Datum: 2017-09-28
Områden: Inkomstskatt (Kapital)
Dnr: 202 381383-17/111
Kammarrätten i Stockholms dom den 16 juni 2017, mål nr 1815-17
Inkomstbeskattning för beskattningsår 2013
Sammanfattning
Skatteverket har överklagat kammarrättens dom till Högsta förvaltningsdomstolen och ansökt om prövningstillstånd. Skatteverket anser i motsats till kammarrätten att det inte uppkommer en avdragsgill kapitalförlust, när redan preskriberade premieobligationer säljs.
Referat
Ett dödsbo innehar preskriberade premieobligationer. Riksgäldskontoret har efter begäran om återbetalning inte ansett att det finns sådana synnerliga skäl i det aktuella fallet, att trots preskriptionen återbetala kapitalbeloppet. Dödsboet säljer efter detta besked obligationerna till en av dödsbodelägarna för en krona per styck. Boet yrkar avdrag för uppkommen kapitalförlust. Skatteverket medger inte avdrag för denna förlust, vilket inte heller förvaltningsrätten gör. Dödsboet överklagar förvaltningsrättens dom till kammarrätten.
Kammarrätten anger att premieobligationerna inte genom preskriptionen ska anses avyttrade. Därefter gör rätten bedömningen att de däremot får anses ha skattemässigt avyttrats genom försäljningen för en krona per styck. Kammarrätten anför att den omständigheten att obligationerna saknar värde vid försäljningen har inte någon betydelse vid denna bedömning, se t.ex. RÅ 2009 ref. 41. Förlusten är verklig och definitiv varför avdrag för uppkommen kapitalförlust ska medges. Kammarrätten bifaller därför överklagandet och medger dödsboet det begärda avdraget.
Skatteverkets kommentar
Skatteverket delar inte kammarrättens bedömning. Frågan om avdrag ska medges för en kapitalförlust som beror på att innehavaren inte i tid har löst in sin fordran är inte tidigare prövad av Högsta förvaltningsdomstolen. Skatteverket har därför överklagat domen från kammarrätten och ansökt om prövningstillstånd. Verket anser att obligationerna inte kan avyttras med skattemässig verkan efter det att de är preskriberade. Inte för att de är värdelösa utan för att de inte längre utgör någon tillgång i form av en obligation, en fordran. Det föreligger inte identitet mellan det som förvärvats och det som säljs. Det som säljs för en krona är enligt Skatteverket ett papper som förut var bärare av den rättighet som konstituerar en obligation, det vill säga rätten till återbetalning av kapitalbeloppet. Vid försäljningen var det dock inte längre ett värdepapper utan bara ett vanligt pappersark som inte var bärare av några rättigheter. Om Högsta förvaltningsdomstolen i motsats till Skatteverket finner att obligationerna är skattemässigt avyttrade vid försäljningen anser Skatteverket att uppkommen förlust är en privat levnadsutgift, eftersom den beror på förhållanden hos innehavaren av obligationerna och inte hos den som har ställt ut obligationerna i fråga. Det är innehavarens passivitet som har medfört att obligationerna inte lösts in i tid, och som därmed har förorsakat förlusten. Obligationerna var dagen innan preskriptionen värda hela det nominella beloppet. I de fall domstolen anser att obligationerna kan avyttras med skattemässig verkan och förlusten inte är en privat levnadskostnad, instämmer Skatteverket i kammarrättens bedömning att förlusten är verklig och definitiv.
Referenser
RÅ 1985 Aa 204
RÅ 2004 ref. 45
RÅ 2008 ref. 46
RÅ 2009 ref. 41
RÅ 2010 ref. 34
prop. 1989/90:110 s. 392–393, 712–713
9 kap. 2 § inkomstskattelagen (IL)
44 kap. 3 §, 23 och 26 §§ IL
48 kap. 23 och 24 §§ IL