Enligt ordboken betyder ordet yrkesspråk ”språk som används (sinsemellan) av yrkesfolk”. Genom ett yrkesspråk kan kunskap inom en profession förmedlas, och samtidigt fungerar det också som en markör av vilka som ingår i professionen.
Spår av revisorers nuvarande yrkesspråk kan skönjas redan i den första kända revisionsberättelsen från 1652, för Norrländska Tjäruhandelskompaniet. I den ger nämligen de sex revisorerna företagsledningen ansvarsfrihet.
Kunskapen om revisorers yrkesspråk från 1600- och 1700-talen är i övrigt ganska knapp. Men studier av revisionsberättelser mellan det senare delen av 1600-talet och fram till den första halvan av 1700-talet visar att revisorerna på rätt kreativa sätt värderade företagsledningarnas arbete. Revisorn vid Surahammars bruk går till exempel i en revisionsberättelse hårt åt brukets inspektor:
”[…]varit så länge vid Sura, att Han fått Syra i hufvudet, efter han vårdslösar”.
Därefter har revisorn hänvisat till bibeln för att understryka sitt missnöje, han hänvisar till Jeremias kap. 50 vers 31–32:
”Si. Du stålte, jag will till dig, säger Herren Herren Zebaoth; ty din dag är kommen, dine hemsökningstid. Då skal den stålte störta och falla, så att ingen skall upprätta honom: Jag skall uptända hans städer med eld, den uptära skal alt det der omkring är”.
Men utvecklingen visar också hur ett yrkesspråk under samma tid började ta sin form; revisorerna uttalade sig om företagens förvaltning, räkenskaperna och ansvarsfrihet för företagsledningen.
I slutet av 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet blev revisorernas språk alltmer neutralt och formuleringar om tillstyrkanden och hänvisningar till siffergranskning och ansvarsfrihet uppträdde i ökad utsträckning i revisionsberättelserna. Ett exempel från tiden är en revisionsberättelse från 1889 av Söderköping telefonförening. I den är revisorerna dock inte helt neutrala och passar på att uttrycka sin tacksamhet för styrelsen:
”Förutom dessa anmärkningar äro böckerna förde med ordning och reda och få revisorerne till styrelsen framhäva sin tacksamhet för deras nit och omtanke för föreningen under det förflutne året samt tillstyrka full ansvarsfrihet.”
Med den nya aktiebolagslagen 1944 detaljreglerades vad som skulle ingå i en revisionsberättelse, så som uttalanden om balansräkningen. Detta medförde ett utvecklat yrkesspråk. Mellan 1970-talet och fram till 2010-talet gav FAR ut mallar för revisionsberättelser, och revisionsberättelserna från tiden vittnar om att dessa användes i stor utsträckning. Detta medförde en likformighet i språket och facktermerna som skulle beskriva revisorernas ansvar och arbete ökade.
Yrkesspråket är i ständig utveckling. Det märks till exempel i FAR:s mallar från 2016, som innehåller en del nya facktermer. Exempel på termer som tillkommit under senare år:
Professionellt omdöme
Intern kontroll
Fortsatt drift
Framtida händelser
God revisorssed i Sverige
Andra facktermer har försvunnit. Ett exempel är ordet siffergranskning som inte längre används. Även värderade formuleringar, som till exempel starka vitsord om företagsledningens förmågor och förtjänster, har försvunnit från revisorernas språkbruk.
Johanna Junglert, Centrum för Näringslivshistoria