I de rättsfall som återges här har av sekretess- och integritetsskäl alla egennamn anonymiserats. Detta gäller även i de fall i övrigt direkta citat ur domar och beslut återges.

Regeringsrättens dom den 14 mars 2007, mål nr 2968-05. Uttagsbeskattning

Regeringsrätten

Inkomstskatt – Näring

Besparingsskog uttagsbeskattas vid överlåtelse av aktier till underpris till helägt dotterbolag

Taxeringsåren 2005–2007

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 22 april 2005 har refererats i rättsfallsprotokoll nr 9 år 2005.

Den skattskyldige överklagade fråga 1 i förhandsbeskedet och yrkade att Regeringsrätten, med ändring av Skatterättsnämndens förhandsbesked, skulle besvara fråga 1 så att den planerade överlåtelsen till underpris inte föranleder att besparingsskogen uttagsbeskattas.

Regeringsrätten angav följande i sin dom.

”SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked avseende fråga 1.”

Regeringsrättens beslut den 13 februari 2007, mål nr 2334-06. Upplåtelse av idrottsanläggning

Regeringsrätten

Mervärdesskatt

Regeringsrätten undanröjer Skatterättsnämndens förhandsbesked avseende upplåtelse av idrottsanläggning och avvisar ansökningen.

”YRKANDEN M.M.

Skatteverket yrkar att Regeringsrätten ändrar förhandsbeskedet och förklarar att mervärdesskatt skall tas ut med 25 procent av beskattningsunderlaget vid upplåtelse av idrottsanläggning under sådana förhållanden som avses i ansökan. Till stöd för sin talan hänvisar Skatteverket i första hand till vad verket har anfört i ärendet hos Skatterättsnämnden.

X ekonomisk förening och Y IFK bestrider bifall till överklagandet och yrkar att Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens beslut på de skäl som anges i förhandsbeskedet.

SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Målet gäller om X ekonomisk förening (Föreningen) är skattskyldig till mervärdesskatt för uthyrning av en fotbollshall till Föreningens medlemmar, för närvarande nio ideella föreningar. En förutsättning för förhandsbeskedet är att Föreningens verksamhet är yrkesmässig.

Mervärdesskatt skall betalas vid omsättning av varor eller tjänster som är skattepliktig och görs i en yrkesmässig verksamhet, 1 kap. 1 § första stycket 1 mervärdesskattelagen (1994:200), ML. Omsättning av varor och tjänster är skattepliktig om den inte omfattas av något av de undantag från skatteplikt som anges i 3 kap. ML (3 kap. 1 § första stycket ML). I 3 kap. 2 § första stycket ML undantas från skatteplikt omsättning av fastigheter samt överlåtelse och upplåtelse av arrenden, hyresrätter, bostadsrätter, tomträtter, servitutsrätter och andra rättigheter till fastigheter. Undantaget omfattar dock inte korttidsupplåtelse av lokaler och anläggningar för idrottsutövning (3 kap. 3 § första stycket 11 ML).

De frågor som först måste besvaras är hur undantaget från skatteplikt på fastighetsområdet i 3 kap. 2 § ML skall tolkas samt vad som omfattas av bestämmelsen i 3 kap. 3 § första stycket 11 avseende korttidsupplåtelse av lokaler och anläggningar för idrottsutövning.

De aktuella EG-rättsliga reglerna finns numera i artikel 135.1 och 135.2 i rådets direktiv 2006/112/EG (motsvarar artikel 13. B b i sjätte mervärdesskattedirektivet).

Bestämmelsen i 3 kap. 2 § ML fick sin nuvarande lydelse år 1996 då det dåvarande andra stycket togs bort. I detta stycke undantogs från skatteplikt tillhandahållandet av lokaler eller andra anläggningar eller delar av dessa för sport- eller idrottsutövning.

I det utredningsbetänkande som låg till grund för lagändringarna uttalades att det dåvarande undantaget i 3 kap. 2 § andra stycket ML knappast kunde inordnas i den i artikel 13. B b stadgade skattefriheten för uthyrning eller utarrendering av fastigheter (SOU 1994:88 Mervärdesskatten och EG, s. 112). Undantaget avsåg enligt utredaren i regel upplåtelser av temporärt och kortvarigt slag och borde därmed inte anses som någon upplåtelse av rätt till fastighet. För att uppnå EG-konformitet föreslog utredaren att undantaget för fastighetsupplåtelse skulle begränsas samt att ett tillägg skulle göras om att sedvanlig korttidsupplåtelse av lokaler och anläggningar för idrottsutövning eller annan upplåtelse som huvudsakligen avser tillträde till fastighet normalt inte skulle vara att betrakta som upplåtelse av nyttjanderätt till fastighet.

