I min förra krönika, i Balans nr 3, erbjöds lättsam sommarläsning där det konstaterades att redovisning är central för att uppnå ekonomiskt välstånd. Nu är det höst, dags att arbeta hårt igen, exempelvis genom att fundera över vilken mekanism som driver sambandet mellan redovisning och välstånd. Då är det nödvändigt att specificera vem som förväntas använda redovisning och på vilket sätt. Om vi fokuserar på IFRS är det tydligt att redovisningen främst är till för investerare på en aktiemarknad. Investerare är intresserade av information om företagets aktuella ekonomiska prestation, som underlag för prognoser om framtida prestation. Ekonomisk prestation mäts framför allt i resultaträkningen, så frågan blir vilket redovisat resultatmått (om något) som är användbart för investerare. Med andra ord, vilket resultatmått mäter bäst aktuell ekonomisk prestation?
Som alla läsare av Balans känner till presenteras följande resultatmått i den reglerade resultaträkningen: bruttoresultat, rörelseresultat, resultat före skatt och årets resultat. Den prestation som borde vara relevant för investerare är det resultat som kommer från rörelsen, snarare än inkomstskatter och finansiella poster. Vi borde därför fokusera på antingen bruttoresultat eller rörelseresultat, eller möjligtvis justerade resultat från rörelsen. Forskningen bekräftar att rörelseresultat är mer användbart än resultat längre ner på resultaträkningen. Men, hur ska detta rörelseresultat mer exakt beräknas?
Om resultat ska mäta aktuell ekonomisk prestation, behövs först en definition av begreppet ”aktuell”, och definitionen kan skilja sig åt beroende på om företaget investerar i materiella eller immateriella tillgångar.
Det finns åtminstone två möjliga definitioner av aktuell: 1) att justera bort investeringar i anläggningstillgångar hänförliga till framtida perioder men inkludera konsumtionen av dessa investeringar (till exempel genom avskrivningar), eller 2) att helt justera bort effekten av anläggningstillgångar genom att först justera bort investeringar och sedan inte inkludera avskrivningar. I företag som investerar i materiella anläggningstillgångar (som aktiveras och därefter skrivs av) avspeglas metod 1 i rörelseresultat, medan metod 2 avspeglas i EBITDA (rörelseresultat justerat för avskrivningar). Forskning visar att EBITDA är mer användbart för investerare än rörelseresultat.
I företag som investerar i immateriella tillgångar (som oftast inte aktiveras) är det mer komplicerat att justera för investeringar i anläggningstillgångar, eftersom dessa investeringar ligger inbäddade i kostnader för försäljning, administration och FoU. Genom antaganden att en del av dessa kostnader utgör investeringar (i varumärken, kundrelationer, teknisk kunskap, etcetera), visar forskningen att det mest användbara måttet på aktuell prestation är det där alla effekter av anläggningstillgångar justerats bort.
För både typer av företag är det alltså resultatmått där samtliga effekter av anläggningstillgångar justerats bort som är mest användbart. Det visar också att avskrivningar – som vi redovisare tycker så mycket om – inte verkar tillföra någon information till investerare.
Trots denna lilla besvikelse med avseende på avskrivningar kan ni ändå ha kvar er sköna sommarkänsla av redovisningens centrala betydelse. Nu vet ni också mer om hur och varför. Det gäller bara att fokusera på rätt resultatmått.
Jan Marton är docent och verksam vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, samt adjungerad till FAR:s strategigrupp Redovisning