Förord

Syftet med Revision – En praktisk beskrivning är att på ett lättillgängligt och överskådligt sätt presentera vad revision är och hur revisorer arbetar.

Boken vänder sig i första hand till den som kommer i kontakt med yrkesmässig revision eller av andra skäl vill veta mer om vad revision är, vad en revisor gör och vilket ansvar en revisor har. Den passar även utmärkt som en introduktion till revisorsyrket för studerande vid universitet och högskolor.

Boken innehåller en beskrivning av revisionens syfte och en redogörelse av de olika revisionsfaserna: planering, granskning och rapportering med anpassning till RS Revisionsstandard i Sverige. Även de regler som styr revisionen och revisorns arbete beskrivs. I det sista kapitlet finns övningsexempel och diskussionsfrågor kopplade till bokens olika kapitel samlade.

Denna andra upplaga har uppdaterats och kompletterats av Helena Adrian, Adrian & Partners och Bo Åsell, Öhrlings PricewaterhouseCoopers. FARs generalsekreterare Dan Brännström har granskat texten och kommit med idéer och synpunkter.

Projektledare inom FAR FÖRLAGs bokredaktion har varit jur.kand. Helga Laurin.

Alla synpunkter och önskemål inför kommande upplagor av boken är välkomna till bokredaktionen@farforlag.se. Dina synpunkter är en viktig del i vårt kontinuerliga arbete med att förbättra våra produkter.

Stockholm i juli 2006

Marie Wernerman

Kapitel 1 Vad är en revisor?

Det finns olika slag av revisorer. Kapitlet presenterar de vanligast förekommande. För auktoriserade och godkända revisorer finns i lag uppställda krav. Vad som krävs för att bli auktoriserad revisor och godkänd revisor beskrivs.

Olika typer av revisorer

Benämningen revisor ingår i de lagskyddade titlarna auktoriserad revisor och godkänd revisor. Den används i många olika sammanhang och kan beteckna en person som

  1. är vald revisor i ett företag, en förening eller annan sammanslutning
  2. yrkesmässigt sysslar med revisions- och redovisningsfrågor och närliggande uppgifter.

En vald revisor kan vara allt ifrån den högt kvalificerade yrkesrevisorn till lekmannarevisorn i den lilla idrottsföreningen. Den som yrkesmässigt sysslar med revisions- och redovisningsfrågor kan vara verksam på en revisionsbyrå, men också verksam i statlig och kommunal tjänst eller som internrevisor.

När man talar om revisor är det viktigt att vara medveten om i vilken betydelse titeln används. Ibland används den t.ex. om personer som egentligen borde kallas redovisningskonsulter. Det engelska ordet accountant översätts dessutom ofta med ”revisor”, trots att det egentligen har en betydligt vidare innebörd.

Kompetensen – vem får vara revisor?

Vem som helst får kalla sig revisor. Titeln revisor är inte skyddad. Däremot är det straffbart att utge sig för att vara auktoriserad eller godkänd revisor om man inte är det.

Det finns olika kategorier av revisorer: förutom auktoriserade och godkända revisorer, framförallt internrevisorer och miljörevisorer. Ibland förekommer det också att redovisningskonsulter felaktigt benämns revisorer. Även i stats- och kommunalförvaltningarna finns revisorer, bl.a. vid Riksrevisionen och vid skatteförvaltningen (taxeringsrevisorer). Kommuner och landsting har politiskt valda revisorer – de brukar ta hjälp av yrkesrevisorer och andra specialister.

I t.ex. ideella föreningar kan revisorn vara en person som har medlemmarnas förtroende men saknar ekonomisk utbildning. I mindre ekonomiska föreningar kan en revisor utses som varken är auktoriserad eller godkänd, men lagen kräver att revisorn kan redovisning och ekonomi.

Alla aktiebolag måste däremot ha en auktoriserad eller godkänd revisor. I större företag krävs att minst en revisor är auktoriserad, alternativt godkänd revisor som avlagt revisorsexamen. Även ekonomiska föreningar, bostadsrättsföreningar, stiftelser och vissa andra företag måste, om de uppnått en viss storlek, ha auktoriserade eller godkända revisorer.

I aktiebolag kan även s.k. lekmannarevisorer utses. De har emellertid helt andra uppgifter. (Mer om dessa senare i kapitlet.)

Auktoriserad eller godkänd revisor

För att bli auktoriserad revisor krävs universitets- eller högskoleutbildning (160 poäng med ekonomisk inriktning inom vissa ämnesområden) och minst fem års praktisk utbildning. Utöver den praktiska utbildningen krävs revisorsexamen och dessutom högre revisorsexamen. Prov för revisorsexamen och högre revisorsexamen anordnas av Revisorsnämnden. Kraven finns angivna i revisorslagen. De specificeras ytterligare i revisorsförordningen och i Revisorsnämndens föreskrifter.

Kraven för godkända revisorer är något lägre (120 poängs teoretisk utbildning – kandidatexamen med företagsekonomisk inriktning inom vissa ämnesområden eller annan likvärdig teoretisk utbildning). Praktiktiden är minst tre år. Dessutom krävs revisorsexamen.

Auktoriserade och godkända revisorer får syssla med verksamhet som inte har ett naturligt samband med revisionsverksamhet. Det gäller dock inte om den andra verksamheten är av sådan art eller omfattning att den kan rubba förtroendet för revisorns opartiskhet eller självständighet. Det gäller inte heller om den andra verksamheten på något annat sätt är oförenlig med rätten att utföra lagstadgad revision. Den andra verksamheten måste hållas åtskild från revisionsverksamheten.

Auktorisation och godkännande beviljas av Revisorsnämnden för fem år i taget och upphävs omedelbart för den som lämnar revisorsyrket.

Alla auktoriserade och godkända revisorer står under Revisorsnämndens tillsyn.

Krav för att bli auktoriserad/godkänd revisor
KravAuktoriserad ­revisorGodkänd ­revisor
Revisionsverksamhet som yrke.
Bosättning i Sverige eller i annan stat inom EES.
Kandidatexamen i ekonomi med 160 poäng, varav minst 120 poäng inom vissa föreskrivna centrala ämnesområden eller avlagt magisterexamen med ekonomisk inriktning eller annan likvärdig teoretisk utbildning.
Kandidatexamen om minst 120 poäng inom vissa föreskrivna centrala ämnesområden eller genomgått annan likvärdig teoretisk utbildning.
Avlagt revisorsexamen hos Revisorsnämnden.
Avlagt högre revisorsexamen hos Revisorsnämnden.
Tre års praktik under handledning av godkänd eller auktoriserad revisor särskilt omfattande revision av årsbokslut och koncernbokslut eller liknande redovisningshandlingar.
Två års praktik under handledning av auktoriserad revisor innefattande kvalificerad medverkan vid revision av företag som pga. sin storlek eller av annan anledning är svåra att revidera.
Redbarhet och i övrigt lämplighet att utöva revisionsverksamhet.
Varken vara i konkurs, ha näringsförbud eller liknande förbud i Sverige eller i annan stat.

Registrerat revisionsföretag

Den valda revisorn behöver inte alltid vara en fysisk person. Även en revisionsbyrå kan väljas till revisor, om den är ett registrerat revisionsföretag. Att företaget är registrerat betyder att det står under Revisorsnämndens tillsyn. En huvudansvarig för varje uppdrag måste alltid utses inom revisionsföretaget. För den revisorn gäller samma krav som för en revisor som väljs personligen.