Enligt utredaren skulle ett sådant tillägg” ... klargöra att undantaget i 3 kap. 2 § första stycket ML endast är tillämpligt på upplåtelse av rättighet till fastigheten som sådan (dvs. inte endast till olika anläggningar på denna) och då endast sådan upplåtelse som innebär en rätt för en rättighetsinnehavare och inte andra att få disponera en fastighet [– – –]. Som exempel på sådana tillhandahållanden som därmed inte kommer att omfattas av undantaget i 3 kap. 2 § första stycket ML kan nämnas upplåtelse av banor för badminton, tennis, golf, bowling, squash och skridskoåkning. Utanför begreppet ”sedvanlig korttidsupplåtelse” skulle då falla endast vissa speciella situationer, t.ex. när ett företag eller konferensanordnare för en längre tid och med uteslutande av alla andra hyr en idrottsanläggning eller idrottslokal” (a. bet. s. 113).

I propositionen med förslag till ändringar av nu berörda regler följdes i huvudsak utredningens förslag (prop. 1996/97:10 s. 40–42). Regeringen uttalade bl.a. att den då gällande bestämmelsen inte överensstämde med EGs regler på idrottsområdet och att den inte heller hade någon motsvarighet i EGs regler om undantag för uthyrning av fast egendom. Som ett led i EG-anpassningen föreslogs därför att stycket skulle tas bort och att undantag, när sådant i fortsättningen skulle göras, enbart skulle gälla inom idrottsområdet. Samtidigt föreslogs ett förtydligande i 3 kap. 3 § första stycket 11 om att korttidsupplåtelse av lokaler och anläggningar för idrottsutövning inte skulle omfattas av undantaget i 3 kap. 2 § första stycket. I författningskommentaren till sistnämnda bestämmelse upprepades de exempel på korttidsuthyrning som angetts i utredningsbetänkandet (a. prop. s. 49).

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Vid prövningen av frågan om en fastighetsuthyrning kan anses föreligga måste en helhetsbedömning av upplåtelseavtalets karaktär göras. Hyrestidens längd har därvid betydelse men hänsyn måste också tas till om avtalet huvudsakligen innebär att lokaler eller utrymmen i fastigheten passivt ställs till förfogande mot ersättning som fastställs utifrån avtalstiden eller om avtalet i stället i praktiken innebär ett tillhandahållande av en tjänst som kan klassificeras på annat sätt (se bl.a. EG-domstolens dom C-284/03, Temco).

Vad som upplysts om villkoren för det tilltänkta hyresavtalet och omständigheterna i övrigt talar enligt Regeringsrättens mening närmast för att avtalet mellan Föreningen och de ideella föreningarna är att se som en upplåtelse av fast egendom i den bemärkelse som avses i 3 kap. 2 § första stycket ML. Enligt EG-rätten skall dock skattepliktsfrågan avgöras genom en samlad bedömning av tillhandahållandets karaktär. Några hyresavtal har enligt vad som uppgetts ännu inte ingåtts mellan Föreningen och de ideella föreningarna. Uppgifterna om de tilltänkta villkoren för uthyrningen är delvis ofullständiga, bl.a. vad gäller de närmare förutsättningarna för förlängning av avtalen och i vad mån andra tjänster än tillhandahållandet av lokalen kommer att omfattas av avtalet.

Det framgår inte heller närmare hur föreningarna kommer att disponera lokalerna, t.ex. om förvaringsutrymmen m.m. kommer att finnas tillgängliga permanent. Med hänsyn till att det således inte går att få en helhetsbild av hur avtalsförhållandet mellan Föreningen och de ideella föreningarna kommer att gestalta sig är det enligt Regeringsrättens mening inte möjligt att ta ställning till om upplåtelsen kan komma att medföra skatteplikt för Föreningen. Förhandsbesked kan mot denna bakgrund inte meddelas.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten undanröjer förhandsbeskedet och avvisar ansökningen.”

Regeringsrättens dom den 6 mars 2007, mål nr 2730-06. Upplåtelse av båtuppläggningsplatser

Regeringsrätten

Mervärdesskatt

Skattskyldighet till mervärdesskatt har ansetts föreligga för upplåtelse av båtuppläggningsplatser.

Redovisningsperioder under tiden den 1 november 2005 – den 31 oktober 2008

Skatterättsnämnden ansåg i förhandsbesked den 6 april 2006 att sökanden var skattskyldig till mervärdesskatt för upplåtelse av båtuppläggningsplatser. Förhandsbeskedet har refererats i rättsfallssammanställning nr 17/2007. Beträffande omständigheterna i ärendet hänvisas till detta referat.

