Säkerställande av en global minimiskattenivå för multinationella koncerner och storskaliga nationella koncerner i unionen, direktiv (EU) 2022/2523

Europeiska unionens råd har antagit detta direktiv

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 115,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, och

av följande skäl:

Under de senaste åren har unionen antagit banbrytande åtgärder för att stärka bekämpningen av aggressiv skatteplanering på den inre marknaden. I direktiven mot skatteflykt fastställs regler mot urholkning av skattebasen på den inre marknaden och överföring av vinster från den inre marknaden. Dessa regler omvandlade rekommendationerna från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) inom ramen för initiativet mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) till unionsrätt för att säkerställa att multinationella företags vinster beskattas där den ekonomiska verksamheten som genererar dessa vinster utförs och där värde skapas.
I en fortsatt strävan att sätta stopp för multinationella företags skattepraxis, som gör det möjligt för dem att flytta vinster till jurisdiktioner utan, eller med mycket låg beskattning, har OECD vidareutvecklat en uppsättning internationella skatteregler för att säkerställa att multinationella företag betalar en skälig andel skatt oavsett var de är verksamma. Den stora reformen syftar till att begränsa konkurrensen om bolagsskattesatserna genom att införa en global minimiskattenivå. Genom att avlägsna en betydande del av fördelarna med att flytta vinster till jurisdiktioner utan, eller med mycket låg, beskattning, kommer den globala minimiskattereformen att skapa lika villkor för företag över hela världen och göra det möjligt för jurisdiktioner att bättre skydda sina skattebaser.
Detta politiska mål har omsatts i de utmaningar på skatteområdet som uppstår till följd av digitaliseringen av ekonomin – globala modellreglerna mot urholkning av skattebasen (andra pelaren) (OECD:s modellregler) som godkändes den 14 december 2021 av OECD/G20:s inkluderande ramverk mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) och som medlemsstaterna har åtagit sig att följa. I sin rapport till Europeiska rådet om skattefrågor som godkändes av rådet den 7 december 2021 upprepade rådet sitt starka stöd för den globala minimiskattereformen och åtog sig att snabbt genomföra den reformen genom unionsrätt. I det sammanhanget är det viktigt att medlemsstaterna effektivt genomför sitt åtagande att uppnå en global minimiskattenivå.
I en union med nära integrerade ekonomier är det av avgörande betydelse att den globala minimiskattereformen genomförs på ett tillräckligt konsekvent och samordnat sätt. Med tanke på dessa nya internationella skattereglers omfattning, detaljrikedom och tekniska aspekter skulle endast en gemensam unionsram kunna förhindra en fragmentering av den inre marknaden när dessa regler införs. Vidare skulle en gemensam unionsram, som är utformad för att vara förenlig med de grundläggande friheter som garanteras i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, ge de skattskyldiga rättssäkerhet vid tillämpning av sådana regler.
Det är nödvändigt att fastställa regler för att upprätta en effektiv och enhetlig ram för den globala minimiskattenivån på unionsnivå. Den ramen skapar ett system med två sammankopplade regler, som även tillsammans kallas för GloBE-reglerna, genom vilka ett tilläggsskattebelopp (tilläggsskatt) bör tas ut varje gång ett multinationellt företags effektiva skattesats i en viss jurisdiktion understiger 15 %. I sådana fall bör jurisdiktionen anses vara lågbeskattad. Dessa två sammankopplade regler kallas regeln om inkomstinkludering (IIR-regeln, Income Inclusion Rule) och regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning (UTPR-regeln, Undertaxed Profit Rule). Enligt det systemet bör moderenheten till ett multinationellt företag som är beläget i en medlemsstat vara skyldig att tillämpa IIR-regeln på sin andel av tilläggsskatten för varje enhet i koncernen som är lågbeskattad, oavsett om den enheten är belägen inom eller utanför unionen. UTPR-regeln bör fungera som en kompletteringsregel till IIR-regeln genom att eventuella återstående belopp av tilläggsskatt omfördelas i fall där hela det tilläggsskattebelopp som avser lågbeskattade enheter inte kan uppbäras av moderenheter genom tillämpning av IIR-regeln.
Det är nödvändigt att genomföra OECD:s modellregler som medlemsstaterna enats om på ett sätt som ligger så nära den globala överenskommelsen som möjligt, för att säkerställa att de regler som medlemsstaterna genomför i enlighet med detta direktiv är kvalificerade i den mening som avses i OECD:s modellregler. Detta direktiv följer nära innehållet och strukturen i OECD:s modellregler. För att säkerställa förenlighet med unionens primärrätt, och särskilt med principen om etableringsfrihet, bör reglerna i detta direktiv tillämpas på enheter med hemvist i en medlemsstat och på enheter utan sådan hemvist till en moderenhet som är belägen i den medlemsstaten. Detta direktiv bör också tillämpas på storskaliga helt nationella koncerner. På så sätt utformas det rättsliga regelverket så att all risk för diskriminering mellan gränsöverskridande och nationella situationer undviks. Alla enheter som är belägna i en medlemsstat som är lågbeskattad, inklusive den moderenhet som tillämpar IIR-regeln, omfattas av tilläggsskatten. På samma sätt omfattas koncernenheter i samma moderenhet som är belägna i en annan medlemsstat, som är lågbeskattad, av tilläggsskatten.
Samtidigt som det är nödvändigt att säkerställa att metoder för skatteflykt motverkas, bör negativa konsekvenser för mindre multinationella företag på den inre marknaden undvikas. I detta syfte bör detta direktiv endast tillämpas på enheter belägna i unionen som är medlemmar i multinationella koncerner eller storskaliga nationella koncerner som uppfyller det årliga tröskelvärdet på minst 750.000.000 EUR i konsoliderade intäkter. Det tröskelvärdet stämmer överens med tröskelvärdet i befintliga internationella skatteregler, såsom reglerna för land-för-land- rapportering som föreskrivs i rådets direktiv 2011/16/EU, infört genom rådets direktiv (EU) 2016/881. Enheter som omfattas av det här direktivets tillämpningsområde kallas koncernenheter. Vissa enheter bör undantas från tillämpningsområdet för det här direktivet på grundval av deras särskilda syfte och ställning. Undantagna enheter bör vara sådana som huvudsakligen inte bedriver handel eller näringsverksamhet och som bedriver verksamhet av allmänt intresse, såsom tillhandahållande av offentlig hälso- och sjukvård och utbildning eller uppbyggnad av offentlig infrastruktur, och som av dessa skäl kanske inte kommer att beskattas i den medlemsstat där de är belägna. Det är därför nödvändigt att undanta offentliga organ, pensionsfonder och internationella organisationer, ideella organisationer, inbegripet organisationer för ändamål såsom folkhälsa, från tillämpningsområdet för det här direktivet. Det bör vara möjligt att ideella organisationer även inbegriper sjukvårdsförsäkringsgivare som inte eftersträvar eller gör någon vinst annat än till förmån för den offentliga hälso- och sjukvården. Investeringsfonder och investeringsverktyg för investeringar i fast egendom bör också undantas från tillämpningsområdet för detta direktiv när de befinner sig högst upp i ägandekedjan, eftersom dessa enheters intäkter beskattas på sin ägarnivå.
Den yttersta moderenheten i en multinationell koncern eller en storskalig nationell koncern, när den moderenheten direkt eller indirekt har ett bestämmande inflytande i alla andra koncernenheter i den multinationella koncernen eller den storskaliga nationella koncernen, står i centrum för systemet. Eftersom den yttersta moderenheten normalt sett är skyldig att konsolidera räkenskaperna för alla enheter i den multinationella koncernen eller den storskaliga nationella koncernen eller, om så inte är fallet, det krävs enligt en allmänt erkänd redovisningsstandard, innehar den yttersta moderenheten avgörande information och är bäst lämpad att säkerställa att skattenivån per jurisdiktion för koncernen är förenlig med den överenskomna minimiskattesatsen. När den yttersta moderenheten är belägen i unionen bör den därför ha den primära skyldigheten enligt detta direktiv att tillämpa IIR-regeln på sin fördelningsbara andel av tilläggsskatten för alla lågbeskattade koncernenheter i den multinationella koncernen, oavsett om de är belägna i eller utanför unionen. Den yttersta moderenheten i toppen av en stor nationell koncern skulle tillämpa IIR-regeln på hela tilläggsskattebeloppet för dess lågbeskattade koncernenheter.
Under vissa omständigheter bör den skyldigheten att tillämpa IIR-regeln flyttas ned till andra koncernenheter i den multinationella koncernen som är belägna i unionen. För det första, om den yttersta moderenheten är en undantagen enhet eller belägen i en tredjelandsjurisdiktion som inte har genomfört OECD:s modellregler eller likvärdiga regler och därmed inte har en kvalificerad IIR-regel, bör mellanliggande moderenheter som är belägna under den yttersta moderenheten i ägarkedjan och som är belägna i unionen vara skyldiga enligt direktivet att tillämpa IIR-regeln upp till sin fördelningsbara andel av tilläggsskatten. När en mellanliggande moderenhet som är skyldig att tillämpa IIR-regeln har ett bestämmande inflytande i en annan mellanliggande moderenhet bör dock IIR-regeln tillämpas av den förstnämnda mellanliggande moderenheten.
För det andra, oberoende av om den yttersta moderenheten är belägen i en jurisdiktion som har en kvalificerad IIR-regel, bör delägda moderenheter belägna i unionen som till mer än 20 % ägs av andelsinnehavare utanför koncernen vara skyldiga att, enligt detta direktiv, tillämpa IIR-regeln upp till sin fördelningsbara andel av tilläggsskatten. Sådana delägda moderenheter bör dock inte tillämpa IIR-regeln när de helt ägs av en annan delägd moderenhet som är skyldig att tillämpa IIR-regeln. För det tredje, om den yttersta moderenheten är en undantagen enhet eller belägen i en jurisdiktion utan en kvalificerad IIR-regel, bör de koncernenheterna i koncernen tillämpa UTPR-regeln på eventuella restbelopp av tilläggsskatt som inte har omfattats av IIR-regeln i proportion till en fördelningsnyckel som baseras på deras antal anställda och materiella anläggningstillgångar. För det fjärde, när den yttersta moderenheten är belägen i en tredjelandsjurisdiktion med en kvalificerad IIR-regel, bör koncernenheterna i den multinationella koncernen tillämpa UTPR-regeln på de koncernenheter som är belägna i den tredjelandsjurisdiktionen, i de fall där den tredjelandsjurisdiktionen är lågbeskattad på grundval av den effektiva skattesatsen för alla koncernenheter i den jurisdiktionen, inbegripet för den yttersta moderenheten.