Utländska revisorer

Den som får utföra lagstadgad revision i en annan stat inom EES kan också få göra det i Sverige. En utländsk revisor, som får revidera alla företag i sitt hemland, kan bli auktoriserad revisor här. Finns det inskränkningar i hemlandets behörighet, kan den utländska revisorn bli godkänd revisor i Sverige. I båda fallen krävs ett godkänt lämplighetsprov hos Revisorsnämnden. Svenska revisorer har motsvarande möjligheter att utöva sitt yrke i andra EES-stater.

Internrevisorer

Den interna revisorn är anställd i företaget. En internrevisor kan aldrig fylla en extern revisors plats utan är ett medel för företagsledningen att kontrollera företagets verksamhet och effektivitet. Internrevisorn kan ha en självständig ställning inom organisationen och arbeta på ett opartiskt sätt. Ett nära samarbete mellan interna och externa revisorer är vanligt. Externa revisorer kan, på eget ansvar, utnyttja den granskning som utförs av interna revisorer.

Det finns inga formella krav på utbildning eller erfarenhet för att bli internrevisor. Internrevisorernas Förening (IRF) har dock fortbildningskurser, och många internrevisorer har ungefär samma utbildning och erfarenhet som auktoriserade eller godkända revisorer. I Sverige företräder IRF den amerikanska organisationen ”The Institute of Internal Auditors” (IIA). IIAs regelverk består av revisionsregler (Standards for the Professional Practice of Internal Auditing), etikregler och en definition av begreppet internrevision.

En internrevisor kan genomgå ett internationellt prov genom IRF och bli Certified Internal Auditor (CIA), en form av auktorisation. För att kvalificera sig för denna benämning ställs ett antal krav beträffande utbildning, yrkeserfarenhet och tillämpning av IIAs regelverk.

Lekmannarevisorer

I aktiebolagslagen (2005:551) (ABL) finns även regler för s.k. lekmannarevisorer. Även för dessa finns regler om granskningsuppgiften, rapportering, tystnadsplikt, upplysningsplikt m.m. De får inte skriva under samma revisionsberättelse som övriga revisorer, utan får redovisa resultatet av sin granskning i en särskild granskningsrapport. För lekmannarevisorerna gäller i princip samma jävs- och skadeståndsregler som för revisorer i allmänhet. Lekmannarevisorer är främst tänkta för kommunala och kooperativa företag.

Miljörevisorer

Miljörevisorns uppgift är att granska ett företags miljöarbete. Miljöarbetet kan finnas definierat i en miljöpolicy och i form av olika miljömål. Miljörevision utförs på uppdrag av företagsledningen och finns inte reglerad i lag. Miljörevisionen kan göras av såväl interna som externa revisorer. En miljörevisor som arbetar med certifiering av miljöledningssystem kan bli certifierad och får då kalla sig certifierad miljörevisor. Certifieringskraven bygger på internationell standard. Föreningen Miljörevisorer i Sverige (MiS) verkar bland annat för att utveckla miljörevisionen. Viktiga områden är arbete med utbildning, riktlinjer, vägledningar och kvalitetssäkring av miljörevision.

FAR var först i världen med att utarbeta ett förslag till rekommendation om oberoende översiktlig granskning av frivillig separat hållbarhetsredovisning. Detta område inom redovisningen har fått en allt större betydelse.

Varför olika revisorer?

Lagstiftaren har ställt olika minimikrav på revisorernas kompetens i olika typer av företag.

För aktiebolag gäller att samtliga måste ha minst en auktoriserad eller godkänd revisor. I de större företagen krävs minst en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som avlagt revisorsexamen. Detta gäller i följande fall:

  1. företagets nettotillgångar är bokförda till mer än 1.000 prisbasbelopp för de två senaste räkenskapsåren,
  2. antalet anställda är över 200,
  3. företagets aktier eller skuldebrev är noterade vid en börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad,
  4. en minoritet av aktieägarna (minst 1/10 av samtliga aktier i företaget) har krävt en sådan revisor,
  5. företagets bolagsordning anger att revisorn ska ha viss behörighet.

För större ekonomiska föreningar finns motsvarande regler liksom för större stiftelser och handelsbolag där alla delägare är aktiebolag eller andra företag med begränsat delägaransvar. I övriga företag behövs revisor om företaget enligt bokföringslagen är skyldigt att avsluta bokföringen med en årsredovisning. En sådan revisor behöver inte vara auktoriserad eller godkänd. Överstiger tillgångarna 1.000 basbelopp eller är antalet anställda över 200 för de två senaste räkenskapsåren ska dock minst en revisor vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor med avlagd revisorsexamen.

I banker, kreditinstitut, finansbolag och försäkringsbolag förordnar Finansinspektionen revisorer utöver dem som väljs på bolagsstämman. För dessa finns speciella rapporteringsregler.

Nya gränsvärden

Den 1 januari 2007 kommer nya regler att träda i kraft med gränsvärden för när ett företag ska ha en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som avlagt revisorsexamen. Detta sker genom ändringar i 9 kap. 13 och 14 §§ ABL vilket leder till bättre harmonisering med de högre gränsvärden som anges i EUs fjärde bolagsrättsliga direktiv. Den som har utsetts till revisor i ett aktiebolagslag före ikraftträdandet och som enligt de nya bestämmelserna inte längre ensam kan vara revisor i bolaget får dock ändå kvarstå som revisor under den resterande mandatperioden.

50/25/50

Om minst två av följande kriterier uppfylls ska företaget ha en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som avlagt revisorsexamen:

  1. Medelantalet anställda har under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren upp gått till fler än 50,
  2. Balansomslutningen för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren har uppgått till mer än 25 mkr,
  3. Nettoomsättningen har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50 mkr.

Kravet på en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor med avlagd revisorsexamen föreslås även gälla moderföretag i en koncern som uppfyller minst av de nämnda kriterierna liksom – precis som tidigare – börsnoterade företag.

Sammanfattning

Det finns flera slag av revisorer. I alla aktiebolag måste minst en revisor vara auktoriserad eller godkänd. För att bli kvalificerad revisor krävs såväl universitets- eller högskolestudier som praktisk erfarenhet innan man får avlägga ett skriftligt prov för revisorsexamen.

Kapitel 2 Revisionens syfte

Vad är revision och varför är det viktigt att revision görs?

Kapitlet beskriver revisionens syfte – att lämna en revisionsberättelse.

Vad är revision?

Revision är att med en professionellt skeptisk inställning planera, granska, bedöma och uttala sig om årsredovisning, bokföring och förvaltning.

Det finns extern och intern revision, statlig och kommunal revision, miljörevision och dessutom statlig taxeringsrevision. I den här boken beskrivs i första hand externrevision av företag och de uppgifter en revisor på en revisionsbyrå har.

Varför behövs revision?

I alla företagsformer där ägarnas ansvar är begränsat ställs särskilda krav på hur företagets resultat och ställning redovisas utåt. De olika intressenterna måste kunna lita både på den information företaget lämnar om sin ekonomiska situation och på förvaltningen. Det är styrelsen och VD som har ansvaret för denna information. Revisorns roll är att kvalitetssäkra informationen. Det finns lagregler om revision av olika företagsformers förvaltning och redovisning och bestämmelser om vilken typ av information som ska lämnas om den ekonomiska situationen. Revision ger ökad trovärdighet åt företagets finansiella information. Revision är därmed en förutsättning för ett väl fungerande näringsliv och samhälle.

För vem görs revisionen?

Revision har stor betydelse för ägarna samt andra intressenter som kreditgivare, leverantörer, kunder, anställda samt stat och kommun. Internationellt heter det att revisionen sker i ”the public interest”. Alla intressenter har direkt eller indirekt nytta av vad revisorn gör. Företagsledningen har dessutom ofta behov av en aktiv kontakt med revisorn.

