I de rättsfall som refereras i protokollet har av sekretess- och integritetsskäl alla egennamn anonymiserats. Detta gäller även i de fall i övrigt direkta citat ur domar och beslut återges.

Avdragsrätt personalmatsalar

Skatterättsnämnden

Mervärdesskatt

Bolaget har inte rätt till avdrag för den ingående skatt som hänför sig till förvärv för personalmatsalar som bedrivs av en entreprenör

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 9 maj 2007

Redovisningsperioder under tiden juni 2006 – maj 2009

Omständigheterna var i huvudsak följande:

Sökandebolaget har inom sin arbetsplats personalmatsalar för sina anställda. Matsalarna drivs av en entreprenör. Bolaget har kostnader för de lokaler som inrymmer personalmatsalarna. Vidare ska bolaget betala viss ersättning till det företag som ska driva serveringsverksamheten.

Sökandebolaget anförde att verksamheten bedrivs under särskilda förhållanden med hänsyn till att bolagets arbetsplats är belägen inom ett område som inte är lättillgängligt. Området kan inte beträdas av utomstående och arbetstagarna kan inte på ett enkelt sätt lämna området under raster och liknande. Vidare kräver den verksamhet som bolaget bedriver att personal finns tillgänglig dygnet runt och bolaget måste av denna anledning tillhandahålla personalen möjlighet att äta dygnet runt.

Mot denna bakgrund ställde sökandebolaget följande fråga.

Har bolaget, under de särskilda förutsättningar som gäller för verksamheten, rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt på förvärv hänförliga till personalmatsalarna som bedrivs av en entreprenör i bolagets lokaler?

”FÖRHANDSBESKED

Bolaget har inte rätt till avdrag för den ingående mervärdesskatt som hänför sig till förvärv för personalmatsalarna.

MOTIVERING

Enligt huvudregeln om avdragsrätt i 8 kap. 3 § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200), ML, får den som bedriver verksamhet som medför skattskyldighet göra avdrag för ingående skatt som hänför sig till förvärv i verksamheten. En vara eller tjänst är att anse som förvärvad i verksamheten endast i den mån varan eller tjänsten skall användas eller förbrukas i verksamheten (prop. 1993/94:99 s. 209).

Innebörden av huvudregeln för avdragsrätt skall tolkas mot bakgrund av motsvarande bestämmelser i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, mervärdesskattedirektivet. Enligt artikel 168 a är en grundförutsättning för avdragsrätt att förvärvade varor och tjänster används för den beskattningsbara personens beskattade transaktioner. Före 2007-01-01 fanns motsvarande bestämmelser i artikel 172 a i det numera upphävda sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG).

Fråga i ärendet är om bolagets kostnader för dels förvärv hänförliga till de lokaler som inrymmer personalmatsalarna, dels bolagets förvärv enligt något av de två angivna alternativen från det företag som skall driva serveringsverksamheten i matsalarna, på sätt bolaget gör gällande, skall anses som förvärv i den av bolaget bedrivna verksamheten.

Nämnden gör följande bedömning.

Enligt EG-domstolens praxis är en förutsättning för rätten att dra av mervärdesskatt som är hänförlig till anskaffade varor eller tjänster att utgifterna för att förvärva dessa utgör en del av kostnadskomponenterna för de skattepliktiga transaktionerna. Utgifterna måste således vara en del av kostnaderna för de utgående transaktionerna, i vilka de förvärvade varorna och tjänsterna används. Även om det inte föreligger något direkt och omedelbart samband mellan förvärvade varor eller tjänster och utgående transaktioner kan dessa kostnader ändå, som en del av den skattskyldiges allmänna omkostnader och i den egenskapen, utgöra en del av kostnadskomponenterna för varor eller tjänster som ett företag tillhandahåller. Sådana förvärvade varor eller tjänster har således ett direkt och omedelbart samband med den skattskyldiges hela verksamhet (se t.ex. domen i mål C-16/00 angående Cibo Participations SA).

För att en arbetsgivare skall ha rätt till avdrag för mervärdesskatt som hänför sig till en vara som tillhandahålls en anställd fordras enligt EG-domstolens praxis vidare att det finns garantier för att varan uteslutande används för arbetsgivarens skattepliktiga transaktioner (se t.ex. p. 26 i domen i mål C-33/03 angående Europeiska kommissionen mot Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland).

Bolaget har med hänvisning till domen i mål C-258/95 angående Julius Fillibeck Söhne GmbH & amp Co. KG gjort gällande att förhållandena även i det nu föreliggande ärendet är sådana att rätt till avdrag bör föreligga. I målet var det aktuella företagets byggnadsrörelse utövad under sådana speciella förhållanden att det för att verksamheten över huvud taget skulle kunna bedrivas krävdes att arbetsgivaren transporterade de anställda till de olika arbetsplatserna. Under dessa förutsättningar ansåg domstolen att den personliga fördel som den anställde drog fick anses underordnad i förhållande till företagets behov. Transporterna fick enligt domstolen därför anses organiserade för ändamål som främjade företagets rörelse.

Den med ansökan avsedda serveringsrörelsen bedrivs inte av bolaget utan av en från detta fristående restauratör. Bolagets verksamhet kan inte anses bedriven under sådana särskilda förhållanden att det fordras att bolaget självt ombesörjer att de anställda har tillgång till personalmatsalar. De ifrågavarande förvärven är enligt nämndens mening därför inte hänförliga till den av bolaget bedrivna verksamheten för att användas eller förbrukas i denna utan får i stället i allt väsentligt anses tillgodose de anställdas privata konsumtion. Rätt till avdrag föreligger därmed inte för den ingående mervärdesskatt som hänför sig till förvärven. En sådan bedömning kan enligt nämndens mening inte anses strida mot principen om mervärdesbeskattningens neutralitet.

Den gjorda bedömningen får anses vara i överensstämmelse med EG-rätten.”

SKILJAKTIG MENING

Två ledamöter är skiljaktiga och anför följande.

”Vi anser att bolaget har rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt som hänför sig till förvärv för personalmatsalarna och att näst sista och sista stycket i motiveringen till förhandsbeskedet skall ersättas med följande.

Det med ansökan avsedda tillhandahållandet av mat får anses att i allt väsentligt tillgodose de anställdas privata konsumtion. Så var också fallet i målet Fillibeck Söhne. I båda fallen är det fråga om privat konsumtion, men en privat konsumtion som krävs för att företaget överhuvudtaget skall kunna bedriva verksamheten. Bolaget har övertygande påvisat att det föreligger särskilda omständigheter som påtvingar sökanden att upprätthålla funktionen att tillhandahålla tillagad mat åt sina anställda. De föreliggande förutsättningarna över verksamhetens bedrivande indikerar dessutom att det närmast är bolaget självt gentemot de anställda som är den egentliga tillhandahållaren av mathållningen. Rätt till avdrag föreligger därför för den ingående mervärdesskatt som hänför sig till förvärven.”

Kommentar:

Förhandsbeskedet, som överensstämmer med Skatteverkets uppfattning, har överklagats av sökande.