Permutation av föreskrifter för stiftelser

Vilka föreskrifter gäller för en stiftelse?

För att kunna ändra stadgarna måste den som förvaltar en stiftelse kontrollera att de handlingar som de tillämpar i dag verkligen utgör stiftelseförordnandet. Det händer ibland att en tidigare styrelse eller förvaltare ändrat eller lagt till nya föreskrifter till en stiftelse, t.ex. upprättat stadgar för stiftelsen utan att då gällande rätt tillämpats. Sådana stadgar som inte upprättats av stiftaren i samband med stiftelsebildningen utgör i princip inte någon del av stiftelseförordnandet. Utgå därför alltid ifrån de handlingar som upprättats av stiftaren i samband med stiftelsebildningen. Om regeringen eller Kammarkollegiet i ett permutationsbeslut fastställt nya föreskrifter eller ändrat tidigare föreskrifter är dessa dock giltiga som om de vore en del av stiftelseförordnandet. Detsamma gäller om länsstyrelsen före år 1996 fastställt stadgar för stiftelsen.

Vem kan besluta om ändring av föreskrifter för en stiftelse?

Enligt stiftelselagen är det endast styrelsen eller förvaltaren som får besluta om att ändra, upphäva eller i särskilt fall åsidosätta en föreskrift i ett stiftelseförordnande. För stiftelser som bildats före stiftelselagens ikraftträdande gäller att om stiftaren föreskrivit i stiftelseförordnandet att någon annan ska besluta om ändring av föreskrifterna så ska en sådan föreskrift tillämpas. Beslut om ändring m.m. ska protokollföras. Av protokollet ska den beslutade nya lydelsen av föreskriften framgå. För att få besluta ändrad lydelse m.m. krävs också att styrelsen eller förvaltaren konstaterar att det skett sådana ändrade förhållanden att föreskriften inte längre kan följas eller blivit uppenbart onyttig eller uppenbart stridande mot stiftarens avsikter eller om det finns annat särskilt skäl.

Om stiftaren har förordnat om att han själv eller någon annan får besluta om ändring kan ett sådant förordnande ibland innebära att det inte krävs tillstånd från Kammarkollegiets för att få ändra en föreskrift i ett stiftelseförordnande. Hur sådana ändringsförbehåll ska tolkas beror på om stiftelsen bildades före stiftelselagens ikraftträdande eller inte.

Ändringsförbehåll

För stiftelser som bildades före lagens ikraftträdande gäller enligt 10 § lagen (1994:1221) om införande av stiftelselagen äldre rätt. Eftersom frågan inte tidigare varit lagreglerad är det förvaltningsmyndigheternas och främst regeringens praxis som är avgörande. Enligt praxis tolkas sådana förbehåll restriktivt. För att förbehållet överhuvudtaget ska vara giltigt måste det vara upprättat av stiftaren.

Ett ändringsförbehåll kan vara generellt och godtyckligt, dvs. ge den som förvaltar stiftelsen, stiftaren eller någon annan rätt att när som helst ändra eller upphäva alla föreskrifter för stiftelsen t.ex. att kommunfullmäktige ska besluta om ändring av stadgarna. Enligt äldre rätt anses ett sådant generellt ändringsförbehåll vara ogiltigt i sin helhet som ett ändringsförbehåll Detta gäller även upplösningsförbehåll t.ex.: Om stiftelsen ska upplösas ska kommunfullmäktige bestämma att stiftelsens tillgångar överlämnas till ett liknande ändamål. Däremot anses ett sådant förbehåll vara giltigt som en omröstningsregel, dvs. det krävs förutom Kammarkollegiets tillstånd för att ändra en föreskrift även kommunfullmäktiges tillstånd. Har stiftaren däremot undantagit ändamålet från ändringsrätten, t.ex. att kommunfullmäktige ska besluta om ändring av stadgarna utom beträffande ändamålet, anses ett sådant ändringsförbehåll vara giltigt. Det får tillämpas utan att det krävs Kammarkollegiets tillstånd för föreskrifter som inte rör ändamålet.

Om en äldre stiftelse har ett ändringsförbehåll som avser ändamålet men är knutet till att en viss bestämd händelse kan inträffa, som varken stiftaren eller beslutsfattaren eller den som förvaltar stiftelsen kan råda över, anses förbehållet däremot vara giltigt. Om denna händelse inträffar kan den som enligt förbehållet ska besluta om ändring göra detta utan att ansöka om permutation. Ett exempel på ett giltigt sådant förbehåll kan vara ”Om skolan läggs ned får styrelsen besluta om att stipendierna ska gå till eleverna vid en annan skola i staden”. Ett sådant förbehåll kan om det är giltigt även innebära att stiftelsen får upphöra, t.ex.: Om skolan upphör ska stiftelsens medel överlämnas till Rädda Barnen.

