Områden: Mervärdesskatt
Datum: 2016-04-07
Dnr: 131 648779-15/111
Högsta förvaltningsdomstolen dom 2015-11-06, mål nr 1997-15
Sammanfattning
Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har fastställt ett förhandsbesked och i likhet med Skatterättsnämnden (SRN) ansett att uthyrning av lokaler som ska användas som s.k. popup-butiker kan omfattas av frivillig skattskyldighet. Trots att varje enskilt hyresförhållande är kortvarigt anser HFD att kravet på stadigvarande användning är uppfyllt när en fastighetsägare har för avsikt att kontinuerligt under en längre tid upplåta butikslokaler till hyresgäster som bedriver skattepliktig verksamhet.
Enligt Skatteverket förutsätter den frivilliga skattskyldigheten att fastighetsägaren med objektiva omständigheter kan styrka sin avsikt att kontinuerligt under en längre tid upplåta lokalerna endast till hyresgäster för användning i verksamhet som medför skattskyldighet. Normalt görs bedömningen av om uthyrningen är stadigvarande med utgångspunkt i hyresavtalet. Vid uthyrning under flera kortvariga hyresperioder får bedömningen göras med utgångspunkt i andra omständigheter, t.ex. lokalernas karaktär och användningsområde. När det gäller lokaler, som lämpar sig både för uthyrning till hyresgäster som bedriver verksamhet som medför skattskyldighet och andra hyresgäster, bör utgångspunkten vara att uthyrning under flera kortvariga hyresperioder inte är stadigvarande.
Domen gäller huruvida uthyrning av lokaler under flera kortvariga hyresperioder kan omfattas av frivillig skattskyldighet. Enligt Skatteverkets uppfattning innebär domen inte någon ändrad syn när det gäller övriga krav kopplade till uthyrningens omfattning, t.ex. att uthyrningen ska vara på heltid och avse en lokal (eller en till storlek och läge klart bestämd yta) som hyresgästen disponerar med ensamrätt.
Referat
Målet gällde en fastighetsägare som avsåg att hyra ut två lokaler för att användas som s.k. popup-butiker, det vill säga butikslokaler för tillfällig försäljning av varor. Hyresgästens syfte med en sådan butik är att under en begränsad tid väcka uppmärksamhet och öka kundernas intresse för varorna och varumärket. Den begränsade hyrestiden kunde vara från en vecka till några månader. Förutsättningarna var delvis olika för de två lokalerna, då bara den ena lokalen sedan tidigare omfattades av frivillig skattskyldighet.
HFD fastställde förhandsbeskedet och ansåg i likhet med SRN att uthyrning av lokaler som ska användas som s.k. popup-butiker i båda fallen kan omfattas av frivillig skattskyldighet.
Med hänvisning till neutralitetsprincipen angav HFD att lokaler som på likartade villkor ska upplåtas för samma ändamål bör behandlas lika skattemässigt.
Varken av lagtexten eller av dess förarbeten (prop. 1999/2000:82 s. 77 ff. och 142) framgår att skattskyldigheten ska upphöra om fastighetsägarens avsikt är att hyra ut lokalen under flera efter varandra följande kortvariga hyresperioder till hyresgäster som ska bedriva skattepliktig verksamhet i lokalen. Det väsentliga för att få behålla den frivilliga skattskyldigheten för en lokal är således att fastighetsägaren har för avsikt att lokalen stadigvarande ska användas i en skattepliktig verksamhet. För att uppnå likabehandling bör därför fastighetsägarens avsikt med upplåtelsen läggas till grund för bedömningen både för lokalen som redan omfattades av frivillig skattskyldighet och för lokalen som inte tidigare varit uthyrd. Det innebär att upplåtelser under flera kortvariga hyresperioder kan omfattas av frivillig skattskyldighet i båda dessa fall.
Enligt de uppgifter som bolaget lämnat är avsikten att kontinuerligt under en längre tid hyra ut de aktuella butikslokalerna till företag som ska bedriva skattepliktig verksamhet i form av popup-butiker. Trots att varje enskilt hyresförhållande kommer att vara kortvarigt får lokalerna enligt HFDs uppfattning därmed anses upplåtna för stadigvarande användning i den mening som avses i 3 kap. 3 § andra stycket mervärdesskattelagen (1994:200), ML.
Skatteverkets kommentar
Frågan i målet gällde om en fastighetsägares avsikt att kontinuerligt under en längre tid hyra ut butikslokaler under flera kortvariga perioder till företag som bedriver verksamhet som medför skattskyldighet uppfyller kravet på stadigvarande användning i 3 kap. 3 § andra stycket ML. HFD konstaterar att enligt de uppgifter som bolaget lämnat är avsikten att kontinuerligt under en längre tid hyra ut de aktuella butikslokalerna till företag som ska bedriva verksamhet som medför skattskyldighet. Även när varje enskilt hyresförhållande kommer att vara kortvarigt får lokalerna ändå under dessa förutsättningar anses upplåtna för stadigvarande användning i den mening som avses i 3 kap. 3 § andra stycket ML.
Enligt Skatteverket förutsätter den frivilliga skattskyldigheten att fastighetsägaren med objektiva omständigheter kan styrka sin avsikt att kontinuerligt under en längre tid upplåta lokalerna endast till hyresgäster för användning i verksamhet som medför skattskyldighet. Normalt görs bedömningen av om uthyrningen är stadigvarande med utgångspunkt i hyresavtalet. Vid uthyrning under flera kortvariga hyresperioder får bedömningen göras med utgångspunkt i andra omständigheter, t.ex. lokalernas karaktär och användningsområde. I målet var det fråga om butikslokaler i en galleria eller på ett köpstråk på en gågata, där utgångspunkten är hyresgäster som bedriver verksamhet som medför skattskyldighet. När det gäller lokaler, som lämpar sig både för uthyrning till hyresgäster som bedriver verksamhet som medför skattskyldighet och andra hyresgäster, bör utgångspunkten vara att uthyrning under flera kortvariga hyresperioder inte är stadigvarande.
Domen gäller huruvida uthyrning av lokaler under flera efter varandra kortvariga hyresperioder kan omfattas av frivillig skattskyldighet. Enligt Skatteverkets uppfattning innebär domen inte någon ändrad syn när det gäller övriga krav kopplade till uthyrningen, t.ex. att uthyrningen ska vara på heltid och avse en lokal (eller en till storlek och läge klart bestämd yta) som hyresgästen disponerar med ensamrätt (se vidare Vägledningen, Vad kan den frivilliga skattskyldigheten omfatta?).
Referenser
3 kap. 2 § ML
3 kap. 3 § andra stycket ML
9 kap. ML
Artikel 137 mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG)
Prop. 1978/79:33
Prop. 1978/79:141
Prop. 1985/86:47
Prop. 1999/2000:82