I de rättsfall som återges här har av sekretess- och integritetsskäl alla egennamn anonymiserats. Detta gäller även i de fall i övrigt direkta citat ur domar och beslut återges.

Regeringsrättens dom den 20 december 2006, mål nr 5842-06. Tillämplig skattesats på sodokuböcker

Regeringsrätten

Mervärdesskatt

Skatt ska tas ut med 6 procent av beskattningsunderlaget för omsättning av böcker med sudokupussel.

Redovisningsperioder under tiden mars 2006-februari 2009

Skatterättsnämnden ansåg i förhandsbesked den 18 augusti 2006 att mervärdesskatt ska tas ut med 6 procent av beskattningsunderlaget för omsättning av böcker med sudokupussel. Förhandsbeskedet har refererats i rättsfallsprotokoll 24/06. För de närmare omständigheterna hänvisas till referatet.

”YRKANDEN M.M.

Skatteverket yrkar att Regeringsrätten ändrar förhandsbeskedet och förklarar att skatt ska tas ut med 25 procent av beskattningsunderlaget för de i ansökan avsedda varorna. Till stöd för sin talan åberopar Skatteverket vad som anförts i ärendet hos Skatterättsnämnden samt tillägger följande. Bedömningen av om en trycksak omfattas av den reducerade skattesatsen ska inte göras enbart utifrån varornas utseende eller deras yttre form. Att de aktuella tryckalstren har samma form och utseende som en bok medför därför inte i sig att de ska omfattas av den reducerade skattesatsen. Enligt Skatteverkets uppfattning är det avgörande i förevarande fall om tryckalstren är avsedda för egentlig läsning. Den text som finns i de aktuella tryckalstren är av helt underordnad betydelse i förhållande till tryckalstrens huvudsakliga och väsentliga innehåll, s.k. sudokupussel avsedda att fyllas i. Enligt Skatteverkets bedömning kan tryckalstren därför inte hänföras till någon av kategorierna KN 4901 – 4905.

Sökandebolaget bestrider bifall till överklagandet och åberopar vad bolaget tidigare anfört i ärendet.

SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked.”

Kammarrättens i Göteborg dom den 12 december 2005, mål nr 3593-04. Kapitalförlustberäkning – aktier

Kammarrätten

Inkomstskatt – Kapital

En till närstående vederlagsfritt utfärdad säljoption har i visst fall inte beaktats vid kapitalförlustberäkningen för de senare avyttrade underliggande aktierna.

Taxeringsår 2001

A förvärvade i april 2000 ett antal aktier i det börsnoterade bolaget B från två myndiga söner. As förvärv från sönerna skedde till samma pris som sönerna tre veckor tidigare hade förvärvat aktierna på börsen, trots att aktierna under mellantiden hade sjunkit i värde med cirka 114.000 kr. I december 2000 sålde A tillbaka aktierna till sönerna till en vid denna tidpunkt gällande aktiekurs. I sin deklaration för taxeringsåret 2001 redovisade A en förlust vid avyttring av aktierna i bolaget B. Som anskaffningsvärde för aktierna redovisade han därvid det belopp han hade erlagt till sönerna. Vid taxeringen medgav Skatteverket inte avdrag för den del av förlusten som berodde på att A hade förvärvat aktierna för ett överpris.

A överklagade Skatteverkets beslut och uppgav bl.a. att en förutsättning för att hans söner skulle vilja ta risken att köpa aktierna i bolaget B var att de hade möjlighet att komma ur affären utan att göra förlust. Han ställde därför vederlagsfritt ut en säljoption. När denna option utnyttjades blev han tvungen att lösa aktierna för det pris han yrkat avdrag för vid beräkning av sin realisationsförlust. Av insänd kopia av den aktuella säljoptionen framgår att optionen gällde under tiden den 23 mars – 23 juni 2000 och som lösenpris angavs ”motsvarande pris som sönerna erlägger för aktierna vid förvärv över börsen den 23 mars 2000.”

Länsrätten fann det inte utrett att transaktionerna var otillåtna och biföll överklagandet.

Skatteverket överklagade. Kammarrätten biföll överklagandet med bl.a. följande motivering.

