I de rättsfall som återges här har av sekretess- och integritetsskäl alla egennamn anonymiserats. Detta gäller även i de fall i övrigt direkta citat ur domar och beslut återges.
SRN:s förhandsbesked den 9 mars 2006 Avräkning av utländsk skatt, spärrbelopp, valutakursförlust
Skatterättsnämnden
Inkomstskatt – internationellt
Vid avräkning av utländsk skatt ska inte valutakursförluster på lånefordringar i utländsk valuta ses som en kostnad när spärrbeloppet räknas fram.
Taxeringsåren 2006-2009
Skatterättsnämnden beslutar följande.
FÖRHANDSBESKED
Vid beräkning av spärrbelopp enligt 7 § lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt (avräkningslagen) skall valutakursförluster på lånefordringar i utländsk valuta inte dras av vid beräkningen av SH AB:s utländska förvärvsinkomster.
BESLUT
Ansökan avvisas i vad den avser ränteinkomster på lån till dotterbolag.
MOTIVERING
Förhandsbeskedet
SH AB ämnar låna ut pengar i utländsk valuta, bl.a. till utländska dotterbolag. Fordringarna kommer att bli kapitaltillgångar. På fordringarna kommer SH AB att få ränta. Bolaget kommer att betala källskatt på räntan. Nämnden förutsätter att bolaget inte kommer att ha några andra utländska förvärvsinkomster och att utlåning kommer att ske i valutan i det land vari låntagaren har hemvist.
Fråga är om eventuella kursförluster på SH AB:s fordringar i utländsk valuta vid tillämpning av avräkningslagen skall anses utgöra kostnader för förvärv av ränta på dess fordringar.
Nämnden gör följande bedömning.
Vid beräkning av spärrbelopp enligt avräkningslagen skall fastställas i vilken mån den svenska skatten hänför sig till utländsk inkomst. Enligt 7 § skall, såvitt nu är i fråga, så mycket av den svenska skatten nedsättas som hänför sig till de utländska förvärvsinkomsterna. Därvid skall skatten på dessa inkomster anses utgöra så stor del av den svenska skatten som de utländska förvärvsinkomsterna (intäkterna efter avdrag för kostnader) utgör av den skattskyldiges sammanlagda förvärvsinkomst före allmänna avdrag (sammanlagd förvärvsinkomst).
En kursförlust på en fordran i utländsk valuta kan ses som en kostnad för ränteintäkten i det fall ränteläget är högre i det andra landet än i Sverige och den högre räntan beror på att valutan i det landet vid lånetillfället bedömts som svagare än den svenska kronan (jfr t.ex. Ds 1990:38 s. 38-41 och prop. 1990/91:54 s. 206). Om en sådan kursförlust skulle uppstå på grund av andra – vid lånetillfället – oförutsedda händelser framstår dock sambandet mellan kursförlusten och den utländska ränteintäkten som svagare. Vidare borde, utifrån ett antagande att kursförlust är en kostnad för förvärv av ränta på fordringen, en kursvinst på en fordran i utländsk valuta behandlas som en utländsk intäkt.
Avräkningslagen utgår som huvudregel (1 §) från att det för rätt till avräkning krävs att det såväl i Sverige som i annan stat är fråga om samma skattepliktiga intäkt som tillkommer och beskattas hos samma person och som anses härröra från den andra staten (jfr RÅ 2001 ref. 46 och prop. 2005/06:17 s. 8-10). En motsvarande begränsning bör i princip gälla när ställning skall tas till vilka poster som skall dras av som kostnader för de utländska förvärvsintäkterna vid spärrbeloppsberäkningen. Om det, såsom i förevarande fall, är fråga om lån i en annan stats valuta uppkommer varken kursvinst eller kursförlust i den staten under förutsättning att den andra staten vid beskattningen av räntan inte beaktar eventuella kursförändringar i förhållande till den svenska valutan, vilket nämnden utgår från är fallet i ärendet.
Mot bakgrund av det anförda finner nämnden att kursförluster på ifrågavarande fordringar i utländsk valuta vid spärrbeloppsberäkningen inte bör behandlas som kostnader för förvärv av ränteintäkter på dessa fordringar.