Förhandsbeskedet överklagades av sökanden.

”YRKANDEN M.M.

Bolaget yrkar att Regeringsrätten, med ändring av Skatterättsnämndens beslut, beslutar att upplåtelse av uppläggningsplats för båtar är en icke mervärdesskattepliktig tjänst. Bolaget anför bl.a. följande. Det strider mot den EG-rättsliga förutsebarhetsprincipen att tolka in upplåtelser som inte språkligt sett kan förenas med ordalydelsen i 3 kap. 3 § första stycket 5 mervärdesskattelagen (1994:200). Dessutom strider det mot den skatterättsliga legalitetsprincipen att tolka in att ”upplåtelse av parkeringsplatser i parkeringsverksamhet” även omfattar uppläggning av båtar. Till stöd för sin talan åberopar bolaget ett utlåtande från professor NN.

Skatteverket bestrider bifall till överklagandet och anför bl.a. följande. Genom EG-domstolens dom i målet C-428/02, vilken åberopats av Skatterättsnämnden, har klarlagts att artikel 13 B b första stycket 2 i sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG) skall tolkas så att uttrycket ”uthyrning av parkeringsplatser” omfattar samtliga transportmedel inbegripet båtar. Bestämmelsen i 3 kap. 3 § första stycket 5 mervärdesskattelagen har av lagstiftaren ansetts vara EG-konform. Att inbegripa båtar i tolkningen av bestämmelsen utgör ett fullt möjligt tolkningsalternativ. Kravet på EG-konform tolkning innebär att det föreligger en skyldighet att välja det tolkningsalternativ som bäst stämmer överens med EG-rätten.

SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked.”

Kammarrättens i Stockholm dom den 12 april 2005, mål nr 2058-05. Föreläggande; passagerarlistor hos flygbolag

Kammarrätten

Förfarande och process, Arbetsgivarområdet, Inkomstskatt – Tjänst

Flygbolags begäran att från föreläggande som avsett kontroll av skattskyldigas deklarationsskyldighet undanta vissa uppgifter om passagerarlistor har avslagits

Taxeringsår 2003–2005

SKV har med stöd av 17 kap. 4 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter, LSK, förelagt ett flygbolag att vid vite av 100.000 kr lämna uppgifter om vissa namngivna personers resande vid vissa tidpunkter. Syftet var kontroll av att personerna fullgjort sin deklarationsskyldighet. Flygbolaget ansökte hos länsrätten att uppgifterna skulle undantas enligt 17 kap. 7 § LSK bl.a. med hänvisning till att man endast utifrån namnuppgifter inte kan garantera identifikation av enskilda personer. Vidare yrkades att uppgifterna i sig inte kan ligga till grund för enskilds taxering och att skyddsintresset överstiger kontrollbehovet. Länsrätten i Stockholm avslog ansökan den 26 januari 2005 (mål nr 26882-04) med motivering att skyddsintresset inte är större än betydelsen för kontrollen. Länsrätten konstaterade att Skatteverkets föreläggande är preciserat i sådan grad att flygbolaget haft möjlighet att fullgöra föreläggandet och att det avsett förhållanden som varit av betydelse för kontrollen. Flygbolaget överklagade domen men kammarrätten gjorde samma bedömning som länsrätten. Flygbolaget överklagade även denna dom. Regeringsrätten beslutade den 20 september 2005 att inte meddela prövningstillstånd. Kammarrättens dom har vunnit laga kraft.

Kammarrättens i Stockholm dom den 21 juli 2006, mål nr 4479-06. Föreläggande; bonuspoäng hos flygbolag

Kammarrätten

Förfarande och process, Arbetsgivarområdet, Inkomstskatt – Tjänst

Flygbolags begäran att från föreläggande som avsett kontroll av skattskyldigas deklarationsskyldighet undanta vissa uppgifter om konto för bonuspoäng har avslagits

Taxeringsår 2004 – 2005

Skatteverket har efter begäran om handräckning från Skattestyrelsen i Finland och med stöd av 17 kap. 4 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter, LSK, förelagt ett flygbolag att lämna uppgifter om konton för bonuspoäng för ett antal anställda i en finsk koncern. Flygbolaget ansökte hos länsrätten att uppgifterna skulle undantas enligt 17 kap. 7 § LSK bl.a. med hänvisning till att uppgifterna i sig inte kan ligga till grund för enskildas taxering samt att det inte finns garantier för likabehandling avseende den internationella företeelsen i fråga. Länsrätten i Stockholm avslog ansökan den 9 maj 2006 (mål nr 4124-06) med motivering att skyddsintresset inte är större än betydelsen för kontrollen samt att såvitt framkommit skulle en motsvarande förfrågan från Sverige ha tillmötesgåtts i Finland. Flygbolaget överklagade domen. Kammarrätten gjorde samma bedömning som länsrätten. Flygbolaget har inte överklagat kammarrättens dom, som har vunnit laga kraft.

