Område: Borgenärsområdet

Datum: 2009-07-01

Dnr/målnr/löpnr: 131 524033-09/111

1 Sammanfattning

Skatteverket får anses ha rätt att enligt 5 kap. 15 § konkurslagen kvitta ett skattekontoöverskott mot en regressfordran på utbetald lönegaranti. Detta under förutsättning att regressfordran utgör en konkursfordran och konkursgäldenärens fordran på återbetalning av skatt uppkommit före konkursbeslutet.

2 Bakgrund och frågeställning

Frågan om statens rätt att företa kvittning för att fullgöra en betalningsförpliktelse har under lång tid varit föremål för diskussion. Särskilt har osäkerhet rått i fråga om statens möjlighet att med stöd av allmänna principer ta i anspråk en skatterestitution för kvittning mot andra fordringar. Emellertid har Högsta domstolen (HD) gått ganska långt vad gäller statens möjligheter att framställa kvittningsinvändningar. Frågan om statens rätt att utnyttja en skatterestitution för kvittning har dock aldrig blivit föremål för prövning.

I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, AvrL, och skattebetalningslagen (1997:483), SBL, finns särskilda regler om hinder för återbetalning av skatt. Fråga har uppkommit om dessa bestämmelser innebär att det föreligger en särskild begränsning av statens kvittningsmöjligheter när huvudfordringen utgörs av en skatterestitution i form av ett skattekontoöverskott.

3 Gällande rätt m.m.

Enligt 5 kap. 15 § konkurslagen (1987:672), KonkL, kan en fordran hos gäldenären som får göras gällande i konkursen användas av borgenären till kvittning mot en fordran som gäldenären hade mot borgenären när konkursbeslutet meddelades. Kvittning i konkurs får dock inte göras om kvittning utom konkurs var utesluten på grund av fordringarnas beskaffenhet.

Vad gäller fordrans beskaffenhet uttalas i kommentaren till 5 kap. 15 § KonkL bl.a. att pensionsfordran som betalas av pensionsstiftelse inte får användas till kvittning (jfr 5 kap. 3 § KonkL). En fordran som enligt 5 kap. 2 § KonkL inte får göras gällande i konkurs eller en enligt lag efterställd fordran får inte heller användas till kvittning. Vidare sägs i kommentaren att utan direkt stöd av lag kan, vad gäller underhållsbidrag, kvittning vara utesluten på grund av underhållsfordringens beskaffenhet i den mån fordringen över huvud taget ingår i konkursboet (Palmér–Savin, Konkurslagen, en kommentar).

Beskaffenhetskravet är detsamma som generellt gäller vid kvittning utom konkurs. Kvittningshinder föreligger i de fall där konkursgäldenärens fordran är av den karaktären att den inte kan utmätas. Vidare föreligger hinder mot kvittning i de fall fordringarna utgör olika typer av förpliktelser, t.ex. en skyldighet att leverera varor kan inte kvittas mot en penningfordran (Lennander, Återvinning i konkurs, 3 uppl., 2004, s. 260).

Vid införandet av AvrL uttalades att staten inte har en allmän kvittningsrätt utan staten får bara ta en skatterestitution i anspråk genom kvittning om uttryckliga lagregler medger det. Skälet för detta synsätt var bl.a. att staten genom en allmän kvittningsrätt skulle kunna, på ett otillbörligt sätt, gynnas på andra borgenärers bekostnad (jfr prop. 1982/83:84 s.33 foch 1984/85:108 s. 19 f., 34 och 103).

Det är Kronofogdemyndigheten (KFM) som prövar frågan om avräkning av statliga fordringar mot återbetalning av skatt och avgifter enligt AvrL. Det inte är tänkt att AvrL i övrigt ska inverka på statens kvittningsrätt (Lindskog, Kvittning, 2 uppl., 1993, s. 455).

I NJA 1986 s. 539 uttalade HD att det synsätt som fördes fram i förarbetena till AvrL till stöd för begränsning av statens kvittningsrätt inte längre kan anses ha någon bärkraft.

HD har i NJA 2005 s. 3 anfört att staten i egenskap av gäldenär har i princip samma möjligheter som andra gäldenärer att fullgöra sin betalningsskyldighet genom kvittning. Däremot är det inte ovanligt att fordran kan vara av sådan art att kvittning är förbjuden eller underkastad särskilda begränsningar.

En fordran på återbetalning av skatt enligt SBL får utmätas, 18 kap. 9 § SBL.

4 Skatteverkets bedömning

Det finns fordringar som är av den karaktären att sociala hänsyn talar mot att betalning kan fullgöras genom kvittning, t.ex. underhållsbidrag, lönefordringar eller skadestånd som har stark personlig prägel. För dessa skyddsvärda fordringar föreligger oftast utmätningsförbud. I praxis och doktrin har hävdats att om en fordran är utmätningsbar föreligger inte något grundläggande hinder mot kvittning (jfr NJA 1986 s. 539 och Lennander, o.a.a.). Eftersom en fordran på återbetalning av skatt enligt SBL kan utmätas enligt 18 kap. 9 § SBL finns det inget allmänt grundläggande hinder mot kvittning.

Den 1 januari 2008 övertog Skatteverket de s.k. offensiva borgenärsuppgifterna från KFM. Det är Skatteverket som enligt 7 § lagen om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter (2007:324) företräder staten som borgenär i konkurs. Skatteverket har som borgenärsföreträdare för staten samma rätt som andra borgenärer att företa kvittning i konkurs. Den omständigheten att KFM, i de fall motfordran är överlämnad för indrivning, kan vidta avräkning enligt AvrL kan inte anses medföra att Skatteverket, innan fordran är överlämnad till KFM, är förhindrad att företa kvittning enligt 5 kap. 15 § KonkL.

En annan sak är däremot att i de fall AvrL eller SBL är tillämpliga har avräkning enligt dessa lagar företräde framför kvittningsreglerna i KonkL (se NJA 2006 s. 592).

Sammantaget är det Skatteverkets uppfattning att verket har rätt att i konkurs kvitta ett överskott på skattekontot mot statens regressfordran på utbetald lönegaranti. Detta under förutsättning att regressfordran kan göras gällande i konkursen och konkursgäldenärens fordran på återbetalning av skatt uppkommit före konkursbeslutet.