För stiftelser som bildats efter 1995 gäller striktare regler för ändringsförbehåll. Sådana är helt ogiltiga om de omfattar ändamålet eller om någon annan än styrelsen ska besluta om ändringen. Vidare måste det uttryckligen framgå av förordnandet att ändringen får ske utan tillstånd från myndighet för att det ska vara giltigt. Ett exempel på ett giltigt ändringsförbehåll är följande. ”Styrelsen får utan Kammarkollegiets tillstånd ändra med undantag av ändamålet stiftelsens föreskrifter.” Detta innebär att en stiftelse som bildats efter 1995 aldrig heller kan ha ett giltigt upplösningsförbehåll. För att tillämpa en ändring som har gjorts för en sådan nyare stiftelse krävs att beslutet anmälts till tillsynsmyndigheten, dvs. länsstyrelsen. Om länsstyrelsen inte förbjudit att beslutet får tillämpas gäller ändringen tre månader efter anmälan.

Stiftelse bildad av staten

För stiftelse som bildats av staten gäller att regeringen, utan medgivande från styrelsen eller förvaltaren kan besluta om ändring av sådana föreskrifter som det annars krävs Kammarkollegiets tillstånd för att ändra. Detta gäller dock inte föreskrifter som rör ändamålet. Regeringen behöver vid sådana ändringar inte tillämpa de kriterier som annars krävs för att få ändra föreskrifter. Styrelsen eller förvaltaren av en sådan stiftelse kan ansöka om permutation avseende sådana föreskrifter i sedvanlig ordning. För att ändra ändamålet krävs även för statligt bildade stiftelser alltid Kammarkollegiets tillstånd.

Ansökan till Kammarkollegiet

Observera att enligt lagen får inte några tillägg av nya föreskrifter som stiftaren inte förordnat om göras. Om styrelsen eller förvaltaren anser att de bör reglera rutinerna för stiftelsen får detta göras i en arbetsordning eller liknande, som när som helst kan ändras. En sådan arbetsordning utgör inte stiftelseförordnandet och får naturligtvis inte strida mot föreskrifterna i stiftelseförordnandet eller stiftelselagens tvingande och dispositiva regler.

För att få tillämpa ett beslut om att ändra, upphäva eller i särskilt fall åsidosätta en föreskrift i stiftelseförordnandet som rör vissa i 6 kap. 1 § stiftelselagen (1994:1220) uppräknade väsentliga föreskrifter krävs tillstånd från Kammarkollegiet. Detta gäller t.ex. för föreskrifter om ändamål, placeringsregler, styrelsens sammansättning, om stiftelsen ska ha egen eller anknuten förvaltning och revision, Om förändringarna rör andra mindre väsentliga föreskrifter som kollegiet inte ska ge tillstånd till, t.ex. byte av förvaltare, stiftelsens namn, hur styrelsen ska kallas till sammanträden, ska en sådan ändring endast anmälas till tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten kan förbjuda ändringen. Om inte tillsynsmyndigheten förbjudit tillämpningen inom tre månader efter anmälan får ändringen tillämpas.

Permutation är ett begrepp som används om myndighets beslut för att ändra etc. föreskrifter i ett stiftelseförordnande. Det är endast styrelsen eller förvaltaren som kan ansöka om permutation hos Kammarkollegiet. Styrelsen eller förvaltaren måste tidigare ha fattat ett beslut om att ändra, upphäva eller i särskilt fall åsidosätta föreskriften i fråga, vilket ska ha dokumenterats i ett protokoll. En ansökan ska vara klart utformad. Det ska framgå vilka föreskrifter ansökan avser. Enligt lagen ska varje föreskrift prövas för sig. Det ska därför anges om en föreskrift begärs upphävd. Om en föreskrift begärs ändrad ska den nya beslutade lydelsen framgå. För varje ändring m.m. krävs att skäl anges. Till ansökan ska dessutom alltid bifogas kopia av stiftelseförordnandet och eventuella tidigare permutationsbeslut. Protokollet med beslut om ändring ska biläggas ansökan. På Kammarkollegiets hemsida <www.kammarkollegiet.se> finns PM om permutation av stiftelser samt ansökningsblankett. Av dessa framgår vilka handlingar i övrigt som bör inges.

När en stiftelse ansöker om permutation ska en ansökningsavgift betalas. Ansökningsavgiften är i dag 7 400 kr. Avser ansökan en stiftelse vars tillgångar under de tre föregående åren understigit ett basbelopp är avgiften 2 000 kr.

