Nu börjar generation Z:s resa inom rådgivning, revison och redovisning. Vad lockar de unga talangerna till branschen och vad kan få dem att stanna? Balans har träffat sex zoomers och sökt svaren som kan avgöra byråernas framtid.
Alldeles nyss, för bara några månader eller något år sen, hängde de sex personer som Balans träffat för det här reportaget på nationspubar i Luleå och Lund och pluggade inför tentor i Uppsala och Linköping. Nu har de sina arbetsplatser på några av Stockholms finaste kontor. Vi kallar dem zoomers, de är födda 1997 eller senare, och tillhör den så kallade generation Z, en generation som branschen lägger stora resurser på att lära känna och rekrytera talanger från. Byråernas intresse är lätt att förstå. Vi lever i en tid av stora förändringar, för branschen och för världen, och vem kommer att spela nyckelrollen om inte den ambitiösa, teknikorienterade och värderingsstyrda generationen Z?
1: Diana och teamkänslan
I den första scenen av kortfilmen ”Auditors of The Future” sitter en ensam kostymklädd person bland sunkiga pärmar vid ett illa upplyst skrivbord. Huvudrollen i den av EY producerade rekryteringsfilmen spelas inte av någon inhyrd skådespelare utan av Diana Araf, Audit Associate inom Emerging Markets. Balans intervjuar henne i ett kubformat mötesrum på byråns nya kontor på Hamngatan i Stockholm. Apropå nidbilden från filmen av revisorn som pärmberoende, ensam och grå säger Diana Araf att den har väldigt lite med verkligheten på hennes egen arbetsplats att göra.
– Det många inte förstår om vårt yrke är hur otroligt stor del av arbetet som vi utför i team, säger Diana Araf.
Under hennes första år på byrån har teamkänslan och teamarbetet genomsyrat det mesta. Hon har varit på flera utbildningar tillsammans med andra nyanställda, men en minst lika viktig del av inlärningen har skett i skarpt läge i samspel med kollegorna.
– På revisionsuppdragen jobbar vi alltid i team, och som ny får du möjlighet att jobba med många olika seniora personer som har mycket mer erfarenhet än du själv. Din inlärningskurva blir väldigt brant. Jag lärde mig mer på de första sex månaderna på EY än under tre år på universitet, säger Diana Araf.
Att jobba med Emerging Markets innebär uppdrag för mindre ägarledda bolag, vilket passar Diana Araf utmärkt.
– Det är kul med ägarledda bolag för det blir väldigt hands-on, jag får åka ut och diskutera med kunderna, och kan följa med på deras tillväxtresa, säger Diana Araf.
I kontakten med kunderna är det återigen teamet som är tryggheten, som hon vet att hon kan luta sig mot, om någon oklarhet eller svårighet skulle uppstå.
– Jag har insett att jag hellre har en knepig kund än ett knepigt team. För så länge teamet är bra så kan vi alltid reda ut eventuella problem tillsammans.
Diana Araf har också fått möjlighet att bygga upp sitt eget team. Efter att först ha varit studentansvarig för EY gentemot Uppsala universitet, blev hon för ett halvår sedan utsedd till nationellt ansvarig inom EY:s Student Relations Team. Uppdraget innebär strategiskt ansvar och samordning av cirka 50 personer som anordnar rekryteringsevent och arbetsmarknadsmässor i samråd med studentföreningar.
– Målet är att bygga relationer med studentkårerna och studenter runt om i landet. För mig innebär rollen ett fantastiskt tillfälle att växa med det ansvar och den frihet som EY ger mig. Det är också smart av EY att använda mig och andra yngre medarbetare som nyligen pluggat, vi är juniora inom revision men experter på studentlivet.
2: Philips förväntningar
De zoomers vi träffar har vitt skilda bakgrunder och ingångar till branschen. Diana Araf kom till Sverige som 4-åring från Irak och hennes släkt domineras av politiker och konstnärer.
För skåningen Philip Persson var steget till konsultbranschen kortare. Hans mamma arbetade på Arthur Andersen vars svenska gren gick samman med Deloitte i början av 2000-talet. Sedan några månader är han själv anställd inom Business Process Solutions (BPS) på Deloitte. Balans träffar honom på huvudkontoret i kvarteret Taktäckaren på Rehnsgatan i Stockholm, en viktig del av svensk industrihistoria där LM Ericsson hade kontor och fabrik fram till slutet av 1930-talet. I ett avlångt mötesrum pratar vi om de rapporter som bland andra EY, Deloitte, KPMG och PwC gör för att försöka förstå sig på generation Z. Rapporter som ger vid handen att zoomers är ambitiösa men också stressade, inte minst i sitt förhållande till arbetslivet. Philip nickar och håller med.
– Min erfarenhet är att många i min generation har prestationsångest och jämför sig med andra hela tiden. Känslan är att man alltid ska vara bäst i klassen, säger Philip Persson.