Om det inte fanns revisorer med de uppgifter de har i dag, skulle de olika intressenterna vara tvungna att göra egna kontroller för att skapa tilltro till företagets ekonomiska rapportering.

Ägarna

I det lilla enmansföretaget har ägaren ofta full överblick över verksamheten. Men i större företag sitter ägarna ofta inte i företagets ledning. Utan egen insyn i företaget måste de lita till den information styrelsen och VD förser dem med. Det blir då särskilt viktigt att uppgifterna är rättvisande. Gamla och nya ägare fattar beslut om sitt ägande utifrån den bild av företaget de får av styrelsen och VD. Revisorns bedömning av den bilden kan vara avgörande för besluten.

Kreditgivare

Banker och andra kreditgivare måste kunna bedöma om ett företag kan betala tillbaka sina lån. Att upplysningarna om ett företag är korrekta är en säkerhet för den som lånar ut pengar. Den säkerheten blir större när företagets finansiella information granskats av en opartisk och självständig revisor.

Leverantörer

Företagets leverantörer vill veta om de vågar leverera och ge kredit. Då är det viktigt med trovärdig ekonomisk information om den tilltänkta kunden. Information från kreditupplysningsföretag spelar en stor roll i näringslivet i dag. I denna information ingår normalt namnen på revisorerna samt uppgifter om huruvida revisionsberättelsen under de senaste åren innehållit anmärkningar eller upplysningar.

Kunder

Företagets kunder vill ha trovärdig ekonomisk information för att veta om företaget kan förväntas fortsätta att sköta sina leveranser.

Anställda

De anställda är en annan grupp som har intresse av korrekt information. De är på ett personligt sätt mer beroende av företaget än andra.

Styrelse och VD

Styrelse och VD har ofta stor nytta av revisorns bedömningar och synpunkter. Revisorn kan bli en samtalspartner i ekonomiska frågor och dessutom ge perspektiv på händelser och företeelser i företaget som annars kanske inte skulle komma fram.

Stat och kommun

Stat och kommun måste kunna lita på vad företagen redovisar. Redovisningen ligger ju till grund för skatter och avgifter.

Staten har givit företagen uppgiften att svara för uppbörden av skatter och avgifter. När redovisningen granskas av en kvalificerad revisor ökar sannolikheten att företagen sköter den uppgiften. Revisorn måste dessutom rapportera i sin revisionsberättelse om företaget brister i redovisningen.

Stat och kommun ger olika typer av stöd till företag. Korrekt information om företagen och deras verksamhet behövs för att se om de har rätt till bidragen. Revisorn skriver ofta intyg om sådana bidrag.

Revisorns uppdrag

En revisor kan utföra olika uppgifter. Den vanligaste uppgiften är ett uppdrag där revisorn uttalar en åsikt om historisk finansiell information. Enligt Ramverk för bestyrkandeuppdrag definieras detta som ett bestyrkandeuppdrag. Det finns två typer av bestyrkandeuppdrag som en revisor tillåts utföra. Revisorn kan antingen göra ett uttalande med hög men inte absolut säkerhet, eller med begränsad säkerhet. Vid ett uttalande med begränsad säkerhet begränsar revisorn granskningsinsatserna jämfört med ett uttalande med hög men inte absolut säkerhet.

Revisorns arbete resulterar i en rapport, t.ex. en revisionsberättelse eller ett revisorsyttrande. Rapporten ska vara skriftlig och den ska förmedla den grad av tillit som revisorn skaffat sig till det granskade materialet. Ramverket ger inga detaljer om hur rapporten ska utformas annat än att det ska finnas ett uttalande i positiv form ”Jag tillstyrker att...” vid ett uttalande med hög men inte absolut säkerhet (revision) eller ett uttalande i negativ form ”Det har inte framkommit något som tyder på att xx inte...” vid ett uttalande med begränsad säkerhet (översiktlig granskning). Detaljer om revisorns avrapportering finns när det gäller revision i RS 709.

Typ av uppdragSyfteGranskningsåtgärder för att inhämta ­bevis*Bestyrkande­rapporten
Uppdrag där revisorns uttalande görs med hög men inte absolut säkerhetEn minskning av bestyrkandeuppdragsrisken till en med hänsyn till uppdragsförhållandena acceptabelt låg nivå som grund för att ge revisorns uttalade slutsats en positiv form.Tillräckliga och ändamålsenliga bevis inhämtas som en del i en systematisk uppdragsprocess som innefattar att:
• skaffa sig en förståelse av uppdragsförhållandena,
• bedöma risker,
• svara på de bedömda riskerna,
• utföra ytterligare granskning genom att använda en kombination av inspektion, observation, bekräftelse, omräkning, omgörning, analytisk granskning och förfrågningar, en ytterligare granskning som innefattar substansgranskning inklusive, där det är tillämpligt, att skaffa sig bekräftande information och, beroende på sakförhållandets karaktär, granska hur effektivt kontroller fungerar, samt att
• bedöma de bevis som inhämtats.
Beskrivning av uppdragsförhållandena och ett uttalande i en positiv form.
Uppdrag där revisorns uttalande görs med begränsad säkerhetEn minskning av bestyrkandeuppdragsrisken till en nivå som är acceptabel med hänsyn till uppdragsförhållandena, men där denna risk är högre än i ett uppdrag där revisorns uttalande görs med hög men inte absolut säkerhet, som grund för att ge revisorns uttalande en negativ form.Tillräckliga och ändamålsenliga bevis inhämtas som en del i en systematisk uppdragsprocess som innefattar att skaffa sig en förståelse av sakförhållandet och andra uppdragsförhållanden, men där revisorn medvetet begränsar granskningsåtgärderna jämfört med ett uppdrag där revisorns uttalande görs med hög men inte absolut säkerhet.Beskrivning av uppdragsförhållandena och ett uttalande i en negativ form.

*En detaljerad diskussion om kraven på granskningsåtgärder för att inhämta bevis kan endast föras i SBÖ som gäller specifika sakförhållanden.

Målet för en revision är att revisorn ska lämna en revisionsberättelse i vilken han eller hon uttalar sig med hög men inte absolut säkerhet.

Av 5 § revisionslagen (1999:1079) framgår att revisorn ska granska företagets årsredovisning och bokföring samt företagsledningens förvaltning. Granskningen ska vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver. Samma bestämmelser gäller även enligt aktiebolagslagen (2005:551) (ABL), lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (EFL) och stiftelselagen (1994:1220) (SL) förutom att föremålet för granskningen av förvaltningen är anpassat till ledningsorganisationen i respektive företagsform. I lagarna finns likartade bestämmelser om revisionsberättelsen och annan rapportering från revisorn.

Revisionslagen är tillämplig på företag som enligt 6 kap. 1 § bokföringslagen (1999:1078) (BFL) är skyldiga att avsluta bokföringen med en årsredovisning, dock inte företag för vilka regler om revision finns i någon annan lag. Viktiga sådana andra lagar är ABL, EFL och SL.

Lagstiftningens uttryck ”god revisionssed”

God sed

Revisionen ska enligt aktiebolagslagen utföras enligt god revisionssed och lagstiftaren låter revisorsorganisationerna formulera vad god revisionssed innebär.

God revisionssed är enkelt uttryckt det sätt på vilken en revision ska genomföras. Det handlar om kunskap, erfarenhet och professionellt omdöme. Den goda seden utvecklas både internationellt, inom FAR och av Revisorsnämnden samt genom domstolarnas praxis. FAR har genom att översätta och anpassa RS Revisionsstandard i Sverige angivit vad god revisionssed är.