Beslutet
Företagets kapitalförluster på fordringar på företag i intressegemenskap är inte avdragsgilla enligt 25 a kap. 19 § första stycket 1 inkomstskattelagen (1999:1229). Frågan om hur denna regel förhåller sig till reglerna 14 kap. 8 § samma lag och i avräkningslagen har inte berörts i ärendet. Nämnden finner därför att förhandsbeskedet inte bör omfatta ränteintäkter på sådana fordringar.
Kommentar:
Förhandsbeskedet har överklagats av Skatteverket.
SRN:s förhandsbesked den 15 februari 2006 Väsentlig anknytning
Skatterättsnämnden
Inkomstskatt – Internationellt
Två makar ska, om de behåller sin villa, anses ha väsentlig anknytning till Sverige efter utflyttningen.
Inkomsttaxering 2006-2008
FÖRHANDSBESKED
Frågorna 1 och 3
Makarna A skall, om de behåller sin villa efter utflyttningen till landet F, anses ha väsentlig anknytning till Sverige enligt 3 kap. 3 § första stycket 3 inkomstskattelagen (1999:1229), IL.
BESLUT
Frågorna 2 och 4 avvisas.
MOTIVERING
Förhandsbeskedet
Enligt 3 kap. 3 § första stycket 3 IL, skall den som tidigare varit bosatt i Sverige och fortfarande har väsentlig anknytning hit, anses obegränsat skattskyldig i Sverige. Vid bedömningen om väsentlig anknytning föreligger skall enligt kapitlets 7 § bl.a. beaktas om han är svensk medborgare, hur länge han varit bosatt här och om han har en bostad här som är inrättad för åretruntbruk.
Makarna A är svenska medborgare. I samband med att de slutar yrkesarbeta år 2007 avser de att flytta till en lägenhet i landet F som de innehaft sedan år 1999. Enligt ansökan kommer därefter den enda anknytningsfaktor till Sverige av större betydenhet att vara den villa som för närvarande är deras permanentbostad. Avsikten är att de skall använda den som fritidsbostad vid sina besök i Sverige.
Att den skattskyldige behåller sin permanentbostad vid utflyttningen har i praxis tolkats som stark anknytning till Sverige. Av RÅ 1989 ref. 118 framgår att Regeringsrätten, vid sidan av andra betydelsefulla anknytningsfaktorer, lagt vikt vid att den skattskyldige behållit sin permanentbostad trots att den efter utflyttningen tio år tidigare enbart använts som semesterbostad. Inställningen bekräftades i ett fall där en svensk medborgare som vistats utomlands på olika platser under ungefär fem år ansågs ha väsentlig anknytning på grund av fortsatt innehav av den bostadsrätt som vid utflyttningen var familjens åretruntbostad (RÅ 2002 ref. 70).
Med hänsyn till det anförda får vid en sammantagen bedömning av förhållandena i förevarande fall makarna A anses ha väsentlig anknytning till Sverige. Om villafastigheten avyttras före utflyttningen föreligger inte längre sådan anknytning hit.
Avvisningen
Frågan om var makarna har hemvist enligt dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och land F lämpar sig inte att besvaras genom ett förhandsbesked. På grund av att förutsättningarna för att besvara frågan om ett alternativt förvärv av en bostadsrätt inte preciseras närmare i ansökan bör ett förhandsbesked inte heller lämnas i den delen.
Kommentar:
Förhandsbeskedet överensstämmer med Skatteverkets uppfattning och har inte överklagats.
SRN:s förhandsbesked den 7 mars 2006. Väsentlig anknytning
Skatterättsnämnden
Inkomstskatt – Internationellt
Person som i januari år 2000 flyttat utomlands för att studera ska inte anses som obegränsat skattskyldig i Sverige.
Inkomsttaxering 2006-2007
FÖRHANDSBESKED
B skall inte anses obegränsat skattskyldig här enligt 3 kap. 3 § första stycket 3 inkomstskattelagen (1999:1229) IL.
MOTIVERING
Enligt 3 kap. 3 § första stycket 3 IL är en person obegränsat skattskyldig i Sverige om han har väsentlig anknytning hit och tidigare varit bosatt här. För att avgöra om väsentlig anknytning föreligger skall enligt 7 § samma kapitel en rad anknytningsfaktorer beaktas, bl.a. om han vistas utomlands för studier, om han har en bostad inrättad för åretruntbruk och om han är ekonomiskt engagerad här genom att inneha tillgångar som, direkt eller indirekt, ger honom ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet här.