Formell prövning

När Kammarkollegiet prövar en ansökan om permutation sker detta i flera led. Först kontrolleras formalia dvs. att ansökningsavgiften betalts in, att stiftelseförordnandet givits in, att det är rätt sökande, att beslut fattats av behörig och att det går att utläsa vad som yrkas. Kammarkollegiet bereder alltid den sökande tillfälle att komplettera sådana brister. Tillsynsmyndigheten kan förordna styrelseledamöter så att en stiftelse får en behörig beslutför styrelse eller ny förvaltare. Vidare prövar kollegiet om något av yrkandena ryms under kollegiets kompetens, dvs. att det är kollegiet som enligt lagen ska pröva ansökan. Om formalia inte är uppfylld avvisar kollegiet ansökan.

Skäl för permutation

Därefter gör kollegiet en materiell prövning. Kollegiet prövar om det finns skäl för ansökan. Prövningen sker för var och en av de föreskrifter som ansökan omfattar. Enligt huvudregeln krävs för att ändra ändamålet, att det har skett sådana ändrade förhållanden efter det att stiftelsen har bildats att ändamålet helt eller delvis inte längre kan följas eller har blivit uppenbart onyttigt eller uppenbart strider mot stiftarens avsikter. Andra särskilda skäl kan inte åberopas för att ändra ändamålet. En stiftelses föreskrifter kan inte ändras enbart av den orsaken att styrelsen vill modernisera språket eller tycker att formuleringarna är dåliga. De kan inte heller ändras därför att styrelsen eller förvaltaren tycker att föreskrifterna är svåra att tolka. Det måste finnas fog för en ändring. Det innebär att om en stiftelse har stadgar ska dessa inte skrivas om utan endast ändras i de delar där det finns skäl för ändring. För stiftelser som inte har stadgar ska det inte skrivas stadgar utan endast ändras i relevanta delar. De ursprungliga stiftelseförordnandet kommer att gälla även i fortsättningen i de delar som inte permuterats.

När det gäller ändring av ändamålet är praxis restriktiv. Ändamålet är grunden för stiftelsebildningen. Det räcker inte att sökanden tycker att ett annat ändamål är mer behjärtansvärt eller förnuftigare för att få tillstånd att ändra. Det räcker inte heller som skäl att stiftaren ångrar sig och vill precisera eller inskränka ändamålet. Det är stiftarens vilja vid donationstillfället som utgör grunden för stiftelsebildningen. Ändamålet får inte heller ändras för att profilera stiftelsen genom att lägga till bestämmelser om att stiftelsen är självständig, politiskt obunden eller dylikt. För att få ändra ändamålet krävs att det har skett ändrade förhållanden i omvärlden eller som hänför sig till stiftelsen själv och som stiftaren eller stiftelsens styrelse eller förvaltare inte kan råda över.

Med ändamålet avses en fullständig ändamålsbestämning, dvs. alla föreskrifter som rör stiftelsens syfte, verksamhetsföremål och destinatärkrets. Med syftet avses föreskrifter som anger inom vilket område en stiftelse ska verka eller vad den ska verka för, t.ex. vetenskaplig forskning eller att driva ett sjukhus. Med verksamhetsföremål avses alla föreskrifter som bestämmer på vilket sätt stiftelsens syfte ska uppnås, t.ex. att en viss procentsats av den årliga avkastningen ska delas ut som kontanta bidrag, att grundkapitalet aldrig får rubbas, att verksamheten ska bedrivas i viss fastighet, att stipendier om ett visst belopp ska delas ut årligen. Med destinatärkrets avses föreskrifter som anger vilka krav som måste uppfyllas för att få bidrag eller andra förmåner från stiftelsen, t.ex. vara bosatt på viss ort, behövande, äldre, elev i en viss skola.

För att få ändra respektive upphäva en föreskrift som rör ändamålet måste styrelsen eller förvaltaren visa eller göra det troligt att förhållandena har ändrats så mycket att det ursprungliga ändamålet helt eller delvis inte kan uppfyllas. Det räcker inte enbart att påstå att det är svårt att hitta destinatärer utan sökanden måste ange vilka ansträngningar som gjorts för att dela ut medel till ändamålet. Många sökanden begär att begreppet behövande ska ändras eftersom samhället numera står för sådana kostnader. Detta brukar inte medges. Samhället står enligt lag för en viss miniminivå. Donator har troligen avsett att gynna de som har det sämst i samhället. Begreppet behövande bör därför tolkas mot bakgrund av samhällsutvecklingen och varje tids ekonomiska förhållanden. En föreskrift om utdelning till behövande bör därför tolkas som bidrag utöver vad det allmänna har en skyldighet att utge enligt lag, dvs. ”grädden på moset”.