God revisionssed ska inte förväxlas med god revisorssed eller god redovisningssed.

God revisorssed är yrkesetiska regler för revisorer. En viktig etisk regel är att tillämpa god revisionssed! FARs regler och Revisorsnämndens tillsynsverksamhet ger vägledning om revisorsetik.

God redovisningssed är normer och praxis för bokföring och bokslut och olika finansiella rapporter. Den seden är alltså snarare en norm att granska mot än en norm för hur revisorn själv ska göra.

God sed i Sverige bygger i allt väsentligt på internationell god sed.

I prop. 1997/98:99 Aktiebolagets organisation skriver regeringen följande om lagens uttryck ”god revisionssed” (s. 147 f.):

”Det kunde naturligtvis övervägas att lagfästa vissa av de mera grundläggande normerna för god revisionssed. Mot detta talar att sådana lagfästa regler under alla förhållanden skulle behöva fyllas ut av och kompletteras med gällande uppfattning om god revisionssed. Om vissa normer lagfästs, riskerar man att revisorns granskning begränsas, eftersom en reglering skulle kunna föranleda motsatsslut. Övervägande skäl talar därför för att – liksom på redovisningens område (jfr prop. 1995/96:10 del 1 s. 187 f.) – behålla ett system med en ramlagstiftning som ålägger revisorn att vid sin granskning iaktta god revisionssed. Inom dessa ramar bör det sedan ankomma på revisorsorganisationerna och Revisorsnämnden att genom rekommendationer och yttranden lämna närmare vägledning angående omfattningen av revisorns granskning. Det bör dock framhållas att denna lagstiftningsteknik inte innebär att den slutliga tolkningen av innebörden av god revisionssed överlämnas till revisorsorganisationerna. Det kommer alltid ytterst att vara en uppgift för domstolarna att avgöra vad som i det enskilda fallet utgör god revisionssed.”

I författningskommentaren till 3 § punkt 4 revisorslagen (2001:883) sägs följande om utvecklingen av god revisorssed och god revisionssed (prop. 2000/01:146 s. 87 f.):

”I punkten 4 behandlas Revisorsnämndens ansvar för god revisorssed och god revisionssed. Enligt 3 § i 1995 års lag har Revisorsnämnden att utveckla och främja god revisorssed. Vad som avses med uttrycket ’utveckla och främja’ har dock varit oklart: I den nya paragrafen används i stället uttrycket ’ansvara för att god revisorssed och god revisionssed utvecklas på ett ändamålsenligt sätt’. Avsikten är att den goda seden på området liksom hittills skall utvecklas bl.a. genom rekommendationer och liknande uttalanden från revisorsorganisationerna. Revisorsnämnden skall emellertid, i egenskap av statens organ på revisorsområdet, genom föreskrifter, uttalanden och beslut i enskilda ärenden ansvara för att normeringen på området utvecklas på ett lämpligt sätt. Revisorsnämnden får härigenom ett tolkningsföreträde vad gäller innehållet i god revisionssed och god revisorssed. Ytterst bestäms dock innehållet i god revisorssed och god revisionssed av domstol.”

RS Revisionsstandard i Sverige

RS Revisionsstandard i Sverige (RS) ska tillämpas vid revision av ett företags årsredovisning och bokföring samt VDs och styrelsens förvaltning. Med den anpassning som krävs ska RS också användas vid revision av andra finansiella rapporter och annan information samt vid utförande av näraliggande tjänster. RS baseras på de internationella revisionsstandarderna ISA som ges ut av IFAC och följer deras struktur och numrering. Ändringar och kommentarer eller hänvisningar har gjorts med hänsyn till svensk lagstiftning. Sådana ändringar framgår av att ISAs originalpunkt ersatts med en SE-punkt i den löpande texten, eller av att kommentarer eller ändringar gjorts i en fotnot. I slutet av varje RS beskrivs avvikelserna mot motsvarande ISA översiktligt.

RS innehåller grundläggande principer och viktiga tillvägagångssätt (markerade med fet stil) med vägledande förklaringar och kommentarer. De grundläggande principerna och viktiga tillvägagångssätten ska tolkas och tillämpas med ledning av förklaringarna och kommentarerna.

För att förstå och tillämpa de grundläggande principerna och viktiga tillvägagångssätten med tillhörande vägledning är det nödvändigt att beakta hela texten i RS, inklusive förklaringar och kommentarer, och inte bara den text som är markerad med fet stil.

Ibland kan en revisor finna det nödvändigt att avvika från en RS för att uppnå revisionsmålet på ett mer effektivt sätt. När en sådan situation uppstår, ska revisorn vara beredd att motivera avvikelsen.

RS behöver bara tillämpas på väsentliga förhållanden.

Revisionens mål

Rent konkret är målet för revisionen att revisorn ska lämna en revisionsberättelse. I den uttalar sig revisorn om årsredovisningen och bokföringen samt om styrelsens och VDs förvaltning. Tillsammans med årsredovisningen är revisionsberättelsen beslutsunderlag för företagets intressenter.

Revisionen ger ökad trovärdighet åt den ekonomiska informationen om företaget och tilltron till hur styrelse och VD fullgör sina uppdrag.

Det är viktigt att man som revisor alltid har målet, dvs. uttalandena i revisionsberättelsen, i sikte. Annars är det lätt att förirra sig in i arbetsuppgifter som inte leder närmare målet.

Många olika intressenter till ett företag har nytta av revisionen.

Förstå, granska och rapportera

Revision innebär att först sätta sig in i och förstå företaget och dess verksamhet, sedan granska och slutligen rapportera om företagets årsredovisning, bokföring och förvaltning.

Detta arbete ska följa god revisionssed och revisorn måste dessutom iaktta god revisorssed vilket bland annat innefattar de yrkesetiska regler som styr revisorns professionella ansvar. (Mer om detta i kapitel 7.)

Revisionen brukar i Sverige delas in i revision av årsredovisning och bokföring samt revision av VDs och styrelsens förvaltning. De hänger ihop och kan delvis utföras samtidigt. Internationellt har man inte riktigt samma uppdelning och inriktning, bl.a. därför att revisorns ansvar för att granska VDs och styrelsens förvaltning ser annorlunda ut.

Exempel på aktiebolagslagens krav på förvaltningen:

Styrelsen ansvarar för: att organisationen är utformad så att bokföringen, medelsförvaltningen och företagets ekonomiska förhållanden i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt. Med medelsförvaltning avses skötseln av de pengar och andra finansiella resurser företaget har för sin verksamhet. Om styrelsen består av mer än en person är den skyldig att fastställa en arbetsordning för sitt arbete och att bygga upp ett rapporteringssystem som gör det möjligt att löpande bedöma företagets ekonomiska situation.

VD ansvarar för: den löpande skötseln av företaget. VD arbetar enligt en skriftlig instruktion från styrelsen. Saknar företaget VD har styrelsen hela ansvaret.

Revision av årsredovisning och bokföring

Lagar och god redovisningssed ställer upp ett antal regler för bokföringen och årsredovisningen. 6 kap. 1 § BFL reglerar när den löpande bokföringen ska avslutas med en årsredovisning. Årsredovisningslagen (1995:1554) (ÅRL) innehåller bestämmelser om upprättandet och offentliggörandet av årsredovisning, koncernredovisning och delårsrapport. Av 8 kap. 2 § ÅRL framgår att årsredovisningen i ett aktiebolag ska lämnas till revisorerna senast sex veckor före den ordinarie bolagsstämman. Den ordinarie bolagsstämman (årsstämman) ska i sin tur enligt 7 kap. 10 § ABL hållas inom sex månader från utgången av räkenskapsåret.

