Varumärkeskommittén lade helt nyligen fram sitt förslag till ny varumärkeslag SOU 2001:26 – som är tänkt att ersätta den nuvarande varumärkeslagen från 1960. Kommittén föreslår i samband därmed också vissa förändringar i firmalagen av vilka en del är tillkomna som en effekt av förslaget till ny varumärkeslag och en del är fristående förslag till förändringar.

Här beskrivs kortfattat och översiktligt förslaget till ny varumärkeslag i de delar förslaget innebär nyheter i förhållande till nu gällande ordning.

PRV:s officialprövning inskränks

Varumärkeskommittén föreslår en förenkling av den prövning som Patent-och registreringsverket (PRV) skall göra innan ett varumärke registreras.

Enligt nu gällande ordning, skall PRV granska en inkommen registreringsansökan och undersöka om det föreligger något hinder för registrering. Det finns därvid två huvudgrupper av registreringshinder som PRV f.n. har att ta hänsyn till, dels s.k. absoluta registreringshinder, dels s.k. relativa registreringshinder. Om något av dessa hinder föreligger, skall PRV vägra registrering av varumärket.

Med absoluta registreringshinder förstås hinder som är uppställda av allmänna hänsyn. Med relativa registreringshinder förstås att hinder mot registrering föreligger p.g.a. redan förefintliga ensamrätter, t.ex. redan registrerade varumärken.

Kommitténs förslag innebär att PRV fortsättningsvis inte skall vägra registrering p.g.a ett relativt registreringshinder, dvs. PRV:s officialprövning av relativa hinder slopas.

De angivna skälen för förslaget till förändring såvitt nu är ifråga, kan av flera skäl ifrågasättas. Sålunda anges i förslaget, att det idag inte går att göra en tillräckligt tillförlitlig prövning av relativa registreringshinder samt att EUs varumärkesmyndighet vid gemenskapsregistreringar, dvs. vid registreringar av varumärken som gäller inom hela EU inte ex officio tar hänsyn till relativa registreringshinder. Det reella skälet till den föreslagna förändringen torde dock snarare vara en ambition att begränsa exponeringen för skadeståndsansvar för PRV.

Enligt förslaget skall emellertid PRV:s undersökning av relativa registreringshinder inte helt försvinna. PRV skall sålunda även fortsättningsvis göra en undersökning av viss omfattning. Skillnaden mot nu gällande ordning är dock, som angivits, att ett funnet relativt registreringshinder inte innebär att PRV skall vägra registrering. Istället skall PRV, om PRV vid sin undersökning finner något som skulle kunna utgöra hinder mot registrering enligt ansökan, lämna en underrättelse till sökanden härom. Sökanden har då en valrätt. Antingen kan han på egen risk vidhålla ansökan eller också kan han återkalla den. Väljer sökanden att vidhålla ansökan, skall PRV låta registrera varumärket, dvs. PRV får i det läget inte vägra registrering.

Skulle registreringen därvid komma att inkräkta på någon annans ensamrätt, har den vars ensamrätt genom registreringen blivit föremål för intrång att, liksom enligt nu gällande ordning, göra en invändning mot registreringen.

En uppenbar konsekvens av förslaget till ny varumärkeslag blir sålunda att en sökande i ett varumärkesärende på ett helt annat sätt än för närvarande, blir tvungen att – före det att en ansökan ges in – göra en ordentlig sakkunnig prövning av huruvida ansökan gör intrång i en redan befintlig ensamrätt. Den prövningen faller f.n. på PRV.

Invändningsförfarandet i det nya lagförslaget

Inom ramen för invändningsförfarandet blir skillnaden mot nu gällande ordning såvitt gäller omfattningen av de relativa registreringshindren inte särskilt stor. Sålunda skall i stort sett samma relativa registreringshinder som idag utgör hinder mot varumärkesregistrering kunna läggas till grund för upphävande av en registrering efter invändning.

De föreslagna, marginella, skillnaderna kommenteras inte närmare här.

