Område: Inkomstskatt (Kapital)
Datum: 2015-07-03
Dnr: 131 371024-15/111
Högsta förvaltningsdomstolens dom den 19 maj 2015, mål nr 3773-14
Sammanfattning
Om en aktie är utlånad för blankning anses långivaren inte ha avyttrat den. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen är en aktie utlånad för blankning, om utlåningen sker i syfte att låntagaren ska avyttra aktien innan denna återlämnas. Det räcker inte att låntagaren har möjlighet att avyttra aktien. Den i förhandsbeskedet aktuella utlåningen ansågs inte ha skett i sådant syfte, då den skedde för att låntagaren ville ha finansiell handlingsfrihet.
Skatteverket anser att den som lånar ut aktier genom ett standardiserat avtal om aktielån kan förutsätta att lånet har skett i syfte att genomföra en blankningsaffär. När lånet sker genom ett individuellt upprättat avtal mellan två parter får en bedömning göras av syftet med lånet utifrån förutsättningarna i ärendet.
Referat
A ägde aktier i X AB (X). Han övervägde att ansluta sig till ett avtal (SUBA) mellan i första hand X och ett annat bolag Y AB (Y).
Enligt SUBA hade X under vissa förutsättningar rätt att kräva att Y tecknade aktier i X. För den rätten skulle X betala en avgift. X skulle också se till att en befintlig aktieägare i X lånade ut aktier till Y på vissa villkor. Skälet till att emissionsprocessen innehöll ett moment av aktieutlåning uppgavs vara att Y önskade erhålla finansiell handlingsfrihet under hela processen. Några regler om vad Y skulle göra med de lånade aktierna fanns inte.
Huvudregeln vid utlåning (försträckning) av fungibel egendom som aktier är att äganderätten till egendomen övergår till låntagaren, varvid aktierna får anses avyttrade (RÅ 1965 ref. 19). Enligt 44 kap. 9 § inkomstskattelagen (IL) anses det dock inte som avyttring att delägarrätter och fordringsrätter lånas ut för blankning. Vad som avses med blankning framgår av kapitlets 29 §. Av bestämmelsen kan utläsas att en blankningsaffär uppkommer när en lånad delägarrätt avyttras.
A ansökte om förhandsbesked hos Skatterättsnämnden och frågade om bestämmelsen i 44 kap. 9 § IL var tillämplig på den aktieutlåning han övervägde att delta i.
Enligt Skatterättsnämnden hade bestämmelsen i 9 § tillkommit för att möjliggöra äkta blankningsaffärer, dvs. transaktioner där låntagarens avsikt är att avyttra de lånade delägarrätterna i nära samband med lånet för att spekulera i kursnedgångar.
Det innebar vidare enligt Skatterättsnämndens mening att förutsättningar att tillämpa 9 § förelåg endast om sådant syfte fanns. Med detta synsätt skulle även situationer där en sådan avsikt fanns men en avyttring av någon anledning ändå inte skedde kunna omfattas av bestämmelsen.
I detta ärende hade skälet till att Y lånade aktier uppgetts vara att Y önskade finansiell handlingsfrihet under hela processen, vilket i och för sig innefattade en rätt att sälja aktierna. Det kunde dock inte anses innebära att aktielånet hade skett i syfte att de lånade aktierna skulle avyttras på sätt som avsågs i 9 §. Kravet att aktierna skulle lånas ut för blankning var därmed inte uppfyllt enligt Skatterättsnämnden och frågan besvarades nekande.
Högsta förvaltningsdomstolen gjorde samma bedömning som Skatterättnämnden och fastställde förhandsbeskedet.
Skatteverkets kommentar
Det principiellt intressanta i det här förhandsbeskedet är att Högsta förvaltningsdomstolen avgör hur man ska tolka bestämmelsen i 44 kap. 9 § IL. Om syftet med lånet är att låntagaren ska avyttra aktierna innan motsvarande aktier återlämnas, så är dessa utlånade för blankning. Det räcker inte att låntagaren har möjlighet att avyttra aktierna, men det krävs å andra sidan inte att dessa faktiskt avyttras. Det kan vara så att aktier, som bevisligen lånats ut i syfte att låntagaren ska sälja dem, av någon anledning sedan inte säljs vidare. Det förändrar inte att sådan utlåning omfattas av bestämmelsen i 44 kap. 9 § IL.
Det i förhandsbeskedet aktuella lånet skedde för att låntagaren skulle ha finansiell frihet att till exempel avyttra aktierna, om detta bedömdes gynnsamt i ett senare skede. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg inte att sådan utlåning fick anses ha skett i syfte att låntagaren ska avyttra aktierna. Förhandsbeskedet har dock inte helt klarlagt hur man i andra fall ska avgöra om en utlåning har skett i syfte att låntagaren ska avyttra aktierna.
Högsta förvaltningsdomstolen och Skatterättsnämnden tolkar lagregeln utifrån dess syfte. Bestämmelsen i 9 § har tillkommit för att möjliggöra transaktioner där låntagarens avsikt är att avyttra de lånade delägarrätterna i nära samband med lånet för att spekulera i kursnedgångar. Skatteverket anser därför att utlånaren vid ett standardiserat avtal om aktielån kan förutsätta att lånet har skett i syfte att genomföra en blankningsaffär. En sådan utlåning ska alltså inte medföra att utlånaren ska anses ha avyttrat sina aktier. När lånet sker genom ett individuellt upprättat avtal mellan två parter får en bedömning göras av syftet med lånet utifrån förutsättningarna i ärendet.
Referenser
44 kap. 9 och 29 §§ inkomstskattelagen (1999:1229)
RÅ 1965 ref. 19