I enlighet med de politiska målen för den globala minimiskattereformen bör, när det gäller rättvis skattekonkurrens mellan jurisdiktioner, beräkningen av den effektiva skattesatsen ske på jurisdiktionsnivå. Vid beräkningen av den effektiva skattesatsen bör det i detta direktiv fastställas en gemensam uppsättning av särskilda regler för beräkningen av skattebasen, kallad justerad vinst eller förlust, och för betalda skatter, så kallade medräknade skatter. Utgångspunkten bör vara de räkenskaper som används för konsolideringsändamål och som sedan bör bli föremål för en rad justeringar, bland annat för att ta hänsyn till temporära skillnader, för att undvika eventuella snedvridningar mellan jurisdiktioner. Dessutom bör vissa enheters justerade vinst eller förlust och medräknade skatter hänföras till andra relevanta enheter inom den multinationella koncernen för att säkerställa en neutral skattebehandling av justerad vinst eller förlust som kan omfattas av medräknade skatter i flera jurisdiktioner, antingen på grund av enheternas karaktär (till exempel genomflödesenheter, hybridenheter eller fasta driftsställen) eller på grund av den särskilda skattebehandlingen av inkomsten (till exempel utdelningar eller CFC-regelverk (Controlled Foreign Company tax regime)). När det gäller medräknade skatter bör detta direktiv tolkas mot bakgrund av eventuell ytterligare vägledning från OECD, som bör beaktas av medlemsstaterna för att säkerställa en enhetlig identifiering av de medräknade skatterna i alla medlemsstater och tredjelandsjurisdiktioner.
Den effektiva skattesatsen för en multinationell koncern i varje jurisdiktion där den bedriver verksamhet eller i en storskalig nationell koncern bör jämföras med den överenskomna minimiskattesatsen på 15 % för att avgöra om den multinationella koncernen eller den storskaliga nationella koncernen bör vara skyldig att betala en tilläggsskatt och därmed bör tillämpa IIR-regeln eller UTPR-regeln. Den minimiskattesats på 15 % som OECD/G20:s inkluderande ramverk mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) enats om återspeglar en balans mellan bolagsskattesatserna i hela världen. I de fall där den effektiva skattesatsen för en multinationell koncern hamnar under minimiskattesatsen i en viss jurisdiktion bör tilläggsskatten fördelas till de enheter i den multinationella koncern som är skyldiga att betala skatten i enlighet med IIR-regeln och UTPR-regeln, i syfte att iaktta den globalt överenskomna minimiskattesatsen på 15 %. I de fall där den effektiva skattesatsen för en storskalig nationell koncern hamnar under minimiskattesatsen bör den yttersta moderenheten i den storskaliga nationella koncernen tillämpa IIR-regeln på sina lågbeskattade koncernenheter för att säkerställa att en sådan koncern är skyldig att betala skatt med en effektiv minimiskattesats på 15 %.
För att göra det möjligt för medlemsstaterna att dra nytta av de tilläggsskatteintäkter som tas ut från deras lågbeskattade koncernenheter som är belägna på deras territorium bör medlemsstaterna kunna välja att tillämpa ett kvalificerat nationellt system för tilläggsskatt. Medlemsstaterna bör underrätta kommissionen när de väljer att tillämpa en kvalificerad nationell tilläggsskatt, i syfte att ge skatteförvaltningarna i andra medlemsstater och tredjelandsjurisdiktioner samt multinationella koncerner tillräcklig säkerhet när det gäller tillämpligheten av den kvalificerade nationella tilläggsskatten på lågbeskattade koncernenheter i den medlemsstaten. Koncernenheter i en multinationell koncern vilka är belägna i en medlemsstat som har valt att tillämpa ett sådant system i sitt eget nationella skattesystem bör betala tilläggsskatten till denna medlemsstat. Ett sådant system bör säkerställa att den effektiva minimibeskattningen av de koncernenheternas justerade vinst eller förlust beräknas på samma sätt som tilläggsskatten beräknas i enlighet med detta direktiv.
För att säkerställa ett proportionerligt tillvägagångssätt bör man i samband med detta direktiv ta hänsyn till vissa specifika situationer där BEPS-riskerna är reducerade. Därför bör direktivet innehålla ett substansundantag som baseras på kostnaderna för anställda och värdet av materiella anläggningstillgångar i en viss jurisdiktion. Det undantaget skulle i viss utsträckning lösa situationer där en multinationell koncern eller en storskalig nationell koncern bedriver ekonomisk verksamhet som kräver fysisk närvaro i en lågbeskattad jurisdiktion, eftersom det i sådana fall är osannolikt att BEPS-praxis skulle blomstra. Det specifika fallet med multinationella koncerner som befinner sig i den inledande fasen av sin internationella verksamhet bör också beaktas för att inte motverka utvecklingen av gränsöverskridande verksamhet genom multinationella koncerner som drar nytta av låg beskattning i sin nationella jurisdiktion i vilken de huvudsakligen bedriver verksamhet. Sådana multinationella koncerners lågbeskattade nationella verksamhet bör därför undantas från tillämpningen av reglerna under en övergångsperiod på fem år, och under förutsättning att den multinationella koncernen inte har några koncernenheter i fler än sex jurisdiktioner. För att säkerställa likabehandling för storskaliga nationella koncerner bör intäkterna från sådana koncerners verksamhet också undantas under en övergångsperiod på fem år.
För att ta itu med den särskilda situationen med medlemsstater där mycket få koncerner har sitt säte och där det finns ett så litet antal koncernenheter så att det blir oproportionerligt att omedelbart kräva att skatteförvaltningarna i dessa medlemsstater tillämpar IIR-regeln och UTPR-regeln, och med tanke på GloBE-reglernas status som en gemensam strategi, skulle det dessutom vara lämpligt att låta dessa medlemsstater välja att under en begränsad tidsperiod inte tillämpa IIR-regeln och UTPR-regeln. Medlemsstater som gör ett sådant val ska anmäla detta till kommissionen senast vid tidsfristen för införlivandet av detta direktiv.
De medlemsstater som väljer att tillfälligt inte tillämpa IIR-regeln och UTPR-regeln bör införliva detta direktiv på ett sådant sätt att det säkerställs att systemet med en global minimiskattenivå för multinationella koncerner och storskaliga nationella koncerner i unionen fungerar korrekt. Detta gäller framför allt skyldigheten för de nationella koncernenheterna i dessa medlemsstater att tillhandahålla information till koncernenheterna i andra medlemsstater och i tredjelandsjurisdiktioner så att de andra medlemsstaterna och tredjelandsjurisdiktionerna kan tillämpa UTPR-regeln. Den administrativa bördan för skatteförvaltningarna i de medlemsstater som har gjort detta val bör i möjligaste mån begränsas, samtidigt som en effektiv tillämpning av detta direktiv upprätthålls i hela unionen. Dessa medlemsstater bör därför också ha möjlighet att inleda en diskussion med kommissionen och be den om råd och stöd för att nå en samsyn om de praktiska arrangemangen för införlivandet av detta direktiv i den nationella lagstiftningen.
På grund av sjöfartssektorns mycket volatila karaktär och dess långa ekonomiska cykel är den traditionellt föremål för alternativa eller kompletterande beskattningssystem i medlemsstaterna. För att undvika att undergräva denna logik och för att tillåta medlemsstaterna att fortsätta att tillämpa en särskild skattebehandling av sjöfartssektorn i linje med internationell praxis och regler om statligt stöd, bör intäkter från sjöfarten undantas från systemet.
För att uppnå en balans mellan målen för den globala minimiskattereformen och den administrativa bördan för skatteförvaltningar och skattskyldiga bör detta direktiv föreskriva ett undantag av mindre betydelse (de minimis) för multinationella koncerner eller storskaliga nationella koncerner som har en genomsnittlig intäkt på mindre än 10.000.000 EUR och en genomsnittlig justerad vinst eller förlust på mindre än 1.000.000 EUR i en jurisdiktion. Sådana multinationella koncerner eller storskaliga nationella koncerner ska inte behöva betala en tilläggsskatt, även om deras effektiva skattesats understiger minimiskattesatsen i den jurisdiktionen.
Tillämpningen av reglerna i detta direktiv på multinationella koncerner och storskaliga nationella koncerner som faller inom dess tillämpningsområde för första gången skulle kunna ge upphov till snedvridningar till följd av förekomsten av skatteattribut, inbegripet förluster från tidigare räkenskapsår, eller till följd av temporära skillnader, och kräva övergångsregler för att undanröja sådana snedvridningar. En gradvis sänkning av satserna för undantagen avseende löner och materiella tillgångar under tio år bör också tillämpas för att möjliggöra en smidig övergång till det nya skattesystemet.
Med tanke på att multinationella koncerner och storskaliga nationella koncerner bör betala skatt på en miniminivå i en viss jurisdiktion och för ett visst räkenskapsår, bör en tilläggsskatt uteslutande syfta till att säkerställa att vinsterna för sådana koncerner beskattas enligt en effektiv minimiskattesats under ett visst räkenskapsår. Bestämmelserna om en tilläggsskatt bör därför inte fungera som en skatt som tas ut direkt på en enhets intäkter, utan bör i stället tillämpas på den överskjutande vinsten i enlighet med en standardiserad bas och särskilda skatteberäkningsmetoder för att fastställa lågbeskattade inkomster inom de berörda koncernerna, och utgör en tilläggsskatt som för upp koncernens effektiva skattesats för den inkomsten till den överenskomna minimiskattenivån. Utformningen av IIR-regeln och UTPR-regeln som tilläggsskatter hindrar dock inte att en jurisdiktion tillämpar dessa regler enligt ett bolagsbeskattningssystem i dess nationella rätt.