Hur är det i så fall att tillbringa arbetsdagarna omgiven av högpresterande konsulter, i en miljö där ens egna prestationer ständigt mäts och utvärderas? Philip Persson erkänner att han kände en viss nervositet inför starten på Deloitte.
– Jag trodde att det skulle vara ett hårt klimat, att jag skulle behöva vassa armbågar för att ta mig fram, och att jag skulle behöva kämpa för att prestera inför min chef... men så är det faktiskt inte alls, säger Philip Persson.
Han prisar umgänget med kollegorna på kontoret. De går på hockey och stand-up, spelar bowling och minigolf, och samlas varje fredagseftermiddag på den lokala puben Sue Ellen. Men viktigast av allt är stämningen: att de bryr sig om varandra. Som exempel berättar han om en likaledes nyanställd kollega som under en längre tid hade varit unassigned, alltså utan uppdrag.
– Min kollega blev ratad på grund av yttre faktorer som han inte kunde påverka. Han hade en väldig otur helt enkelt. Men när han till slut fick ett uppdrag, då var det som en seger för hela kontoret. Alla var jätteglada och ville fira honom. Så mitt i all ambition och vilja att prestera finns det en extremt stor värme.
3. Linnea och hållbarheten
I surveys och rapporter hävdas att generation Z är en värderingsstyrd generation som sätter omsorgen om planeten före pengar och profit. Det värderingsstyrda borde spela väl med branschens allt starkare fokus på hållbarhet.
I Bonnierhuset på Torsgatan i Vasastan träffar vi Linnea Sjölin. Hon är sedan sex månader anställd som Sustainability Consultant. För henne gick vägen till nionde våningen i Bonnierhuset via studier till civilekonom på Luleå tekniska universitet och därefter en trainee-tjänst på PwC. Under perioden som trainee fick hon prova på flera olika områden, varav hållbarhet kändes i särklass mest intressant.
– Jag fick upp ögonen för att branschen kan spela en viktig roll och göra något bra för världen. Vi som jobbar med revision och rådgivning har en unik position för att hjälpa och påverka våra kunder att växa på ett hållbart sätt, säger Linnea Sjölin.
I juni startade PwC en helt ny avdelning där Linnea Sjölin ingår. Avdelningen heter ESG: Environmental, Social and Governance, och består av cirka 70 personer, varav många är experter inom olika delar av hållbarhet. Linnea Sjölins roll är bland annat att granska hållbarhetsrapporter och komma med råd om vad kunderna behöver göra för att följa rådande lagstiftning.
– Det roligaste är analysdelen och att förstå kunden på djupet, att exempelvis förstå varför deras utsläpp har förändrats, och sedan tillsammans med teamet komma fram till vad vi ska föreslå kunden för åtgärder fram till nästa rapport, säger Linnea Sjölin.
Lagstiftningen kring hållbarhet skärps hela tiden. Intresset och medvetenheten bland kunder och investerare blir allt större. PwC har startat en ny ESG-avdelning. Känner hon sig som en vinnare som valde hållbarhet?
– Ja, lite så, säger Linnea Sjölin med ett leende.
– Framför allt är jag exalterad över att få hålla på med det här området. Mitt team består av väldigt engagerade medarbetare som verkligen brinner för hållbarhet. Jag hoppas att vi kan göra skillnad.
4: Fridas viktiga prat
Som anställda på storbyrå får våra zoomers varje termin, eller mot slutet av varje år, ett betyg eller omdöme. Utifrån prestationerna bestämmer cheferna om det är dags att bli befordrad och ta nästa steg i storbyråernas väl etablerade karriärtrappa. Det finns ett outtalat snitt på ungefär hur lång tid det brukar ta från ett trappsteg till ett annat, men takten beror mycket på individen själv. Samtliga zoomers vi intervjuar är nöjda med karriärtrappan, bland annat för att den är tydlig och ger ett ömsesidigt ansvar mellan arbetstagare och arbetsgivare över karriärutvecklingen. Ett par av dem framhåller att det kan kännas hårt att få betyg, en svart siffra på ett vitt papper, över hur duktig man varit på jobbet. Men det finns saker, eller snarare människor, i byråernas system som verkar kompensera för det hårda och fyrkantiga, nämligen de mentorer, handledare, coacher och performance managers som våra zoomers har kontinuerliga möten med.
I kontorshuset Klara C på Vasagatan, liksom Bonnierhuset en tidig funkisbyggnad ritad av Ivar Tengbom, träffar vi Frida Dalvik, sedan ett år tillbaka Audit Associate på KPMG. I likhet med flera andra av våra zoomers bestämde hon sig för vilken byrå hon ville satsa på redan under studietiden. Eftersom KPMG var huvudsamarbetspartner till Frida Dalviks studentförening i Uppsala fick hon gott om tillfällen att lära känna företaget på olika mässor och events.