Ibland behöver föreskrifterna som rör ändamålet ändras eller upphävas för att en stiftelse ska kunna upplösas. Med hänsyn till att ränteläget varit lågt under senare år har många mindre stiftelser haft svårigheter att få stiftelsens avkastning att räcka till någonting utöver de administrativa kostnaderna. Under sådana förhållanden kan ansökan innebära att stiftelsen begär att få ändra eller upphäva föreskrifter som rör stiftelsens verksamhetsföremål. I sådana fall begärs att en föreskrift som innebär att kapitalet aldrig får rubbas får upphävas och att en föreskrift som innebär att endast den årliga avkastningen får utdelas ändras till att både kapital och avkastning eller stiftelsens medel får utdelas. En stiftelse anses ha upphört när den saknar tillgångar och skulder.

Om en stiftare har överlämnat en fastighet som ska utgöra stiftelsens syfte eller verksamhetsföremål får den inte säljas utan tillstånd från Kammarkollegiet. Skäl för permutation kan vara att den fastighet i vilken verksamheten bedrivs inte längre uppfyller det krav som i dag ställs på verksamheten, t.ex. ett ålderdomshem, eller att fastigheten är i stort behov av renovering men att det saknas medel till detta. Om det huvudsakliga ändamålet med stiftelsen är att bevara en viss fastighet, t.ex. en kulturbyggnad eller stiftarens hem krävs naturligtvis mycket starka skäl för att få ett sådant tillstånd. Det räcker inte med att ange att egendomen är olönsam eller att stiftelsen kan erhålla bättre avkastning med annan placering.

Vid ändring eller upphävande av andra föreskrifter än ändamålet kan permutationsgrunden ”annat särskilt skäl” användas. Dessa kan ändras på grund av att de inte kan tillämpas längre eller har blivit olämpliga, opraktiska eller kostsamma. Om förvaltningsföreskriften varit väsentlig för donatorn krävs på samma sätt som för ändring av ändamålet, att det ska ha skett ändrade förhållanden som utgör permutationsskäl. Exempel på sådana föreskrifter är; att stiftaren angett vilka organisationer som ska utse styrelseledamöter eller vilka kvalifikationer som ska gälla för dessa, att stiftaren angett att förmögenheten ska vara placerad i en viss fastighet eller i vissa aktier.

Kammarkollegiets prövning

När Kammarkollegiet anser att det finns skäl för ansökan prövar kollegiet därefter innehållet i den föreslagna nya lydelsen av föreskriften. Kammarkollegiet kan inte i beslutet ändra den begärda lydelsen utan enbart medge eller avslå ansökan i den delen. Det innebär att Kammarkollegiet kan anse att det finns skäl att ändra en föreskrift men ändå avslå ansökan på grund av hur den nya lydelsen är formulerad. Detta sker i princip inte utan att handläggaren har försökt att förmå sökanden att ändra lydelsen, men att sökanden har vidhållit sin ansökan.

Om ansökan avser ändring av en föreskrift som rör ändamålet ska styrelsen eller förvaltaren vid bestämmande av den nya lydelsen så långt som möjligt beakta vad som antas kan ha varit stiftarens avsikt med förordnandet, dvs. det nya ändamålet ska så nära som möjligt motsvara det ursprungliga. Kammarkollegiet måste därför pröva om den nya föreskriften bäst kan antas överensstämma med vad stiftaren avsåg när han bildade stiftelsen. Kollegiet brukar inte medge att en föreskrift ändras språkligt och innehållsmässigt mer än vad som är nödvändigt. En grundregel är att en stiftelse som har ett socialt ändamål eller skoländamål ska bibehålla dessa. Är ändamålet att ge stöd till enskilda personer får det inte utvidgas till att ge stöd till forskning eller organisationer. En stiftelse som är avsedd för patienter vid ett sjukhus kan således inte få till ändamål att stödja sjukhusets verksamhet utan ska även efter beslutet gynna patienterna. Om en stiftelse har haft till ändamål att äga en fastighet som stiftelsen vill sälja så måste den nya föreskriften också innebära att förmögenheten även i fortsättningen förvaltas varaktigt, t.ex. att endast avkastningen används.

När det gäller ändring av en förvaltningsföreskrift prövar kollegiet bl.a. att den nya föreskriften inte innebär att stiftelsens ändamål ändras indirekt eller att ändringen på annat sätt strider mot stiftarens intentioner. Vidare prövas att den inte heller strider mot någon tvingande bestämmelse i stiftelselagen, bokföringslagen eller årsredovisningslagen. Om den föreslagna bestämmelsen strider mot tvingande bestämmelser i dessa lagar avslås alltid ansökan.

Kammarkollegiets beslut kan överklagas till regeringen inom tre veckor efter det att den klagande fått del av beslutet.

Jur. kand. Eva Birath är kanslichef på Stiftelsen för insamlingskontroll. Tidigare arbetade hon vid Kammarkollegiet bl.a. med frågor rörande permutation av stiftelser.