En årsredovisning består av förvaltningsberättelse, resultaträkning, balansräkning samt noter och kommentarer. I många företag ingår också en kassaflödesanalys (finansieringsanalys) i årsredovisningen. Om företaget är ett moderföretag i en koncern finns det ofta en koncernredovisning.

Revisionens inriktning och omfattning, dvs. vilka revisionsåtgärder som är nödvändiga för att utföra en revision enligt god revisionssed, ska revisorn bedöma utifrån kraven i RS, krav i lagar och särskilda föreskrifter samt, i förekommande fall, kraven enligt villkoren för uppdraget och rapporteringen.

Revisorn ska skaffa sig tillräcklig och ändamålsenlig information, s.k. revisionsbevis för att kunna dra betryggande slutsatser att basera sina uttalanden i revisionsberättelsen på. För att förstärka revisionsbevisen ska revisorn inhämta uttalanden från företagsledningen eller företagets jurist om det finns en sådan.

Granskningen syftar till att bedöma om

  1. resultaträkningen tillsammans med tilläggsupplysningar (noter) ger en rättvisande bild av företagets resultat
  2. de i balansräkningen redovisade tillgångarna och skulderna existerar, om de tillhör företaget och om de är rätt värderade
  3. alla tillgångar och skulder finns med i balansräkningen
  4. resultat- och balansräkningarna stämmer med bokföringen
  5. den ekonomiska information som finns i förvaltningsberättelsen ger en rättvisande bild av företagets resultat och ställning tillsammans med resultat- och balansräkningarna och noterna samt eventuell kassaflödesanalys (finansieringsanalys)
  6. förvaltningsberättelsen innehåller vad lag och god redovisningssed kräver
  7. ansvarsfrihet kan beviljas, dvs. huruvida någon i företagsledningen företagit någon åtgärd eller gjort sig skyldig till någon försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet mot företaget.
  8. annan information i årsredovisningen stämmer med resultat- och balansräkningarnas bild av företaget och med vad revisorn känner till om företaget.

Om revisorn inte kan skaffa sig tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis måste revisorn anmärka på detta i sin revisionsberättelse. Det kan också innebära att revisorn avstyrker att balansräkningen, resultaträkningen eller förslaget till vinstdisposition fastställs av årsstämman.

Det är revisorns ansvar att utforma och göra ett uttalande om årsredovisningen i revisionsberättelsen, medan det är företagets styrelse och VD som ansvarar för upprättandet och utformningen av årsredovisningen. Revisionen av årsredovisningen befriar inte styrelsen och VD från dess ansvar.

Förvaltningsrevision

Aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska föreningar m.fl. lagar samt bolagsordningen/stadgarna ställer upp ett antal regler för styrelsen och VD. Förvaltningsrevisionen syftar till att undersöka om kraven enligt dessa regler är uppfyllda.

I sin granskning av förvaltningen ska revisorn skaffa revisionsbevis för att kunna bedöma:

  1. åtgärd eller försummelse av styrelseledamot och/eller VD som kan föranleda ersättningsskyldighet gentemot företaget
  2. fullgörandet av bokföringsskyldigheten
  3. andra överträdelser av ABL, tillämplig lag om årsredovisning och bolagsordningen.

För att ta ställning i dessa frågor måste revisorn granska väsentliga beslut, avtal, åtgärder och förhållanden i företaget. Revisorn måste därför sätta sig in i och bedöma företagets organisation och kontrollrutiner. Hur ser arbetsfördelningen ut mellan styrelsen och VD? Finns tillräckliga instruktioner för styrelseledamöternas och VDs arbetsfördelning och ansvar? Ger företagets system för planering och kontroll styrelsen och VD tillräckligt bra underlag för beslut? Hur hanterar företagsledningen de risker som företaget utsätts för?

Finner revisorn att någon styrelseledamot eller VD har överträtt gällande lagar eller bolagsordningen/stadgarna, kan det leda till en anmärkning i revisionsberättelsen. Revisorn kan också behöva ta ställning till om han/hon bör avstyrka ansvarsfrihet. Beslut om ansvarsfrihet för en person innebär att årsstämman beslutar om godkännande av personens förvaltning och huruvida man avstår från att göra skadeståndsanspråk gällande mot honom/henne. Ett avstyrkande från revisorn är en rekommendation till ägarna. Det är alltså årsstämman som beslutar om ansvarsfrihet ska beviljas eller inte.

Revisorn är dessutom skyldig att anmäla misstankar om vissa brott till åklagare. (Mer om detta i kapitel 5 och 6.)

Sammanfattning

Lagstadgad revision innebär att en revisor granskar hur ett företag sköter sin redovisning och förvaltning och sedan uttalar sig revisorn om detta i en årlig revisionsberättelse. Revisionen kan indelas i revision av årsredovisning och bokföring samt revision av styrelsens och VDs förvaltning. Målet för revisionen är uttalandena i revisionsberättelsen.

Det är många fler än ett företags ägare som har intresse av att revision finns. Banker och kreditinstitut, leverantörer, stat och kommun, anställda, kunder och inte minst styrelsen och VD har stor nytta av att revision utförs. Revision ger ökad trovärdighet åt ett företags finansiella information.

Kapitel 3 Planering

Att analysera och bedöma risker är en mycket viktig del av planeringen av revisionen.

Kapitlet beskriver hur revisorn ska skaffa sig tillräckligt med förståelse av redovisningssystem och system för intern kontroll för att kunna planera revisionen och utforma en effektiv ansats för den.

Planeringen utgår från kunskap om verksamheten

Varje revision måste planeras noga. Planeringen är en avgörande del av arbetet. Här ska revisorn bestämma vilka områden som ska granskas men också hur, när och av vem.

”Område” i det här sammanhanget kan vara en affärsprocess, t.ex. försäljning, eller ett system, t.ex. ett faktureringssystem med kringrutiner. Det kan också vara en post i resultat- eller balansräkningarna eller företagets hantering av en viss risk eller en särskild typ av transaktion.

Alla företag är unika och måste därför granskas utifrån sina unika förhållanden. Grunden för en ändamålsenlig planering av revisionen är god kunskap om själva företaget. Varje revision börjar därför med en informationsinsamling [1] . Det gäller att lära känna och förstå företagets verksamhet. Revisorn samlar in, analyserar och bedömer en stor mängd information under det här skedet av revisionsprocessen. Hur stor mängd information som bör samlas in bedömer revisorn i varje enskilt fall.

Genom informationsinsamlingen lär revisorn känna interna och externa förhållanden som bransch, marknad och konkurrenssituation, kunder och försäljning, leverantörer och inköp, produktion, tjänster och produkter, miljökrav, finansiell situation, organisation och kompetensförsörjning, marknadsföring, ekonomifunktion och IT-användning m.m. I informationsinsamlingen ingår både riskbedömningar och jämförelser med motsvarande uppgifter för föregående år, budget, prognoser och branschuppgifter.

En väl genomförd informationsinsamling ger revisorn ett gott underlag för att planera granskningen så att den koncentreras till de områden där risken för väsentliga fel är störst.

Informationsinsamlingens resultat används både för revision av styrelsens och VDs förvaltning och för revision av årsredovisningen och bokföringen.