Vissa andra nyheter i denna del föreslås dock. Den ena är att invändningsfristen, för att harmoniera med EG:s varumärkesförordning, förlängs från nuvarande två till föreslagna tre månader. Den andra är att den som invänder mot en registrering under åberopande av ett relativt registreringshinder, själv måste företräda det intresse som registreringshindret avser för att PRV skall kunna lägga hindret till grund för ett beslut om att upphäva registreringen.

Överföring av en ansökan på den som har bättre rätt

Kommittén föreslår införandet av en möjlighet för PRV att överföra en ansökan om registrering av ett varumärke till någon som har bättre rätt till märket, vilket är en nyhet inom varumärkesrätten.

En förutsättning för att PRV skall kunna överföra en ansökan på någon annan än den som har ansökt om registreringen, nämligen invändaren, är att denne i bevishänseende anses ha visat att han har bättre rätt till varumärket än sökanden. Föreligger tvekan om att invändaren förmått uppfylla beviskravet, får PRV istället förelägga invändaren att väcka talan vid domstol inom viss tid. Om invändaren inte följer ett sådant föreläggande får PRV lämna invändarens påstående om bättre rätt utan avseende vid den fortsatta prövningen av registreringsärendet.

Inget krav på talan vid allmän domstol för att häva en varumärkesregistrering

Enligt nuvarande ordning måste den som vill få till stånd en hävning av någon annans registrering av ett varumärke, under påstående om att registreringen inkräktar på dennes ensamrätt, väcka talan vid allmän domstol. Någon alternativ möjlighet föreligger inte.

Varumärkeskommittén föreslår nu att det skall införas ett förenklat förfarande av innebörd, att PRV – vid sidan av allmän domstol – skall kunna upphäva varumärkesregistreringar.

Förslaget i den delen innebär i korthet följande:

  • Den som vill att en varumärkesregistrering skall upphävas, skall kunna ansöka om detta direkt hos PRV.

  • Skulle innehavaren av det registrerade märket som är föremål för ansökan, antingen medge ansökan eller underlåta att inkomma med ett bestridande inom förelagd tid, skall PRV – utan att företa någon prövning i sak – upphäva registreringen.

  • Skulle innehavaren däremot bestrida ansökan skall PRV underrätta sökanden härom. Sökanden har då en valrätt. Han kan underlåta att fullfölja sin ansökan eller han kan fullfölja ärendet genom att begära att PRV överlämnar ansökan till behörig tingsrätt. Tingsrätten fortsätter då handläggningen av ansökan som om sökanden väckt talan direkt vid tingsrätten.

  • Innehavaren av ett registrerat varumärke, som träffats av ett upphävandebeslut från PRV, kan angripa detta beslut av PRV genom att ansöka om återvinning.

Som framgått ovan, har det föreslagna förenklade förfarandet hämtat sina huvuddrag ifrån den summariska processen. Förslaget innebär inte, som också torde ha framgått ovan, att nu föreliggande möjligheter att väcka talan om hävning vid allmän domstol upphör eller inskränks. Förslaget innebär bara att ett alternativ härtill införs. Liksom i den summariska processen, torde detta alternativ utnyttjas endast när det är mer eller mindre klarlagt på förhand, att ärendet inte kommer att hänskjutas till allmän domstol.

Tydligare regler vid varumärkesintrång

Nuvarande regler om ersättning vid varumärkesintrång föreslås bli tydligare. Enligt nuvarande ordning skall intrångsgöraren dels betala en ersättning för själva utnyttjandet av varukännetecknet, dels utge ersättning för den skada som intrånget i övrigt medfört. Såvitt gäller skyldigheten att utge ersättning för själva nyttjandet av varukännetecknet föreslås inga förändringar. Däremot föreslås att reglerna såvitt gäller bestämmandet av ersättningen för den skada som intrånget i övrigt har medfört, skall förtydligas. Syftet härmed är naturligtvis att förutsägbarheten och därmed även rättssäkerheten skall öka. Sålunda föreslås att vissa specifika bedömningskriterier skall tillmätas särskild betydelse vid fastställandet av denna ersättningspost, nämligen:

  • goodwillskadan till följd av intrånget,

  • rättighetsinnehavarens uteblivna försäljning till följd av intrånget,

  • den vinst intrångsgöraren gjort till följd av intrånget, samt

  • rättighetsinnehavarens intresse av att varumärkesintrång ej förekommer.

