Beslutande instans: Högsta förvaltningsdomstolen

Område: Inkomsttaxering

Dnr/målnr/löpnr: 399–403-10

Inkomsttaxering 2005–2008

Frågan i målet gällde om X uppfyllde villkoret för att arbetet ska vara utfört i Finland även i fråga om de dagar då han inte fysiskt vistades där på grund av tjänsteresor, vistelse i Sverige eller semesterresor till tredje land.

X var obegränsat skattskyldig i Sverige samt hade hemvist här enligt det nordiska skatteavtalet. Han hade bostad i Finland och var anställd av finsk arbetsgivare. X utförde inte något arbete i Sverige, men väl i Finland och i tredje land under tjänsteresor. Skatteverket ansåg att inkomsterna från den finska arbetsgivaren skulle beskattas i Sverige med undantag för de inkomster som hänförde sig till arbete i Finland. Detta pga. att det nordiska skatteavtalet begränsade svensk beskattning av inkomst hänförlig till arbete utfört i Finland. Kammarrätten i Stockholm var av annan åsikt och instämde i länsrättens bedömning, vilket sammanfattningsvis innebar att Sveriges rätt att beskatta inkomst för arbete utfört i Sverige begränsades fullt ut av det nordiska skatteavtalet. Arbetet ansågs i sin helhet utfört i Finland.

Av artikel 15.1 i det nordiska skatteavtalet framgår att lön eller annan liknande ersättning som en person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär pga. anställning endast beskattas i denna stat, såvida inte arbetet utförs i annan avtalsslutande stat. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där. OECDs modellavtal är utgångspunkt för det nordiska skatteavtal, se prop. 1996/97:44.

Skatteverket överklagade domen från KRNS till Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) som meddelade prövningstillstånd.

HFD fann att av de inkomster X uppbar från sin arbetsgivare i Finland så ska från svensk beskattning undantas det belopp som hänförde sig till arbetet han utförde när han fysiskt befann sig i Finland. Beloppen ska beräknas med utgångspunkt i antalet arbetade dagar i Finland dividerat med totala antalet arbetsdagar på ett år.

Kommentar:

HFD bekräftar i sin dom att det krävs fysisk närvaro för att arbete ska kunna anses vara utfört i en annan avtalsslutande stat än den som är personens hemviststat. Detta när fördelningsartikeln, som behandlar tjänsteinkomster är utformad med utgångspunkt i OECDs modellavtal. HFD anger även hur ersättning ska fördelas mellan staterna när det är aktuellt med en fördelning.