Att utföra revision av ett företags räkenskaper och förvaltning har en lång tradition i Sverige – trots att revision inte blev reglerat i lag förrän i slutet av 1800-talet. Den första kända revisionsberättelsen är från år 1652.
Mycket har hänt med revisionsberättelsens utformning sedan 1600-talet. Genom historien går det att se en utveckling från att revisionsberättelsen kunde innehålla en betydande mängd företagsspecifik information – till att i dag i hög grad bestå av standardiserad text.
Men flera aspekter av de äldre revisionsberättelserna är igenkännbara än i dag. 1652 uttalar sig revisorerna om hur Norrländska Tjäruhandelskompaniets företagsledning har skött förvaltningen och böckerna korrekt, och ger företagsledningen ansvarsfrihet:
”Directorerne medh dem som wederbör hermedh för alt widhare åtall eller klander på något sätt så wäll af oss som sampteligee participanterne wela frijkenna och berfrija hafwa.”
Texten är ett exempel på tidig förvaltningsrevision och revision av räkenskaper. Studier av revisionsberättelser från och med andra halvan av 1700-talet visar hur revisorerna även kunde vara rätt så vassa i sina uttalanden. Före 1895 var det inte lagstadgat att revision av aktiebolag skulle ske. I stället var det reglerat i bolagsordningar och företagsstadgar, men trots detta redan en etablerad praxis.
1895 års aktiebolagslag stadgade att varje aktiebolag skulle ha en revisor som årligen skulle lämna ett utlåtande efter granskningen. Det infördes även en skadeståndsreglering som innebar att revisorerna hölls ansvariga om de misskött sitt uppdrag och till exempel låtit bli att göra anmärkningar mot företaget.
Kort efter lagens ikraftträdande kom en vägledning från Svenska Revisorsamfundet om hur en revisionsberättelse kunde se ut. Den förordade att en revisionsberättelse bland annat skulle innehålla information om att revisorerna granskat styrelsens förvaltning, räkenskaperna och vilka grundböcker som granskats. Den skulle även innehålla sammanställningar av inkomster och utgifter. Vägledningen följdes dock inte i någon större utsträckning.
Mellan 1890–1940 minskade revisionsberättelserna i omfång och texterna blev kortare. De innehöll fortfarande en del företagsspecifik information men i samband med skadeståndsreglering blev de genomgående mindre ifrågasättande. Förekomsten av numerisk företagsspecifik information, till exempel resultaträkningar och balansräkningar, blev alltmer ovanlig. Däremot kunde de innehålla vissa värderande uttalanden. Ett exempel är revisionsberättelsen för Aktiebolagets Nymans verkstäder för år 1922, i vilken revisorerna kommenterar bolagets förlust:
”Enär vi kunnat konstatera, att förlusten å verksamheten under året uppkommit till följd av dels det starka prisfallet å såväl råvaror som färdigfabrikat, dels den på de försämrade konjunkturerna beroende tillbakagången i omsättningen av bolagets produkter, och då vi vidare kunna vitsorda, att styrelsen vid förvaltningen av bolagets angelägenheter på ett förtjänstfullt sätt fullgjort sitt uppdrag, hemställa vi, att bolagsstämman måtte bevilja styrelsen full ansvarsfrihet för arbetsåret 1920–1921.”
I samband med 1944 års aktiebolagslag skedde en stor förändring i regleringen av revisionsberättelserna. Den nya lagen specificerade vad en revisionsberättelse skulle innehålla, till exempel ett uttalande om fastställande av balansräkningen och ansvarsfrihet för styrelseledamöterna. Revisionsberättelserna blev nu också offentliga dokument, då de i och med den nya lagen var tvungna att registreras hos Kungliga Patent- och registreringsverket. Lagens påverkan syns exempelvis i berättelsen för S:t Eriks Lervarufabriker. Den korta revisionsberättelsen från år 1912 avslutas med ett tillstyrkande av ansvarsfrihet för styrelsen:
”Slutligen få revisorerna tillstyrka full ansvarsfrihet för den tid revisionen omfattat.”
I revisionsberättelsen för samma företag år 1944 har informationen revisorerna lämnat anpassats till den nya lagen:
”På grund av vad vi vid revisionen iakttagit, tillstyrka vi, att bolagsstämman beslutar att fastställa den av styrelsen framlagda balansräkningen per den 31 december 1944
att bevilja styrelsen ansvarsfrihet för förvaltningen för den tid revisionen omfattar, samt
att vinsten disponera vinsten i enlighet med styrelsen förslag.”
Mellan 1940-talet och 1970-talet gick utvecklingen mot att revisionsberättelserna blev mer och mer enhetliga. De blev också mindre värderande, även om flera revisorer under perioden fortfarande använde värderande formuleringar. Under 1940-talet försvann framställningar av resultaträkningar och balansräkningar ur berättelserna. Däremot förekom både hänvisningar till siffergranskningar och företagsspecifik numerisk information, som information om försäkringsbelopp och avsättningar. Och som i exemplet ovan tillkom fastställande av resultaträkningen och balansräkningen.
1975 kom ännu en ny aktiebolagslag och genom den blev regleringen av revisionsberättelser mindre detaljerad. Från denna tidpunkt och fram till 2010-talet publicerade FAR en rad nya mallar för hur revisionsberättelser kunde formuleras, som bland annat var anpassade till internationell standard och som tydliggjorde revisionsprocessens begränsningar. Under 1990-talet upphörde hänvisningar till siffergranskningar och företagsspecifik information. Även värderande uttalanden har med tiden försvunnit. Under perioden mellan 1970-talet och 2010-talet utgick de flesta revisorer utifrån FAR:s mallar för revisionsberättelser och därigenom är revisionsberättelserna från den tiden i mycket stor utsträckning standardiserade.
I samband med omarbetningen av den internationella revisionsstandarden ISA 700 och introduktionen av ISA 701 år 2015 introducerade FAR två nya mallar. Genom dessa skulle revisionsberättelserna vara anpassade till den typ av företag som granskades, utifrån de två olika typerna ”företag av allmänt intresse och ”övriga”. Revisionsberättelser för företag av allmänt intresse utmärker sig då de ska innehålla information om ”särskilt betydelsefulla områden”. Här ska områden som enligt revisorns professionella bedömning varit de mest betydelsefulla i revisionen av de finansiella rapporterna väljas ut från de områden som kommunicerats med revisionsutskottet och styrelsen.
Informationen utgår från företagsspecifik information och påminner påminner om den företagsspecifika information som inkluderades i revisionsberättelser före 1940-talet. Det kan till exempel handla om värderingar av goodwill. Utveckling mot att inkludera företagsspecifik information gäller inte för revisionsberättelserna för övriga företag, som alltjämt består av standardiserad text.
Även längden på revisionsberättelserna har förändrats. Mellan 1940-talet och 1970-talet bestod de ofta av ungefär 150 ord. I mitten av 2010-talet hade de växt till hela 2.400 ord för företag av allmänt intresse och 1.400 ord för övriga.
Johanna Junglert, Centrum för Näringslivshistoria