Kammarrätten
Borgenärsområdet, Skattebetalning, Skattetillägg
Dnr/målnr/löpnr: 1273-09
Länsrätten förpliktade L att, solidariskt med ett AB för vilket han var företrädare, betala tobaks-, alkohol- och mervärdesskatt jämte skattetillägg till ett belopp om 80 353 171 kr för vilket belopp bolaget restförts.
L överklagade till kammarrätten som konstaterade att han dömts till sex års fängelse för grovt skattebrott och meddelats näringsförbud i tio år på grund av sin underlåtenhet att som bolagets företrädare bl.a. deklarera och redovisa ovannämnda skatter. Kammarrätten konstaterade vidare att bolaget påförts skattetillägg.
Kammarrätten fann att fråga inte var om dubbelbestraffning i traditionell mening, eftersom betalningsskyldighet inte kan anses jämförlig med straff och det var olika subjekt som påförts skattetillägg respektive dömts för skattebrott. Rätten ansåg ändå att det måste anses oskäligt att ålägga L betalningsskyldighet för bolagets skattetillägg när han dömts till ett långvarigt fängelsestraff på grund av brott som är relaterat till samma omständigheter som utgjort grund för att påföra skattetillägg.
Kammarrätten befriade således L från betalningsskyldigheten för belopp motsvarande de skattetillägg som påförts bolaget.
Kommentar:
Enligt Skatteverkets uppfattning är det rimligt att L, vad avser hans möjlighet till befrielse från den del av betalningsskyldigheten som belöper på de skattetillägg som påförts bolaget, inte ska komma i ett sämre läge än om han själv direkt påförts dessa. Om så varit fallet skulle han, med hänsyn till det ytterst kännbara fängelsestraff som han ådömts, vara berättigad till hel befrielse från skattetilläggen (prop. 2002/03:106 s. 244). Verket anser alltså att de bestämmelser om befrielse från skattetillägg som gäller när en och samma skattskyldig drabbats av såväl skattetillägg som straff enligt skattebrottslagen (1971:69), i förekommande fall, analogt bör tillämpas också då fråga är om befrielse från betalningsskyldighet enligt 12 kap. 6 b § skattebetalningslagen (1997:483). Kammarrättens dom synes således rätteligen grundad.
Den analoga tillämpningen enligt ovan innebär att befrielse i normala fall, dvs. när fängelse- eller bötesstraffet visserligen är kännbart men inte ytterst kännbart, bör medföra att betalningsskyldigheten för skattetillägg sätts ned till hälften. Dock bör det aldrig bli aktuellt med vare sig hel- eller delbefrielse från betalningsskyldigheten avseende skattetillägg i de fall den skattskyldige dömts till ett fängelsestraff som uppgår till högst ett år eller till ett bötesstraff som uppgår till högst 100 dagsböter. Se ”Skatteverkets Handledning för särskilda avgifter enligt taxeringslagen” s. 297.
Den analoga tillämpningen innebär att Skatteverket i sin ansökan till förvaltningsrätten om företrädaransvar, ex officio ska beakta den möjlighet till befrielse som ett kännbart fängelse- eller bötesstraff medför. För den händelse företrädaren ådöms kännbart straff först efter förvaltningsrättens dom, ankommer det på verket att bevaka detta och i förekommande fall tillstyrka därav betingad nedsättning av betalningsskyldigheten i kammarrätten alternativt Regeringsrätten.