I enlighet med den politiska överenskommelse som nåtts på internationell nivå bör de utdelningsskattesystem som beaktas i GloBE-reglerna vara de som var i kraft den 1 juli 2021 eller tidigare, dagen för det första uttalandet från OECD/G20:s inkluderande ramverk mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS), med titeln Uttalande om en tvåpelarlösning för att ta itu med de utmaningar på skatteområdet som uppstår till följd av digitaliseringen av ekonomin där man enades om en särskild behandling av berättigade utdelningsskattesystem. Detta bör inte förhindra ändringar av en jurisdiktions utdelningsskattesystem som är förenliga med dess befintliga utformning.
För en effektiv tillämpning av systemet är det viktigt att förfarandena samordnas på koncernnivå. Det kommer att bli nödvändigt att driva ett system som säkerställer ett obehindrat informationsflöde inom den multinationella koncernen och till skatteförvaltningar där koncernenheterna är belägna. Det primära ansvaret för att lämna informationen om tilläggsskatt i deklarationen bör ligga på koncernenheten själv. Ett undantag från sådant ansvar bör dock gälla om den multinationella koncernen har utsett en annan enhet att lämna informationen om tilläggsskatt i deklarationen. Det kan vara antingen en lokal enhet eller en enhet från en annan jurisdiktion som har ett avtal med den behöriga myndigheten i den medlemsstat där koncernenheten är belägen. Information som lämnas i deklarationen med information om tilläggsskatt bör göra det möjligt för skatteförvaltningarna där koncernenheterna är belägna att bedöma riktigheten i en ingående enhets skyldighet att betala tilläggsskatt eller kvalificerad nationell tilläggsskatt, beroende på vad som är tillämpligt, genom tillämpning av nationella förfaranden, inbegripet för inlämning av nationella skattedeklarationer. Ytterligare vägledning som ska tas fram i OECD:s GloBE-regelverk för genomförande kommer att vara en användbar källa till illustration och tolkning i detta avseende, och medlemsstaterna kan välja att införa dessa bestämmelser i nationell rätt. Med tanke på de anpassningar av efterlevnaden som genomförande av detta direktiv kräver bör koncerner som omfattas av detta direktiv för första gången beviljas en period på 18 månader för att uppfylla informationskraven.
Med tanke på fördelarna med transparens på skatteområdet är det uppmuntrande att en betydande mängd information kommer att lämnas till skatteförvaltningarna i alla deltagande jurisdiktioner. Multinationella koncerner som omfattas av detta direktiv bör vara skyldiga att tillhandahålla omfattande och detaljerad information om sina vinster och effektiva skattesatser i varje jurisdiktion där de har ingående enheter. En sådan omfattande rapportering kan förväntas öka transparensen.
För att säkerställa en konsekvent tillämpning i medlemsstaterna bör de vid genomförandet av detta direktiv använda sig av OECD:s modellregler och förklaringarna och exemplen i Tax Challenges Arising from the Digitalisation of the Economy – Commentary to the Global Anti-Base Erosion Model Rules (Pillar Two) som godkänts av OECD:s/G20:s inkluderande ramverk mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) samt GloBE-regelverket för genomförande, inbegripet dess safe harbour-regler, som en källa till illustration eller tolkning och i den mån dessa källor är förenliga med detta direktiv och unionsrätten. Sådana safe harbour-regler bör vara av betydelse för såväl multinationella koncerner som storskaliga nationella koncerner.
Effektiviteten och rättvisan i den globala minimiskattereformen är i hög grad beroende av att den genomförs i hela världen. För att säkerställa att bestämmelserna i detta direktiv efterlevs bör medlemsstaterna tillämpa lämpliga sanktioner, särskilt mot enheter som inte fullgör sin skyldighet att lämna in en tilläggsskattedeklaration och betala sin andel av tilläggsskatten. När medlemsstaterna fastställer dessa sanktioner bör de ta särskild hänsyn till behovet av att hantera risken att en multinationell koncern inte deklarerar den information som krävs för att tillämpa UTPR-regeln. För att åtgärda den risken bör medlemsstaterna införa avskräckande sanktioner.
Det kommer även att vara av avgörande betydelse att unionens alla viktiga handelspartner tillämpar antingen en kvalificerad IIR-regel eller en likvärdig uppsättning regler om minimibeskattning. När det gäller frågan om huruvida en IIR-regel som införs av en tredjelandsjurisdiktion som följer den globala överenskommelsen är en kvalificerad IIR- regel i den mening som avses i den globala överenskommelsen, är det lämpligt att hänvisa till den bedömning som ska göras på OECD-nivå. Dessutom, och för att främja rättslig säkerhet och effektivitet i de globala minimiskattereglerna, är det viktigt att ytterligare fastställa på vilka villkor de regler som införs i en tredjelandsjurisdiktion som inte kommer att införliva reglerna i den globala överenskommelsen kan beviljas likvärdighet med en kvalificerad IIR-regel. Huvudsyftet med likvärdighetsbedömningen är att förtydliga och beskriva medlemsstaternas tillämpning av detta direktiv, särskilt när det gäller UTPR-regeln. I detta syfte bör det i detta direktiv föreskrivas att kommissionen efter OECD:s bedömning ska göra en bedömning av likvärdighetskriterierna på grundval av vissa specifika parametrar. Fastställandet av vilka tredjelandsjurisdiktioner som tillämpar rättsliga ramar som anses likvärdiga med en kvalificerad IIR-regel bör vara ett direkt resultat av de objektiva kriterierna i detta direktiv och bör strikt följa OECD:s bedömning. Det är därför, i ett sådant specifikt sammanhang lämpligt att föreskriva en delegerad akt. I synnerhet bör användningen av en delegerad akt i ett sådant specifikt sammanhang inte betraktas som ett prejudikat för andra lagstiftningsinstrument som antas inom ramen för det särskilda lagstiftningsförfarandet, med tanke på beslutsprocessen för skatteärenden.
Det är viktigt att säkerställa en konsekvent tillämpning av de bestämmelser som anges i detta direktiv såvitt avser alla tredjelandsjurisdiktioner som inte införlivar reglerna i den globala överenskommelsen och inte beviljas likvärdighet mellan sina nationella regler och en kvalificerad IIR-regel. I detta sammanhang är det nödvändigt att utarbeta en gemensam metod för att fördela belopp, som enligt reglerna i den globala överenskommelsen ska behandlas som medräknade skatter, till enheter inom en multinationell koncern som omfattas av tilläggsskatt i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv. Medlemsstaterna bör för detta ändamål använda vägledningen i OECD:s GloBE- regelverk för genomförande som referens för fördelningen av sådana medräknade skatter.
I syfte att komplettera vissa icke väsentliga delar av detta direktiv bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen med avseende på att fastställa, efter en bedömning av kommissionen, vilka jurisdiktioner som har ett nationellt rättsligt regelverk som kan anses motsvara en kvalificerad IIR-regel. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.
I och med att detta direktiv träder i kraft 2022 och tidsfristen för medlemsstaternas införlivande har fastställts till senast den 31 december 2023, kommer unionen att agera i enlighet med den tidsplan som anges i uttalandet Statement on a Two-Pillar Solution to Address the Tax Challenges Arising from the Digitalisation of the Economy agreed by the OECD/G20 Inclusive Framework on BEPS on 8 October 2021 (uttalandet från oktober 2021 från OECD:s/G20:s inkluderande ramverk mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster), enligt vilket den andra pelaren ska införlivas med lagstiftningen 2022 och får verkan 2023 och UTPR-regeln får verkan under 2024.
Reglerna i detta direktiv för tillämpningen av UTPR-regeln bör tillämpas från och med 2024 för att möjliggöra för tredjelandsjurisdiktioner att tillämpa IIR-regeln i den första fasen av genomförandet av GloBE-modellreglerna.
Uttalandet från oktober 2021 från OECD:s/G20:s inkluderande ramverk mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster innehåller en tvåpelarlösning. I den detaljerade genomförandeplanen som återges i bilagan därtill anges tidsramarna för genomförandet av varje pelare. Eftersom detta direktiv har som syfte att genomföra den andra pelaren, medan arbetet med den första pelaren väntar på att slutföras, är det nödvändigt att se till att även den första pelaren genomförs. I detta syfte innehåller detta direktiv en bestämmelse som ålägger kommissionen att utarbeta en rapport som tar itu med de framsteg som gjorts inom ramen för OECD:s/G20:s inkluderande ramverk mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster. Det erkänns att kommissionen, om den anser det lämpligt, kan lägga fram ett lagstiftningsförslag för att ta itu med de utmaningar på skatteområdet som uppstår till följd av digitaliseringen av ekonomin, för övervägande av medlemsstaterna.
Rådet bör före utgången av varje halvår från och med den 1 juli 2022 bedöma situationen när det gäller genomförandet av den första pelaren i uttalandet från oktober 2021 från OECD:s/G20:s inkluderande ramverk mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster.
Eftersom målet med detta direktiv, nämligen att skapa ett gemensamt regelverk för en global minimiskattenivå inom unionen på grundval av den gemensamma strategin i GloBE-modellreglerna, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av varje enskild medlemsstat som agerar på egen hand eftersom oberoende åtgärder från medlemsstaternas sida skulle ytterligare riskera fragmentering av den inre marknaden och eftersom det är av avgörande betydelse att anta lösningar som fungerar för den inre marknaden som helhet, utan snarare, på grund av den globala minimiskattereformens omfattning, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan Unionen vidta åtgärder i enlighet med den subsidiaritetsprincip som föreskrivs i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 och lämnade formella synpunkter den 10 februari 2022. Rätten till skydd av personuppgifter enligt artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 är tillämpliga på den behandling av personuppgifter som utförs inom ramen för detta direktiv.