Kammarrätten i Stockholm domar den 21 februari 2007, mål nr 4973-4975/06. Ränta avseende lån från egen kapitalförsäkring

Kammarrätten

Inkomstskatt – Kapital och näring

Avdrag för ränta avseende lån mot revers i egen kapitalförsäkring har inte medgivits.

Inkomsttaxeringarna 2003 – 2005

Den fysiske personen NB ägde en kapitalförsäkring sedan 1993. Under 1998 hade kapitalförsäkringens placeringar genererat ett kapital på över 10 mkr. Som alternativ till fortsatta placeringar på aktiemarknaden valde försäkringsbolaget efter förslag från NB att låna ut 9.4 mkr av försäkringskapitalet till NB mot revers. NB yrkade årligen avdrag för ränta på reversen med 420 tkr. Det hade inte varit förutbestämt att NB skulle låna medel ur kapitalförsäkringen.

Skatteverket vägrade avdrag för den erlagda räntan.

Länsrätten och kammarrätten avslog överklagandet. Länsrätten anförde följande i sina domskäl.

”I målet framgår att ifrågavarande reverser är placerade som tillgångar i NBs kapitalförsäkring. Med hänsyn till vad som framkommit vid gjord utredning delar länsrätten Skatteverkets bedömning att avtalets sammantagna ekonomiska innebörd har varit att tjäna som underlag för omvandling av icke avdragsgilla premiebetalningar till avdragsgilla räntebetalningar. Skatteverkets beslut att vägra avdrag för dessa betalningar skall därför inte ändras.”

Kommentar: De som lån betecknade överföringarna genom placering i revers har inneburit ägaren till försäkringen tillgodogjort sig medel från sin egna försäkring (försäkringskapitalet). Någon kredit har därför inte ansetts föreligga. Avdragsrätt för de som räntor betecknade betalningarna till kapitalförsäkringen/försäkringsbolaget har därför inte medgivits. Att lånen avser sedan tidigare upparbetade vinster i kapitalförsäkringen har inte föranlett någon annan bedömning, se även Kammarrätten i Stockholms domar den 3 april 2006 (mål nr 3375-03, Skatteverkets rättsfallsprotokoll 14/06) och 3 augusti 2006 (mål nr 8578-04, Skatteverkets rättsfallsprotokoll 27/06).

Kammarrättens i Stockholm dom den 26 februari 2007, mål nr 4832-06. Anskaffningsutgift kapitalförsäkring

Kammarrätten

Inkomstskatt – Kapital

Om innehavaren av en kapitalförsäkring gör uttag från försäkringen ska anskaffningsutgiften sättas ned i proportion till värdet på försäkringen vid uttagstillfället.

Inkomsttaxering 2005

En kapitalförsäkring köptes för 4,85 mkr och ett uttag ur försäkringen vid ett senare tillfälle avsåg 2 mkr. Försäkringen avyttrades två år senare, under 2004, för 0,8 mkr. Innehavaren beräknade omkostnadsbeloppet vid avyttringen till (4,85 – 2 =) 2,85 mkr.

Skatteverket ansåg att omkostnadsbeloppet ska proportioneras eftersom uttag är att se som avyttring av en del av försäkringen. Vid uttaget uppgick försäkringens värde till 2,877 mkr. Skatteverket beräknade värdet av uttaget till (2 / 2,877 X 4,85 =) 3,371 mkr. Omkostnadsbeloppet vid avyttringen beräknades till (4,85 – 3,371 =) 1,478 mkr.

Innehavaren överklagade beslutet. Både LR och KR delade Skatteverkets bedömning.

Kommentar:

Skatteverket delar KRs uppfattning av rättsläget.