Fortsatt drift

I 2 kap. 4 § första punkten ÅRL anges som grundläggande redovisningsprincip ”Företaget skall förutsättas fortsätta sin verksamhet”. Fortsatt drift eller fortlevnadsprincipen behandlas också i Redovisningsrådets rekommendation RR 22 punkterna 21–22 (vilka i allt väsentligt överensstämmer med IAS 1). FARs vägledning om Årsredovisning i aktiebolag anger angående fortlevnadsprincipen (”going concern assumption”): ”Det förutsätts att företagets verksamhet kommer att fortsätta om inte företagets livslängd uppenbarligen är begränsad t.ex. genom ett nedläggningsbeslut”.

Principen om fortsatt drift innebär att tillgångar förutsätts kunna upptas till anskaffningsvärde med i tillämpliga fall avdrag för avskrivningar över en bedömd nyttjandetid. Saknas förutsättningar för tillämpning av principen om fortsatt drift kan tillgångsposterna behöva värderas på annat sätt eftersom de måste realiseras vid annan tidpunkt än vid den tänkta nyttjandetidens slut. Revisorns bedömning om företagets fortsatta verksamhet ska avse den tolvmånadersperiod som följer efter bokslutsdagen.

När revisorn planerar och genomför granskningen och bedömer resultaten, ska han eller hon överväga det riktiga i att styrelsen och VD tillämpat principen om fortsatt drift när årsredovisningen upprättats. Revisorns ansvar är att överväga dels det riktiga i att företagsledningen använder antagandet om fortsatt drift när årsredovisningen upprättas, dels om det finns några väsentliga osäkerhetsfaktorer rörande företagets förmåga att fortsätta sin verksamhet som det behöver upplysas om i årsredovisningen. Föreligger tvivel om fortsatt drift ska revisorn lämna upplysning i revisionsberättelsen. Revisorn kan naturligtvis inte förutsäga framtida händelser eller förhållanden som kan göra att företaget inte längre kan fortsätta sin verksamhet. Att det inte står något i revisionsberättelsen om någon osäkerhetsfaktor rörande fortsatt drift innebär därför inte en garanti för företagets förmåga att fortsätta sin verksamhet.

Väsentlighet

Väsentlighet är ett grundläggande begrepp inom all revision. Den avgör vad revisionsarbetet ska inriktas på och hur omfattande det ska bli.

För att kunna styra revisionen mot sådana områden där risken för väsentliga fel är störst måste revisorn

  1. förstå företagets verksamhet och de risker som kan orsaka väsentliga fel i årsredovisningen och dessutom
  2. förstå vilken intern kontroll företagsledningen har över det som händer i företaget.

Väsentlighet måste bedömas redan under planeringen av granskningen. Det är annars lätt att granska fel saker och glömma bort viktiga områden.

Revisorn måste tidigt bestämma vad som är väsentligt för årsredovisningen. Granskningen inriktas därefter på att hitta sådana väsentliga fel och förhållanden som kan påverka bedömningen av årsredovisningen och förvaltningen. Belopp som är så stora att de kan påverka bilden av företaget i årsredovisningen måste t.ex. granskas noggrannare än små belopp. Var gränsen går varierar mellan olika företag. Ett belopp som är väsentligt i ett litet företag kan man ofta bortse från i ett stort. Bedömningen av vad som är väsentligt är en fråga för revisorns professionella omdöme.

Man utgår ofta från vissa minimibelopp eller andra väsentlighetstal när man väljer ut poster som ska granskas noga. Sådana minimibelopp och väsentlighetstal fastställer revisorn för varje företag individuellt. Väsentlighetstal fastställs både för räkenskaperna som helhet och för individuella balansposter. Det är alltid revisorns egen rimlighetsbedömning som ska avgöra vad som är väsentligt.

Vid förvaltningsrevisionen bedöms väsentlighet på ett annat sätt. Väsentlighetstalet är här ofta lägre.

RS 320 säger så här om väsentlighet:

”Information är väsentlig om ett utelämnande eller en felaktighet kan påverka de beslut som användaren fattar på basis av informationen i de finansiella rapporterna. Graden av väsentlighet beror på postens eller felets storlek och på omständigheterna kring utelämnandet eller felet. Väsentlighet är därför mer en fråga om en tröskelnivå än en grundläggande kvalitativ egenskap som informationen måste ha för att vara av värde.”

Olika slag av risker och riskbedömning

Resurserna i tid och pengar är begränsade för ett revisionsuppdrag. Därför väljer revisorn de granskningsmetoder som är mest effektiva för att komma fram till uttalandena i revisionsberättelsen.

Bedömningen av riskerna, tillsammans med bedömningen av väsentlighet, avgör vad och hur mycket som ska granskas och när och hur granskningen ska ske. En analys av riskerna gör det inte bara lättare att hitta väsentliga fel i redovisningen eller svagheter i den interna kontrollen. Analysen ger också underlag för förvaltningsrevisionen när det gäller att bedöma om styrelse och VD utsätter företaget för risker som kan vålla skada utan att ge motsvarande fördelar.

Flera slag av risker måste bedömas.

Den risk som finns för att revisorn ska göra ett felaktigt uttalande i revisionsberättelsen kallas revisionsrisk (RR) och påverkas i sin tur av tre andra risktyper:

  1. Inneboende risk (IR)
  2. Kontrollrisk (KR)
  3. Upptäcktsrisk (UR)

Sambandet mellan de olika risktyperna kan beskrivas i följande formel:

RR = IR * KR * UR

Det finns ett omvänt samband mellan upptäcktsrisk och kombinationen av inneboende risk och kontrollrisk. När t.ex. inneboende risk och kontrollrisk är höga, behöver godtagbar nivå på upptäcktsrisk vara låg för att minska revisionsrisken till en godtagbart låg nivå. När å andra sidan inneboende risk och kontrollrisk är låga, kan en revisor godta en högre upptäcktsrisk och ändå hålla revisionsrisken på en godtagbart låg nivå.

Inneboende risk är risken för att det blir fel i redovisningen eller brister i förvaltningen på grund av företagets verksamhet. Förhållandena i företaget kan t.ex. vara mycket invecklade och innebära svåra bedömningar vid värdering av tillgångar och skulder. Det kan också vara fråga om komplicerade transaktioner med finansiella instrument, komplexa och sårbara IT-system eller tillgångar som påverkas starkt av ändrad efterfrågan, varierande priser eller teknisk utveckling. Under alla sådana förhållanden är den inneboende risken större än annars. Detsamma gäller för särskilt attraktiva tillgångar, t.ex. guld och stöldbegärliga konsumtionsvaror.

Risker med olika transaktionsslag

Ovanliga eller komplexa transaktioner innebär ofta högre risk, liksom transaktioner som innehåller subjektiv bedömning.

Exempel på sådana ovanliga och komplexa transaktioner är när man säljer delar av företag, använder finansiella instrument som företaget saknar vana vid, eller gör reserveringar eller avsättningar, t.ex. för garantiåtaganden.

Rutintransaktioner innebär däremot i regel lägre risk om de bearbetas av bra system med kring- och avstämningsrutiner som hanteras av kompetent personal. Exempel på detta är löner, in- och utbetalningar samt fakturering.

Kontrollrisk är risken för att fel inte upptäcks och tas om hand av företagets eget system för intern kontroll. Det kan t.ex. handla om att attestering av fakturor inte fungerar på rätt sätt. Kontrollrisken påverkas av hur företagets system för intern kontroll är utformat – och av vilken kompetens och integritet företagsledningen har. Inga system för intern kontroll kan emellertid bli hundraprocentigt säkra.

Kontrollrisken kan ofta bedömas samtidigt som den inneboende risken. Om dessa båda risker är höga måste revisorn göra mer omfattande granskningsinsatser än annars för att kunna bedöma redovisningen.