Av optionsavtalet framgår att A inte erhållit något vederlag för att utställa säljoptionen. Detta är föga affärsmässigt eftersom A tar en risk genom utställandet av optionen. Transaktionens benefika karaktär förstärks vidare av att hans motparter är närstående till honom och att As möjlighet till vinst framstår som i det närmaste obefintlig. Förlusten till den del den avser skillnaden mellan anskaffningsvärdet för 600 aktier räknat på en kurs om 613 kr och den genomsnittliga kursen den 10 april 2000, cirka 423 kr kan därför inte anses som en verklig förlust. As realisationsförlust på aktuella aktier i bolaget B ska därför sänkas med 114 278 kr.

Kommentar:

Domen har överklagats av A.

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 13 november 2006. Andelar i irländsk fond, trust

Skatterättsnämnden

Inkomstskatt – Internationellt – Kapital

En person som innehar andelar i irländsk fond, en trust, beskattas för utdelning på och kapitalvinst vid avyttring av andelar i fonden.

Taxeringsåren 2007–2010

FÖRHANDSBESKED

K skall inte inkomstbeskattas på grund av innehav av andelar i fonden på annat sätt än att han skall ta upp utdelning på och kapitalvinst vid avyttring av andelar i fonden. En avyttring av andelar skall behandlas som en avyttring av sådana delägarrätter som avses i 48 kap. 2 § IL.

BAKGRUND

K avser att köpa andelar i fonden, som är hemmahörande på Irland. Fonden skall investera i svenska hyresfastigheter via helägda svenska aktiebolag eller svenska kommanditbolag.

Fonden är en s.k. open ended unit trust. Den har inte någon egen juridisk rättshandlingsförmåga. Den företräds av en trustee, en irländsk bank, som är legal (formell) ägare till fondens investeringar. Det är emellertid fondandelsägarna som har den ekonomiska rätten till fondens förmögenhet. Fonden kommer varken att betala inkomstskatt, kapitalskatt eller någon annan skatt i Irland. K, ej hemmahörande i Irland träffas ej heller av någon beskattning där på grund av innehav av fondandelar.

Trusteen har uppdragit åt fondens irländska managementbolag att sköta investeringsverksamheten. Svenska fondbolaget, som är moderbolag till managementbolaget, marknadsför andelarna i fonden.

The Irish Financial Services Regulatory Authority har godkänt fonden som en limited liquidity unit trust scheme som regleras av bestämmelserna i the Unit Trusts Act, 1990.

Den svenska finansinspektionen har givit det svenska fondbolaget tillstånd att bedriva värdepappersrörelse i form av förmedling av kontakt mellan köpare och säljare av finansiella instrument eller i annat fall medverka vid transaktioner avseende sådana instrument och i form av förvaltning av någon annans finansiella instrument. Inspektionen har vidare givit bolaget tillstånd bl.a. att agera som ”promoter” för fonden.

K frågar hur han skall inkomstbeskattas för innehavet av andelar i fonden.

MOTIVERING

I RÅ 2003 not. 67 och 160 har Regeringsrätten funnit att andelsägare i vissa utländska fastighetsfonder inte direkt skulle beskattas för fondernas inkomster. Fondbolagen, de legala (formella) ägarna till fondernas investeringar, förklarades vara skattskyldiga för avkastning på tillgångar hänförliga till fonderna. Den nu ifrågavarande fonden företer sådana likheter med fonderna i rättsfallen att den bör behandlas på motsvarande sätt. Det innebär att trusteen är skattskyldig för innehavet av till fonden hänförliga tillgångar i enlighet med bestämmelserna i 6 kap. 11 § IL och att sökanden, på motsvarande sätt som en andelsägare i en svensk investeringsfond, skall beskattas i enlighet med vad som anges i förhandsbeskedet.

Kommentar:

Överklagas inte.

Skatterättsnämnden 26 september 2006. Byte av skatterättslig hemvist, uttagsbeskattning, återföring av periodiseringsfonder och EG-rätt

Skatterättsnämnden

Inkomstskatt – Internationellt, Näring

Ett aktiebolag har efter omorganisation skatterättslig hemvist i Malta. Byte av hemvist innebär att bolaget inte kommer att beskattas i Sverige, varför bolaget ska uttagsbeskattas och återföra periodiseringsfonder till beskattning. De svenska reglerna strider mot EG-fördragets regler om etableringsfrihet.

