När SNS ekonomiråd i vintras lade fram sin rapport ”Politisk makt med oklart ansvar” handlade det till en del om en stark kritik av den kommunala revisionen (se Balans nr 2/2000).

Nu har SNS också publicerat rapporten ”Behovet av kommunal externrevision” i bokform. Det var Filip Cassel, auktoriserad revisor och revisionsdirektör vid Riksrevisionsverket (rrv) som fick uppdraget att ta fram det underlaget till Ekonomirådet. (Författaren betonar dock att han gjort det på tjänstledig tid och att rrv inte kan hållas ansvarigt för synpunkterna i rapporten.)

I sitt förord skriver Per Molander, forskningsledare på SNS bland annat:

När Filip Cassels rapport nu publiceras, sker det i övertygelsen att den kommunala sektorns revision behöver diskuteras grundligt. Debatten kring Ekonomirådets rapport under det första halvåret 2000 har visat att vi ännu har en mycket lång väg att gå innan vi har en kommunal revision som uppfyller de krav på självständighet och professionalitet som medborgarna har rätt att ställa.

Inga kontokort eller groggar

Cassels rapport handlar inte alls om de mer spektakulära och omdebatterade ämnena i det här sammanhanget: kontokort, groggar eller utlandsresor. Författaren har valt att diskutera problemen principiellt. Och det konsekventa perspektivet är medborgarnas, inte politikernas. Han sammanfattar i inledningen

Det finns ett behov av yrkesmässig oberoende kommunal revision som komplement till den förtroendevalda revisionen. Det behovet är inte uppfyllt och de gjorda lagändringarna är otillräckliga. Behovet är motiverat av att förtroendet för kommunala politiker och tjänstemän är rubbat.

Här finns paralleller med Filip Cassels debattbok om revision från 1997, ”Den reviderade revisorsrollen – en oren berättelse”. Där pläderade han för att införa begreppet generaliserad uppdragsgivare; revisionen har ett större värde för flera olika intressenter än vad uppdragsgivarna vill betala för eller ens ha. Denna generaliserade uppdragsgivare – t.ex. alla medborgare som är berörda av en viss verksamhet – återkommer alltså även här.

– En av de frågor som jag tiden uppehåller mig vid i boken är naturligtvis också de professionella revisorernas roll i den kommunala revisionen. Det verkar som man tror att den allt är väl efter lagändringen. det är det inte.

– Kära kolleger, det här räcker inte alls, säger Cassel med adress till FAR-ledamöterna.

Han tycker också att FAR har hållit en alldeles för låg profil i frågan, både i referensgrupper och i remissvaret till Kommunrevisionsutredningens slutbetänkande.

(Bland förändringarna i propositionen märktes att det blev obligatoriskt för förtroendevalda revisorer att anlita sakkunnigt biträde i den omfattning som behövs. De sakkunnigas rapportering ska också bifogas de förtroendevaldas revisionsberättelse och möjligheter till informationsutbyte mellan revisorer och lekmannarevisorer i kommunala företag och förtroendevalda revisorer i kommuner ökas.)

FAR missade tillfället

– Jag fick intrycket att FAR tyckte att det räckte och missade tillfället att delta i det offentliga samtalet med en problematiserande analys, säger Cassel.

I rapporten kallar han FARs hantering för ”ett relativt försiktigt pragmatiskt agerande”. Han pekar också på att regeringen faktiskt skrev in vissa möjligheter till framtida öppningar redan i proposititionen.

– Där säger statsrådet alltså att om detta inte är en tillräckligt stark ordning så kommer regeringen att överväga behovet av en yrkemässigt oberoende revision som komplement.

Expertstyre och folkstyre

Cassel diskuterar också runt de svåra frågorna om expertstyre och folkstyre. Han vill markera sin stora respekt för det kommunala självstyret och den politiska sektorns obundna ställning:

– Jag är inte inne på att man ska förbättra de förtroendevalda revisorerna genom undervisning. Man ska inte försöka tvinga politiker att agera på ett sätt som bestäms av utomstående.

Samtidigt har han kunnat höra en del repliker från kommunalpolitiker som i sammanhanget kan kännas något problematiska. Som på en konferens där en kommunalpolitiker menade att det kunde bli svårt att rekrytera politiker, om revisorerna skulle bli tuffare och anmärka mera.

Knappast ett medborgarperspektiv. Än mindre med tanke på det faktum att andelen orena revisionsberättelser är omkring 10 procent i stat och näringsliv och omkring 1 procent i kommunerna.

Efter Ekonomirådets rapport kom det kritik mot gruppens slutsatser från debattörer som sysslar med den offentliga sektorns revision. Det finns anledning att tro att den debatten återkommer nu när Filip Cassels rapport publicerats i sin helhet.

Medverkande denna månad: Bengt Holmquist, Åsa Johansson, Björn Markland