Skatterättsnämndens förhandsbesked 2007-03-16. Omstrukturering av bostadsrättsförening

Skatterättsnämnden

Inkomstskatt – Näring – Kapital

Skattekonsekvenser av ombildning av en bostadsrättsförening genom tredimensionell fastighetsbildning och avstyckning i en lokalfastighet och en bostadsfastighet

Taxeringsåren 2007 – 2009

En bostadsrättsförening (BRF) äger en fastighet, vilken innehåller ett 70-tal bostadsrättslägenheter och några lokalbostadsrätter. Föreningen planerar en ombildning enligt följande. BRFs fastighet styckas genom en tredimensionell fastighetsbildning av till två separata fastigheter bestående av en bostadsdel (bostadsfastigheten) och en lokaldel (lokalfastigheten). Härefter förvärvar BRF de boendes bostadsrätter för ett pris motsvarande vars och ens omkostnadsbelopp, understigande marknadspris, varefter BRF på föreningsstämma fattar beslut om upphörande av bostadsrätterna. Betalning sker med skuldebrev (skuldebrev 1). De boende bildar/förvärvar en ny bostadsrättsförening, BRF2, vilken i sin tur förvärvar bostadsfastigheten från BRF för ett belopp motsvarande föreningens sammanlagda anskaffningsutgift för bostadsrätterna, 60 procent av BRFs skulder samt eventuellt övriga justeringsposter. Förvärvspriset understiger fastighetens marknadsvärde. Betalning sker med skuldebrev (skuldebrev 2). BRF2 upplåter lägenheterna i bostadsfastigheten till de boende med bostadsrätt. Insatsen för var och en av de boende motsvaras av omkostnadsbeloppet för den ursprungliga bostadsrätten. Betalning sker genom att de boende tillskjuter den fordran de har på BRF enligt skuldebrev 1. Skuldebrev 1 kvittas mot skuldebrev 2 och eventuell mellanskillnad betalar BRF2 kontant. Sökandena frågade följande.

1. Föranleder medlemmen As överlåtelse av sin bostadsrätt till BRF några inkomstskattekonsekvenser för A och/eller för BRF?

2. Äger BRF tillgodoräkna sig kostnaden för att förvärva de boendes bostadsrätter som en förbättrings- eller försäljningskostnad för bostadsfastigheten?

3. Kommer prissättningen vid BRFs försäljning av Bostadsfastigheten till BRF2 att accepteras skattemässigt eller kan denna föranleda uttagsbeskattning av BRF?

4. Medför BRF2s upplåtelse av bostadsrätt till medlemmen A några inkomstskattekonsekvenser för A?

5. Kan förfarandet angripas med stöd av skatteflyktslagen?

SRN lämnade följande förhandsbesked.

”Fråga 1

Vid beräkning av kapitalvinst vid överlåtelsen av bostadsrätten till BRF ska A som intäkt ta upp det avtalade priset.

Förvärvet av bostadsrätterna föranleder ingen inkomstbeskattning av BRF.

Fråga 2

BRF äger rätt att vid kapitalvinstberäkningen vid försäljningen av fastigheten i omkostnadsbeloppet medräkna det belopp som BRF erlagt vid köp av bostadsrätterna till den del inköpspriset för bostadsrätterna inte motsvaras av gjorda insatser, upplåtelseavgifter eller kapitaltillskott.

Fråga 3

Förutsättningar för att enligt reglerna i 23 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), IL, överlåta den genom avstyckning bildade fastigheten avseende bostadsdelen i den ursprungliga fastigheten från BRF till BRF2 får anses föreligga.

Fråga 4

A skall inte inkomstskattas med anledning av att BRF2 upplåter bostadsrätten till honom.

Fråga 5

Lagen (1995:575) mot skatteflykt är inte tillämplig på ombildningsförfarandet.”

I motiveringen anges följande.

”Fråga 1

Frågan avser en överlåtelse av en kapitaltillgång från en fysisk person till en bostadsrättsförening, som överlåtaren äger andelar i, till ett pris som motsvarar det skattemässiga värdet. Någon avvikelse från det avtalade priset med tillämpning av reglerna i 53 kap. IL skall därmed inte äga rum.

Grund saknas för att beskatta BRF med anledning av förvärvet.

Fråga 2

BRF äger tillgodoräkna sig som anskaffningsutgift den del av förvärvsutgiften för bostadsrätterna från medlemmarna som inte motsvaras av deras insatser, upplåtelseavgifter eller kapitaltillskott (jfr RÅ 1970 Fi 1590).

Fråga 3

Överlåtelsen av fastigheten görs, enligt förutsättningarna i ärendet, från en bostadsrättsförening som inte utgör privatbostadsföretag till en annan bostadsrättsförening som vid den aktuella tidpunkten inte heller utgör ett privatbostadsföretag (jfr RÅ 2003 ref. 61 och RÅ 2006 not. 78). Vidare får överlåtelsen anses uppfylla kraven på att utgöra verksamhetsgren enligt 23 kap. 17 § IL. Mot bakgrund härav och då övriga villkor enligt 23 kap. IL förutsätts uppfyllda skall överlåtelsen anses som en underprisöverlåtelse i kapitlets mening.