Taxeringsåren 2005–2009

BAKGRUND

G AB (bolaget) äger ett svenskt dotterbolag och övervägande del i ett brittiskt bolag. Bolaget och dess dotterbolag bedriver fastighetsförvaltning. Fastigheterna ligger i Förenade Kungariket (UK). Bolaget avser att omorganisera verksamheten.

Tre av bolagets fem ordinarie styrelseledamöter kommer att vara skatterättsligt bosatta i Malta. De tre ordinarie ledamöterna kommer att utgöra bolagets verkställande ledningsgrupp. Bolagsstämmor och styrelsemöten ska hållas på bolagets kontor i Malta. G AB kommer inte att ha något fast driftställe i Sverige. Enligt maltesisk rätt kommer bolaget att ha skatterättslig hemvist där.

G AB sökte svar på om det enligt skatteavtalet mellan Sverige och Malta efter omorganisationen ska anses ha skatterättslig hemvist i Malta (fråga 1), om byte av hemvist medför att bolaget ska uttagsbeskattas enligt reglerna i 22 kap. 7 § första stycket IL jämfört med 5 § 4 i samma kapitel (fråga 2) och om avsättning till periodiseringsfond ska återföras till beskattning enligt 30 kap. 8 § 4 IL (fråga 3). Om svaren på dessa frågor är jakande önskade G AB besked om en tillämpning av angivna regler i IL strider mot etableringsfriheten i EG-fördragets artiklar 43 och 48 (fråga 4).

FÖRHANDSBESKED

Fråga 1

Bolaget kommer efter omorganisationen enligt skatteavtalet mellan Sverige och Malta att ha skatterättslig hemvist i Malta.

Fråga 2

Bytet av hemvist innebär att bolaget inte kommer att beskattas i Sverige, varför bolaget ska uttagsbeskattas enligt 22 kap. 7 § och 22 kap. 5 § 4 IL.

Fråga 3

Eftersom bolagets näringsverksamhet inte längre kommer att beskattas i Sverige ska bolagets avdrag för avsättning till periodiseringsfonder, enligt 30 kap 8 § 4 IL, återföras till beskattning.

Fråga 4

Bolagets innehav av fastigheter i Storbritannien och den bedrivna fastighetsförvaltningen där är en sådan etablering som omfattas av artikel 43 EG (jfr artikel 48).

Frågan är hur en sådan beskattning på grund av byte av hemvist som avses i svaren på frågorna 2 och 3 förhåller sig till bestämmelserna om etableringsfrihet i EG-fördraget.

Artikeln 43 utgör enligt EG-domstolens praxis förbud mot att ursprungsstaten hindrar en av dess medborgare, eller ett bolag som bildats i överensstämmelse med dess lagstiftning, från att etablera sig i en annan medlemsstat (se t.ex. mål C-264/96, ICI, punkten 21).

Skatterättsnämnden kom fram till att såväl uttagsbeskattningen (22 kap. 7 § och 22 kap. 5 § 4 IL) som återföringen av avdrag för avsättning till periodiseringsfonder (30 kap 8 § 4 IL) kan avhålla inhemska bolag från att bedriva verksamhet genom fasta driftställen i andra medlemsländer, varför reglerna kan utgöra inskränkningar i rätten till fri etablering.

EG-domstolens praxis har godtagit regler som inskränker etableringsfriheten av omständigheter som utgör tvingande hänsyn av allmänintresse. De inskränkande reglerna måste vara ägnade att säkerställa det syfte som eftersträvas. Reglerna får inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta syfte(se t.ex. mål C-446/03 Marks & Spencer, punkten 35).

Återföring av periodiseringsfonder

EG-domstolen har godtagit behovet av att upprätthålla skattesystemets inre sammanhang (målen C-204/90, Bachmann och C-300/90, kommissionen mot Belgien) som en grund för rättfärdigande. De belgiska reglerna syftade i princip till att hindra tillskapandet av skattekrediter i situationer då det inte kunde tillförsäkras att skattekrediten senare skulle kunna återtas.

