Utkastet behandlar redovisning för gruvverksamhet samt för utvinning av olja och gas. Av tidsskäl har inte IASB haft möjlighet att ge ut en definitiv standard som behandlar redovisningen för dessa verksamheter. Syftet med utkastet är därför mer begränsat. Det man vill uppnå är att företag skall kunna fortsätta att redovisa enligt sina gamla principer i avvaktan på en kommande standard.

Man kan fråga sig varför detta behöver sägas. Svaret är att om IASB inte gjort något skulle de berörda företagen tvingas att tillämpa de generella principer som gäller för andra företag. Framför allt gäller det redovisning av prospekteringsutgifter inom olja och gas. Här finns av tradition två principer. Den ena, successful effort, utgår ifrån att de utgifter som är hänförliga till prospektering som leder till en kommersiell utvinning redovisas som tillgång. Alla andra utgifter kostnadsförs. Enligt den andra, full cost, redovisas alla utgifter som tillgång. Man ser prospekteringen som en portfölj av aktiviteter. Några misslyckas men man följer inte upp dessa separat utan ser ett antal tomma hål som ett naturligt inslag i sökandet efter lönsamma hål.

Den bedömning som många gör är att om man skulle tillämpa de principer som gäller för aktivering av utvecklingsutgifter skulle fullkostnadsprincipen inte accepteras. Det är en princip som i första hand används av mindre företag. Även om det är sannolikt att principen kommer att stoppas senare vill IASB göra en ordentlig genomgång av problemet innan ett definitivt beslut fattas. För övrigt kan nämnas att det här projektet bedrivs tillsammans med några andra normgivare, däribland två som inte ingår ibland IASBs samarbetspartners. De två är Norge och Sydafrika.

Reporting comprehensive income

Reporting comprehensive income handlar om att införa en ny resultaträkning där man å enas sidan tydligare skiljer mellan olika resultatkomponenter, i första hand olika slag av värdeförändringar, och å den andra inkluderar poster som idag redovisas direkt över eget kapital. Sista raden i resultaträkningen skulle därigenom sammanfalla med ökningen av eget kapital exklusive transaktioner med ägarna i form av emissioner, utdelningar etc.

Projektet kan komma att medföra en mycket stor förändring av hur resultaträkningen ställs upp. Det är därför mycket kontroversiellt. IASB fick under fjolåret ta emot många negativa synpunkter. När det dessutom visade sig att det amerikanska fasb verkade ha något annorlunda synpunkter på hur resultaträkningen skulle utformas valde IASB att ta en time-out. Vid marssammanträdet diskuterades dock frågan på nytt med utgångspunkt från ett förslag från en arbetsgrupp bestående av personer från IASB, fasb och det brittiska ASB. Enligt förslaget delas projektet upp i två faser. Det första är mer begränsat och skulle kunna leda till ett utkast till ny standard om cirka ett år. Det andra är mer principiellt och syftar till att ta fram en diskussionsunderlag som kan ligga till grund för en mer allmän diskussion.

Syftet med fas 1 är att utarbeta regler för hur de olika finansiella rapporterna skall utformas. Det handlar alltså inte bara om resultaträkningen utan också om till exempel balansräkningen. Bakgrunden är att nuvarande standarder, framför allt IAS 1, endast anger grova regler för vad som skall ingå, antal år som skall omfattas och så vidare. Definitionen av exempelvis rörelseresultat omfattas inte utan avses behandlas i fas 2.

Fas 2 kommer alltså att omfatta alla svåra frågor. De absolut svåraste gäller:

  • skall företag redovisa ett nettoresultat ungefär motsvarande det som redovisas i dag, inom ramen för comprehensive income?

  • skall så kallad recycling tillåtas? Det vanligaste exemplet på recycling uppkommer vid flödessäkringar. Eftersom IAS 39 kräver att alla derivat skall redovisas till verkligt värde kommer derivat som säkrar framtida flöden att ge upphov till vinster/förluster innan den betalning som säkrats redovisats. Problemet gäller om man kan ”gömma undan” denna på något sätt och sen lyfta fram den – recycling – när den säkrade betalningen påverkar resultatet

  • hur skall man redovisa orealiserade värdeförändringar på bland annat förvaltningsfastigheter och finansiella instrument.

Den efterföljande diskussionen visade att styrelsen var i stort sett positiv. Man kommer alltså att börja med att kring vad som skall ingå i olika rapporter.

IASBs agenda

IASBs styrelse sammanträder varje månad utom augusti i omkring tre dagar. Noteringar från mötena finns på IASBs hemsida liksom i nyhetsbrev från de stora revisionsbyråerna. Dessutom kan man abonnera på en sammanfattning av diskussionerna på 30–40 sidor som publiceras en privat organisation. Trots att det finns mycket information om vad som pågår har ändå IASB kritiserats för att vara sluten och inte lyssna på utomstående. Delvis håller jag med. Det är svårt att utifrån referaten bilda sig en uppfattning om vad det är som är de egentliga problemen. Diskussionerna utgår också ofta från dokument som inte är tillgängliga för utomstående. Sen tillkommer att en del av kritiken har politiska övertoner. Dragkampen mellan IASB och EU över utformningen av IAS 39 om redovisningen av finansiella instrument har bidragit till många hårda ord. Beträffande den frågan tycks dock en lösning vara på väg. De rykten jag hör är att EU kommer att acceptera det reviderade förslag till standard som IASB arbetat fram.

En orsak till att det är svårt att följa med vad som händer inom IASB är att antalet frågor som diskuteras är stort. I de tre styrelsesammanträden som avhållits under 2004 har diskussionerna sammanfattats under 37 rubriker. Några återkommer i varje möte. Det gäller framför allt frågor med anknytning till IAS 39 och förklaras naturligtvis av önskemålet att hitta en lösning som tillgodoser de invändningar som de europeiska bankerna ha rest. Andra frågor som återkommit vid varje möte gäller de nya standarder som publicerats i mars; IFRS 3, koncernredovisning, IFRS 4, försäkring samt IFRS 5, försäljning av anläggningstillgångar. Ytterligare exempel på återkommande frågor är nästa standard om koncernredovisning, en standard som alltså skall komplettera IFRS 3, eliminering av skillnader mellan amerikanska standarder och IAS, intäktsredovisning, redovisning för mindre och medelstora företag, statliga stöd, leasing, pensioner, koncerndefinitionen samt förslag till tolkningsuttalanden från IFRIC, IASBs motsvarighet till den svenska akutgruppen.

Det är alltså många bollar i luften vilket gör att det inte bara är vi konsumenter som har svårt att hänga med. På marsmötet framförde en av ledamöterna att arbetet antagligen skulle bli effektivare om man behandlade endast 3–4 projekt per sammanträde i stället för ett drygt 10-tal. Man diskuterade också möjligheten att arbeta mer aktivt med andra normgivare. Här handlar det naturligtvis i första hand om fasb. fasb är sålunda partner vad gäller bland annat arbetet med konceptuella frågor, till exempel vad gäller definitionen av olika begrepp samt värderingsfrågor, resultaträkningens utformning, koncernbegreppet, intäktsredovisning samt leasing. I några fall är också en tredje normgivare involverad. Sålunda deltar det brittiska ASB i arbetet både om resultaträkningens utformning och leasing. En förteckning över de olika projekten finns på IASBs hemsida.

Redaktör: Rolf Rundfelt (e-post: rolf.rundfelt@kpmg.se)