Fråga 4

BRF2s upplåtelse av bostadsrätt till A föranleder inte någon inkomstbeskattning av honom (jfr RÅ 2006 not. 78).

Fråga 5

Lagen mot skatteflykt kan inte anses tillämplig på förfarandet.”

Kommentar:

Förhandsbeskedet överensstämmer med Skatteverkets uppfattning, och verket överklagar det inte.

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 6 mars 2007. Avdrag för ersättning vid överflyttning av pensionsansvar m.m.

Skatterättsnämnden

Inkomstskatt – Näring

Avdrag för ersättning i samband med överflyttning av pensionsansvar medgavs då verksamhetsgren överläts till nybildat dotterbolag.

Beskeden avser taxeringsåren 2007–2009

FÖRHANDSBESKED

Fråga 1

Sökande har rätt till avdrag för ersättning till det utländska övertagandebolaget i samband med att det bolaget övertar ansvaret för ifrågavarande pensionsutfästelser.

Fråga 3

Beskattningsunderlaget för särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader påverkas inte av överföringen av ansvaret för pensionsutfästelserna.

MOTIVERING

Sökandebolaget avser att bolagisera den verksamhet som för närvarande bedrivs i filialform i utlandet. Bolagiseringen är tänkt att ske så att de befintliga tillgångarna och skulderna hänförliga till den nuvarande filialverksamheten förs över till ett nybildat dotterbolag i landet i fråga. Sökandebolaget har i sin balansräkning skuldfört pensioner och pensionsliknande åtaganden avseende personal som är anställd i den utländska filialen. I samband med bolagiseringen av denna avser sökandebolaget att överföra även den aktuella pensionsskulden till det utländska bolaget som skall överta verksamheten. Det nybildade bolaget kommer att erhålla marknadsmässig ersättning för att överta ansvaret för dessa pensionsåtaganden.

Den pensionsskuld som finns i sökandebolagets balansräkning vid utgången av år 2005 avseende filialen består av pensioner under utbetalning och två olika former av antastbara pensioner. Posten ”Pensioner under utbetalning” är i enlighet med 28 kap. 3 och 4 §§ inkomstskattelagen (1999:1229), IL, och lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelser m.m., tryggandelagen, upptagen som en avsättning under rubriken ”Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser” och kreditförsäkrad hos Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt (FPG). Sökandebolaget har medgetts avdrag för avsättningen vid inkomstskattningen. Bolaget har däremot inte betalat särskild löneskatt på pensionskostnader för någon av pensionsutfästelserna avseende de anställda vid den utländska filialen.

Sökandebolaget, som återkallat fråga 2, vill ha besked huruvida bolaget har rätt till avdrag för den ersättning som bolaget kommer att betala till det nybildade bolaget för övertagandet av pensionsutfästelserna avseende posten ”Pensioner under utbetalning” vilket enligt lämnade förutsättningar kommer att ske samma räkenskapsår som den aktuella verksamheten övergår (Fråga 1). Vidare frågas om övertagandet av ansvaret för nämnda pensionsutfästelser samt för utfästelserna avseende de antastbara pensionerna påverkar sökandebolagets beskattningsunderlag för särskild löneskatt på pensionskostnader (Fråga 3). Skatteverket anser att bolaget har rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen och att beskattningsunderlaget för särskild löneskatt på pensionskostnader inte påverkas av övergången av den aktuella verksamheten.

Nämnden gör följande bedömning.

Fråga 1

”Enligt 28 kap. 26 § första stycket 2 IL skall ersättning som lämnas vid övertagande av ansvaret för pensionsutfästelser dras av om övertagandet sker när en näringsverksamhet övergår till en ny arbetsgivare som också övertar ansvaret för pensionsutfästelserna. En fråga är om avdragsrätten påverkas av att den verksamhet som övergår inte är en hel näringsverksamhet utan en verksamhetsgren.

Genom att knyta an avdragsrätten till den omständigheten att den nye arbetsgivaren övertar ansvaret för pensionsutfästelserna har lagstiftaren avsett att åstadkomma en koppling till 23 § tryggandelagen om överflyttning av ansvaret för pensionsutfästelser (se prop. 2003/04:21 s. 23 och 38).

