Avgörande för behandlingen av villkorade aktieägartillskott är gränsdragningen mellan tillskottets behandling som lån till bolaget eller ökning av det egna kapitalet.

Leif Lundqvist, auktoriserad revisor vid Feinsteins Revisionsbyrå AB i Stockholm lämnar i denna artikel ett alternativ till de villkorade aktieägartillskotten. ”Villkorade aktieägarlån” som efterställs andra fordringsägares krav vid en eventuell konkurs, men som ger rätt till betalning för utskiftning till aktieägarna kan vara en möjlig lösning.

Aktieägartillskott är ingen ny företeelse. Dessa omnämnes i litteratur och rättsfall ända från början av 1900-talet. Genom Regeringsrättens dom (RSV/FB Dt 1983:10), som refereras i Wennerstrands vidstående artikel, har möjligen hittillsvarande praxis för behandling av villkorade aktieägartillskott väsentligt förändrats. Regeringsrättens utslag kan innebära, att man har introducerat en ny form av dubbelbeskattning av dessa aktieägartillskott. Det villkorade aktieägartillskottet torde vara den enda form av betalning mellan aktieägare och bolag, som sker med:

1) beskattade medel från aktieägaren till bolaget

2) beskattas hos aktieägaren vid återbetalning från bolaget

3) inte får räknas som avdragsgill kostnad i bolaget eller tillgodoräknas som tillskjutet kapital vid beräkning av utskiftningsskatt.

Min avsikt med denna artikel är att framföra ett alternativ till de villkorade aktieägartillskotten, som innehåller de flesta – men inte alla – av de syften och fördelar dessa hade.

Avgörande för behandlingen av villkorade aktieägartillskott torde vara gränsdragningen mellan tillskottets behandling som lån till bolaget eller ökning av bolagets egna kapital. Gränsdragningen här emellan kan vid första tanken kännas något flytande. Den fortsatta framställningen skall därför koncentreras till denna frågeställning. För att förenkla terminologin kommer jag i fortsättningen att använda ordet kapitalökning för aktieägares tillskott som ”försvinner in i bolaget” och har som enda funktion att öka bolagets egna kapital. Ordet skuld används i sammanhang, när bolaget har en kvarstående förpliktelse att i den löpande verksamheten – med eller utan villkor – utföra en motprestation utan extraordinära bolagsstämmobeslut.

Kapitalökning

Det vanligaste sättet att göra en kapitalökning är i form av en nyemission. Detta institut är väl reglerat i aktiebolagslagen, som bl a kräver att bolaget tillförs en monetär tillgång eller genom en apport gottskrivs materiella tillgångar eller kvittning av skuld. Som bevis på sin prestation erhåller aktieägaren då ett värdepapper – aktiebrevet. Aktier kan förses med villkor om olika rätt, vilket då skrivs in i bolagsordningen.

En annan form av kapitalökning, som inte avser att öka den bundna delen av det egna kapitalet, är aktieägartillskottet. Behovet av att tillföra bolaget fritt eget kapital har i merparten av fallen haft sin grund i att bolaget haft förluster, som medfört att aktiebolagslagens s k likvidationsregler blivit aktualiserade. Bolaget har behövt ”förlusttäckning”. I konsekvens med detta har redovisningspraxis också utvecklats till att aktieägartillskotten bokförs över resultaträkningen medan emissioner alltid bokförs enbart över balansräkningen. Ett villkorslöst aktieägartillskott ger inte ”givaren” några nya rättigheter än vad som tidigare fanns stadgat för hans aktieinnehav. Sådana tillskott görs därför i normalfallet enbart av aktieägarna i proportion till deras tidigare aktieinnehav.

Som beskrivs i Wennerstrands vidstående artikel kan aktieägartillskottet också förses med olika former av villkor, t ex rätt till återbetalning ur framtida fritt eget kapital, företräde före andra aktieägare vid utskiftning av bolagets tillgångar, villkorad ränta. Villkoren kan dock avvika avsevärt från de som gäller för emissioner. Aktier emitterade med villkor om olika rätt, regleras enbart av bestämmelser i aktiebolagslag och bolagsordning. Det villkorade aktieägartillskottet ges däremot i former, som har mer karaktär av andra civilrättsliga villkor i samband med låne- och affärstransaktioner.

Skuld

Med det ovan förda resonemanget vill jag påvisa att det villkorade aktieägartillskottet inte är en kapitalökning i egentlig bemärkelse. I stället kan den betraktas som en villkorad skuld, vilken under vissa förutsättningar är eftersatt andra fordringsägare. Inom näringslivet förekommer ett flertal sådana konstruktioner. Det finns t ex ett stort utbud av statliga lån med olika former av återbetalningsvillkor. En mycket näraliggande låneform i detta sammanhang är de s k villkorslånen. Dessa ges av regeringen och kan göras beroende av mottagarens framtida resultatutveckling eller ha andra villkor. Om återbetalningsskyldigheten för lånen efterges skall beloppet behandlas som ett skattemässigt bidrag. Tidigare redovisades dessa villkorslån som intäkt och skuldfördes sedermera hos mottagaren om och när villkoret i efterhand uppfylldes. Efter en ändring av likvidationsreglerna i aktiebolagslagen redovisas villkorslånen nu i balansräkningen som skuld. Däremot behöver de inte fullt ut medräknas i skulderna vid upprättandet av kontrollbalansräkning förrän villkoret om resultatutveckling är uppfyllt. Andra likartade former av stöd från kreditgivare redovisas i Wennerstrands artikel. Samtliga har mycket gemensamt med det villkorade aktieägartillskottet, nämligen:

1. De ges i normalfallet för att rädda mottagaren från tvångslikvidation

2. Mottagarens aktiekapital är ursprungligen lagom anpassat till verksamheten. Mottagaren behöver därför inget långsiktigt kapitaltillskott utan bara tillfälligt stöd

3. Kreditgivaren förväntar sig att det ekonomiska stödet skall hjälpa mottagaren att klara en temporär ekonomisk kris

4. Kreditgivaren har inte heller ett långsiktigt intresse av att utöka sitt engagemang i bolaget

5. Mottagaren har rimliga förutsättningar att inom en överskådlig framtid och av egen kraft tjäna in vinstmedel i samma storleksordning som stödet.

