Blocktaggningen vid ESEF-rapportering har väckt många relevanta frågor och diskussioner om varför bolag presenterar vissa upplysningar, var informationen presenteras eller varför bolag utelämnat en viss upplysning. FAR:s Strategigrupp redovisning följer upp sin tidigare artikel ”Lärdomar från första ESEF-rapporteringen” och skickar med några punkter den anser särskilt viktiga att tänka på i samband med blocktaggningen. Gruppen lyfter också några önskemål de hoppas att utvecklingen för med sig.

För räkenskapsår som inleddes den 1 januari 2021 eller senare blev det för första gången obligatoriskt för bolag noterade på en reglerad marknad att rapportera i enlighet med ESEF-förordningen. Detta innebar ett krav att märka upp koncernens primära räkningar (resultaträkning, rapport över totalresultat, balansräkning, rapport över kassaflöden samt rapport över förändringar i eget kapital) baserat på en taxonomi med över 5.000 element.

För räkenskapsår som inleds 1 januari 2022 eller senare tillkommer krav på att märka upp koncernens noter i årsredovisningen med blocktaggningselement. Blocktaggning förväntas kräva mer arbete än vad många initialt trott trots betydligt färre antal element (252 obligatoriska element).

Denna artikel är en fortsättning på den artikel som publicerades den 28 oktober 2022, ”Lärdomar från första ESEF-rapporteringen”, och behandlar vad som är viktigt att tänka på vid uppmärkningen av upplysningar (noterna) med text- och textblockelement (så kallade blocktaggar).

Blocktaggning

Vid blocktaggning används, till skillnad från i uppmärkningen av de primära räkningarna, en omvänd metodik där bolaget utgår ifrån elementen i taxonomin och använder samtliga av de obligatoriska element som bedöms applicerbara. Det innebär att bolaget inte ska leta efter det element som passar bäst eller har den snävaste redovisningsbetydelsen, utan hitta informationen i årsredovisningen som utgör den upplysning som ett element tar sikte på. Vi vill skicka med några punkter som vi anser är särskilt viktiga att tänka på i samband med arbete med blocktaggningen:

  • Upplysningar kan ofta behövas märkas upp med flera element vilket kräver att det skapas ”lager” i systemet/verktyget för att kunna blocktagga samma upplysning flera gånger med olika element (så kallad multitaggning).

  • Ett element kan ofta vara applicerbart på flera ställen (det vill säga texter/tabeller) i årsredovisningen och om ett element används på flera ställen behöver dessa länkas samman med en teknisk funktion som kallas “concatenation” (ix:continuation, ”continue as”).

  • Fundera i termer av den mänskligt läsbara versionen/presentationen av årsredovisningen för att avgöra om/hur element som ska appliceras på specifik information. Vilket upplysningskrav uppfylls med informationen? Var i årsredovisningen presenteras den information som ett specifikt element tar sikte på?

  • Tänk på att uppmärkningen inte får lämna mer information än vad som går att utläsa ur årsredovisningen, det vill säga den mänskligt läsbara årsredovisningen ska ge samma information som den maskinläsbara årsredovisningen.

  • Skapa en lista/förteckning över samtliga 252 text- och textblock-element samt dokumentera vilka som bedöms applicerbara respektive ej applicerbara och viktiga ställningstaganden och bedömningar ni gjort kopplat till dessa.

  • Blocktaggningen kan vara mer komplicerad om presentationsformatet är väldigt integrerat (till exempel koncern- och moderbolagsinformation i samma tabeller med anslutande texter och/ eller presentation av redovisningsprinciper i respektive not), men det innebär inte att årsredovisningen behöver ändras eller att upplysningar om moderbolagets siffror i tabeller behöver exkluderas eller separeras ytterligare.

  • När referensen för ett element hänvisar till en specifik IFRS standard är det enbart upplysningarna som krävs enligt den standarden som ska märkas upp.

