I en fördjupningsartikel från tidningen Balans redogörs för hur definitionen av begreppet näringsverksamhet skiljer sig åt i olika regelverk och vilka möjliga konsekvenser detta kan få. Artikelförfattarna menar att lagarna bör synkas för att förebygga ofrivilligt bokföringsbrott.
För fysiska personer gäller, enligt bokföringslagen (BFL), att den som bedriver näringsverksamhet är bokföringsskyldig. För fysiska personer överlappar begreppet näringsverksamhet i BFL i huvudsak med samma begrepp i inkomstskattelagen (IL), men överlappningen är inte fullständig. All verksamhet som enligt IL är att betrakta som näringsverksamhet är det också enligt BFL, men all verksamhet som enligt BFL är att betrakta som näringsverksamhet är nödvändigtvis inte det enligt IL. Fysiska personer kan med andra ord vara bokföringsskyldiga trots att de enligt IL inte anses bedriva näringsverksamhet.
I artikeln, skriven av Simon Sköld (lärare, Högskolan i Gävle) och Fredrik Hartwig (lektor, Högskolan i Gävle och Uppsala universitet), jämförs kriterierna för att näringsverksamhet ska anses föreligga enligt BFL och IL. IL har å sin sida en kodifierad definition av begreppet näringsverksamhet i 13 kap. 1 § (kriterierna förvärvsverksamhet, yrkesmässighet och självständighet måste vara uppfyllda), medan BFL inte har en egen definition av begreppet. Vägledning får i stället hämtas från förarbetena till BFL, som dock inte hänvisar till IL:s definition av begreppet, utan till dåvarande konsumentköplag och vad som enligt den lagen menas med näringsidkare. Konsumentköplagens förarbeten erbjuder i sin tur en möjlig tolkning att kriteriet förvärvsverksamhet inte behöver vara uppfyllt för att näringsverksamhet ska anses föreligga, då det inte uppställs något krav på vinstsyfte. Detta innebär att exempelvis hobbyverksamhet i vissa fall kan föranleda bokföringsskyldighet, trots att verksamheten inte är att betrakta som näringsverksamhet enligt IL.
Artikelförfattarna menar att ovan beskrivna glapp mellan definitionerna av näringsverksamhet i BFL och IL kan leda till problem för exempelvis hobbyutövare, med åsidosättande av bokföringsskyldighet och i förlängningen bokföringsbrott som konsekvens. De förordar därför att begreppet synkas mellan lagarna: det som enligt IL inte är att betrakta som näringsverksamhet ska inte heller kunna vara det enligt BFL och bokföringsskyldighet ska då inte heller föreligga.