Med dessa gemensamma förutsättningar finns egentligen mycket små skillnader mellan villkorade lån från externa intressenter och villkorade aktieägartillskott från bolagets aktieägare. Det är också mycket svårt att förstå att återbetalningar av dessa stöd skulle behandlas på olika sätt i bolaget. Det mottagande bolaget torde, som regel för samtliga fall ha skyldighet, att som skuld redovisa ett belopp motsvarande fritt eget kapital. Den mest synbara skillnaden mellan kapitalökning och villkorade lån/tillskott är således att kapitalökningen regleras av reglerna i bolagsordning eller aktiebolagslag medan de villkorade lånen/tillskotten regleras i individuella avtal som träffas direkt mellan intressenten och bolaget.

I aktiebolagslagen 12 kapitlet 1 § stadgas visserligen att utbetalning till aktieägare av bolagets medel endast får ske enligt reglerna om vinstutdelning eller nedsättning av aktiekapital och utskiftning. ”Utbetalning av bolagets medel” kan givetvis inte anses omfatta alla transaktioner mellan bolaget och aktieägare. Vanliga affärs- och låneavtal – med eller utan villkor – mellan bolaget och aktieägare ligger utanför denna del av regelverket. Detta bekräftas också i Rhodes ”Aktiebolagsrätt” (10:e uppl sid 75): ”Vidare noterar vi, att bestämmelsen såsom en självklarhet förutsätter, att utbetalningar mot vederlag är tillåtna.”

Alternativa former av förlusttäckning

När inte koncernbidrag eller andra former av öppna resultatstöd finns tillgängliga har aktieägartillskottet hittills varit en vanlig form för förlusttäckning. Samma effekt har kunnat uppnås genom att göra en nyemission till kraftig överkurs. Överkursen förs då till reservfonden som sedan kunnat nedsättas för att täcka bolagets förluster. Detta alternativ har dock praktiska nackdelar och det tillgodoser inte de fem förutsättningarna för tillfälligt stöd enligt ovan.

I konsekvens med det ovan förda resonemanget borde man således byta beteckning på de s k villkorade aktieägartillskotten. Man kan då i fortsättningen i stället ge ett villkorat aktieägarlån och i villkoren för dessa avtala, att lånen vid ev konkurs eller likvidation är efterställda andra fordringsägares krav såväl oprioriterade skulder som förlagslån m m. Däremot skulle de – eftersom de är låneskulder – ge rätt till betalning före ev utskiftning till aktieägarna. Lånen skulle i övrigt kunna förses med samma villkor som kunnat ingå i de villkorade aktieägartillskotten, såsom rätt till återbetalning efter det att bolaget har upparbetat motsvarande belopp som fritt eget kapital. Visserligen kommer då dessa lån inte att redovisas över bolagets resultaträkning. Däremot bör de – om täckning inte finns – kunna nedsättas vid upprättande av kontrollbalansräkning eftersom ”reserver som uppkommit i samband med att skulder övervärderats” bör beaktas i kontrollbalansräkningen (Kedner-Roos, Aktiebolagslagen 1979, sid 297).

Man kan här även hänvisa till de nya bestämmelserna i aktiebolagslagen beträffande villkorslånens behandling i kontrollbalansräkningen (ABL 13 kap 2 §).

Redovisningsmässigt skulle dessa lån kunna rubriceras ”Villkorade aktieägarlån” i balansräkningen och redovisas mellan skulder och obeskattade reserver/eget kapital. Bakgrunden och villkoren bör redovisas i not. Samtidigt bortfaller då den tidigare något ofullständiga redovisningen inom linjen som ansvarsförbindelse.

Villkorat aktieägarlån en lösning

Som tidigare angivits fyller de villkorade aktieägartillskotten en mycket viktig funktion, som ”räddningsplanka” i många situationer. Utländska moderbolag eller enskilda aktieägare har härigenom tidigare haft en praktisk möjlighet att tillfälligt ge bolaget ett stöd för att undvika likvidation. Detta har kunnat göras med vetskapen om att man förhoppningsvis kunnat undvika ett långsiktigt utökat engagemang, genom att bolaget, när det åter kommit i resultatmässig balans, kunnat återbetala tillskottet. Genom Regeringsrättens utslag, som avser ett fall med ovanliga förutsättningar lever man nu i en stor osäkerhet. Om motsvarande tolkning skall gälla även för ”vanliga” villkorade aktieägartillskott kommer sådana i fortsättningen att bli dubbelt så dyra – minst. Vad jag kan förstå finns det inget osunt i de villkorade aktieägartillskotten. De fyller tvärtom en mycket viktig funktion vid upprätthållandet av soliditeten i bolag som på längre sikt har överlevnadskraft. Tills rättsläget klarnat genom ett nytt förtydligande förhandsbesked och/eller lagändring, kan kanske det ovan beskrivna ”villkorade aktieägarlånet” vara en rimlig lösning.

Leif Lundqvist, auktoriserad revisor vid Feinsteins Revisionsbyrå AB i Stockholm