Olikt vad som idag gäller som förutsättningar för allmänt åtal vid varumärkesintrång, föreslås att åtal skall väckas om det är påkallat från allmän synpunkt. Dagens krav på särskilda skäl föreslås sålunda avskaffas.

Ensamrätten p.g.a. inarbetning inskränks

Idag kan man erhålla ensamrätt till ett varumärke (och andra varukännetecken) såväl genom registrering som genom inarbetning (men även oberoende härav såvitt gäller t.ex. egennamn med särskiljningsförmåga). En varumärkesregistrering gäller alltid hela landet emedan ett inarbetat varumärke eller annat varukännetecken – beroende på inarbetningens omfattning – kan vara lokalt eller rikstäckande.

Förslaget innebär ingen ändring därvidlag. Däremot föreslås en inskränkning av ensamrätten p.g.a. inarbetning, såtillvida att ett lokalt inarbetat kännetecken inte längre skall kunna utgöra grund för upphävande av en varumärkesregistrering. Ensamrätten såvitt gäller ett lokalt inarbetat kännetecken, skall ha samma rättsföljder som följer av en registrering, men bara inom det geografiska område där ensamrätten uppkommit. Ett lokalt inarbetat kännetecken skall dock kunna utgöra grund för förbud mot att använda ett registrerat varumärke inom det geografiska område där ensamrätten uppkommit.

Övriga föreslagna förändringar i korthet

* Skriftlighetskravet avskaffas

Kommittén föreslår ett avskaffande av kravet på skriftlighet såvitt gäller ansökningar och invändningar.

* Ombudskrav

Kommittén föreslår att PRV, såvitt gäller utländska sökanden i ett ärende om varumärkesregistrering, utser ett ombud med hemvist i Sverige och med behörighet att ta emot delgivning. Innehavare av registrerat varumärke som inte har hemvist i Sverige skall vara skyldig att utse ett sådant delgivningsombud med hemvist i Sverige.

* Geografiska ursprungsbeteckningar

Geografiska ursprungsbeteckningar föreslås kunna registreras som kollektivmärken och som garanti- och kontrollmärken.

* Kollektivmärkeslagen

Varumärkeskommittén föreslår att kollektivmärkeslagen helt upphävs och dess bestämmelser istället inarbetas i den nya varumärkeslagen.

* Sekretessen utökas

F.n. saknas bestämmelser om sekretess i ärenden om varumärken hos PRV. Varumärkeskommittén föreslår bl.a. att det införs en möjlighet till skydd för företagshemligheter i ärenden om registrering av varumärken som handläggs i PRV. När det gäller uppgifter av betydelse för bedömningen av ensamrättens uppkomst, omfattning eller bestånd skall dock sekretess ej kunna förekomma.

* Varumärkeslagens särskilda regler om talerätt m.m

I den nu gällande varumärkeslagen finns särskilda regler om talerätt samt en särskild regel såvitt gäller fastställelsetalan. Dessa föreslås ej överföras till den nya lagen, varigenom rättegångsbalkens regler istället kommer att gälla.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis skulle ett antagande av förslaget leda till ett ytterligare svenskt närmande till EUs regler såvitt gäller varumärken. I många stycken innebär förslaget också förenklingar och tydliggöranden. Såvitt gäller förslaget att ta bort PRV:s officialprövning vad gäller relativa registreringshinder, innebär förslaget att en betydande undersökningsbörda åläggs varumärkessökanden.

Eftersom ett av de angivna skälen till förslaget i en delen är att PRV inte förmår uppfylla den undersökningsbördan, får det betecknas som osannolikt att små och medelstora företag skulle ha de resurser som krävs för att göra den prövning som fordras. Istället torde behovet bl.a. av s.k. förundersökningar, till undvikande av att registreringen inkräktar på någon annans ensamrätt, att öka drastiskt.

Dan Engström Ernst & Young AB, ansvarig för EY Law:s specialistgrupp inom Immaterialrätt