Kapitel I Allmänna bestämmelser

Artikel 1 Innehåll

1.I detta direktiv fastställs gemensamma åtgärder för en effektiv minimibeskattning av multinationella koncerner och storskaliga nationella koncerner i form av

en regel om inkomstinkludering (IIR-regeln, Income Inclusion Rule) i enlighet med vilken en moderenhet i en multinationell koncern eller en storskalig nationell koncern beräknar och betalar sin fördelningsbara andel av tilläggsskatten för de lågbeskattade koncernenheterna i koncernen, och
regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning (UTPR-regeln, Undertaxed Profit Rule) i enlighet med vilken en enhet som ingår i en multinationell koncern har en ytterligare skattekostnad som motsvarar enhetens andel av tilläggsskatten som inte tagits ut enligt IIR-regeln för de lågbeskattade koncernenheterna i koncernen.

2.Medlemsstaterna får välja att tillämpa en kvalificerad nationell tilläggsskatt enligt vilken tilläggsskatt ska beräknas och betalas på överskjutande vinst som avser alla lågbeskattade ingående enheter som är belägna inom deras jurisdiktion i enlighet med detta direktiv.

Artikel 2 Tillämpningsområde

1.Detta direktiv tillämpas på koncernenheter belägna i en medlemsstat som är medlemmar i en multinationell koncern eller en storskalig nationell koncern som har en årlig intäkt på minst 750.000.000 EUR, inklusive intäkterna för undantagna enheter som avses i punkt 3, i den yttersta moderenhetens konsoliderade årsredovisning under minst två av de fyra räkenskapsår som föregår det räkenskapsår som prövas.

2.Om ett eller flera av de fyra räkenskapsår som avses i punkt 1 är längre eller kortare än tolv månader ska den intäktströskel som avses i den punkten justeras proportionellt för vart och ett av dessa räkenskapsår.

3.Detta direktiv är inte tillämpligt på följande enheter (undantagna enheter):

Ett offentligt organ, en internationell organisation, en ideell organisation, en pensionsfond, en investeringsfond som är en yttersta moderenhet eller ett investeringsinstrument för fast egendom som är en yttersta moderenhet,
en enhet som till minst 95 % av sitt värde ägs av en eller flera enheter som avses i led a, direkt eller genom en eller flera undantagna enheter, utom pensionstjänsteföretag, och som
1. uteslutande, eller nästan uteslutande, bedriver verksamhet för att inneha tillgångar eller investera medel till förmån för den eller de enheter som avses i led a, eller
2. uteslutande bedriver verksamheter som har samband med sådan verksamhet som bedrivs av den eller de enheter som avses i led a,
en enhet som till minst 85 % av sitt värde ägs av en eller flera av de enheter som avses i led a, direkt eller genom en eller flera undantagna enheter, utom pensionstjänsteföretag, under förutsättning att i stort sett hela dess inkomst härrör från utdelningar eller kapitalvinster eller kapitalförluster som undantas från beräkningen av den justerade vinsten eller förlusten i enlighet med artikel 16.2 b och c.

Genom undantag från första stycket i denna punkt får den koncernenhet som lämnar deklarationen göra ett val i enlighet med artikel 45.1 att inte behandla en enhet som avses i leden b och c i det stycket som en undantagen enhet.