Skatterättsnämnden kom fram till att den återföring av avdrag för avsättning till periodiseringsfonder som sker när skattskyldigheten i Sverige upphör kan anses ha ett motsvarande syfte, att säkerställa att tidigare medgivna skattekrediter upplöses i det land där de har uppstått. Den svenska regeln ansågs vara ändamålsenligt men inte proportionerlig.

Skatterättsnämnden motiverade att reglerna är proportionerliga med bl.a. följande ”Bolaget är även efter bytet av avtalshemvist obegränsat skattskyldigt enligt svensk intern rätt. Någon förändring i möjligheterna att rikta skattekrav mot bolaget och vidta åtgärder för att driva in skatterna inträder alltså inte vid denna tidpunkt. En mindre ingripande åtgärd skulle därför kunna vara att återföring sker på det sätt som föreskrivs i huvudregeln i 30 kap. 7 § IL, successivt senast det sjätte taxeringsåret efter det taxeringsår som avdraget hänför sig till. En sådan metod för återföring skulle inte hindras av det tillämpliga skatteavtalet eftersom den avser inkomster som uppkommit och realiserats innan bolaget fick sitt avtalsrättsliga hemvist i Malta.

Med hänsyn härtill finner nämnden att en tillämpning av bestämmelsen i 30 kap. 8 § 4 IL i den aktuella situationen är en oproportionell åtgärd. För att tillgodose EG-rättens krav på likabehandling ska de avdrag för avsättning till periodiseringsfonder som skulle ha återförts vid bytet av avtalshemvist i stället återföras successivt i enlighet med vad som anförts ovan”.

Uttagsbeskattning

EG-domstolen har, i mål C-250/95 Futura (punkt 22), godtagit att medlemsstaterna upprätthåller skatteregler som är utformade i enlighet med den s.k. territorialitetsprincipen. I det målet ansågs källstaten ha rätt att vägra avdrag för förluster som uppkommit i bolagets hemstat. Förlusterna saknade koppling till de inkomster som beskattades i källstaten. I senare avgöranden har domstolen slagit fast att det är ett legitimt syfte att mot bakgrund av denna princip säkerställa fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna så att värden som upparbetats i en medlemsstat – i en näringsverksamhet eller avseende kapitaltillgångar – kan beskattas i den staten (se t.ex. mål C-446/03, Marks & Spencer punkten 45 och domen den 7 september 2006 i mål C-470/04, N, punkterna 42–45 och 51). Domstolen har inte haft att ta ställning till om också regler som syftar till att i hemviststaten beskatta värden som upparbetats i utomlands bedriven näringsverksamhet kan godtas.

Nämnden fann att det faktum att EG-domstolen principiellt accepterat att en global inkomstbeskattning av inhemska bolag är förenlig med territorialitetsprincipen talar för att så kan ske (se t.ex. mål C-446/03, Marks & Spencer, punkterna 39 och 45).

Mot bakgrund av detta fann nämnden att ”den svenska bestämmelsen kan motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset. Bestämmelsen får vidare anses uppfylla kravet på ändamålsenlighet. Däremot kan ifrågasättas om inte syftet med de aktuella bestämmelserna kan tillgodoses på ett mindre ingripande, och därmed mer proportionellt, sätt. Eftersom bolaget är fortsatt obegränsat skattskyldigt här skulle en sådan åtgärd kunna vara att uttagsbeskattningen effektueras först när tillgångarna avyttras. Beskattningstidpunkten skulle därmed bli densamma som om bolaget hade bedrivit sin verksamhet i Sverige. Enligt nämndens uppfattning skulle en sådan beskattning inte hindras av skatteavtalet med Malta eftersom den avser inkomster som uppkommit innan bolaget fick sitt avtalsrättsliga hemvist i det landet”.

Nämnden menade vidare att vid en sådan beskattning bör man ta hänsyn till en värdenedgång på tillgångarna som kan uppstå efter det att bolagets hemvist flyttats ut och som inte beaktats i Malta (jfr mål nr C-470/04, N, punkten 55).