Av ansökan framgår bl. a. följande. B flyttade från föräldrahemmet i Sverige till utlandet i januari 2000 för att studera. Efter inledande språkstudier gick han över till andra studier. Under hösten 2002 flyttade han vidare till annat land för fortsatta studier. Där har han inrättat sig för ett ”liv i landet”. Bl. a. äger han en lägenhet på fem rum och kök som han bor i tillsammans med sin flickvän. Efter utbildningen avslutats är han relativt säker på att han inte kommer att återflytta till Sverige. Det mest sannolika är att han stannar kvar i landet eller flyttar till något annat land där utsikterna att få arbete är goda.
I fråga om övriga anknytningsfaktorer är upplyst att B, utöver fastigheter som han äger tillsammans med sina syskon och som används för fritidsändamål, har ett begränsat innehav av aktier.
De ovan redovisade förhållandena utgör inte grund för att anse honom ha väsentlig anknytning till Sverige. Han är därför inte på denna grund obegränsat skattskyldig i Sverige.
Kommentar:
Förhandsbeskedet överensstämmer med Skatteverkets uppfattning och kommer inte att överklagas.
SRN:s förhandsbesked den 15 mars 2006 Upplåtelse av idrottsanläggning
Skatterättsnämnden
Mervärdesskatt
En ekonomisk förening är skattskyldig till mervärdesskatt vid upplåtelse av idrottsanläggning till en ideell förening som är medlem i den ekonomiska föreningen. Skatt ska tas ut med 6 procent av beskattningsunderlaget.
Redovisningsperioderna under tiden september 2005-augusti 2008
En ekonomisk förening avser att uppföra en idrottsanläggning för därefter hyra ut anläggningen till ideella föreningar som är medlemmar i den ekonomiska föreningen. I ansökan har föreningen ställt följande frågor till Skatterättsnämnden.
1. Är föreningen skattskyldig till mervärdesskatt för upplåtelsen av idrottsanläggningen?
2. Om svaret på den första frågan är nekande, hade svaret blivit annorlunda om samma verksamhet hade bedrivits av ett aktiebolag ägt av de ideella föreningarna?
Föreningen har också begärt att nämnden ska uttala sig om vilken skattesats som ska tillämpas avseende upplåtelsen.
”Skatterättsnämnden beslutar följande.
FÖRHANDSBESKED
Fråga 1
X ekonomisk förening (Föreningen) är skattskyldig till mervärdesskatt vid upplåtelse av idrottsanläggningen till en ideell förening som är medlem i Föreningen. Skatt skall tas ut med 6 procent av beskattningsunderlaget.
MOTIVERING
Fråga 1
Omsättning av fastigheter samt överlåtelse och upplåtelse av arrenden, hyresrätter, bostadsrätter, tomträtter, servitutsrätter och andra rättigheter till fastigheter är undantagen från skatteplikt (3 kap. 2 § första stycket mervärdesskattelagen /1994:200/, ML). Detta undantag omfattar inte korttidsupplåtelse av lokaler och anläggningar för idrottsutövning (3 kap. 3 § första stycket 11 ML).
Från skatteplikt undantas vidare omsättning av tjänster varigenom någon bereds tillträde till idrottsligt evenemang eller tillfälle att utöva idrottslig verksamhet samt vidare omsättning av tjänster som har omedelbart samband med utövandet av den idrottsliga verksamheten om dessa tjänster omsätts av den som tillhandahåller verksamheten (3 kap. 11 a § första stycket ML). Dessa undantag gäller enligt andra stycket endast om tjänsterna omsätts av staten eller en kommun eller – under viss förutsättning – av en ideell förening. Om förutsättningarna för skattefrihet enligt andra stycket inte är uppfyllda men tjänsterna är sådana som anges i 3 kap. 11 a § första stycket utgör skattesatsen 6 procent av beskattningsunderlaget (7 kap. 1 § tredje stycket 10 ML).
