Område: Borgenärsområdet
Datum: 2014-10-23
Dnr/målnr/löpnr: 131 557034-14/111
2016-07-04
Frågan prövad genom dom i Högsta förvaltningsdomstolen 2016-07-04, mål nr 5818-14.
1 Sammanfattning
Skatteverket återgår till den inställning som myndigheten hade före den 1 juli 2013, nämligen att lönegarantiregress som avser lön eller annan ersättning för arbete som utförts efter en ansökan om rekonstruktion inte omfattas av ett offentligt ackord.
2 Bakgrund
Under en företagsrekonstruktion är det vanligt förekommande att gäldenären begär att borgenärerna ska godkänna ett offentligt ackord. Om ackord medges så omfattar det fordringar som uppkommit före ansökan om rekonstruktion och som saknar förmånsrätt (3 kap. 3 § lagen om företagsrekonstruktion, 1996:764, FrekL).
I vilken omfattning statens återkrav för utgiven lönegaranti (lönegarantiregress) omfattas av ett offentligt ackord har varit föremål för diskussion sedan den 1 januari 2009. Då genomfördes en ändring i 28 § lönegarantilagen (1992:497) som innebär att staten inte övertar arbetstagarens förmånsrätt. Statens regressfordran saknar alltså förmånsrätt även om arbetstagaren har förmånsrätt för den fordran som ersatts av lönegarantin. Detta innebär att statens regressfordran omfattas av ett ackord till den del fordringen har uppkommit före ansökan om rekonstruktion.
I ett ställningstagande den 4 mars 2009 framförde Skatteverket uppfattningen att den del av lönegarantiregressen som avser lön eller annan ersättning för arbete som utförts efter ansökan om rekonstruktion inte omfattas av ett offentligt ackord. Regress för sådan lön eller ersättning som belöper på tiden dessförinnan eller för uppsägningslön under tid när arbetstagaren inte utfört arbete omfattas däremot av ackordet.
Ställningstagandet grundade sig på att Skatteverket, vad gäller tillämpningen av 3 kap. 3 § FrekL, gjorde följande bedömningar:
Uppkomsttidpunkten för statens regressfordran sammanfaller med tidpunkten för uppkomsten av arbetstagarens lönefordran.
En fordran på lön för arbete som utförts under rekonstruktionen har inte uppkommit före ansökan om rekonstruktion.
Skatteverkets ställningstagande godtogs i allmänhet, men i några fall vägrade rekonstruktionsföretaget att ersätta staten fullt ut för sådan lönegarantiregress som hänförde sig till lön under rekonstruktionens gång. Sedan staten (genom vederbörande länsstyrelse) överlämnat regresskravet till Kronofogden för verkställighet gjorde företaget gällande att det förelåg hinder mot verkställighet, eftersom statens krav var felaktigt. I ett s.k. pilotfall fördes frågan upp till Högsta domstolen (HD), som dock inte tog definitiv ställning i sak. HD konstaterade nämligen att länsstyrelsens återkravsbeslut kunde överklagas i förvaltningsrättslig ordning. Detta gjorde att det fanns mycket begränsade möjligheter att underkänna beslutet i verkställighetshänseende. Något utrymme för att underkänna beslutet på den av företaget åberopade grunden – dvs. att fordran på lön ska anses ha uppkommit före ansökan om företagsrekonstruktion när anspråket är grundat på ett anställningsavtal ingånget före denna tidpunkt – fanns inte. Därmed förelåg enligt HD inget hinder mot verkställighet (se NJA 2011 s. 849).
Sakfrågan kom härefter upp till prövning i förvaltningsrättslig ordning genom överklagande av länsstyrelsens återkravsbeslut. I en dom den 2 januari 2013 ansåg Kammarrätten i Göteborg att det offentliga ackordet skulle omfatta all lönegarantiregress, även till den del lönegarantin avsåg lön för arbete som utförts under rekonstruktionen, förutsatt att löntagarens anställningsavtal ingåtts före ansökan om rekonstruktion (mål nr 5845-12). Länsstyrelsen överklagade domen till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD), som den 1 juli 2013 beslöt att inte bevilja prövningstillstånd. Kammarrättsavgörandet vann därmed laga kraft.