Sammantaget fann nämnden att ”en beskattning vid tidpunkten för bytet av avtalshemvist är en oproportionell åtgärd. För att tillgodose EG-rättens krav på likabehandling ska det belopp som skulle ha uttagsbeskattats vid bytet av avtalshemvist (eller det lägre belopp som nyss angetts) i stället tas upp som intäkt det beskattningsår under vilket tillgångarna avyttras. En sådan förskjutning av beskattningstidpunkten får anses ligga inom ramen för en tillämpning av den aktuella fördragsbestämmelsen”.

Föredragandet var skiljaktig och ansåg att uttagsbeskattning på grund av bytet av hemvist inte skall ske vid någon senare tidpunkt. Det saknas svensk lagstiftning som reglerar sådana situationer. Föredragande ansåg vidare att det med tillämpning av EG-rätten som den ser ut idag, inte går att med tillräcklig precision avgöra hur en uttagsbeskattning vid en senare avyttring bör utformas.

Kommentar:

Skatteverket har begärt fastställelse av fråga 1 och överklagat fråga 4.

Se även EG-domstolens dom den 7 september 2006 i mål C-470/04 angående fysiska personen Ns utflyttning ur Nederländerna. Domen har refererats på Skatteverkets intranät 2006-11-07.

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 1 dec 2006. Fastighetsskatt på vattenkraftverk (elproduktionsenheter)

Skatterättsnämnden

Fastighetsskatt

Fråga om tillämpning av lagen (2006:2) om fastighetsskatt avseende vissa elproduktionsenheter vid 2007 -2011 års taxeringar får ske från och med den 13 januari 2006.

Taxeringsåret 2007

Sökanden äger elproduktionsenheter i form av vattenkraftverk. Enligt ovan nämnda lag ska för vattenkraftverk vid 2007 – 2011 års taxeringar fastighetsskatten för varje beskattningsår utgöra 1,7 % av taxeringsvärdet, istället för vad som anges i 3 § första stycket e, lagen (1984:1052)om statlig fastighetsskatt.

Lagen antogs av riksdagen den 23 november 2005 med ikraftträdande den 1 januari 2006. Den utfärdades först den 12 januari 2006 och kungjordes i Svensk författningssamling den 13 januari 2006.

Frågorna i ansökan gäller om lagen ska tillämpas från och med den 1, 12 eller 13 januari 2006.

Skatterättsnämnden anser att lagen ska tillämpas från och med den 13 januari 2006.

Skatteverket har samma uppfattning.

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 29 juni 2006. Överlåtelse av andelshus till bostadsrättsförening

Skatterättsnämnden

Kapital

Fråga om tillämpning av 53 kap. inkomstskattelagen (IL) när andel i näringsfastighet överlåts till bostadsrättsförening för en köpeskilling som inte understiger det skattemässiga värdet.

Taxeringsåren 2006–2008

Den fysiske personen A innehar andel i en fastighet som ägs gemensamt av flera personer (andelsägare). Fastigheten är ett s.k. andelshus enligt 2 kap. 16 § IL. Andelsägarna planerar att ombilda sitt ägande till att avse bostadsrätter i fastigheten. Ombildningen är tänkt att gå till på följande sätt.

Andelsägarna förvärvar samtliga andelar i en bostadsrättsförening i samma proportioner som de äger andelar i fastigheten. De ska därefter sälja sina andelar i fastigheten till bostadsrättsföreningen, alternativt till en förening som senare ombildas till en bostadsrättsförening. Ersättningarna motsvarar det skattemässiga värdet på andelarna och sker mot reverser. Varken bostadsrättsföreningen, alternativt den ekonomiska föreningen, har tidigare bedrivit någon verksamhet.

Bostadsrättsföreningen upplåter efter förvärvet av fastigheten bostadsrätter till medlemmarna, dvs. de tidigare andelsägarna, till de av dem sedan tidigare disponerade lägenheterna. Insatsen motsvarar den ersättning som varje medlem erhållit för sin andel i fastigheten samt diverse transaktionskostnader. Betalningen erläggs genom kvittning mot den utfärdade reversen samt viss kontantbetalning.