Undantaget från skatteplikt inom idrottsområdet har utformats efter förebild av motsvarande bestämmelser om undantag från skatteplikt för vissa tjänster m.m. i det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG). Enligt artikel 13 A1 m skall medlemsstaterna från skatteplikt undanta vissa tjänster som är nära kopplade till idrottslig eller fysisk träning som tillhandahålls av organisationer utan vinstsyfte till personer som ägnar sig åt idrott eller fysisk träning. Syftet med detta undantag är att vissa organisationer med icke-kommersiell verksamhet i mervärdesskattehänseende skall behandlas på ett förmånligt sätt (se t.ex. EG-domstolens dom i mål C-174/00 ang. Kennemer Golf & Country Club, REG 2002 s. I-03293, p. 19). Enligt artikel 123 atredje stycket i sjätte direktivet kan medlemsstaterna tillämpa reducerad skattesats på sådana varor och tjänster som anges i bilaga H. Kategori 13 i bilagan omfattar utnyttjande av sportanläggningar.
Av allmänmotiveringen till de fr.o.m. 1997 införda bestämmelserna om undantag från skattefriheten för upplåtelse av lokaler m.m. för sport- och idrottsutövning, framgår bl.a. följande. Aktuella tillhandahållanden undantogs tidigare från skatteplikt genom 3 kap. 2 § andra stycket ML. Den bestämmelsen befanns inte överensstämma med EG:s regler på idrottsområdet och hade inte heller någon motsvarighet i EG:s regler om undantag för uthyrning av fast egendom. Vid anpassningen till EG:s regler borde bestämmelsen i denna del därför upphävas och undantag borde fortsättningsvis regleras enbart som ett undantag inom idrottsområdet i en ny 11 a § i tredje kapitlet. Vidare borde ett förtydligande om att korttidsupplåtelse av lokaler och anläggningar för sport- och idrottsutövning inte omfattas av undantaget i 3 kap. 2 § första stycket tas in i 3 kap. 3 § ML. Bestämmelsen i 3 kap. 11 a § skulle reglera alla sport- och idrottsaktiviteter tillhandahållna av berörda organ, inklusive normala upplåtelser av lokaler och olika idrottsanläggningar för idrottsaktiviteter. Möjligheten att tillämpa en reducerad skattesats infördes för att undvika de gränsdragningsproblem som skulle uppkomma om de sport och idrottsaktiviteter som tillhandahölls av kommersiella aktörer skulle vara belagda med full mervärdesskatt. Regeringen ansåg att den idrottsutövning för vilken reducerad mervärdesskatt kunde medges lämpligen borde motsvara vad som avses med utövande av idrott i 3 kap. 11 a § (prop. 1996/97:10 s. 41 f.).
Av specialmotiveringen till 3 kap. 3 § första stycket 11 ML framgår att med korttidsupplåtelse avses i princip all utövning av sport eller idrott mot avgift som sker i lokal eller på anläggning. Som exempel nämns upplåtelse av banor för bl.a. tennis (oavsett om uthyrningen avser strötimmar eller kontrakt per säsong), golf och upplåtelse av idrottshall för gymnastik. Utanför tillämpningsområdet för korttidsupplåtelse kommer endast vissa speciella situationer att hamna, såsom när ett företag eller en konferensanordnare för en längre tid och med uteslutande av alla andra hyr en idrottsanläggning eller idrottslokal (prop. 1996/97:10 s. 49).
Handlingarna i ärendet innehåller i huvudsak följande.
Föreningen har enligt sina stadgar till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska och idrottsliga intressen genom att uppföra och driva en fotbollshall och aktivt arbeta för att förvalta och hyra ut hallen. Den har för närvarande nio ideella föreningar, samtliga anslutna till Svenska Fotbollförbundet, som medlemmar.
Avsikten är att hyresavtal skall ingås med medlemsföreningarna om rätt för dessa att hyra hallen. Med nuvarande medlemsantal beräknas uthyrningen för varje medlem uppgå till 4-5 timmar per vecka under november–april. Hyresavtalen kommer att ingås för en bestämd tid, dvs. ett visst antal timmar per vecka under vintersäsongen som uppgår till högst 7 månader och nya avtal kommer att ingås för varje säsong. När hallen inte används av medlemmarna i Föreningen kan den komma att hyras ut till utomstående.
Nämnden gör följande bedömning.
I ärendet har nämnden främst att ta ställning till två frågor, nämligen dels om upplåtelsen skall anses som en fastighetsupplåtelse enligt 3 kap. 2 § första stycket ML eller som en korttidsupplåtelse för idrottsändamål enligt 3 kap. 3 § första stycket 11 ML, dels – vid en eventuell tillämpning av 3 kap. 11 a § första stycket ML – betydelsen av att det är en ideell förening och inte dess enskilda medlemmar som hyr anläggningen.
