget. Vidare saknas bl.a. underlag för att bedöma om kommanditbolaget genom Q Ltd skall anses bedriva verksamhet från ett sådant fast driftställe som enligt 6 a kap. 2 § tredje stycket mervärdesskattelagen (1994:200) inte kan ingå i en mervärdesskattegrupp.

Enligt Regeringsrättens mening är förutsättningarna inte så klara att förhandsbesked bort meddelas. Beskedet skall därför undanröjas. Därmed aktualiseras inte frågan om förhandsavgörande från EG-domstolen.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten undanröjer förhandsbeskedet och avvisar ansökningen.”

RR:s dom den 31 januari 2006, mål nr 3497-03 Reklamskatt; mässkataloger

Regeringsrätten

Punktskatt

Ett bolag som arrangerar mässor har i samband därmed gett ut mässkataloger med annonser för vilka särskilt vederlag inte utgått. Annonserna ansågs ha ett avsättningsfrämjande syfte och var därmed skattepliktiga.

Redovisningsperioderna januari 1998 – oktober 1999

Bolaget arrangerar mässor. I samband med att en besökare till en mässa betalar sin entréavgift får denne i regel en mässkatalog. Bolaget erbjuder alla utställare utrymme i mässkatalogen för en presentation av utställaren. I mässkatalogen återfinns även en karta över utställningsområdet med angivande av var respektive utställare har sin monter eller utställningsyta. För de utställare som har en egen monter på mässan ingår införandet av uppgifterna i katalogen i mässavgiften och det utgår således inget särskilt vederlag för detta. I en del fall har medutställare utan egen monter önskat liknande uppgifter införda i mässkatalogen och har då debiterats särskilt för detta, oftast 1 500 kr. För dessa fall har bolaget redovisat reklamskatt. Så har även skett när utställare köpt tilltryck av logo i sin utställarruta i katalogen och avgiften för endast logon har i regel uppgått till 1 500 kr.

Riksskatteverket påförde bolaget reklamskatt, skattetillägg och ränta med 318 582 kr. Som grund för beslutet angavs i huvudsak att bolaget bedrev verksamhet med att arrangera mässor och i samband därmed ge ut mässkataloger samt att katalogerna innehöll skattepliktiga annonser för vilka reklamskatt inte redovisats.

Länsrätten gjorde bedömningen att de annonser varom fråga var i målet var att anse som annonser i den mening som avses i 3 § lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam (RSL). Länsrätten fann därmed att bolaget varit skyldigt att deklarera samt erlägga reklamskatt för de i målet aktuella annonserna. Länsrätten fann vidare att klaganden inte visat eller gjort sannolikt att beskattningsvärdet på de annonser vilka målet handlar om skulle bestämmas på annat sätt än vad Riksskatteverket bestämt. Länsrätten avslog överklagandet.

Kammarrätten, som avslog överklagandet, gjorde följande bedömning.

”Bolaget upplåter textutrymme i trycksak (mässkatalog) för utställare. Något krav på att en annons skall ha ett visst innehåll eller en viss utformning uppställs inte i RSL. Det utrymme som upplåtits utgör således en annons i den mening som avses i RSL. För i målet aktuella annonser har särskilt vederlag inte utgått. Skatteplikt enligt 3 § RSL föreligger då om annonsen avser reklam, dvs. om annonsen har ett avsättningsfrämjande syfte. Beskattningen omfattar endast meddelanden med kommersiellt ändamål. Även när detta ändamål framstår som något mindre klart, t.ex. då ett företag låter meddela endast sitt namn anses ett avsättningsfrämjande syfte föreligga (se prop. 1972:58 s. 35). Mässutställarna bedriver kommersiell verksamhet och utgångspunkten måste vara att de deltar i mässan bl.a. för att presentera sina produkter och tjänster för tänkbara kunder. Annonser i en mässkatalog som innehåller information om i vart fall utställarens namn och där besökaren även ges upplysning om var inom mässområdet utställarens monter eller utställningsyta finns har enligt kammarrättens mening självfallet ett avsättningsfrämjande syfte. Annonserna är därför skattepliktiga. 1974 års lagändring avsåg reklam som i annan form än annons återgavs genom mässa eller utställning och har således ingen relevans i förevarande fall. Kammarrätten instämmer således i länsrättens bedömning att bolaget varit skyldigt att deklarera samt att erlägga reklamskatt för de i målet aktuella annonserna. Det påförda beskattningsvärdet har beräknats med utgångspunkt från det vederlag som erlagts särskilt av andra utställare, medutställare utan monter, för motsvarande uppgifter som nu aktuella. Bolaget har inte visat eller gjort sannolikt att det sålunda beräknade värdet inte skulle utgöra ett skäligt vederlag även för aktuella annonser.”

