Regeringsrätten
Arbetsgivarområdet
Dnr/målnr/löpnr: 131 26486-08/5481
Sådan särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster som t.o.m. år 2007 betalades för ersättning för arbete till vissa äldre mottagare ska inte betalas för ”uppdragstagare”
Regeringsrättens dom den 23 juni 2009, mål nr 2652-06
Redovisningsperioderna maj-september 2003
Målet kom slutligen att avse frågan om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster ska betalas för ersättning för arbete till en styrelseordförande.
Målet gällde en båtförmån som kammarrätten ansett utgiven till en företagsledare (LG) i ett fåmansföretag. LG var 79 år (född 1924) och hade ett starkt indirekt ägarintresse och väsentligt inflytande i företaget, och hade funktion som styrelseordförande och firmatecknare. LG hade dock inte tagit ut någon kontant ersättning från företaget.
Enligt 1 § lagen (1990:659) om löneskatt på vissa förvärvsinkomster i dess lydelse för aktuellt år ska särskild löneskatt betalas bl.a. på lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre.
RR anför:
”Frågan om en person ska anses som arbetstagare kan aktualiseras i olika sammanhang. Bedömningen kan skifta mellan olika rättsområden och den behöver inte heller vara densamma inom ett och samma rättsområde. Inom skatterätten kan det vidare ... ofta vara oklart om en bestämmelse där uttrycken arbetsgivare och arbetstagare eller anställd används är tillämplig också i fråga om uppdragsgivare och uppdragstagare. – - -
Regeringsrätten finner inte att det som upplysts om [LG:s] arbetsuppgifter och om villkoren för hans verksamhet i bolaget kan medföra att han vid tillämpning av 1 § löneskattelagen ska anses vara arbetstagare. Han får i stället anses vara uppdragstagare. Den omständigheten att [LG] har ägarintressen i bolaget föranleder ingen annan bedömning.
Ersättningar till [LG] kan ändå träffas av den särskilda löneskatten förutsatt att uttrycket arbetstagare anses innefatta uppdragstagare.
Enligt 1 kap. 2 § andra stycket i den tidigare lagen (1981:691) om socialavgifter, GSAL, skulle som arbetsgivare anses bl.a. den som utgett sådan ersättning som enligt 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, var att hänföra till inkomst av anställning. Som sådan ersättning räknades enligt sistnämnda stycke ersättningar om minst 1 000 kr till uppdragstagare av olika slag och uppdragstagaren var då att anse som arbetstagare. Samtidigt hänvisades i 1 § tredje stycket löneskattelagen, såvitt gäller bestämmande av skatteunderlaget, till bl.a. 2 kap. 3 § GSAL som i sin tur hänvisade till 3 kap. 2 § andra stycket AFL. Regleringen i GSAL kunde anföras till stöd för tolkningen att begreppet arbetstagare i löneskattelagen skulle anses innefatta uppdragstagare.
När GSAL ersattes av socialavgiftslagen (2000:980), NSAL, slopades kopplingen till AFL och därmed också kopplingen mellan löneskattelagen och AFL. I NSAL används inte termen arbetsgivare – eller arbetstagare – utan det talas i stället om ´Den som utger avgiftspliktig ersättning ... ' (2 kap. 1 §). Införandet av NSAL föranledde bara ändringar av formell karaktär i löneskattelagen ... Med den nya regleringen i NSAL saknas stöd för att låta begreppet arbetstagare i löneskattelagen avse också uppdragstagare.
Det nu aktuella målet gäller en pålaga i form av en skatt på vissa ersättningar. Enligt lagtexten ska mottagaren vara arbetstagare. Det finns enligt Regeringsrättens mening inte grund för att – utan stöd i annan lagstiftning – ta ut skatt också på ersättningar till uppdragstagare.”
Kommentar:
Den särskilda löneskatten för vissa äldre personer som fått ersättning för arbete och som här är i fråga avskaffades vid utgången av år 2007. Domen innebär att arbetsgivare/uppdragsgivare inte skulle ha betalat särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster för sådana äldre uppdragstagare och via omprövning kan återbetalning begäras för sådan löneskatt som betalats för åren 2003 – 2007. Se separat skrivelse om återbetalning av särskild löneskatt.
Uppsläppandemeningen i målet var ”fråga om förmånsvärde av rätt att disponera företagets båt” men RR gör ingen bedömning i den frågan eftersom man bedömt att löneskatt överhuvudtaget inte kunnat påföras.