Innan de nyssnämnda frågorna behandlas uppkommer frågan om Föreningens verksamhet skall anses yrkesmässig. Det kan då anmärkas att ett av kraven för att artikel 13 A1 m skall bli tillämplig är att tjänsterna tillhandahålls av ”organisationer utan vinstintresse”. Med ett inte vinstgivande subjekt ”torde kunna anses offentligrättsliga subjekt, dvs. stat, kommun, landsting och allmännyttiga ideella föreningar” (prop. 1996/97:10 s. 41). Enligt EG-domstolens praxis kan villkoret vara uppfyllt även om organisationen systematiskt strävar efter att generera överskott, så länge dessa vinster inte delas ut till medlemmarna utan avsätts för utförandet av de tjänster som den tillhandahåller (se den tidigare nämnda domen i mål C-174/00).
Utredningen i ärendet är inte av ett sådant slag att ställning kan tas till frågan om Föreningen är att betrakta som en organisation utan vinstintresse enligt EG-rätten. Föreningens verksamhet såsom den har beskrivits i ärendet är emellertid yrkesmässig vid en tillämpning av 4 kap. 1 § ML och detta förhållande är ett av de villkor som måste vara uppfyllda för att Föreningens nu aktuella tillhandahållanden i enlighet med Föreningens önskemål skall medföra skattskyldighet till mervärdesskatt. Då bestämmelser i ett direktiv inte kan åberopas till någons nackdel skall den enligt 4 kap. 1 § ML gjorda bedömningen ligga till grund för den fortsatta prövningen.
De avtal som skall ingås med Föreningens medlemmar avser en idrottsanläggning för idrottsaktivitet och skall löpa på högst sju månader med rätt för varje medlem att disponera anläggningen ett begränsat antal timmar per vecka. I avsaknad av en närmare definition av begreppet ”korttidsupplåtelse” i 3 kap. 3 § första stycket 11 ML får innebörden av detta begrepp i första hand avgöras med ledning av de ovan redovisade uttalandena i förarbetena. Av dessa framgår bl.a. att den aktuella bestämmelsen skall reglera alla normala upplåtelser av lokaler och olika idrottsanläggningar för idrottsaktiviteter. Utanför tillämpningsområdet för korttidsupplåtelse skall som ovan nämnts endast vissa speciella situationer hamna. En sådan situation kan inte anses föreligga i detta ärende när Föreningen för idrottsändamål hyr ut anläggningen en begränsad tid till flera olika ideella idrottsföreningar, tillika medlemmar i Föreningen. Föreningens upplåtelser skall därför enligt nämndens mening anses som sådana korttidsupplåtelser som avses i 3 kap. 3 § första stycket 11 ML. En sådan bedömning kan inte anses oförenlig med EG-rätten (se t.ex. EG-domstolens dom i mål C-284/03 ang. Temco Europe SA, REG 2004 s. 1-11237, p. 16-27).
Härefter återstår att ta ställning till betydelsen av att det är en ideell förening och inte medlemmarna i den ideella föreningen som skall ingå nyttjanderättsavtalet. Bestämmelsen i 3 kap. 11 a § första stycket ML avser, såvitt nu är av intresse, omsättning av tjänster varigenom någon bereds tillfälle att utöva idrottslig verksamhet och undantaget i artikel 13 Al m i sjätte direktivet avser på motsvarande sätt tjänster som tillhandahålls personer som ägnar sig åt idrott eller fysisk träning.
Regeringsrätten har i RÅ 2005 ref. 11 fastställt ett av Skatterättsnämnden meddelat förhandsbesked enligt vilket ett aktiebolags tillhandahållande av golflektioner till bl.a. en golfklubb inte ansågs som en sådan tjänst inom idrottsområdet som medför att mervärdesskatt skulle tas ut med reducerad skattesats. Fråga var om åtaganden till golfklubben att vid senare tillfällen tillhandahålla golflektioner till såväl medlemmar i klubben som till utomstående personer. Det nu aktuella ärendet avser emellertid inte en sådan situation utan gäller i första hand hur upplåtelse av en lokal avsedd och inrättad för idrottsändamål och som upplåts för att användas för sådant ändamål skall bedömas i mervärdesskattehänseende.