Följande frågor ställdes av A och bostadsrättsföreningen.

1. Föranleder överlåtelsen av andelarna i fastigheten några inkomstskattekonsekvenser med bortseende av eventuell återföring av värdeminskningsavdrag m.m. enligt 26 kap. IL för andelsägaren och/eller bostadsrättsföreningen?

2. Föranleder överlåtelsen av andelarna i fastigheten någon skyldighet för A och/eller bostadsrättsföreningen att återföra värdeminskningsavdrag m.m. enligt 26 kap. IL?

3. Föranleder bostadsrättsföreningens upplåtelse av bostadsrätt till A några skattekonsekvenser för denne?

4. Har det någon betydelse för svaren på ovannämnda frågor om bostadsrättsföreningen som nybliven fastighetsägare kommer att utgöra ett privatbostadsföretag i den mening som avses i 2 kap. 17 § IL?

5. Har det någon betydelse om ett alternativt förfarande tillämpas som innebär att andelsägarna först förvärvar en ekonomisk förening som därefter ombildas till en bostadsrättsförening? Medför omregistreringen några skattekonsekvenser för föreningen eller A? Föreningen har inte tidigare bedrivit någon verksamhet.

SRN beslutade följande.

Frågorna 1–3

Vid beräkning av kapitalvinst på överlåtelsen av andelarna i fastigheten ska A som intäkt ta upp det avtalade priset.

Förvärvet av andelarna i fastigheten föranleder ingen inkomstbeskattning av bostadsrättsföreningen.

Någon skyldighet för sökandena att återföra avdrag för förbättrande reparationer och underhåll eller värdeminskningsavdrag föreligger inte.

A ska inte inkomstbeskattas med anledning av att föreningen upplåter bostadsrätten till honom.

SRN konstaterade att ärendet aktualiserade bestämmelserna i 53 kap. IL om överlåtelse av tillgångar till underpris. SRN anser därefter att med omkostnadsbelopp enligt 2 § avses det omkostnadsbelopp som används i de grundläggande bestämmelserna om kapitalvinster och kapitalförluster i 44 kap. IL. Bestämmelserna i 3–4 §§ är således enligt nämndens uppfattning inte några definitioner som ska användas vid prövningen om tillämpligheten av 53 kap. utan enbart vid bestämmandet av rättsföljderna av överlåtelsen när det väl konstaterats att 53 kap. är tillämpligt.

Nämnden anger i sin motivering att det av bestämmelserna i 53 kap. 3–4 §§ IL följer att en överlåtelse av andelen och en överlåtelse av bostadsrätten inte medför några skattekonsekvenser för sökandena i form av inkomstbeskattning och återföring av utgifter för förbättrande reparationer och underhåll eller – då taxeringen ska utgå från det skattemässiga värdet som omkostnadsbelopp – värdeminskningsavdrag.

Fråga 4

Svaren på frågorna ändras inte av att bostadsrättsföreningen efter förvärvet av fastigheten kommer att bli ett privatbostadsföretag enligt 2 kap. 17 § IL.

Fråga 5

Det alternativa förfarandet med en överlåtelse av fastigheten till en ekonomisk förening som omregistreras till en bostadsrättsförening medför inte andra skattekonsekvenser än enligt huvudalternativen.

En ledamot var skiljaktig och ansåg att 53 kap 3–5 §§ inte var tillämpliga eftersom andelarna överlåts mot en ersättning som motsvarar skattemässigt värde på andelarna. En bedömning av de skattemässiga effekterna får därför göras enligt allmänna regler. Resultatet av överlåtelsen ska beräknas enligt reglerna i 44 och 45 kap. IL. Eftersom resultatet av överlåtelsen ska redovisas i inkomstslaget kapital blir bestämmelserna i 23 kap. IL om uttagsbeskattning inte tillämpliga. Värdeminskningsavdrag ska återföras i den utsträckning som anges i 26 kap. IL.

Kommentar:

Skatteverket har överklagat förhandsbeskedet vad gäller fråga 2 och yrkat att frågan ska besvaras med att återföring ska ske av förbättrande reparationer.