Ordalydelsen av den aktuella lagtexten ansluter nära till den i 23 § första stycket tryggandelagen. Nämnda stycke inleds med att ett krav uppställs att näringsverksamhet övergår från en arbetsgivare till en annan i samband med att ansvaret för pensionsutfästelse överflyttas. Bestämmelsen får enligt nämndens mening uppfattas så att fråga kan vara om övergång av inte bara en hel näringsverksamhet utan även av en verksamhetsgren (se prop. 1967:83 s. 167; jfr RÅ 1997 ref. 30 s. 171). Mot bakgrund av det anförda får kravet i 28 kap. 26 § första stycket 2 IL, att en näringsverksamhet övergår, anses innefatta även det fallet att övergången avser en verksamhetsgren.

Med hänsyn härtill och till givna förutsättningar för förhandsbeskedet, bl.a. att sökandebolagets utländska dotterbolag övertar ansvaret för ifrågavarande pensionsutfästelser och att i anslutning härtill verksamhetsgrenen ifråga övergår till detta bolag, skall den ersättning som sökandebolaget lämnar för övertagandet av pensionsutfästelserna dras av. Den omständigheten att den nye arbetsgivaren är ett utländskt bolag medför inte någon annan bedömning.

Fråga 3

Nämnden finner att varken ersättningen eller den skuldminskning som blir en konsekvens av att ansvaret för pensionsutfästelserna övertas av det nybildade bolaget påverkar sökandebolagets beskattningsunderlag för särskild löneskatt på pensionskostnader (jfr RÅ 2004 ref. 3).”

Kommentar:

Skatteverket kommer att begära fastställelse av beskedet.

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 19 januari 2007. Fackförbunds tillhandahållande av administrativa tjänster

Skatterättsnämnden

Mervärdesskatt

Ett fackförbunds tillhandahållande av administrativa tjänster till förbundets avdelningar har inte ansetts medföra skattskyldighet till mervärdesskatt.

Redovisningsperioder under tiden maj 2006 – april 2009

”Förbundet har uppgett att det önskar svar på frågan om det omsätts skattepliktiga tjänster vid förbundets administrativa kontor i X-stad.

Skatterättsnämnden beslutar följande.

FÖRHANDSBESKED

Förbundet är inte skattskyldigt till mervärdesskatt i den verksamhet som bedrivs vid det administrativa kontoret.

MOTIVERING

Av stadgarna framgår i huvudsak följande om förbundets uppgift och organisation. Förbundet är en sammanslutning av alla anställda i Sverige inom en viss näring och dess uppgifter är bl.a. att tillvarata medlemmarnas intressen på arbetsmarknaden, inom näringslivet och i samhällslivet i övrigt samt medverka till en demokratisk samhällsutveckling. Rätt till inträde har bl.a. varje anställd inom förbundets verksamhetsområde. De beslutande organen i förbundet är kongressen, överstyrelsen och förbundsstyrelsen.

Förbundets lokala verksamhet utövas enligt stadgarna av avdelningar, som i sig kan uppdelas i underorganisationer. En avdelning bildas efter överstyrelsens beslut inom ett visst geografiskt eller på andra grunder avdelat område. En avdelning, som omfattar alla förbundets medlemmar inom avdelningens verksamhetsområde, har till uppgift att verka för anslutning till förbundet att verkställa de uppdrag och beslut som förbundsstyrelsen meddelar samt att i enlighet med förbundets stadgar tillvarata medlemmarnas intressen. Efter beslut av avdelningsstyrelsen kan avdelning indelas i fackklubbar att verka för den fackliga verksamheten.

I stadgarna föreskrivs vidare att medlemsavgifterna till förbundet utgår från ett system med avgifter till förbundet och avgifter till avdelning. Avgiften till förbundet fastställs för året efter kongressår av kongressen och för övriga år av överstyrelsen. Avgiften till avdelning fastställs av det högsta beslutande organet för avdelningen, representantskapet, och skall följa samma intervall som förbundsavgiften.