Regeringsrätten gjorde samma bedömning som kammarrätten och avslog överklagandet.

KR:s i Stockholm den 27 januari 2006, mål nr 5655-04 och 5657-04 Avdrag för fordran på dotterdotterbolag

Kammarrätten

Inkomstskatt – Näring

Avdrag har inte medgivits då moderbolaget efterskänkt en fordran genom ett underhandsackord alternativt omvandlat fordran till ett ovillkorat tillskott

Inkomsttaxeringen 2001 och 2002

I samband med att ett utländskt dotterdotterbolag såldes eftergav moderbolaget en värdelös finansiell fordran på dotterdotterbolaget genom ett underhandsackord. Moderbolaget yrkade avdrag för denna nedskrivning av fordran. Dåvarande SKM medgav inte yrkat avdrag.

Moderbolaget överklagade till länsrätten och yrkade att avdrag skulle medges som driftkostnad i näringsverksamheten alternativt att man skulle se det som en realisationsförlust. Länsrätten avslog överklagandet.

Moderbolaget överklagade till nästa instans.

Kammarrätten som avslog överklagandet anförde följande i sin bedömning.

”I målet har inte framkommit omständigheter som ger anledning anta att uppkomsten av den aktuella lånefordringen och avståendet från densamma jämte upplupen ränta betingas av andra skäl än den intressegemenskap som rått mellan långivare och låntagare. Kammarrätten finner därför att ackordsförlusten inte utgör en avdragsgill driftkostnad i bolagets näringsverksamhet. Kammarrätten finner vidare att avståendet från återbetalning inte kan anses innebära att bolaget avyttrat fordringen och att en avdragsgill realisationsförlust därigenom uppkommit. Vad nu sagts förändras inte av att fordringen omvandlas till ett ovillkorat aktieägartillskott. På grund av det anförda och då inte heller annan grund för avdrag visats föreligga vid 2001 års taxering skall bolagets förstahandsyrkande avslås.

När det gäller bolagets andrahandsyrkande, nämligen att det belopp som omfattas av underhandsackordet, skall anses som en del av bolagets omkostnadsbelopp för aktierna i dotterbolaget och tillgodoräknas bolaget vid 2002 års taxering konstaterar kammarrätten att det i målet är obestritt att dotterdotterbolaget vid tidpunkten för avståendet från lånet saknade betalningsförmåga. Av praxis får anses följa att tillskott inte kan anses ske med högre belopp än som motsvarar tillgångarnas värde när tillskottet lämnas (jfr bl.a. RÅ 2002 ref. 107). Mot bakgrund av nu angivna förhållanden finner kammarrätten att rätt till avdrag inte heller kan tillgodoräknas bolaget vid 2002 års taxering som en del av anskaffningskostnaden för aktierna i dotterbolaget. Även bolagets andrahandsyrkande skall därför avslås.”

Kommentar:

Se även Kammarrätten i Stockholms dom den 30 maj 2005, mål nr. 5174-04 (SKV:s rättsfallsprotokoll nr 15/2005) och 13 oktober 2005, mål nr. 799-05.

SRN:s förhandsbesked den 21 december 2005 Yrkesmässighet; Omsättning

Skatterättsnämnden

Mervärdesskatt

Stilleståndsersättning utgör inte ersättning för någon prestation som bolaget tillhandahåller och för vilken bolaget är skattskyldigt till mervärdesskatt.

Redovisningsperioder under tiden den 1 mars 2005 – den 29 februari 2008.

Ett antal föreningar har bildat en intresseorganisation. I syfte att gynna de villkor föreningarna verkar för utses särskilda förtroendemän bland medlemmarna i föreningarna. Medlemmarna bedriver verksamhet genom egna bolag eller som enskild firma. Förtroendemannauppdragen kan bl.a. bestå i att vara styrelseledamot eller ingå i en s.k. förtroendenämnd. Under den tid förtroendemannauppdrag utförs utbetalas en s.k. stilleståndsersättning till det bolag där den förtroendevalde är anställd. Sökanden bedriver verksamheten i bolagsform. Ersättningen beräknas utifrån antalet timmar som den förtroendevalde måste hålla den ordinarie verksamheten stängd, dvs. den verksamhet som medlemmen bedriver genom sitt bolag. Ersättningen är avsedd att täcka bolagets fasta kostnader i verksamheten under den tid förtroendemannauppdraget utförs. Stilleståndsersättningen utbetalas av ett av föreningarna helägt servicebolag.

Fråga 1 är om den s.k. stilleståndsersättningen ska anses motsvara någon skattepliktig omsättning som medför skattskyldighet enligt mervärdesskattelagen (1994:200), ML, för det mottagande bolaget.