Skatteverket hävdar i överklagandet att 53 kap. inte är tillämpligt i sökandenas fall eftersom ersättningen inte understiger skattemässiga värdet. För en tillämpning av 53 kap. gäller enligt 2 § att egendom avyttras under sitt omkostnadsbelopp. Om egendomen är en näringsfastighet följer av 3–4 §§ att med omkostnadsbeloppet anses det skattemässiga värdet. Om ersättningen understiger omkostnadsbeloppet enligt 3–4 §§ sker ingen återföring av förbättrande reparationer.

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 22 november 2006. Beskattningsunderlag

Skatterättsnämnden

Mervärdesskatt

Utbetalning av avbrottsersättning till elanvändare enligt reglering i lag ska inte minska beskattningsunderlaget.

Redovisningsperioderna juni 2006-maj 2009

Sökandebolaget är enligt reglering i lag skyldigt att betala ersättning vid avbrott till elanvändare för längre oplanerade avbrott. Ersättningen beräknas enligt en schablonmodell som utgår från årlig nätkostnad och en tidsfaktor. Sökanden önskar besked bl.a. om ersättningen betraktas som en sådan nedsättning av priset som minskar beskattningsunderlaget.

Skatterättsnämnden beslutade följande.

”FÖRHANDSBESKED

Samtliga frågor

Betalningen till elanvändaren av en avbrottsersättning enligt reglerna om sådan ersättning i ellagen (1997:857) medför inte att beskattningsunderlaget skall minskas med motsvarande belopp.

MOTIVERING

Vid försäljning av varor och tjänster utgörs beskattningsunderlaget vid beräkningen av mervärdesskatten av ersättningen, dvs. allt det som säljaren har erhållit eller skall erhålla för varan eller tjänsten från köparen eller en tredje part. I beskattningsunderlaget skall enligt 7 kap. 6 § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200), ML, inte ingå 1. belopp varmed priset i enlighet med vad som avtalats sätts ned på grund av betalning före förfallodagen, 2. belopp som svarar mot prisnedsättningar och rabatter till kunden vilka medges vid tidpunkten för tillhandahållandet, eller 3. belopp som svarar mot prisnedsättning som ges efter det att tillhandahållandet ägt rum. Enligt andra stycket skall dock i det under 3. angivna fallet beloppet ingå i beskattningsunderlaget om den skattskyldige och kunden avtalat om detta.

Om säljaren lämnar sådan nedsättning av priset som avses ovan i 1 och 3 och avtal enligt andra stycket inte ingåtts skall han enligt 11 kap. 10 § första stycket utfärda en handling eller ett meddelande med en särskild och otvetydig ändring av och hänvisning till den ursprungliga fakturan (kreditnota). Detta gäller även vid det under 2 angivna fallet om nedsättningen inte framgår av tidigare upprättad faktura.

Övriga fall då minskning av beskattningsunderlaget får ske är vid återtagande av vara på grund av förbehåll om återtaganderätt i vissa fall enligt 7 kap. 6 § tredje stycket och om en förlust uppkommer på den skattskyldiges fordran som avser ersättning för en vara eller tjänst (kundförlust) enligt 7 kap. 6 § fjärde stycket.

I det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG) finns motsvarande bestämmelser om beskattningsunderlaget vid rabatter och andra prisnedsättningar i artikel 11 (jfr prop. 2002/03:5 s. 71 ff.).

Några bestämmelser utöver de nu redovisade som medger att beskattningsunderlaget får minskas finns inte i ML eller sjätte direktivet.

Nämnden gör följande bedömning.

Enligt 10 kap. 10 § första stycket ellagen har elanvändare rätt till avbrottsersättning om överföringen av el avbryts helt under en sammanhängande period om minst tolv timmar. Enligt andra stycket föreligger dock inte denna rätt om avbrottet beror på elanvändarens försummelse eller på andra omständigheter som i princip är utanför koncessionshavarens kontroll. Avbrottsersättningen skall enligt 11 § betalas av den som har koncession för det elnät till vilket elanvändaren är direkt ansluten. Den ersättningsskyldige har enligt 16 §, i den mån avbrottet är hänförligt till ett fel i en annan koncessionshavares ledningsnät, rätt att från denne få ersättning för vad som betalats till elanvändaren i avbrottsersättning. I 12 § ges vissa bestämmelser om avbrottsersättningens beräkning som görs efter vissa procentsatser av elanvändarens beräknade årliga nätkostnad. Avbrottsersättningen för en avbrottsperiod skall uppgå till högst 300 procent av denna kostnad.

