Han jobbade som revisor i World Trade Center och kände att han höll på att bli amerikan. Men möjligheten att forska och undervisa i sin hemstad fick Jan Marton att lämna New York. 30 år senare stämmer vi möte på Handelshögskolan i Göteborg.
Vi blir stående i trapphuset på sjätte våningen i funkisdelen av Handelshögskolan i Göteborg. I en glasmonter finns många av de läromedel och forskningsarbeten som Jan Marton har publicerat genom åren. På omslaget till hans doktorsavhandling, Accounting and Stock Markets, finns en teckning på World Trade Center. I början av 1990-talet bodde han i New York, arbetade som revisor på Deloitte och hade sitt kontor på 94:e våningen i det ena av tvillingtornen.
– Det var en bra tid. Jag trivdes med arbetskulturen som var mycket frihet under ansvar. Och jag lärde känna många trevliga newyorkers, säger Jan Marton.
Det han minns mest av World Trade Center var hissarna (man var tvungen att byta hiss flera gånger och sammanlagt tog resan upp till kontoret cirka 5 minuter) och luftkonditioneringen.
– New York på sommarhalvåret kan ju vara väldigt varmt, men kontoret hade en så kraftig AC att man ofta var stel om fingrarna när man satt vid sin desk. Det måste ha gått åt stora mängder energi, men det bekymrade ingen på den tiden.
De flesta kunderna var större börsnoterade bolag. Nästan alla skulle ut med sina årsrapporter mellan januari och mars. Själv arbetade han med företag inom försäkring, sjukvård och bokförlag.
– Jag fick en väldigt bred orientering av olika typer av branscher. Eftersom bolagen i Amerika inte har någon redovisningsplikt så var årsrapporterna helt och hållet avsedda för investor relations. I början av året jobbade vi stenhårt medan det kunde vara betydligt lugnare sommar och höst.
När terroristattackerna skedde 11 september 2001 hade Deloitte lämnat byggnaden och Jan Marton var sedan länge tillbaka i Sverige.
– 9/11 påverkade mig ändå starkt. Ett av planen kraschade precis där mitt gamla kontor låg.
Det är en försiktigt solig förmiddag i mitten av augusti. Inne på Handelshögskolan råder ett bekant lugn, mättat med förväntan. Ännu en terminsstart står för dörren och snart ska institutionens trappor och korridorer fyllas av ungdomlig energi och tentaångest. Intervjun med Jan Marton får spontant formen av en rundvandring på skolan som blivit en stor del av hans liv. Först kom han hit som student i mitten av 1980-talet. På 1990-talet började han forska och undervisa. Snart fyller han 60. Hans engagemang tycks obrutet av fenomen som ålder och rutin. En stor del av samtalet, som inleds i den tillbyggda delen av Handels som skapades på 1990-talet, kommer att handla om mötet mellan den akademiska forskningen och den kommersiella branschen. Eller snarare frånvaron av ett sådant möte.
– Jag önskar att forskare och bransch skulle få ut mer av varandra. Att vi kunde ge varandra mer näring. Att forskarna i högre utsträckning skulle intressera sig för saker som branschen faktiskt har nytta av, säger Jan Marton.
Han menar att forskare styrs i alltför hög utsträckning av trender och av det som för tillfället är politiskt gångbart. Som exempel nämner han dagens starka fokus på genusfrågor och hållbarhet.
– Jag vill verkligen inte framstå som en motståndare till genusfrågor och hållbarhet. Båda de sakerna är ytterst viktiga och i högsta grad relevanta att forska om. Det jag menar är att vi också måste ha en forskning som handlar om grundproblemen i redovisningen. Min erfarenhet är att det i dag är mycket svårare för den forskare som vill ägna sig åt grundforskningen, säger Jan Marton.
Enligt Jan Marton är ett bidragande problem att forskare, för att få anslag och göra karriär, måste fokusera på att bli publicerade i vetenskapliga tidskrifter.
– Att publicera sig ofta och mycket riskerar att bli ett självändamål, och om valet av ämne har någon bäring för branschen spelar egentligen ingen roll.
För att akademi och bransch ska kunna närma sig varandra så tror han att det är viktigt att forskare och utbildare skaffar sig erfarenheter från den praktiska verkligheten. Själv har han, förutom sejouren på Deloitte i New York, även arbetat deltid på KPMG i Göteborg samtidigt som han undervisat på Handelshögskolan.