Av intresse i förevarande sammanhang är den EG-rättsliga principen om skatteneutralitet som bl.a. innebär att ekonomiska aktörer som tillhandahåller samma varor och tjänster skall behandlas lika i mervärdesskattehänseende, varför varorna och tjänsterna skall beskattas med en enhetlig skattesats (se EG-domstolens dom i mål C-109/02 ang. Europeiska kommissionen mot Tyskland, REG 2003 s. 1-12691, p. 20). Av EG-domstolens praxis synes framgå att medlemsstaterna har möjlighet att tillämpa en reducerad skattesats på en hel kategori i bilaga H eller bara på en del av en kategori. Ett villkor för en sådan tillämpning är emellertid att det inte föreligger någon risk för att konkurrensen snedvrids (se dom i mål C-384/01 ang. Kommissionen mot Frankrike, REG 2003 s. 1-04395, p. 27 och 30).
Bestämmelsen om skattesats i 7 kap. 1 § tredje stycket 10 ML har införts i enlighet med kategori 13 i bilaga H i sjätte direktivet och skall tolkas i ljuset av denna. Den idrottsutövning för vilken reducerad skattesats kan medges har ansetts böra motsvara vad som avses med utövande av idrott i 3 kap. 11 a § ML (prop. 1996/97:10 s. 42). Något samband finns inte mellan kategori 13 och artikel 13 A1 m. Detta innebär att begreppet ”Utnyttjande av sportanläggningar” måste tolkas självständigt.
Enligt EG-domstolens praxis vad gäller fastställandet av innebörden av de kategorier av varor och tjänster som upptagits i bilaga H skall bestämmelserna, som utgör undantag från en princip, tolkas restriktivt. Om ett begrepp i bilagan inte har definierats skall det tolkas i enlighet med begreppets vanliga betydelse och mot bakgrund av det sammanhang som det ingår i inom ramen för det sjätte direktivet (dom i mål C-83/99 ang. Kommissionen mot Spanien, REG 2001 s. 1-00445, p. 17-20).
Vid bedömningen bör också vikt läggas vid att effekten av bestämmelserna om reducerad skattesats, en effekt som också regeringen var medveten om och som därför får antas vara avsedd, skulle vara att många kommersiella verksamheter inom idrottsområdet skulle gynnas av bestämmelserna, särskilt verksamheter med betydande investeringsbehov i fråga om bl.a. byggnader (prop. 1996/97:10 s. 42).
Nämnden finner mot bakgrund av det anförda att den i tiden begränsade upplåtelsen av fotbollshallen till de olika ideella föreningarna, tillika medlemmar i Föreningen, är att hänföra till en rätt för dessa att under avtalad tid utnyttja fotbollshallen i föreningarnas ideella verksamheter och hinder kan därför inte anses föreligga för att skatt skall tas ut med den reducerade skattesatsen 6 procent av det aktuella beskattningsunderlaget. En sådan bedömning får också anse ligga i linje med det i förarbetena uttalade syftet med bestämmelserna om reducerad skattesats inom idrottsområdet och vinner också stöd av principen om skatteneutralitet inom mervärdesskatteområdet.
Fråga 2
Med hänsyn till svaret på fråga 1 förfaller fråga 2.”
Kommentar:
Skatteverket har överklagat förhandsbeskedet och yrkat att Regeringsrätten förklarar att skatt ska tas ut med 25 procent av beskattningsunderlaget. Skatteverkets hittillsvarande tillämpning av bestämmelserna om mervärdesskatt vid upplåtelse av idrottsanläggningar innebär att skatt ska tas ut med 6 procent vid de aktuella förhållandena. Skatteverket kommer inte att ändra sin tillämpning av bestämmelserna innan Regeringsrätten har avgjort frågan.
Meddelat prövningstillstånd
Regeringsrätten har meddelat följande prövningstillstånd.
Saken:
Skattetillägg. Fråga om uppgifter skattemyndigheten haft tillgång till utgjort sådant för skattemyndigheten normalt tillgängligt kontrollmaterial som medför att skattetillägg vid felaktig redovisning av realisationsvinst borde ha påförts efter en lägre procentsats.
RR målnr 3554-05; KRNJ 1899-04
Klagande:
Den skattskyldige
Lagrum:
5 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324)