Upptäcktsrisk är risken för att man vid revisionen inte upptäcker väsentliga fel. Den risken är därmed direkt beroende av granskningsinsatsernas inriktning och omfattning.

Man talar ibland också om affärsrisk. Det är en vanlig sammanfattande benämning på operationella risker, rapporteringsrisker, efterlevnadsrisker och Risk Management. Företagets affärsrisk påverkar inriktningen och omfattningen av revisionen. Med operationella risker menar man riskerna för att företaget inte kan nå uppställda operationella mål, med rapporteringsrisker riskerna för att den finansiella informationen inte är tillförlitlig och med efterlevnadsrisker riskerna för att företaget inte efterlever gällande lagar och andra regler. Företagsledningen ägnar numera allt mer uppmärksamhet åt Risk Management, dvs. hantering av företagets olika risker.

Revisorer talar om fyra slag av risker som gäller på många andra områden också.


All verksamhet har en inneboende risk. Det är farligt att flyga.

Interna kontroller av olika slag kan hindra att fel görs. Flygplan har avancerade säkerhetssystem. Risken att de inte fungerar kan kallas kontrollrisk.

Flygplanets funktioner granskas noga före start. Att granskningen inte avslöjar alla väsentliga fel kan kallas upptäcktsrisk.

Risken att göra ett felaktigt utlåtande är en funktion av de andra tre riskerna. Vid revision kallas den revisionsrisk.

Informationskällor

Vilken kunskap om verksamheten som ska samlas och var riskerna för väsentliga fel är störst, finner man ofta hos dem som själva arbetar i företaget. Först och främst hämtar revisorn sin information från företagsledningen och andra ledande befattningshavare. Naturliga frågor att ställa är t.ex.:

  1. Vilka är de aktuella frågorna i företaget och branschen?
  2. Vilka är de kritiska framgångsfaktorerna?
  3. Hur mäts företagets prestationer?
  4. Vilka är de största riskerna och hur hanteras de?
  5. Vilka är framtidsplanerna?

Viktig information kan hämtas från tidigare års revisionsdokumentation för företaget. Andra viktiga informationskällor är t.ex. branschorganisationer, branschspecialister, branschtidningar, dagspress, Internet, offentliga företagsdatabaser, branschundersökningar, marknadsundersökningar och andra specialundersökningar.

Revisorn kan naturligtvis också få värdefull information från kolleger med erfarenhet från den aktuella branschen.

Uppgifter att samla in är t.ex. – allt beroende på bransch och verksamhet – volymutveckling, beläggning, bruttovinster, vinstmarginaler, förändringar mellan olika regioner, kredittider, omsättningshastighet på kundfordringar och varulager, personalomsättning, lönekostnadsutveckling och garantikostnader.

Ett klassiskt och praktiskt sätt att strukturera informationsinsamlingen är att ordna den efter respektive område, dvs. verksamhet, bransch, konkurrenssituation/marknad, organisation och kompetensförsörjning, ekonomifunktion och styrsystem, IT, kunder och försäljning, leverantörer och inköp, produktion, tjänster och finansiell situation. Man kan också använda branschspecifika affärsmodeller och processbeskrivningar som visar flödet från inköp till leverans. Ibland används dessutom olika strategiska företagsekonomiska modeller.

För att få kunskap om verksamheten görs både riskbedömningar och jämförelser med motsvarande uppgifter för föregående år, budget, prognoser och branschuppgifter.

Många olika skriftliga informationskällor ger värdefull information. Med intervjuer och samtal med utvalda personer kompletteras sedan bilden till ett gott underlag för kunskapen om verksamheten.

Kunskap om verksamheten – Förhållanden att beakta

(RS 310 – BILAGA)

Denna förteckning täcker ett brett fält av förhållanden som är tillämpliga på många uppdrag. Men allt är inte relevant i varje uppdrag, och det är inte säkert att listan är fullständig.

A. Allmänna samhällsekonomiska faktorer

  1. Det allmänna samhällsekonomiska läget (t.ex. tillbakagång, tillväxt)
  2. Ränteläget och tillgång på kapital
  3. Inflation, valutans omvärdering
  4. Statlig politik
    1. penningpolitik
    2. finanspolitik
    3. skattepolitik – för företag och andra
    4. ekonomiska incitament (t.ex. stödprogram)
    5. tullar, handelshinder
  5. Kurser på utländsk valuta och valutakontroller

B. Branschen – viktiga förhållanden som påverkar klientens affärer

  1. Marknaden och konkurrensförhållandena
  2. Cyklisk eller säsongsmässig verksamhet
  3. Förändring i produktteknologi
  4. Affärsrisk (t.ex. högteknologi, stark modepåverkan, lätt för konkurrenter att etablera sig)
  5. Minskande eller expanderande verksamhet
  6. Ogynnsamma förhållanden (t.ex. minskande efterfrågan, överkapacitet, allvarlig priskonkurrens)
  7. Nyckeltal och verksamhetsstatistik
  8. Särskilda tillämpningar och problem i redovisningen
  9. Miljökrav och miljöproblem
  10. Regelverk och föreskrifter
  11. Energitillgång och energikostnader
  12. Särskilda eller unika förhållanden (t.ex. sammanhängande med fackliga avtal, finansieringssätt, redovisningssätt)

C. Företaget

1. Företagsledning och ägande – viktiga karakteristika

  1. Företagsstruktur – privat, publikt, offentligt (inklusive eventuella nyligen inträffade eller planerade förändringar)
  2. Verkliga ägare och närstående parter (lokala, utländska, affärsmässigt rykte och erfarenhet)
  3. Kapitalstruktur (inklusive eventuella nyligen inträffade eller planerade förändringar)
  4. Organisationsstruktur
  5. Företagsledningens mål, filosofi, strategiska planer
  6. Förvärv, fusioner eller avyttringar av affärsverksamhet (planerade eller nyligen genomförda)
  7. Finansieringskällor och finansieringssätt (nuvarande, historiska)
  8. Styrelse
    1. sammansättning
    2. de enskilda ledamöternas renommé och erfarenhet
    3. oberoende av och kontroll över den verkställande ledningen
    4. arbetsordning
    5. sammanträdesfrekvens
    6. förekomsten av revisionsutskott (Audit Committee) och omfattningen av dess aktiviteter
    7. förekomsten av affärsetiska regler
    8. byte av professionella rådgivare (exempelvis advokater)
  9. VD och företagsledningen i övrigt
    1. erfarenhet och renommé
    2. omsättning
    3. instruktion för verkställande direktör
    4. nyckelpersoner på ekonomifunktionen och deras status i organisationen
    5. redovisningsavdelningens bemanning
    6. system för incitament och bonus som en del av lönen (t.ex. vinstbaserat)
    7. användning av framtidsbedömningar och budgetar
    8. påfrestningar på företagsledningen (t.ex. överansträngning, dominans av en person, stöd för aktiekursen, orimliga tidpunkter för publicering av resultat)
    9. företagsledningens informationssystem
  10. Internrevisionsfunktion (förekomst, kvalitet)
  11. Inställning till intern kontrollmiljö