– Mitt val avgjordes till stor del av de personer som var ute och representerade KPMG. Personerna jag träffade visade ett genuint intresse för mig och mina frågor, och det kändes som att de var där för att de ville det, säger Frida Dalvik.
Efter ett år som anställd är hon nöjd med sin research och sitt val. Den positiva och öppna attityden hon mötte på mässorna lever och frodas även på kontoret.
– Min känsla är att alla får vara sig själva och att det finns utrymme för olika typer av individer, annars skulle jag inte trivas, säger Frida Dalvik.
Nästan varje vecka har hon möte med sin PM, Performance Manager. Då kan hon ta upp tankar och känslor inför jobbet eller bara snacka lite om den kommande helgen.
– Min PM är som en mentor, hon har jobbat några år längre än jag, och kan svara på alla möjliga frågor. Hon tar reda på hur jag mår, om något känns svårt eller om jag har för hög arbetsbelastning. Hon kommer också med förslag på hur jag kan uppnå mina mål och stöttar mig i min karriärutveckling. Vi har fått en nära kontakt och med henne kan jag prata om det mesta.
5: Idas goda råd
Aspia har också sitt huvudkontor i Bonnierhuset. Här stämmer vi träff med redovisningskonsulten Ida Örnqvist. I mötesrummet Rossini kommer vi in på den stora förändring som branschen går igenom. Om resan från manuell inmatning till automatiserade flöden sägs ofta att den frigör tid. Från sin vardag vet Ida Örnqvist också vilken utmaning den faktiskt innebär.
– I dag behöver vi bara lägga hälften så mycket tid på bokföring som tidigare, vilket frigör tid att skapa andra värden åt kunderna. Men alla kunder vill inte ha rådgivning, och då blir det bara en lägre kostnad för kunden, säger Ida Örnqvist.
Hon är den av våra zoomers som jobbat längst i branschen. Efter gymnasiet fick hon jobb på PwC som gymnasieekonom. Senare tog hon tjänstledigt för att plugga ekonomi på Handelshögskolan i Göteborg. Sedan sommaren 2021 jobbar hon på Aspias huvudkontor och ingår i cirka 30 olika team som jobbar med redovisning för företag med omsättning upp till 120 miljoner kronor. Vad motiverade henne att välja redovisning? För Ida Örnqvist handlar det om tjusningen med siffror och problemlösning, som i förlängningen kan leda till rådgivning.
– Det finns så mycket man kan utläsa av ett företags siffror. Det är spännande att hitta saker som sticker ut eller inte stämmer och försöka gå till botten med vad de beror på. Ibland kan jag och mitt team upptäcka saker som tyder på att kunden borde jobba på ett annat sätt eller med en annan inriktning. Då kan jag också börja ge råd. Och ju mer jag utvecklas i min yrkesroll desto bättre råd kommer jag att kunna ge.
6: Erik och framtiden
En sak som förenar våra zoomers är övertygelsen om att erfarenheterna de skaffar sig i branschen kommer att ge dem stora möjligheter i framtiden. För Erik Bengtsson, Junior Associate på Grant Thornton, framstod valet att jobba med revision på en större byrå som det mest intressanta alternativet av flera skäl.
– För mig kändes det här som ett tryggt och bra första steg i karriären. Jag tror också att den som jobbat med revision blir attraktiv ganska brett på arbetsmarknaden, säger Erik Bengtsson.
Balans träffar honom på Grant Thorntons huvudkontor på Kungsgatan i Stockholm, ännu ett stiligt kontorshus, i detta fall från 1920-talet. I mötesrummet på bottenvåningen i anslutning till en stor lounge, resonerar vi om revision som en bra grund att stå på. För branschen finns en ödesfråga inbäddad i resonemanget. Är perioden inom revision på byrå en språngbräda till något annat? Erik Bengtsson får något frågande i blicken. Han har bara varit anställd i tre månader, en tid som till stor del ägnats åt utbildning och att sätta sig in i jobbet, och nu ska han alltså ta ställning till hur länge han blir kvar?
– Frågan är lite tidigt ställd. Men vi är en stor organisation och det finns stora möjligheter att till exempel jobba utomlands eller specialisera sig och bli expert inom något område. Min bild just nu är att karriärvägarna in-house är så pass spännande att motivationen att söka sig utåt är ganska liten, säger Erik Bengtsson.
Vi drar av klistermärket med besökarnamn från jackan och lämnar byråkontoren för den här gången. Det Erik Bengtsson säger om framtida yrkesval känns representativt för hela gruppen. Även om vissa har större lust att spekulera om framtiden än andra. Ida Örnqvist kan se sig själv på samma jobb, till och med så länge som 20 år, medan Diana Araf menar att överdrivet långtgående framtidsplaner riskerar att stänga dörrar. Den mest kärnfulla repliken står Frida Dalvik för:
– Är det inte kul, så får det vara.
Dan Håfström