Eftersom HFD inte tog upp frågan till prövning var det fortfarande oklart vad som ytterst gällde. Samtidigt var det svårt att bortse från den lagakraftvunna kammarrättsdomen. För att frångå detta avgörande krävdes det närmast att HD kom med ett avgörande som påverkade frågan om tidpunkten för lönefordringars uppkomst i samband med företagsrekonstruktion. I den uppkomna situationen valde Skatteverket och länsstyrelserna att tills vidare acceptera ett rättsläge i enlighet med kammarrättsavgörandet. Någon återbetalning från länsstyrelsernas sida av tidigare inbetalda återkrav var dock inte aktuellt, eftersom rättsläget inte var definitivt och den tidigare inställningen inte kunde anses uppenbart felaktig.
3 Nya domstolsavgöranden
Högsta domstolen
I en dom den 3 juli 2014 i mål T 4726-12 (Rörvik-Timber) har HD gjort vissa principiella uttalanden om hur man ska se på tidpunkten för fordrans uppkomst vid tillämpningen av 3 kap. 3 § FrekL. I domen uttalar HD bland annat följande:
”7. När det gäller en fordring som visserligen har blivit fullgången först efter den kritiska tidpunkten men som grundas på ett dessförinnan träffat avtal, så måste det skiljas mellan två typfall. Det ena är att det rör sig om ett vederlag för en prestation som gäldenärsföretaget har tillgodogjort sig efter den kritiska tidpunkten. Det andra är att det handlar om ett anspråk på grund av att gäldenärsföretaget under rekonstruktionsförfarandet inte fullgör en avtalsförpliktelse.”
8. Om det rör sig om en fordring för en prestation, som gäldenärsföretaget i enlighet med det före den kritiska tidpunkten träffade avtalet därefter har tillgodogjort sig, men som borgenären inte har varit skyldig att prestera annat än mot samtidig avtalsenlig betalning, omfattas vederlagsfordringen inte av ackordet. På grund av borgenärens rätt att hålla inne den egna prestationen är vederlagsfordringen inte beroende av gäldenärsföretagets betalningsförmåga på det sätt som avses med bestämmelsen i 3 kap. 3 § lagen om företagsrekonstruktion (jfr 61 § köplagen). Fordringen anses då uppkommen efter den kritiska tidpunkten, och situationen är i det hänseendet i princip att bedöma på samma sätt som om ett nytt avtal hade träffats efter denna.”
Kammarrätten i Sundsvall
I en dom den 26 augusti 2014 i mål 2667-13 har Kammarrätten i Sundsvall prövat frågan om återkrav av lönegaranti efter offentligt ackord. Kammarrätten har ansett att endast sådan lönegarantiregress som avser lönefordringar som intjänats före beslutet om rekonstruktion ska omfattas av ett offentligt ackord.
Kammarrättens avgörande kommer troligen att överklagas till HFD.
4 Bedömning nu
Genom HDs avgörande den 3 juli 2014 står det klart att om gäldenärsföretaget under rekonstruktionens gång har tillgodogjort sig prestationer från ett visst avtal som träffats före ansökan om rekonstruktion och motparten inte varit skyldig att tillhandahålla denna prestation annat än mot full betalning enligt avtalet, så omfattas heller inte motpartens fordran av ett offentligt ackord. Det finns enligt Skatteverket ingenting som talar för att fordringar som har sin grund i ett anställningsavtal skulle vara undantagna från denna ordning. Eftersom en arbetstagare inte är skyldig att utföra arbete annat än mot den avtalade lönen så bör följaktligen en fordran på lön för arbete som utförts under rekonstruktionen anses ha uppkommit efter ansökan om rekonstruktion.
Eftersom uppkomsttidpunkten för statens regressfordran får anses sammanfalla med tidpunkten för uppkomsten av arbetstagarens lönefordran blir följden av detta att den del av statens regressfordran som avser lön för arbete som utförts under rekonstruktionen inte omfattas av ett offentligt ackord.
Denna bedömning stöds också av avgörandet från Kammarrätten i Sundsvall den 26 augusti 2014.
Sammantaget anser Skatteverket att det finns skäl att återgå till den inställning som myndigheten intog före den 1 juli 2013, då det tidigare avgörandet från Kammarrätten i Göteborg vann laga kraft. Med hänsyn till de nytillkomna domstolsavgörandena bedömer Skatteverket att det kammarrättsavgörandet numera kan frångås.
Tillämpningsinformation
En återgång till tidigare ordning bör ske med viss framförhållning och bör därför omfatta endast sådana rekonstruktioner som inleds efter den 1 november 2014. I dessa rekonstruktioner ska rekonstruktören särskilt underrättas om Skatteverkets ändrade inställning och uppmanas att vid en ackordsförhandling separera den del av lönegarantiregressen som belöper på arbete som utförts efter ansökan om rekonstruktion.