Fråga 2 är om servicebolaget i så fall har avdragsrätt för den ingående mervärdesskatt som belöper på lämnad ersättning.

Skatterättsnämnden beslutade följande.

”FÖRHANDSBESKED

Fråga 1

Den s.k. stilleståndsersättningen utgör inte ersättning för någon prestation som bolaget tillhandahåller och för vilken bolaget är skattskyldigt till mervärdesskatt.

MOTIVERING

Fråga 1

Enligt mervärdesskattelagen (1994:200), ML, är bl.a. den skattskyldig som omsätter skattepliktiga varor eller tjänster i en yrkesmässig verksamhet. Enligt 4 kap. 1 § 1 och 2 ML är en verksamhet yrkesmässig om den utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), IL, eller bedrivs i former som är jämförliga med en till sådan näringsverksamhet hänförlig rörelse och ersättningen för omsättningen i verksamheten under beskattningsåret överstiger 30.000 kronor. Med näringsverksamhet avses enligt 13 kap. 1 § första stycket IL förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt.

EG-rättens motsvarighet till ML:s bestämmelser i 4 kap. om när en verksamhet skall anses yrkesmässig finns i artikel 4 i sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG). Enligt punkt 1 i artikeln avses med ”skattskyldig person” varje person som självständigt någonstans bedriver någon form av ekonomisk verksamhet som anges i punkt 2 i samma artikel, oberoende av syfte eller resultat. Av artikel 2 punkt 1 framgår vidare att en förutsättning för att mervärdesskatt skall betalas för, såvitt nu är i fråga, tillhandahållande av tjänster är att detta görs av en skattskyldig person i denna egenskap.

Nämnden gör följande bedömning.

Ett sådant i ansökan angivet förtroendemannauppdrag som bolagets ägare påtagit sig kan inte anses utgöra någon av bolaget bedriven näringsverksamhet enligt 13 kap. 1 § första stycket IL eller därmed jämförlig rörelse.

Den ovan gjorda bedömningen får anses vara i överensstämmelse med sjätte mervärdesskattedirektivet.

Fråga 2

Med hänsyn till svaret på fråga 1 förfaller frågan om servicebolagets rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt.”

Kommentar:

Förhandsbeskedet är inte överklagat.

SRN:s förhandsbesked den 24 februari 2006 Utdelning

Skatterättsnämnden

Inkomstskatt – Näring – Kapital

Aktieägare som på grund av innehav av aktier i ett bolag vederlagsfritt erhåller aktier i ett annat bolag har ansetts erhålla de senare aktierna genom utdelning

Taxeringsåren 2006-2008

Den fysiska personen A och AB X är aktieägare i AB Y, som har ett stort antal aktieägare. AB Y har en affärsidé som går ut på att medverka till en ägarspridning av aktier i andra bolag för att de ska uppfylla krav på viss minsta ägarspridning för notering på en handelsplats för aktier. Det sker genom att AB Y mot ersättning anvisar huvudaktieägare i ett externt bolag att överföra en del av sina aktier till aktieägarna i AB Y. Aktierna i det externa bolaget fördelas bland AB Y:s aktieägare i förhållande till deras aktieinnehav. Aktieägarna i AB Y är å sin sida skyldiga att ta emot de aktier som AB Y åtagit sig att sprida, dock utan att betala något för aktierna.

A och AB X frågar om de såsom aktieägare i AB Y ska beskattas för de mottagna aktierna som för utdelning från AB Y eller på annan grund och om lagen mot skatteflykt är tillämplig. Frågorna ställs mot bakgrund av ett tilltänkt genomförande av en spridning bland aktieägarna i AB Y av nio procent av aktierna i AB Z.

Skatterättsnämnden fann att A och AB X ska anses erhålla aktierna genom utdelning från AB Y.

Nämnden gjorde följande bedömning:

”Av ansökan framgår att aktieägarna i AB Y skall få aktier i det utomstående bolaget AB Z utan betalning på grund av innehavet av sina aktier i AB Y. Med hänsyn härtill och till vad som framkommit i övrigt skall tilldelningen av aktierna anses som utdelning från AB Y.” Frågan om lagen om skatteflykt är tillämplig förföll.

Kommentar:

Skatteverket har överklagat förhandsbeskedet och begärt att Regeringsrätten ska fastställa det.

Meddelat prövningstillstånd

REGERINGSRÄTTEN

Regeringsrätten har meddelat följande prövningstillstånd

Saken:

Mervärdesskatt. Fråga om skyldighet att redovisa utgående mervärdesskatt som felaktigt debiterats i en faktura.

RR:s målnr 82-04; KRNS 5654-03

Klagande:

Den skattskyldige.

Lagrum:

(inte angivet)