Artikel 3 Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

enhet: varje juridisk konstruktion som upprättar separata räkenskaper eller varje juridisk person.
koncernenhet:
1. en enhet som ingår i en multinationell koncern eller en storskalig nationell koncern, och
2. varje fast driftsställe till en huvudenhet som ingår i en sådan multinationell koncern som avses i led a.
koncern:
1. en samling enheter som är närstående genom ägande eller kontroll enligt definitionen i den allmänt erkända redovisningsstandarden för den yttersta moderenhetens upprättande av koncernredovisning, inbegripet alla enheter som kan ha undantagits från den yttersta moderenhetens koncernredovisning enbart på grund av sin ringa storlek, väsentlighet eller på grund av att den innehas för försäljning, eller
2. en enhet som har ett eller flera fasta driftsställen, under förutsättning att den inte ingår i en annan koncern enligt definitionen i led a.
multinationell koncern: en koncern som omfattar minst en enhet eller ett fast driftsställe som inte är beläget i den yttersta moderenhetens jurisdiktion.
storskalig nationell koncern: en koncern där alla koncernenheter är belägna i samma medlemsstat.
koncernredovisning:
1. den redovisning som upprättats av en enhet i enlighet med en allmänt erkänd redovisningsstandard, i vilka tillgångar, skulder, intäkter, kostnader och kassaflöden för den enheten och för eventuella enheter som den har ett bestämmande inflytande i redovisas som tillgångar, skulder, intäkter, kostnader och kassaflöden för en enda ekonomisk enhet,
2. för koncerner enligt definitionen i punkt 3 b, den redovisning som en enhet upprättar i enlighet med en allmänt erkänd redovisningsstandard,
3. den yttersta moderenhetens årsredovisning som inte upprättats i enlighet med en allmänt erkänd redovisningsstandard och som senare har justerats för att förhindra eventuella väsentliga snedvridningar av konkurrensen, och
4. om den yttersta moderenheten inte upprättar en årsredovisning enligt beskrivningen i led a, b eller c, den årsredovisning som skulle ha upprättats om den yttersta moderenheten var skyldig att upprätta sådan årsredovisning i enlighet med
  1. en allmänt erkänd redovisningsstandard eller
  2. en annan redovisningsstandard och under förutsättning att årsredovisningarna har justerats för att förhindra eventuell väsentlig snedvridning av konkurrensen.
räkenskapsår: den redovisningsperiod för vilken den yttersta moderenheten i en multinationell koncern eller i en storskalig nationell koncern upprättar sin koncernredovisning eller, om den yttersta moderenheten inte upprättar koncernredovisning, kalenderåret.
koncernenhet som lämnar deklaration: en enhet som lämnar en deklaration med information om tilläggsskatt i enlighet med artikel 44.
myndighetsenhet: en enhet som uppfyller samtliga följande kriterier:
1. Den är en del av eller är helägd av en offentlig förvaltning, inbegripet en politisk underavdelning eller lokal myndighet inom denna.
2. Den bedriver inte handel eller näringsverksamhet och har som huvudsakligt syfte att
  1. fullgöra en offentlig förvaltningsuppgift, eller
  2. förvalta eller investera den offentliga förvaltningens eller jurisdiktionens tillgångar genom att göra och inneha investeringar, förvalta tillgångar och bedriva därmed sammanhängande investeringsverksamhet för den offentliga förvaltningens eller jurisdiktionens tillgångar.
3. Den är redovisningsskyldig inför den offentliga förvaltningen för sitt övergripande resultat och årligen rapporterar in uppgifter till denna.
4. Dess tillgångar tillfaller den offentliga förvaltningen vid upplösning och i den mån nettointäkter fördelas så fördelas de enbart till den offentliga förvaltningen utan att någon del av dess nettointäkter kommer privatpersoner till godo.
internationell organisation: en mellanstatlig organisation, inbegripet överstatlig organisation, eller ett av denna helägt organ eller verk som uppfyller samtliga följande kriterier:
1. Den består huvudsakligen av regeringar.
2. Den har ett gällande avtal om säte eller ett i huvudsak liknande avtal med den jurisdiktion där organisationen är etablerad, till exempel arrangemang som ger dess kontor eller inrättningar i jurisdiktionen rätt till privilegier och immunitet.
3. Lagen eller dess styrande dokument förhindrar att organisationens intäkter kommer privatpersoner till godo.
ideell organisation: en enhet som uppfyller samtliga följande kriterier:
1. Den har etablerats och är verksam i den medlemsstat eller jurisdiktion där den har sin hemvist
  1. uteslutande för religiösa, välgörenhetsmässiga, vetenskapliga, konstnärliga, kulturella, idrottsliga, utbildningsrelaterade eller liknande ändamål, eller
  2. som en yrkesorganisation, branschorganisation, handelskammare, arbetstagarorganisation, jordbruks- eller trädgårdsorganisation, medborgarorganisation eller organisation som uteslutande verkar för att främja social välfärd.
2. I stort sett alla intäkter från de verksamheter som avses i led a är befriade från inkomstskatt i dess hemvistjurisdiktion.
3. Den har inga aktieägare eller medlemmar med ägar- eller vinstintressen när det gäller dess intäkter eller tillgångar.
4. Enhetens intäkter eller tillgångar får inte delas ut till, eller användas till förmån för, en privatperson eller en enhet som inte är en välgörenhetsenhet, förutom om detta sker
  1. som en följd av enhetens välgörenhetsverksamhet,
  2. som betalning av rimlig ersättning för utförda tjänster eller för användning av egendom eller kapital, eller
  3. som betalning som motsvarar skäligt marknadsvärde för egendom som enheten har förvärvat.
5. När enheten avslutas, likvideras eller upplöses ska alla dess tillgångar fördelas eller återföras till en ideell organisation eller till den offentliga förvaltningen, inbegripet eventuella offentliga organ i enhetens hemvistjurisdiktion eller en politisk underavdelning inom denna.
6. Den bedriver inte handel eller verksamhet som inte har direkt samband med de ändamål för vilka den etablerades.
genomflödesenhet: en enhet i den mån den är skattemässigt transparent med avseende på dess intäkter, kostnader, vinst eller förlust i den jurisdiktion där den etablerades om den inte har skattehemvist och omfattas av en medräknad skatt på sina intäkter eller sin vinst i en annan jurisdiktion.
En genomflödesenhet anses vara
1. en skattetransparent enhet med avseende på dess intäkter, kostnader, vinst eller förlust i den mån den är skattetransparent i den jurisdiktion där dess ägare är belägen,
2. en omvänd hybridenhet med avseende på dess intäkter, kostnader, vinst eller förlust i den mån den inte är skattetransparent i den jurisdiktion där dess ägare är belägen.
I denna definition avses med en skattemässigt transparent enhet en enhet vars inkomster, utgifter, vinster eller förluster enligt lagstiftningen i en jurisdiktion behandlas som om de härrörde från eller uppkom hos den direkta ägaren av enheten i proportion till dennes andel i enheten.
Ett ägarintresse i en enhet eller ett fast driftsställe som är en koncernenhet ska behandlas som om det innehas genom en skattetransparent struktur om det ägarintresset innehas indirekt genom en kedja av skattetransparenta enheter.
En koncernenhet som inte har skattehemvist och som inte omfattas av en medräknad skatt eller en kvalificerad nationell tilläggsskatt på grundval av sin plats för företagsledning, etableringsort eller liknande kriterier ska behandlas som en genomflödesenhet och en skattetransparent enhet med avseende på dess intäkter, kostnader, vinst eller förlust, i den mån
1. dess ägare är belägna i en jurisdiktion där enheten behandlas som skattetransparent,
2. den har inte någon plats för affärsverksamhet i den jurisdiktion där den etablerades, och
3. intäkter, kostnader, vinst eller förlust inte kan hänföras till ett fast driftsställe.
fast driftsställe:
1. en plats för affärsverksamhet eller antagen plats för affärsverksamhet som är belägen i en jurisdiktion där den behandlas som ett fast driftsställe i enlighet med ett gällande skatteavtal, under förutsättning att en sådan jurisdiktion beskattar de intäkter som kan hänföras till den i enlighet med en bestämmelse liknande artikel 7 i OECD:s modellkonvention om inkomst- och kapitalskatter i dess ändrade lydelse,
2. om det inte finns något gällande skatteavtal, en plats för affärsverksamhet eller en antagen plats för affärsverksamhet som är belägen i en jurisdiktion som beskattar de intäkter som kan hänföras till en sådan plats för affärsverksamhet på nettobasis på ett liknande sätt som det beskattar sina egna skattskyldiga personer med hemvist i landet.,
3. om en jurisdiktion inte har något system för bolagsbeskattning, en plats för affärsverksamhet eller en antagen plats för affärsverksamhet som är belägen i en sådan jurisdiktion som skulle behandlas som ett fast driftsställe i enlighet med OECD:s modellkonvention om intäkts- och kapitalskatter i dess ändrade lydelse, under förutsättning att en sådan jurisdiktion skulle ha haft rätt att beskatta de intäkter som skulle ha kunnat hänföras till platsen för affärsverksamhet i enlighet med artikel 7 i det avtalet, eller
4. en plats för affärsverksamhet eller en antagen plats för affärsverksamhet som inte beskrivs i leden a–c genom vilket verksamhet bedrivs utanför den jurisdiktion där enheten är belägen, under förutsättning att en sådan jurisdiktion undantar intäkter hänförliga till sådan verksamhet.
yttersta moderenhet:
1. en enhet som direkt eller indirekt har ett bestämmande inflytande i en annan enhet och som inte direkt eller indirekt ägs av en annan enhet med ett bestämmande inflytande i det eller
2. huvudenheten i en koncern enligt definitionen i punkt 3 b.
minimiskattesats: femton procent (15 %).
tilläggsskatt: den tilläggsskatt som beräknas för en jurisdiktion eller en koncernenhet i enlighet med artikel 27.
CFC-regelverk (Controlled Foreign Company tax regime): en uppsättning skatteregler, som inte är en kvalificerad IIR-regel, enligt vilka en direkt eller indirekt aktieägare i en utländsk enhet, eller huvudenheten i ett fast driftsställe, är skyldig att betala skatt för sin andel av eller hela intäkten i den utländska koncernenheten, oavsett om intäkten delas ut till aktieägaren eller inte.
kvalificerad IIR-regel: en uppsättning regler som genomförs i den nationella lagstiftningen i en jurisdiktion, förutsatt att denna jurisdiktion inte tillhandahåller några fördelar relaterade till dessa regler, och som
1. är likvärdig med de regler som fastställs i detta direktiv eller, när det gäller tredjelandsjurisdiktioner, utmaningar på skatteområdet som uppstår till följd av digitaliseringen av ekonomin globala modellreglerna mot urholkning av skattebasen (andra pelaren), Tax Challenges Arising from the Digitalisation of the Economy Global Anti-Base Erosion Model Rules (Pillar Two), (OECD:s modellregler), enligt vilka moderenheten i en multinationell koncern eller i en storskalig nationell koncern beräknar och betalar sin fördelningsbara andel av tilläggsskatten för de lågbeskattade koncernenheterna i koncernen,
2. administreras på ett sätt som är förenligt med reglerna i detta direktiv eller, när det gäller tredjelandsjurisdiktioner, med OECD:s modellregler.
lågbeskattad koncernenhet:
1. en koncernenhet i en multinationell koncern eller i en storskalig nationell koncern som är belägen i en lågskattejurisdiktion, eller
2. en statslös koncernenhet som för ett räkenskapsår har en justerad vinst och en effektiv skattesats som är lägre än minimiskattesatsen.
mellanliggande moderenhet: en koncernenhet som direkt eller indirekt har ett ägarintresse i en annan koncernenhet i samma multinationella koncern eller storskaliga nationella koncern och som inte räknas som en yttersta moderenhet, en delägd moderenhet, ett fast driftsställe eller en investeringsenhet.
bestämmande inflytande: ett ägarintresse i en enhet där andelsinnehavaren är skyldig, eller skulle ha varit skyldig att post för post konsolidera enhetens tillgångar, skulder, intäkter, kostnader och kassaflöden, i enlighet med en allmänt erkänd redovisningsstandard. En huvudenhet anses ha bestämmande inflytande i sina fasta driftsställen.