Bestämmelserna om avbrottsersättning har ett preventivt syfte och skall motivera nätföretagen att öka säkerheten i elnäten. Avbrottsersättningen kan enligt 10 kap. 9 § första stycket ellagen inte avtalas bort till nackdel för elanvändaren. Avbrottsersättning får ses som ett slags skadestånd och skall enligt nämnda paragrafs andra stycke avräknas från ett eventuellt skadestånd som på grund av samma elavbrott skall ges ut enligt andra bestämmelser i ellagen eller annan lag. Avbrottsersättningen kan också jämkas enligt 13 § om den är oskäligt betungande med hänsyn till de ekonomiska förhållandena hos den ersättningsskyldige.

Av de ovan angivna bestämmelserna i 7 kap. 6 § första stycket ML, varvid närmast punkten 3 aktualiseras, får anses framgå att dessa bestämmelser reglerar nedsättning av priset på frivilliga affärsmässiga grunder i enlighet med avtalade villkor mellan säljaren och köparen angående tillhandahållandet av varan eller tjänsten. Betalningen av avbrottsersättningen däremot utgår på grund av en särskild lagreglering. Utbetalningen av avbrottsersättningen i enlighet med reglerna utgår således inte på grund av ett avtal. Med hänsyn härtill och då övriga nedsättningsgrunder i den nämnda paragrafen inte är aktuella kan någon nedsättning av beskattningsunderlaget avseende erhållna nätavgifter med avbrottsersättningsbeloppet inte medges.

I den mån ansökan inte har besvarats genom förhandsbeskedet avvisas den.”

Kommentar:

Förhandsbeskedet, som överensstämmer med Skatteverkets uppfattning, har överklagats av sökanden.

Meddelade prövningstillstånd

Regeringsrätten har meddelat följande prövningstillstånd

Saken:

Återbetalning av mervärdesskatt. Fråga om försäkringsbolags förvärv av varor och tjänster i samband med skadereglering omfattas av begreppet försäkringstjänst. RRs mål nr 4430-04; KRNJ 2900-03

Klagande:

Skatteverket

Lagrum:

3 kap. 10 § och 10 kap. 11 § mervärdesskattelagen (1994:200)

Saken:

Återbetalning av mervärdesskatt. Fråga om försäkringsbolags förvärv av varor och tjänster i samband med skadereglering omfattas av begreppet försäkringstjänst. RRs mål nr 3771-05; KRNS 7955-03

Klagande:

Skatteverket och den skattskyldige

Lagrum:

3 kap. 10 §, 8 kap. 9 och 15 §§ samt 10 kap. 11 § mervärdesskattelagen (1994:200)

Saken:

Återbetalning av mervärdesskatt. Fråga om försäkringsbolags förvärv av varor och tjänster i samband med skadereglering omfattas av begreppet försäkringstjänst. RRs mål nr 6065-06; KRNS 7765-04

Klagande:

Den skattskyldige

Lagrum:

3 kap. 10 § och 10 kap. 11 § mervärdesskattelagen (1994:200)

Saken:

Åtgärder enligt lagen om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet. Fråga om ett överklagande av tillstånd till åtgärder enligt lagen (1994:466) om tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet borde ha sakprövats av kammarrätten trots att åtgärderna redan verkställts vid tiden för kammarrättens prövning. RRs mål nr 6634-06; KRNG 5786-05

Klagande:

Den skattskyldige

Lagrum:

5 och 8 §§ lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet

Saken:

Inkomsttaxering. Fråga om ett försäkringsbolag lämnat oriktig uppgift till ledning för 1996 års taxering och om uppgiften i så fall medfört att taxeringsbeslutet blivit felaktigt RRs mål nr 1000-06; KRSU 618-03

Klagande:

Den skattskyldige

Lagrum:

4 kap. 16 § taxeringslagen (1990:324)