I ärendet har uppgetts att en avdelning utgör juridisk person, dvs. är ett självständigt rättssubjekt som bl.a. kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter och uppträda som part inför domstol. Utredningen i ärendet ger inte tillräckligt underlag för att nämnden skall kunna ta självständig ställning till den frågan. Det kan emellertid konstateras att avdelningarna enligt stadgarna i vissa hänseenden intar en underordnad roll i förhållande till förbundet på ett för självständiga juridiska personer atypiskt sätt. Således bildas som ovan nämnts en avdelning efter beslut av förbundets överstyrelse. De stadgebestämmelser som avdelningarna har att följa beslutas inte av avdelningens högsta beslutande organ representantskapet utan av förbundets högsta beslutande organ kongressen. Det är också denna som beslutar om ändringar av stadgarna efter förslag av förbundsstyrelsen. Avdelningen kan inte utan medgivande av förbundsstyrelsen besluta om upplösning eller på annat sätt lägga ned sin verksamhet. Om avdelningen trots anmodan därom inte fullgör sina skyldigheter gentemot förbundet eller vägrar att rätta sig efter stadgarna för förbundet eller stadgeenligt fattade beslut, kan förbundsstyrelsen besluta om avdelningens upplösning. Om avdelning upplöses tillfaller dess behållna tillgångar förbundet. Utöver rent facklig verksamhet skall avdelning insamla och till förbundet insända uppgifter som förbundsstyrelsen begär och i enlighet med vad förbundsstyrelsen bestämmer handlägga frågor om inträde, utträde eller uteslutning.

Förbundets och till vissa delar avdelningarnas administration har fr.o.m. 2006 centraliserats till ett särskilt administrativt kontor, där förbundet har anställt 22 personer. Kontorets verksamhet finansieras i sin helhet med medel från medlemsavgifterna till förbundet. Vid kontoret handläggs frågor rörande medlems-, löne- och ekonomiadministration. Den helt övervägande delen av verksamheten avser förbundets egen direkta verksamhet men visst arbete rörande främst löneadministration avser löner och ersättningar som utges i avdelningarnas verksamheter.

Fråga i ärendet är om förbundets administrativa arbete såvitt avser dessa löner och ersättningar hänförliga till avdelningarnas verksamhet innebär att förbundet i en yrkesmässig verksamhet skall anses omsätta skattepliktiga tjänster.

Nämnden gör följande bedömning.

Enligt 4 kap. 1 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML, är en verksamhet yrkesmässig om den, såvitt nu är aktuellt, utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). Ett fackförbund är en ideell förening som, förutom att främja vissa rent ideella ändamål, främjar medlemmarnas ekonomiska intressen genom en ickeekonomisk verksamhet (jfr Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar, 3:e uppl. 2002 s. 57). Sådan föreningsverksamhet, där intäkterna endast består i medlemsavgifter och således i princip i icke avdragsgilla levnadskostnader, hänförs inte till näringsverksamhet (rörelse) annat än om det är en verklig näringsverksamhet, där föreningen t.ex. tillhandahåller medlemmarna särskild service och andra tjänster för t.ex. deras yrkesverksamhet för vilka avgiften utgör särskild ersättning (jfr t.ex. RÅ 1997 ref. 16).

EG-rättens motsvarighet till MLs bestämmelser om när en verksamhet skall anses yrkesmässig finns numera i artiklarna 2.1 a och c och artikel 9.1 första och andra styckena i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt. Enligt nämnda artiklar skall mervärdesskatt betalas för leverans av varor och tillhandahållande av tjänster av en beskattningsbar person när denne agerar i denna egenskap och med beskattningsbar person avses den som självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet oberoende av syfte eller resultat och med ekonomisk verksamhet, slutligen, varje verksamhet som bedrivs bl.a. av tjänsteleverantörer. Motsvarande bestämmelser fanns tidigare i artiklarna 2.1 och 4.1 och 2 i det upphävda direktivet 77/388/EEG.

Som framgått ovan intar förbundet och avdelningarna i förhållande till varandra inte en sådan självständig ställning som kan jämföras med t.ex. en koncern bestående av moderbolag och dotterbolag och mellan vilka s.k. koncerngemensamma tjänster i form av förvaltningstjänster och andra administrativa tjänster kan tillhandahållas. Avdelningarna framstår mer som olika organisatoriska enheter inom förbundet där löneadministrationen och eventuell annan administrativ verksamhet för avdelningarna sker uteslutande för den fackliga verksamheten sådan denna är organiserad och bedrivs i förbundet. Administrationen av verksamheten är således ett led i och en stödfunktion till det ideella fackliga arbetet och inte till någon del en särskild näringsverksamhet (rörelse). Verksamheten avser inte heller särskild service till de enskilda medlemmarna. Förbundets verksamhet är därför inte yrkesmässig enligt ML. I följd härav kan förbundet inte heller anses omsätta tjänster såsom uttag av tjänster för rörelsefrämmande ändamål enligt 2 kap. 5 § första stycket 1 ML jfrt med 1 § tredje stycket 2.

En sådan bedömning får anses vara i överensstämmelse med EG-rätten.”

Kommentar:

Skatteverket anser att förhandsbesked inte borde ha meddelats och har därför överklagat förhandsbeskedet till Regeringsrätten.