Replik: Missförstånd att FI skulle ägna sig åt normgivning

I sin debattartikel påpekar Sofia Bildstein-Hagberg och Claes Norberg helt riktigt att FI saknar bemyndigande att utfärda normer inom APM-riktlinjernas tillämpningsområde. Meddelandet om att riktlinjerna ska tillämpas i FI:s tillsyn ska heller inte ses som ett uttalande som innebär någon normgivning. Riktlinjerna har utfärdats av Esma med stöd av Esma-förordningen, som är direkt tillämplig i Sverige. Enligt förordningen har FI en skyldighet att underrätta Esma om FI kommer att följa de riktlinjer som Esma har utfärdat. För att informera de företag som berörs av APM-riktlinjerna om ställningstagandet, valde FI att också publicera ett meddelande på sin webbplats.

Både Esma och de andra europeiska tillsynsmyndigheterna, Europeiska bankmyndigheten (Eba) och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) kan utfärda riktlinjer. Enligt FI:s uppfattning kan sådana riktlinjer jämställas med svenska allmänna råd. Artikelförfattarna skriver att det är oklart om denna slutsats även omfattar sådana riktlinjer som riktar sig till andra än finansiella institut, men FI:s ställningstagande handlar om riktlinjernas rättsliga betydelse, oavsett vem de är riktade till. Vem som kan vara skyldig att följa de olika riktlinjerna framgår av de förordningar som styr de europeiska tillsynsmyndigheterna. Förutom till behöriga myndigheter kan riktlinjer från Esma riktas till finansmarknadsaktörer, medan Eba och Eiopa kan utfärda riktlinjer riktade till finansinstitut. Enligt förordningarna – som är direkt tillämpliga i Sverige oberoende av FI:s ställningstaganden – ska den som riktlinjerna riktar sig till söka följa dem med alla tillgängliga medel.”

Det skriver Marie Jesperson, chef för avdelningen Kapitalmarknadsrätt på Finansinspektionen (FI) i en replik. Läs mer på tidningenbalans.se/debatt

Replik: Samverkan avgörande för revision av stiftelser

När det gäller RN genomför vi redan i dag tillsyn över stiftelserevisioner bland annat genom den disciplinära verksamheten. Vi har även möjlighet att, utan indikationer på brister i en enskild revision, på eget initiativ öppna ett ärende inom ramen för den så kallade systematiska uppsökande tillsyn (SUT), i de fall vi uppmärksammar allvarligare mer frekvent förekommande problemindikationer.

Det finns vidare händelser i omvärlden som ger anledning för RN och andra aktörer att ytterligare stärka revisionen och tillsynen av stiftelser framgent. Ökade risker för penningtvätt och finansiering av terrorism är exempel.

Detta är dock en verksamhet som inte riktar sig mot de stiftelser som Jesper Fagerberg tar upp, nämligen sådana grundade av staten eller kommuner. Vårt gemensamma ansvar är i stället en konskevens av den svenska anpassningen till innehållet i EU:s nya penningtvättsdirektiv. Riksdagen väntas fatta beslut om en ny penningtvättslag under 2017. I den nationella strategin mot penningtvätt och finansiering av terrorism lyfts insamlingsverksamhet fram som ett särskilt riskområde. Insamlingsverksamhet bedrivs i dagsläget främst av stiftelser och ideella föreningar. Dessa organisationer riskerar att vara särskilt sårbara eftersom de oftast är kontaktintensiva och dessutom avsedda att åtnjuta allmänhetens förtroende.”

Det skriver Per Johansson, myndighetschef på Revisorsnämnden (RN) i en replik på Jesper Fagerberg. Läs mer på tidningenbalans.se/debatt