Regeringsrätten
Mervärdesskatt
Regeringsrättens dom den 13 maj 2008, mål nr 1830-05
Färdtjänst som tillhandahålls av en kommun eller en annan trafikhuvudman utifrån ett offentligrättsligt regelverk omfattas av undantaget för social omsorg.
Redovisningsperioderna april 2004–mars 2007
Skatterättsnämnden ansåg i förhandsbesked 2005-02-17 att färdtjänst som tillhandahålls av en kommun eller en annan trafikhuvudman omfattas av undantaget för social omsorg. Prövningen av behovet sker utifrån ett offentligrättsligt regelverk och färdtjänsten bekostas till stor del av offentliga medel. Förhandsbeskedet har refererats i rättsfallsprotokoll 6/05. För de närmare omständigheterna hänvisas till referatet.
”YRKANDEN M.M.
X AB yrkar att Regeringsrätten, med ändring av Skatterättsnämndens förhandsbesked, förklarar att tillhandahållandet av färdtjänst utgör en tjänst avseende personbefordran som medför skattskyldighet till mervärdesskatt. För det fall Regeringsrätten inte finner anledning att göra en annan bedömning än den Skatterättsnämnden gjort beträffande de tjänster som bolaget tillhandahåller hemställer bolaget om att frågan hänskjuts till EG-domstolen för förhandsavgörande. Till stöd för sin talan anför bolaget bl.a. följande. Bolaget kan inte karakteriseras som ett sådant offentligrättsligt organ som avses i artikel 4 punkten 5 första stycket i det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG) eftersom verksamheten inte utförs i egenskap av offentlig myndighet. Även om bolaget skulle betraktas som ett offentligrättsligt organ utgör det vid tillhandhållande av persontransporter alltid en skattskyldig person enligt nämnda bestämmelse och bilaga D i det sjätte direktivet. Tjänster avseende persontransporter ryms inte under undantaget från skatteplikt i 3 kap. 4 och 7 §§ mervärdesskattelagen (1994:200), ML, och artikel13 A .1 g i det sjätte direktivet. Om så vore fallet skulle det uttryckliga undantaget för passagerartransporter av sjuka och skadade personer i 3 kap. 5 § ML och artikel13 A .1 p i det sjätte direktivet inte fylla någon funktion. Ett erkännande som välgörenhetsorganisation kan endast ske mot bakgrund av en bedömning av organisationens hela verksamhet (se EG-domstolens avgörande i mål C-174/00, Kennemer, punkt 21). Bolaget är ett privat företag som tillhandahåller persontransporttjänster. Det är ostridigt att bolaget utgör en skattskyldig person. Den övervägande delen av bolagets omsättning avser tillhandahållande av tjänster i den normala kollektivtrafiken. Då den delen av bolagets omsättning som avser den särskilda lokaltrafiken utgör en liten del av bolagets totala verksamhet är det inte möjligt att, efter en bedömning av bolagets hela verksamhet, anse att bolaget utgör ett sådant organ som omfattas av det aktuella undantaget i artikel13 A .1 g i det sjätte direktivet.
Skatteverket bestrider bifall till överklagandet och anför i huvudsak följande. Undantaget från skattelikt för social omsorg gäller oavsett om omsorgen tillhandahålls i en offentlig eller privat verksamhet. Avgörande vid bedömningen av omfattningen av undantaget är främst tjänstens natur. I direktivet anges uttryckligen som en förutsättning att dessa tjänster ska tillhandhållas av offentligrättsliga organ eller av andra organisationer som har en verksamhet som medlemsstaten i fråga erkänner som, i huvudsak, välgörenhet (C-498/03, Kingscrest, punkt 34). Skatteverket gör bedömningen att färdtjänst som en kommun eller trafikhuvudman tillhandahåller är social omsorg i form av stöd och service till vissa funktionshindrade, dvs. en sådan verksamhet som är särskilt angiven i 3 kap. 7 § ML. Färdtjänst medges endast efter en individuell behovsprövning utifrån ett offentligrättsligt regelverk och bekostas till stor del av offentliga medel. Den tjänst bolaget tillhandahåller utgör därför social omsorg.
SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
Regeringsrätten noterar att de aktuella EG-rättsliga reglerna numera finns i rådets direktiv 2006/112/EG.
Regeringsrätten finner att den gemenskapsrättsliga reglering som aktualiseras i målet redan har tolkats av EG-domstolen och att det därför inte finns skäl att inhämta förhandsavgörande.
Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden.
REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
Regeringsrätten avslår yrkandet om att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen.
Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked.”