Göran Abrahamsson. Auktoriserad revisor och verksam sedan 25 år tillbaka på EY i Stockholm, där han är ansvarig för redovisningsspecialisterna. Han arbetar främst med stora företag och för närvarande upptar företagens konvertering till K-regelverken en stor del av hans tid. Här delar han med sig av sin syn på det viktiga valet mellan K2 och K3.

När måste företagen senast ha valt mellan K2 och K3?

– Till nyår 2014 bör alla ha valt. I princip kan man dra på det till våren 2015, men räkenskapsåret 2014 måste redovisas enligt det nya regelverket, så den som inte väljer regelverk innan årsskiftet måste hantera båda löpande. För vissa poster behövs jämförelsedata vilket innebär att man kan bli tvungen att räkna om hela 2013 års redovisning – de framsynta använder sig av parallella system redan i år.

Vilken attityd har företagen inför omställningen?

– De flesta är positiva till att ha fått ett komplett regelverk i stället för det lapptäcke som vi hade innan. Med K3 och K2 har vi två kompletta regelverk som båda baseras på årsredovisningslagen (ÅRL), K3 som är mer avancerat men också mer flexibelt och K2 som är förenklat.

På vilket sätt är K2 enklare?

– Skillnaden är att K2 tillåter en förenklad tillämpning av ÅRL. Men förenkling är ett förrädiskt begrepp. Jag brukar fråga deltagarna på mina kurser om de är för eller emot förenkling. Alla är för. ”Vet ni vad förenkling innebär?”, frågar jag då. ”Jo, att man begränsar era alternativ.” Som jag ser det innebär förenkling förbud mot alternativ.

Du verkar vara skeptisk till K2, men de flesta företag finns i den kategorin:

– Jag är färgad av att jag jobbar med stora företag. Men för många företag är K2 ett fullgott alternativ. K2 är en administrativ lättnad för företagen, men jag tror att många K2-företag ändå kommer behöva anlita en redovisningskonsult. Med de nya gränsvärdena för mindre företag kan 97 procent av alla företag välja K2. Jag anser dock att antalet som kan välja K2 är betydligt fler än antalet som bör göra det.

Varför då?

– Som jag sa innebär förenkling att man har färre alternativ. Det kan i sin tur innebära en risk för att företaget ”växer ur” sitt regelverk. Företag som planerar att växa eller att utveckla sin verksamhet genom exempelvis investeringar i forskning och utveckling bör välja K3 redan nu.

Beskriv ett typiskt K2-företag:

– Det är ett företag med enklare verksamhet och få intressenter. De kallas ibland för försörjningsföretag och kännetecknas av att grundare, ägare och vd ofta är samma person. De har ett fåtal anställda och återfinns i branscher som exempelvis hantverk, handel eller restaurang.

Vilka företag bör välja K3?

– Utöver de tre procenten som måste välja K3, rekommenderar jag K3 även till mindre företag om de tror att de kommer att växa. Andra faktorer som talar för K3 är om företaget har en bred intressentkrets, om det har kostnader för forskning och utveckling eller vill värdera finansiella instrument till verkligt värde.

När kan valet mellan K2 och K3 vara svårt?

– Om man till exempel har ett nystartat teknikföretag kan det vara svårt att välja rätt regelverk. Företaget är fortfarande litet och faller inom gränsvärdena för K2, men chansen finns också att det växer snabbt och förmodligen kommer det att ha kostnader för forskning och utveckling, vilket är förmånligare att redovisa i K3.

Vad finns det för fallgropar med K2 respektive K3?

– De företag som äger en fastighet har anledning att tänka en extra gång. K3 ställer nämligen krav på så kallad komponentavskrivning, det vill säga olika avskrivningstider för olika delar av fastigheten. Komponentavskrivningen har varit den enskilt största debattfrågan i samband med K-projektet. Fastighetsbranschen har varit mycket kritisk eftersom komponentavskrivning innebär en ökad administrativ börda. Så för företag med fastigheter som står och väger mellan K2 och K3, talar det för att fler kommer att välja K2. Exempelvis kommer nog många bostadsrättsföreningar att välja K2. Men risken är att dessa företag i stället missar annat som är bra med K3.

Påverkar valet av regelverk resultatet?

– Ja, om det exempelvis finns egenupparbetade immateriella tillgångar redovisas detta olika i K2 och K3. I K2 är egenupparbetade immateriella tillgångar en kostnad, medan det i K3 är en tillgång, om vissa villkor är uppfyllda. Möjligheten i K3 att värdera finansiella instrument till verkligt värde eller att redovisa uppskjuten skatt är andra faktorer som påverkar balans- och resultaträkningen.

Ett företag som har tillverkning och ett varulager får enligt K2 inte ta upp indirekta kostnader i sitt lagervärde, så tillverkningsföretag med betydande lager bör välja K3.

Hur svårt är det att byta mellan regelverken?

– Det är alltid tillåtet att byta till K3. Däremot får man bara byta till K2 en gång. Därefter behövs särskilda skäl, som att verksamheten ändrat karaktär. Skatteskäl kan aldrig vara ett särskilt skäl. Men även om man får byta är det viktigt att välja rätt från början. Eftersom det rör sig om helt olika regelverk kan det rent administrativt vara krångligt att byta.

Vad händer om ett företag inte väljer?

– Utgångspunkten för FAR är att alla företag ska välja. Valet är alltid företagarens, men revisorn eller redovisningskonsulten ska vägleda sin kund. Detta kan bli ett problem för alla de företag som har valt bort revisorn och kanske inte ersatt denna med en auktoriserad redovisningskonsult.

Vem tjänar på övergången?

– K-projektet syftar till förenkling och minskade kostnader, men jag tror inte att K2-företagen kan räkna med en väsentlig prislättnad. För stora koncerner med 30–100 företag kostar konverteringen miljonbelopp. På längre sikt kommer hela samhället att bli vinnare då vi får ett mer robust regelverk och bättre kvalité på företagens redovisning.

Rakel Lennartsson

Fakta:

K-projektet

K-projektet delar in de svenska företagen i fyra kategorier baserade på storlek. K4-företagen, i princip börsbolagen, måste följa den internationella standarden IFRS. K3-företagen ska följa Bokföringsnämndens allmänna råd BFNAR 2012:1, medan K2-företagen kan välja ett förenklat årsredovisningsramverk enligt BFNAR 2008:1 och BFNAR 2009:1. För att räknas som mindre bolag (K2) måste företaget uppfylla minst två av tre gränsvärden:

  • Mindre än 80 miljoner i omsättning.

  • Mindre än 40 miljoner i balansomslutning.

  • Mindre än 50 anställda.

Fakta:

97 procent av alla svenska företag kan välja K2.