Kammarrätten i Stockholm

Förfarande och process

Dnr/målnr/löpnr: 7144-08 m.fl.

Oklar skrivelse avseende bl.a. skattetillägg borde behandlats som ett överklagande och inte som en begäran om omprövning.

Kammarrättens i Stockholm beslut den 4 juni 2009, mål nr 7144-08 m.fl.

Flera redovisningsperioder under tiden 2000–2002

Till Skatteverket inkom under augusti 2006 en skrivelse där två före detta styrelseledamöter i ett aktiebolag, vilket i sin tur var tidigare ägare av ett kommanditbolag, anhöll ”om att begära rättelse” för bolagen. Skrivelsen var inte uttryckligen ställd till någon. I skrivelsen yrkas bl.a. att påförda skattetillägg ska tas bort.

Aktiebolaget hade försatts i konkurs under januari 2003 och konkursen hade avslutats utan överskott under november 2003. Skatteverket behandlade skrivelsen som en begäran om omprövning och avvisade denna med motivering att det upplösta bolaget saknade rättskapacitet.

Skatteverkets beslut överklagades. Från verkets sida framhölls bl.a. den huvudregel enligt vilken bolag, som upplösts efter konkurs, normalt saknar rättskapacitet och partshabilitet samt RÅ 2002 ref. 76 där Regeringsrätten fastslagit att ett upplöst bolag har rätt att få påförda skattetillägg överprövade av förvaltningsdomstol. Länsrätten avslog överklagandet. En nämndeman var skiljaktig – han anförde bl.a.: ”För den enskilde, ..., måste skillnaden mellan omprövning och överklagande framstå som ytterst ringa, om den ens noteras. Det kan därför uppfattas som stötande för det allmänna rättsmedvetandet att endast medge undantag från kravet på partshabilitet för överklaganden ...”.

Länsrättens dom överklagades. Kammarrätten fann Skatteverkets beslut att avvisa det upplösta bolagets talan oriktigt. I domskälen framhålls att det i RÅ 2002 ref. 76 fastslagna undantaget från huvudregeln endast omfattar domstolsprövning av skattetillägg och att det inte finns någon motsvarande rätt att få ett beslut om skattetillägg omprövat av Skatteverket. Betr. den aktuella skrivelsen anför kammarrätten följande: ”Skrivelser som efter det att ett beslut meddelats ges in till beslutsmyndigheten, och av vilka det framgår att parten önskar en ändring av beslutet, brukar enligt praxis tolkas generöst på så sätt att de ses som överklaganden. Kammarrätten finner med anledning härav, och mot bakgrund av den betydelse detta har för ett upplöst bolag i frågan om rätten att få skattetillägg prövat, att skrivelsen ... borde ha uppfattats som ett överklagande ...”. Kammarrätten upphävde länsrättens dom och Skatteverkets beslut och överlämnade handlingarna i målet till verket för fortsatt handläggning.

Kommentar:

Skatteverket kommer inte att överklaga kammarrättens beslut.

Den skrivelse, som ligger till grund för målet, anger inte klart vad som åsyftas.

Av Handledning för mervärdesskatteförfarandet (s.316 f.) framgår följande: ”I vissa fall kan det vara oklart om den skattskyldige begär omprövning eller överklagar ett beslut. I dessa fall bör Skatteverket vara försiktigt med att tolka den skattskyldiges skrivelse som ett överklagande (jfr prop. 1989/90:74 s. 319). Om den skattskyldiges skrivelse är tvetydig och svårtolkad bör dock Skatteverket utreda vad den skattskyldige önskar ...”. Ett liknande uttalande återfinns i Handledning för taxeringsförfarandet, s. 244.

I prop. 1989/90:74, s. 319, framhåller departementschefen följande: ”Det är naturligtvis angeläget att rätten att överklaga endast utnyttjas i de fall där det framgår att den skattskyldige verkligen vill få frågan överprövad av domstol. ... Det kan i vissa fall vara oklart om den skattskyldige begär omprövning av eller överklagar ett beslut. Enligt min mening bör man i sådana fall vara försiktig med att tolka den skattskyldiges skrivelse som ett överklagande.”.

Kammarrätten framhåller i sina domskäl att skrivelser ”av vilka det framgår att parten önskar en ändring av beslutet, brukar enligt praxis tolkas generöst på så sätt att de ses som överklaganden”.

Enligt Skatteverkets uppfattning torde det sagda främst gälla sådana beslut där rättelse inte alternativt kan påkallas genom ett särskilt omprövningsinstitut. Verket anser att man inte rutinmässigt ska tolka oklara skrivelser, som innebär missnöjesyttringar avseende taxerings- eller beskattningsbeslut som verket meddelat, som överklaganden. Vid osäkerhet om vilken prövningsform som påkallas bör en kontakt tas med klaganden för att om möjligt undanröja oklarheten. Om detta inte lyckas bör en skattskyldigs skrivelse, som är otydlig beträffande frågan om omprövning eller överklagande, i normalfall behandlas som en begäran om omprövning – undantagsvis gäller dock annat. Den i kammarrättsmålet föreliggande situationen, där valet mellan omprövning och överklagande är av stor betydelse och där oklarheten beträffande klagandens avsikt är så pass påtaglig, är exempel på en sådan undantagssituation där oklarheten avseende skrivelsen inte utan kontakt med klaganden ska leda till att skrivelsen behandlas som en begäran om omprövning.

Skatteverkets dnr 420 31170-09/528 m.fl.