  • Även notnummer och rubriker ska märkas upp om så behövs för att skapa kontext och för att en upplysning som helhet ska motsvara redovisningsbetydelsen av ett element.

  • Den lägsta nivån för uppmärkning av en tabell är tabellen som helhet. Enskilda rader och/eller kolumner i en tabell ska inte märkas upp separat.

  • Element som innehåller ”och” ska användas på båda delarna av elementets innebörd, till exempel så ska Disclosure of intangible assets and goodwill användas på upplysningar om både immateriella tillgångar och goodwill.

  • Det finns element som innehåller både intäkter och kostnader, exempelvis Disclosure of Interest Income Expense som ska användas tillsammans med element för intäkten och kostnaden (det vill säga multitaggas) med Disclosure of Interest Income och Disclosure of Interest Expense.

  • Det finns flera element för upplysningar om uppskattningar och bedömningar samt för upplysningar om finansiell riskhantering och finansiella instrument. Dessa kan vara svåra att tillämpa och kräver ofta analys och diskussion. Vi rekommenderar att ni diskuterar tillämpningen av dessa med era rådgivare och revisorer.

  • Om bolag har upplysningar som inte omfattas av de obligatoriska elementen uppmuntrar ESMA bolagen att använda de frivilliga element som finns i taxonomin samt skapa extensions för områden som inte täcks in av de obligatoriska elementen.

Blocktaggningen har väckt många relevanta frågor och diskussioner om varför bolag presenterar vissa upplysningar, var informationen presenteras eller varför bolag utelämnat en viss upplysning. Givet att det är första året för blocktaggningen är det viktigt att ha en öppen och transparant dialog med både systemleverantörer, rådgivare och revisorer. Se till att i god tid inför slutförandet av årsredovisningen testa tekniken i den ESEF-programvara som används, skapa valideringsrapporter, låt revisorerna granska valda element och genomföra teknisk validering och hantera de eventuella väsentliga noteringar som framkommer i samband med detta.

Vad vi hoppas på att utvecklingen bär med sig

Vi önskar att referenserna i taxonomin till olika IFRS-standarder ses över och blir mer specifika. I nuläget refereras ofta till IAS 1 och då till paragrafer i den standarden med relativt generella skrivelser, till exempel att ”Fullständiga finansiella rapporter utgörs av noter, som består av betydande redovisningsprinciper och annan förklarande information” (IAS 1.10 e). De flesta upplysningskrav basereras på specifika paragrafer i olika IFRS-standarder och därför borde tydliga referenser läggas till.

Vi önskar även att metodiken förändras vad gäller blocktaggningen. I nuläget ska ett bolag utgå ifrån taxonomin och använda samtliga av de obligatoriska element som bedöms applicerbara, vilket i flera fall innebär att samma upplysning behöver märkas upp flera gånger med olika blocktaggar, vilket leder till så kallad multitaggning och skapandet av ”lager”. Om upplysningskraven är kopplade till specifik/a paragraf/paragrafer (även om det finns hänvisningar mellan standarder) borde i stort sett varje upplysning i årsredovisningen bara behöva märkas upp en gång. Vi förespråkar alltså en metodik där bolaget märker upp varje upplysning (textavsnitt och/eller tabeller) med endast ett element, det vill säga det element som bedöms ha den snävaste redovisningsbetydelsen som kan appliceras på upplysningen i fråga.

Givet det relativt begränsade antalet blocktaggar/element i taxonomin så är slutligen vår önskan att antalet blocktaggar i taxonomin utökas framgent. Det behövs för att minska eller helt undvika så kallad multitaggning. Baserat på den hierarki som finns i taxonomin och genom att i samtliga fall välja den snävaste redovisningsbetydelsen skulle användare fortfarande hitta informationen.

Joachim Mårtensson, Deloitte, ledamot i FAR:s Strategigrupp redovisning

Anna Lindén, PwC, ledamot i FAR:s Strategigrupp redovisning