delägd moderenhet: en koncernenhet som direkt eller indirekt har ett ägarintresse i en annan koncernenhet i samma multinationella koncern eller storskaliga nationella koncern och för vilken mer än 20 % av ägarintresset i dess vinst direkt eller indirekt innehas av en eller fler personer som inte är koncernenheter i den multinationella koncernen eller storskaliga nationella koncernen och som inte räknas som en yttersta moderenhet, ett fast driftsställe eller en investeringsenhet.
ägarintresse: alla andelar i eget kapital som uppbär rättigheter till vinster, kapital eller reserver i en enhet eller ett fast driftsställe.
moderenhet: en yttersta moderenhet som inte är en undantagen enhet, en mellanliggande moderenhet eller en delägd moderenhet.
allmänt erkänd redovisningsstandard: internationella redovisningsstandarder (IFRS eller IFRS som antagits av unionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 ) och de allmänt erkända redovisningsprinciperna i Australien, Brasilien, Kanada, EU-medlemsstaterna, EES-länderna, Hongkong (Kina), Japan, Mexiko, Nya Zeeland, Folkrepubliken Kina, Republiken Indien, Republiken Korea, Ryssland, Singapore, Schweiz, Förenade kungariket och Amerikas förenta stater.
godkänd redovisningsstandard: när det gäller en enhet, en uppsättning allmänt erkända redovisningsprinciper som är tillåtna av ett godkänt redovisningsorgan i den jurisdiktion där enheten är belägen; vid tillämpningen av denna definition avses med godkänt redovisningsorgan det organ som har rättslig behörighet i en jurisdiktion att föreskriva, fastställa eller godta redovisningsstandarder för redovisningsändamål.
betydande snedvridning av konkurrensen: när det gäller tillämpningen av en särskild princip eller ett särskilt förfarande enligt en uppsättning allmänt erkända redovisningsprinciper, en tillämpning som leder till en sammanlagd intäkts- eller kostnadsvariation på mer än 75.000.000 EUR under ett räkenskapsår i förhållande till det belopp som skulle ha fastställts genom tillämpning av motsvarande princip eller förfarande enligt internationella redovisningsstandarder (IFRS eller IFRS som antagits av unionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002).
kvalificeradnationelltilläggsskatt: en tilläggsskatt som genomförs i den nationella lagstiftningen i en jurisdiktion, förutsatt att denna jurisdiktion inte tillhandahåller några fördelar relaterade till dessa regler, och som
1. föreskriver fastställande av överskjutande vinst för de koncernenheter som är belägna i den jurisdiktionen i enlighet med reglerna i detta direktiv eller, när det gäller tredjelandsjurisdiktioner, OECD:s modellregler och tillämpningen av minimiskattesatsen på dessa överskjutande vinster för jurisdiktionen och de koncernenheterna i enlighet med de regler som fastställs i detta direktiv eller, när det gäller tredjelandsjurisdiktioner, OECD:s modellregler, och
2. administreras på ett sätt som är förenligt med reglerna i detta direktiv eller, när det gäller tredjelandsjurisdiktioner, OECD:s modellregler.
bokfört nettovärde av materiella anläggningstillgångar: genomsnittet av de materiella anläggningstillgångarnas start- och slutvärde efter att hänsyn tagits till ackumulerade avskrivningar, värdeminskningar och nedskrivningar enligt årsredovisningen.
investeringsenhet:
1. en investeringsfond eller ett investeringsinstrument för fast egendom,
2. en enhet som ägs till minst 95 %, direkt av en sådan enhet som avses i led a eller genom en kedja av sådana enheter och som uteslutande eller nästan uteslutande bedriver verksamhet för att inneha tillgångar eller investera medel till förmån för dem, eller
3. en enhet där minst 85 % av enhetens värde ägs av en sådan enhet som avses i led a, under förutsättning att i stort sett hela dess intäkt härrör från utdelningar eller kapitalvinster eller kapitalförluster som undantas från beräkningen av den justerade vinsten eller förlusten i enlighet med detta direktiv.
investeringsfond: en enhet eller en konstruktion som uppfyller samtliga följande villkor:
1. Den är utformad för att slå samman finansiella eller icke-finansiella tillgångar från ett antal investerare, av vilka vissa inte är förbundna med varandra.
2. Den investerar i enlighet med en fastställd investeringsstrategi.
3. Den gör det möjligt för investerare att minska transaktions-, forsknings- och analyskostnaderna eller sprida riskerna kollektivt.
4. Den är främst utformad för att generera avkastning eller vinst på investeringar, eller skydd mot en särskild eller allmän händelse eller ett särskilt eller allmänt resultat.
5. Dess investerare har rätt till avkastning från fondens tillgångar eller intäkter från dessa tillgångar, baserat på sina respektive bidrag.
6. Fonden eller dess ledning omfattas av regelverket, inbegripet relevanta bestämmelser om penningtvätt och investerarskydd, för investeringsfonder i den jurisdiktion där den är etablerad eller förvaltas.
7. Den förvaltas av yrkesverksamma som förvaltar investeringsfonder för investerarnas räkning.
investeringsinstrument för fast egendom: en enhet med bred ägarbas som främst innehar fast egendom och som omfattas av beskattning i ett led, antingen hos enheten eller hos dess ägarintressen, med högst ett års uppskov.
pensionsfond:
1. en enhet som är etablerad och verksam i en jurisdiktion, uteslutande eller nästan uteslutande för att administrera eller tillhandahålla pensionsförmåner och kompletterande eller tillfälliga förmåner till enskilda där
  1. denna enhet regleras som sådan av den jurisdiktionen eller av en av dess subnationella politiska förvaltningsenheter eller kommuner, eller
  2. dessa förmåner säkras eller på annat sätt skyddas genom nationella bestämmelser och finansieras genom en grupp av tillgångar som innehas genom ett förvaltningsbolag eller en förvaltare för att säkerställa fullgörandet av motsvarande pensionsförpliktelser för det fall att den multinationella koncernen och de storskaliga nationella koncernerna blir insolventa.
2. en pensionsenhet.
pensionsenhet: en enhet som är etablerad och verksam uteslutande eller nästan uteslutande för att investera medel till förmån för sådana enheter som avses i punkt 33 a eller för att bedriva verksamhet som är relaterad till de reglerade verksamheter som avses i punkt 33 a, under förutsättning att pensionsenheten ingår i samma koncern som de enheter som bedriver de reglerade verksamhet.
lågskattejurisdiktion: när det gäller en multinationell koncern eller en storskalig nationell koncern under ett givet räkenskapsår, en medlemsstat eller tredjelandsjurisdiktion där en multinationell koncern eller en storskalig nationell koncern har en justerad vinst och omfattas av en effektiv skattesats som understiger minimiskattesatsen.
justerad vinst eller förlust: en koncernenhets redovisade nettovinst eller nettoförlust, justerad i enlighet med de regler som anges i kapitlen III, VI och VII.
icke kvalificerat imputationsbelopp: varje annan skatt än ett kvalificerat imputationsbelopp som tillfaller, eller betalas av, en koncernenhet och som är
1. återbetalningsbart till den faktiska betalningsmottagaren av en utdelning som delas ut av en sådan koncernenhet i samband med denna utdelning eller avräkningsbart från den faktiska betalningsmottagaren mot en annan skatteskuld än en skatteskuld för sådan utdelning, eller
2. återbetalningsbar till det utdelande bolaget vid utdelning till en aktieägare.
I denna definition avses med kvalificerat imputationsbelopp en medräknad skatt som tillfallit eller betalats av en koncernenhet, inbegripet ett fast driftsställe, och som kan återbetalas eller avräknas från den faktiska betalningsmottagaren av den utdelning som delas ut av den koncernenheten eller, i fallet med en medräknad skatt som tillfallit eller betalas av ett fast driftsställe, en utdelning som delas ut av huvudenheten om återbetalningen ska betalas ut eller tillgodohavandet tillhandahålls
1. i en annan jurisdiktion än den jurisdiktion som ålade de medräknade skatterna,
2. till en faktisk betalningsmottagare som beskattas till en nominell skattesats som är lika med eller högre än minimiskattesatsen för utdelning som erhållits enligt den nationella lagstiftningen i den jurisdiktion där koncernenheten ålades de medräknade skatterna,
3. till en fysisk person som är den faktiska betalningsmottagaren och som har skattehemvist i den jurisdiktion där koncernenheten ålades de medräknade skatterna och som beskattas till en nominell skattesats som är lika med eller högre än den standardskattesats som är tillämplig på vanliga intäkter, eller
4. till ett offentligt organ, en internationell organisation, en inhemsk ideell organisation, en inhemsk pensionsfond, en inhemsk investeringsenhet som inte ingår i den multinationella koncernen eller i den storskaliga nationella koncernen, eller i ett inhemskt livförsäkringsbolag i den mån utdelningen erhålls i samband med inhemsk pensionsfondsverksamhet och beskattas på liknande sätt som en utdelning som erhålls av pensionsfond.
  Vid tillämpningen av led d gäller följande:
  1. En ideell organisation eller pensionsfond har sin hemvist i en jurisdiktion om den har inrättats och förvaltas i den jurisdiktionen.
  2. En investeringsenhet har sin hemvist i en jurisdiktion om den har bildats och regleras i den jurisdiktionen.
  3. Ett livförsäkringsbolag har sin hemvist i den jurisdiktion där det är beläget.
kvalificerade skattetillgodohavanden:
1. ett skattetillgodohavande som är utformat på ett sådant sätt att det ska betalas som en kontant betalning eller motsvarande till en koncernenhet inom fyra år från den dag då koncernenheten har rätt att erhålla skattetillgodohavandet enligt lagstiftningen i den jurisdiktion som beviljar tillgodohavandet, eller
2. om skattetillgodohavandet delvis återbetalas, den del av skattetillgodohavandet som ska betalas som en kontant betalning eller motsvarande till en koncernenhet inom fyra år från den dag då koncernenheten har rätt att erhålla det partiella skattetillgodohavandet.
Ett kvalificerat skattetillgodohavande omfattar inte något skattebelopp som kan avräknas eller återbetalas på grundval av ett kvalificerat imputationsbelopp eller ett icke kvalificerat imputationsbelopp.
icke kvalificerat skattetillgodohavande: ett skattetillgodohavande som inte är ett kvalificerat skattetillgodohavande men som är helt eller delvis återbetalningsbart.
huvudenhet: en enhet som i sin årsredovisning tar med ett fast driftsställes redovisade nettointäkt eller nettoförlust.
ingående ägarenhet: en koncernenhet som direkt eller indirekt har ett ägarintresse i en annan koncernenhet i samma multinationella koncern eller samma storskaliga nationella koncern.
berättigat utdelningsskattesystem: ett bolagsskattesystem som
1. ålägger skatt på vinst endast när sådan vinst delas ut eller anses vara utdelad till aktieägarna, eller när bolaget ådrar sig vissa andra kostnader än rörelsekostnader,
2. ålägger skatt med en skattesats som är lika med eller högre än minimiskattesatsen, och
3. var i kraft senast den 1 juli 2021.
kvalificerad UTPR-regel: en uppsättning regler som genomförs i den nationella lagstiftningen i en jurisdiktion, förutsatt att denna jurisdiktion inte tillhandahåller några fördelar relaterade till dessa regler, och som
1. är likvärdig med de regler som fastställs i detta direktiv eller, när det gäller tredjelandsjurisdiktioner, OECD:s modellregler, enligt vilka en jurisdiktion uppbär sin tilldelade andel av den tilläggsskatt för en multinationell koncern som inte togs ut enligt IIR-regeln för de lågbeskattade koncernenheterna i den multinationella koncernen,
2. administreras på ett sätt som är förenligt med reglerna i detta direktiv eller, när det gäller tredjelandsjurisdiktioner, OECD:s modellregler.
enhet som utses att lämna deklaration: koncernenhet, annan än den yttersta moderenheten, som av den multinationella koncernen eller den storskaliga nationella koncernen har utsetts att på dess vägnar fullgöra de krav på avlämning av skattedeklaration som anges i artikel 44.