– Mina erfarenheter av branschen har hjälpt mig mycket som utbildare. När jag till exempel ska beskriva IFRS-regelverket kan jag luta mig mot erfarenheten av hur det fungerar i praktiken i stället för att läsa den som en teoretisk standard. Jag har en bättre grund för att diskutera med studenterna kring vilka svårigheter som uppstår när man ska implementera IFRS, eller kring varför man över huvud taget väljer att utforma en standard som IFRS på det här sättet.
Jan Martons idéer och ideal om undervisning färgades av hans år i Amerika. På Columbia University Business School läste han en master i företagsekonomi och redovisning. I USA träffade han en amerikansk kvinna, gifte sig, blev så småningom auktoriserad revisor i delstaten New York, och fick jobb på Deloitte. Under masterutbildningen kom han i kontakt med två lärare som blev särskilt viktiga: Trevor Harris och James A Ohlson. Att de höll på med spjutspetsforskning när det gäller redovisningens roll för investerarrelationer förstod han först ett par år senare när kom han tillbaka till Columbia University som doktorand. Men det som gjorde störst intryck var deras sätt att undervisa.
– En viktig del av deras metod var att involvera studenterna i avancerade och djupa samtal. Vi pratade inte bara om redovisning i teknisk mening, utan framför allt om vad som ligger mellan och bakom siffrorna, om det konceptuella. Vad är en tillgång egentligen och hur uppenbarar den sig i redovisningen?
I mitten av 1990-talet stod Jan Marton i valet och kvalet mellan att stanna i Amerika eller att återvända till Sverige.
– Den amerikanska kulturen är väldigt intensiv och hade jag stannat några år till hade det kanske känts svårt att återvända. Men när både jag och min dåvarande fru blev erbjudna forskartjänster på Göteborgs universitet så flyttade vi till Sverige.
I sin lärargärning har han försökt få studenterna att lyfta blicken. Att få dem att inse att en redovisning alltid är en produkt av olika omvärldsfaktorer.
– Många studenter är idealistiska och tror att företag alltid vill göra rätt, men redovisningsvärlden är inte som Star Wars med Luke Skywalker och Darth Vader. Vad som är rätt och fel är inte binärt, utan mer än gråskala mellan svart och vitt, säger Jan Marton.
Som lärare vill han även förbereda studenterna på den psykologiska dimensionen av jobbet.
– Vad händer med den ekonomiansvariga som inser att den kommer att tjäna två miljoner dollar till företaget om den tänjer reglerna lite grann? Eller hur reagerar man när VD:n i ens företag knallar in på kontoret och ber en fixa siffrorna så att företaget kan visa upp 300 miljoner i vinst inför en förestående försäljning? Sådana saker händer där ute i verkligheten och det måste studenterna vara medvetna om. De måste också förstå att det inte finns något absolut facit. Vad som är godtagbar redovisning är en bedömningsfråga, och ytterst är det domstolen som bestämmer, säger Jan Marton.
I framtiden vill han vid sidan av undervisningen bygga vidare på sina forskningsarbeten kring redovisningens roll för investerare. Just nu är han involverad i ett projekt tillsammans med en schweizisk kollega. Med hjälp av en snabb skiss på en whiteboard, förklarar han grundtankarna:
– Vi tittar på vilket som är det mest användbara måttet i redovisningen för aktiemarknaden. Traditionellt har forskningen fokuserat på betydelsen av årets resultat, men nu på senare tid har det kommit fram att många investerare egentligen är mer intresserade av helt andra delar av resultaträkningen, som EBIT vilket mäter företagets rörelseresultat före räntor och skatt, och EBITDA som mäter företagets rörelseresultat före räntor, skatt, nedskrivningar och avskrivningar. Om det här stämmer så kan det betyda att både forskare och revisorer behöver byta fokus.
På väg ut från skolan passerar vi en glasvägg med utsikt mot gatan nedanför där en grävskopa jobbar. Den underjordiska tågtunneln med namn Västlänken vars tillblivelse påverkar stora delar av Göteborg, kommer att få en sina stationer, Haga, precis vid Handelshögskolan. I samband med bygget får också skolan helt ny byggnad. Det är redan bestämt att Jan Marton ska flytta in i det nya huset som ska stå färdigt 2026.
– Det blir nog bra, bara jag får ett eget arbetsrum, så jag kan stänga om mig. Jag är ingen anhängare av det här med flexibla arbetsplatser. Jag tror de flesta av oss mår bra av en viss ordning och struktur.
Dan Håfström