Daniel Bruhn kritiserar i sin artikel ”En administrativ mardröm” Skatteverkets information avseende underskott (Balans nr 11). Han menar också att denna bristfälliga information kan leda till skattetillägg.

Jag delar Daniels uppfattning att frågan om s.k. spärrade underskott har varit en mardröm för många skattskyldiga. Mängden upprörda revisorer och konsulter som kontaktat mig i denna fråga vittnar också om detta. En stor källa till irritation har varit att Skatteverkets beslut har ansetts meningslöst, eftersom det inte har påverkat beskattningen utan endast har lett till upprörda samtal från kunder. Man har också ställt sig frågande till om det kan vara riktigt att höja taxeringen med det spärrade underskottet, trots att detta fick rullas in följande år tillsammans med det ospärrade underskottet.

Att denna mardröm skulle bero på bristfällig information kan jag däremot inte hålla med om. Orsaken är istället svårtolkade förfaranderegler som medfört problem att hitta en lämplig och korrekt deklarationslösning. Men nog beror denna mardröm också till stor del på en allt för överdriven önskan i kontrollprojektet att kunna visa upp ett bra resultat?

Fram till och med taxeringen 2006 har det funnits en ruta i deklarationen (kod 70) att redovisa underskottet i. Detta uppgiftslämnande har inte varit bra eftersom det formellt sett kan vara fråga om två underskott som ska redovisas, ett ospärrat och ett spärrat. Det är ingen materiell skillnad mellan dessa båda underskott. Det belopp av ospärrat eller spärrat underskott som inte kan dras av ska dras av det följande beskattningsåret, såvida det då inte finns någon begränsning. Däremot får ett spärrat underskott inte dras av mot ett ospärrat. Av detta följer att det kan vara fråga om två underskott som rullas parallellt.

Från och med taxeringen 2007 ska ospärrade och spärrade underskott redovisas på sidan 1 i två separata rutor (ruta 70 och ruta 76). Med ett sådant uppgiftslämnande sker en öppen redovisning av underskotten, vilket är en förutsättning för att kunna fastställa vilka belopp som ska dras av följande år. En fördel med detta redovisningssätt är att det blir lättare för den skattskyldige och hans ombud att hålla ordning på de olika underskotten. En annan fördel är att det saknar betydelse hur den skattskyldige väljer att redovisa det spärrade underskottet på sidan 2 i deklarationen. Antingen redovisar man som de flesta alltid gjort eller på det sätt som Daniel beskrivit. Det viktiga är att redovisningen blir korrekt på sidan 1 i rutorna 70 och 76. Det nya Uppgiftslämnandet bör innebära att denna mardröm numera är historia.

Daniel är av den uppfattningen att ett bolag som fram till taxeringen 2006 redovisat både spärrat och ospärrat underskott tillsammans i ruta 70 kan riskera att påföras skattetillägg. Detta uttalande är svårt att förstå. Som f.d. projektledare för nämnda kontrollprojekt måste Daniel vara väl medveten om att det finns klara direktiv att skattetillägg inte ska påföras i denna situation. Orsaken till detta är inte bara att det skulle anses oskäligt. Det finns också en mängd omständigheter som talar för att ett sådant beslut inte skulle hålla vid en prövning i domstol.

Det får anses självklart att den som följer Skatteverkets riktlinjer inte ska påföras skattetillägg. Skatteverkets riktlinjer kommer inte bara till uttryck i skrivelser. Hur en blankett är utformad eller vad som redovisas i t.ex. en broschyr ska givetvis också vara förenligt med Skatteverkets riktlinjer och syn på olika rättsliga frågor. Den som fram till taxeringen 2006 har redovisat både spärrat och ospärrat underskott i ruta 70 kan därför sova tryggt.

Mats Brockert arbetar på Skatteverket och ansvarar för det materiella innehållet i taxeringsblanketter och broschyrer inom inkomstslaget näringsverksamhet.