Artikel 4 En koncernenhets lokalisering

1.Vid tillämpningen av detta direktiv ska en annan enhet än en genomflödesenhet anses vara belägen i den jurisdiktion där den anses ha sin skattehemvist på grundval av sin plats för företagsledning, sin etableringsort eller liknande kriterier.

Om det inte är möjligt att fastställa lokaliseringen för en annan enhet än en genomflödesenhet på grundval av första stycket ska den anses vara belägen i den jurisdiktion där den etablerades.

2.En genomflödesenhet ska betraktas som statslös, såvida den inte är den yttersta moderenheten i en multinationell koncern eller i en storskalig nationell koncern eller om den är skyldig att tillämpa en IIR-regel i enlighet med artiklarna 5, 6, 7 och 8, i vilket fall genomflödesenheten ska anses vara belägen i den jurisdiktion där den etablerades.

3.Ett fast driftsställe enligt definitionen i artikel 3.13 a ska anses vara beläget i den jurisdiktion där det behandlas som ett fast driftsställe och är skyldigt att betala skatt enligt gällande skatteavtal.

Ett fast driftsställe enligt definitionen i artikel 3.13 b ska anses vara beläget i den jurisdiktion där det är skyldigt att betala skatt på nettobasis för sin verksamhet.

Ett fast driftsställe enligt definitionen i artikel 3.13 c ska anses vara lokaliserat i den jurisdiktion där det är beläget.

Ett fast driftsställe enligt definitionen i artikel 3.13 d ska betraktas som statslöst.

4.Om en koncernenhet är belägen i två jurisdiktioner och dessa jurisdiktioner har ett gällande tillämpligt skatteavtal, ska koncernenheten anses vara belägen i den jurisdiktion där den anses ha sin skattehemvist enligt det skatteavtalet.

Om det tillämpliga skatteavtalet kräver att de behöriga myndigheterna når en ömsesidig överenskommelse om den plats där koncernenheten anses ha skattehemvist, och ingen överenskommelse nås, ska punkt 5 tillämpas.

Om det inte finns någon befrielse för dubbelbeskattning enligt det gällande tillämpliga skatteavtalet, på grund av att en koncernenhet har skattehemvist hos båda avtalsslutande parter, ska punkt 5 tillämpas.

5.Om en koncernenhet är belägen i två jurisdiktioner och dessa jurisdiktioner inte har ett tillämpligt skatteavtal, ska koncernenheten anses vara belägen i den jurisdiktion som ålade det högsta beloppet av medräknade skatter under räkenskapsåret.

Vid beräkningen av beloppet av de medräknade skatter som avses i det första stycket ska det skattebelopp som betalats i enlighet med ett CFC-regelverk inte beaktas.

Om beloppet av de medräknade skatter som ska betalas i de två jurisdiktionerna är detsamma eller noll, ska koncernenheten anses vara belägen i den jurisdiktion där den har det högre beloppet av substansundantaget beräknat på grundval av en enhet i enlighet med artikel 28.

Om beloppet för substansundantaget i de två jurisdiktionerna är detsamma eller noll, ska koncernenheten betraktas som statslös, såvida den inte är en yttersta moderenhet, i vilket fall den ska anses vara belägen i den jurisdiktion där den etablerades.

6.Om en moderenhet till följd av tillämpningen av punkterna 4 och 5 är belägen i en jurisdiktion där den inte omfattas av en kvalificerad IIR-regel, ska den anses omfattas av den kvalificerade IIR-regeln i den andra jurisdiktionen, såvida inte ett gällande skatteavtal förbjuder tillämpningen av en sådan regel.

7.Om en koncernenhet byter lokalisering under ett räkenskapsår ska den anses vara belägen i den jurisdiktion där den ansågs vara lokaliserad enligt denna artikel i början av det räkenskapsåret.

Kapitel II IIR-regeln och UTPR-regeln

Artikel 5 Yttersta moderenhet i unionen

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att en yttersta moderenhet som är en koncernenhet belägen i en medlemsstat med avseende på sina lågbeskattade koncernenheter som är belägna i en annan jurisdiktion eller statslösa omfattas av tilläggsskatten (tilläggsskatten enligt IIR-regeln) under räkenskapsåret.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att en koncernenhet som är den yttersta moderenheten i en multinationell koncern eller en storskalig nationell koncern och som är belägen i en medlemsstat som är en lågskattejurisdiktion själv och tillsammans med alla lågbeskattade koncernenheter i koncernen som är belägna i samma medlemsstat omfattas av tilläggsskatten enligt IIR-regeln under räkenskapsåret.

Artikel 6 Mellanliggande moderenhet i unionen

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att en mellanliggande moderenhet som är belägen i en medlemsstat och innehas av en yttersta moderenhet som är belägen i en tredjelandsjurisdiktion med avseende på sina lågbeskattade koncernenheter som är belägna i en annan jurisdiktion eller statslösa omfattas av tilläggsskatten enligt IIR-regeln under räkenskapsåret.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att en mellanliggande moderenhet som är belägen i en medlemsstat som är en lågskattejurisdiktion och innehas av en yttersta moderenhet som är belägen i en tredjelandsjurisdiktion själv och tillsammans med sina lågbeskattade koncernenheter som är belägna i samma medlemsstat omfattas av tilläggsskatten enligt IIR-regeln under räkenskapsåret.

3.Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas i följande fall:

Den yttersta moderenheten omfattas av en kvalificerad IIR-regel under det räkenskapsåret, eller
en annan mellanliggande moderenhet är belägen i en jurisdiktion där den omfattas av en kvalificerad IIR-regel under det räkenskapsåret och direkt eller indirekt har ett bestämmande inflytande i den mellanliggande moderenheten.

Artikel 7 Mellanliggande moderenhet som är belägen i en medlemsstat och innehas av en undantagen yttersta moderenhet

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att en mellanliggande moderenhet, om denna är belägen i en medlemsstat och innehas av en yttersta moderenhet som är en undantagen enhet, med avseende på sina lågbeskattade koncernenheter som är belägna i en annan jurisdiktion eller är statslösa omfattas av tilläggsskatten enligt IIR-regeln under räkenskapsåret.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att en mellanliggande moderenhet, om den mellanliggande moderenheten är belägen i en medlemsstat som är en lågskattejurisdiktion och innehas av en yttersta moderenhet som är en undantagen enhet, själv och tillsammans med sina lågbeskattade koncernenheter som är belägna i samma medlemsstat omfattas av tilläggsskatten enligt IIR-regeln under räkenskapsåret.

3.Punkterna 1 och 2 ska inte vara tillämpliga om en annan mellanliggande moderenhet är belägen i en jurisdiktion där den omfattas av en kvalificerad IIR-regel för det räkenskapsåret och direkt eller indirekt har ett bestämmande inflytande i den mellanliggande moderenhet som avses i punkterna 1 och 2.

Artikel 8 Delägd moderenhet i unionen

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att en delägd moderenhet som är belägen i en medlemsstat med avseende på sina lågbeskattade koncernenheter som är belägna i en annan jurisdiktion eller statslösa omfattas av tilläggsskatten enligt IIR-regeln under räkenskapsåret.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att en delägd moderenhet som är belägen i en medlemsstat som är en lågskatteju risdiktion själv och tillsammans med sina lågbeskattade koncernenheter som är belägna i samma medlemsstat omfattas av tilläggsskatten enligt IIR-regeln under räkenskapsåret.

3.Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas om ägarintressena i den delvis ägda moderenheten direkt eller indirekt i sin helhet innehas av en annan delägd moderenhet som omfattas av en kvalificerad IIR-regel under det räkenskapsåret.

Artikel 9 Fördelning av tilläggsskatten enligt IIR-regeln

1.Den tilläggsskatt enligt IIR-regeln som en moderenhet ska betala för en lågbeskattad koncernenhet i enlighet med artiklarna 5.1, 6.1, 7.1 och 8.1 ska vara lika med tilläggsskatten för den lågbeskattade koncernenheten, beräknad i enlighet med artikel 27, multiplicerad med moderenhetens fördelningsbara andel av denna tilläggsskatt under räkenskapsåret.

2.En moderenhets fördelningsbara andel av tilläggsskatten i förhållande till en lågbeskattad koncernenhet ska stå i proportion till moderenhetens ägarintresse i den justerade vinsten i den lågbeskattade koncernenheten. Den andelen ska vara lika med den justerade vinsten i den lågbeskattade koncernenheten under räkenskapsåret, med avdrag för beloppet av sådana intäkter som är hänförliga till ägarintressen som innehas av andra ägare och delat med den justerade vinsten i den lågbeskattade koncernenheten under räkenskapsåret.

Det justerade vinstbelopp som är hänförlig till ägarintressen i en lågbeskattad koncernenhet som innehas av andra ägare ska vara det belopp som skulle ha behandlats som hänförligt till dessa ägare enligt principerna i den allmänt erkända redovisningsstandard som används i den yttersta moderenhetens konsoliderade årsredovisning om den lågbeskattade koncernenhetens nettovinst hade varit lika med dess justerade vinst och

moderenheten hade upprättat en koncernredovisning i enlighet med den redovisningsstandarden (den hypotetiska konsoliderade årsredovisningen),
moderenheten hade ett bestämmande inflytande i den lågbeskattade koncernenheten så att alla inkomster och utgifter i den lågbeskattade koncernenheten hade konsoliderats post för post med moderenhetens inkomster och utgifter i den hypotetiska konsoliderade årsredovisningen,
den lågbeskattade koncernenhetens hela justerade vinst hade varit hänförlig till transaktioner med personer som inte är koncernenheter, och
alla ägarintressen som inte direkt eller indirekt innehades av moderenheten hade innehafts av andra personer än koncernenheter.

3.Utöver det belopp som fördelas på en moderenhet i enlighet med punkt 1 i denna artikel ska den tilläggsskatt enligt IIR-regeln som ska betalas av en moderenhet i enlighet med artiklarna 5.2, 6.2, 7.2 och 8.2 för räkenskapsåret i enlighet med artikel 27 omfatta

hela beloppet för den tilläggsskatt som beräknats för den moderenheten, och
det tilläggsskattebelopp som beräknats för dess lågbeskattade koncernenheter som är belägna i samma medlemsstat, multiplicerat med moderenhetens fördelningsbara andel av denna tilläggsskatt under räkenskapsåret.

Artikel 10 Kompensation för IIR-regeln

Om en moderenhet som är belägen i en medlemsstat indirekt innehar ett ägarintresse i en lågbeskattad koncernenhet via en mellanliggande moderenhet eller en delägd moderenhet som omfattas av en kvalificerad IIR-regel under räkenskapsåret, ska den tilläggsskatt som ska betalas i enlighet med artiklarna 5–8 minskas med ett belopp som motsvarar den förstnämnda moderenhetens fördelningsbara andel av den tilläggsskatt som ska betalas av den mellanliggande moderenheten eller den delägda moderenheten.

Artikel 11 Valfri tillämpning av en kvalificerad nationell tilläggsskatt

1.Medlemsstaterna kan välja att tillämpa en kvalificerad nationell tilläggsskatt.

Om en medlemsstat där de koncernenheterna i en multinationell koncern eller i en storskalig nationell koncern är belägna väljer att tillämpa en kvalificerad nationell tilläggsskatt, ska alla lågbeskattade koncernenheter i den multinationella koncernen eller den storskaliga nationella koncernen i den medlemsstaten omfattas av den nationella tilläggsskatten under räkenskapsåret.

I förhållande till en kvalificerad nationell tilläggsskatt kan de lågbeskattade koncernenheternas nationella överskjutande vinst beräknas på grundval av en allmänt erkänd redovisningsstandard eller en godkänd redovisningsstandard som tillåts av det godkända redovisningsorganet och justeras för att förhindra eventuell väsentlig snedvridning av konkurrensen, snarare än den redovisningsstandard som används i den konsoliderade årsredovisningen.

2.Om en moderenhet i en multinationell koncern eller i en storskalig nationell koncern är belägen i en medlemsstat och de koncernenheter som den direkt eller indirekt innehar är belägna i antingen den medlemsstaten eller en annan jurisdiktion och omfattas av en kvalificerad nationell tilläggsskatt under räkenskapsåret i de jurisdiktionerna, ska det eventuella tilläggsskattebelopp som beräknas i enlighet med artikel 27 och som ska betalas av moderenheten i enlighet med artiklarna 5–8 minskas med upp till noll med det kvalificerade nationella tilläggsskattebelopp som antingen den själv eller dessa koncernenheter ska betala.

Om den kvalificerade nationella tilläggsskatten har beräknats för ett räkenskapsår i enlighet med den yttersta moderenhetens allmänt erkända redovisningsstandard eller med internationella redovisningsstandarder (IFRS eller IFRS som antagits av unionen i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002), ska, utan hinder av vad som sägs i första stycket, ingen tilläggsskatt beräknas i enlighet med artikel 27 för det räkenskapsåret med avseende på de koncernenheterna i en multinationell koncern eller storskalig nationell koncern som är belägen i den medlemsstaten. Detta stycke påverkar inte beräkningen av eventuell ytterligare tilläggsskatt i enlighet med artikel 29 ifall en medlemsstat inte tillämpar en kvalificerad nationell tilläggsskatt för att uppbära eventuell ytterligare tilläggsskatt enligt artikel 29.

3.Om den kvalificerade nationella tilläggsskatten för ett räkenskapsår inte har betalats inom de fyra räkenskapsår som följer på det räkenskapsår då den skulle ha betalats, ska det kvalificerade nationella tilläggsskattebelopp som inte betalades läggas till tilläggsskatten för jurisdiktionen som beräknats i enlighet med artikel 27.3 och ska inte uppbäras av den medlemsstat som gjorde valet enligt punkt 1 i den här artikeln.

4.Medlemsstater som väljer att tillämpa en kvalificerad nationell tilläggsskatt ska anmäla detta till kommissionen inom fyra månader efter antagandet av de nationella lagar och andra författningar med vilka en kvalificerad nationell tilläggsskatt införs. Ett sådant val ska vara giltigt och får inte återkallas under en period på tre år. Vid utgången av varje treårsperiod ska valet förnyas automatiskt, såvida inte medlemsstaten återkallar sitt val. Ett återkallande av valet ska anmälas till kommissionen senast fyra månader före utgången av treårsperioden.

Artikel 12 Tillämpning av UTPR-regeln i den multinationella koncernen

1.1Om den yttersta moderenheten i en multinationell koncern är belägen i en tredjelandsjurisdiktion som inte tillämpar en kvalificerad IIR-regel, eller om den yttersta moderenheten i en multinationell koncern är en undantagen enhet, ska medlemsstaterna säkerställa att de koncernenheter som är belägna i unionen i den medlemsstat där de är belägna omfattas av en justering lika med det tilläggsskattebelopp enligt UTPR-regeln som fördelats på den medlemsstaten under räkenskapsåret i enlighet med artikel 14.

För detta ändamål kan en sådan justering ske i form av antingen en tilläggsskatt som ska betalas av dessa koncernenheter eller ett nekat avdrag mot den beskattningsbara inkomsten för dessa koncernenheter, vilket leder till ett belopp på skatteskulden som är nödvändigt för att uppbära det tilläggsskattebelopp enligt UTPR-regeln som fördelats på den medlemsstaten.