2. Företagets verksamhet – produkter, marknader, leverantörer, omkostnader, verksamhet

  1. Typ av verksamhet(er) (t.ex. tillverkare, grossist, finansiella tjänster, import/export)
  2. Lokalisering av produktionsanläggningar, lagerlokaler, kontor
  3. Personal/kompetensförsörjning (t.ex. per produktionsort, personaltillgång, lönenivåer, kollektivavtal, pensionsavtal, offentlig reglering)
  4. Produkter eller tjänster och marknader (t.ex. viktiga kunder och avtal, betalningsvillkor, vinstmarginaler, marknadsandel, konkurrenter, export, prissättningspolitik, produkternas anseende, garantier, orderstock, trender, marknadsstrategi och marknadsmål, tillverkningsprocesser)
  5. Viktiga leverantörer av varor och tjänster (exempelvis långtidsavtal, leveranssäkerhet, betalningsvillkor, import, leveranssätt som t.ex. ”just-in-time”)
  6. Varulager (exempelvis lokalisering, kvantiteter)
  7. Franchiseavtal, licenser, patent
  8. Viktiga kostnadsslag
  9. Forskning och utveckling
  10. Tillgångar, skulder och transaktioner i utländsk valuta – per valuta, valutasäkring
  11. Lagstiftning och reglering som har en väsentlig påverkan på företaget
  12. Informationssystem – befintliga, planer på förändringar
  13. Skuldstruktur, inklusive avtal och restriktioner

3. Ekonomiskt utfall – faktorer som rör företagets finansiella situation och lönsamhet

  1. Nyckeltal och statistiska uppgifter om verksamheten
  2. Utvecklingstendenser

4. Rapporteringsmiljö – externt inflytande som påverkar företagsledningen när årsredovisningen upprättas

5. Lagstiftning

  1. Lagar och regler
  2. Beskattning
  3. Frågor som rör värdering och upplysning och som är speciella för verksamheten
  4. Krav på revisors rapportering

Skriftliga informationskällor:

  1. Affärsplaner och visioner, affärsidé
  2. Registreringsbevis
  3. Årsstämmoprotokoll, uppgifter om ägare
  4. Styrelseprotokoll, uppgifter om styrelseledamöter, styrelsens arbetsordning och instruktion för VD
  5. Presentationer av företagsledning och ledande befattningshavare
  6. Organisationsscheman, personalförteckningar
  7. Årsredovisningar, revisionsberättelser
  8. Budgetar och prognoser med analys av utfall
  9. Statistik över försäljning, inköp, orderingång, lager, tillverkning, beläggning och kapacitetsutnyttjande etc.
  10. Branschtidningar, branschstatistik, marknadsundersökningar, konkurrentanalyser
  11. Pressklippsamlingar, tidskriftsdatabaser, Internet, offentliga företagsdatabaser
  12. Avtal och rättigheter (återförsäljare, konsulter, leverantörer, kunder; hyresavtal, leasingavtal, immateriella rättigheter etc.)
  13. Avtal med personal och ledande befattningshavare, incitamentsprogram/bonussystem, pensionsutfästelser, pensionsavsättningar
  14. Leverantörer, inköpsvillkor
  15. Kunder, försäljningsvillkor, garantivillkor
  16. Beskrivningar av viktiga rutiner, lagerhantering, försäljning, distribution, återförsäljare
  17. Anläggningsregister
  18. Lagerinventering
  19. Fastighetsvärdering
  20. Försäkringsbesked, försäkringsfall
  21. Uppgifter om tvister och rättsliga mellanhavanden
  22. Soliditetsutveckling, likviditetsutveckling, utveckling av andra viktiga nyckeltal
  23. Engagemangsbesked från banker, kreditvillkor

och naturligtvis:

  1. Dokumentation och rapporter från tidigare års revision

Intern kontroll

Revisorn måste bilda sig en uppfattning om vilken intern kontroll företagsledningen har för att styra företaget mot uppsatta mål och för att hantera de risker som finns. Tänker företagsledningen acceptera riskerna eller minska effekten av dem genom kontrollåtgärder? Eller tänker man på något sätt undvika riskerna?

Hur definieras intern kontroll?

Begreppet intern kontroll har använts länge inom redovisning och revision. Rätt hanterad kan intern kontroll vara till stor nytta och stöd för verksamheten t.ex. genom:

  1. Effektivare processer.
  2. Bättre information till och därmed större förtroende från företagets intressenter.
  3. Undvikande av kostsamma fel.

Ett bra system för intern kontroll minskar risken för att fel i det dagliga arbetet, såväl avsiktliga som oavsiktliga, leder till fel i redovisningen eller förluster för företaget. Den interna kontrollen kan dock inte fånga upp alla fel och dessutom kostar intern kontroll pengar. Kostnaden för kontrollen måste alltid vägas mot den fördel i form av minskad risk som den kan ge.

En speciell situation är när klienten anlitar en redovisningsbyrå. Revisorn ska då beakta hur redovisningsbyrån påverkar klientens redovisningssystem och system för intern kontroll. En redovisningskonsult kan på samma sätt som en ekonomiavdelning utgöra en kontrollfunktion i företaget. Det är därför viktigt för revisorn att bedöma dels redovisningskonsultens kompetens och dels skapa förståelse för det redovisningssystem som används.

Till intern kontroll hör att ansvars- och arbetsfördelningen är genomtänkt och fungerar. Attest- och rapportsystemen måste vara ändamålsenliga. En bra ansvars- och arbetsfördelning innebär bl.a. att ingen person ensam ska kunna hantera en transaktion i alla led. Risken för fel – och även för oegentligheter – blir annars större. Redovisning, betalning och kontroll bör om möjligt skötas av olika personer eller avdelningar.

Intern kontroll hjälper företaget att utnyttja sina resurser väl, skydda sina tillgångar, ge en tillförlitlig finansiell rapportering och efterleva lagar och regler.

Intern kontroll kan skilja sig åt mellan olika företag och mellan olika delar av samma företag. Den interna kontrollens utformning är beroende av företagets verksamhet och storlek, graden av IT-stöd, möjligheterna för företagsledningen att utöva personlig kontroll, verksamhetens geografiska spridning och många andra faktorer.

Ökat intresse för begreppet

Begreppet intern kontroll har också lanserats i andra sammanhang, t.ex. på miljöområdet. Detta har skapat viss begreppsförvirring och ibland felaktiga förväntningar. För att bl.a. undvika detta har COSO [2] , en kommitté i USA med representanter för företag, redovisningsekonomer och revisorer, tagit fram en definition av intern kontroll – COSO-definitionen. Den ska kunna användas av alla intressenter för alla slags företag och organisationer. COSOs definition har fått stort internationellt genomslag och lyder i översättning:

Intern kontroll är en process som påverkas av styrelsen, bolagsledningen och annan personal, och som utformats för att ge en rimlig försäkran om att bolagets mål uppnås inom följande kategorier:

  1. Ändamålsenlig och effektiv verksamhet.
  2. Tillförlitlig finansiell rapportering.
  3. Efterlevnad av tillämpliga lagar och förordningar.

Intern kontroll är således en process, dvs. ett i verksamheten integrerat medel att nå vissa mål, inte ett mål i sig. Intern kontroll är strukturerad för att uppnå mål inom skilda områden, men dessa överlappar delvis varandra. Processen drivs inte bara genom regelverk och anvisningar utan primärt av människor på alla nivåer i organisationen.

Intern kontroll kan bara förväntas åstadkomma rimlig säkerhet avseende måluppfyllelsen, inte någon absolut trygghet.

Som ett led i en mer kostnadseffektiv implementering och utvärdering av intern kontroll lanserades i oktober 2005 en remissversion (slutgiltig version väntas under 2006) av COSO – Guidance for Smaller Public Companies Reporting on Internal Control over Financial Reporting. I remissversionen har mångårig erfarenhet från tillämpning av ramverket och praktiska exempel inarbetats, vilket innebär att den sannolikt är intressant vägledning för flertalet svenska företag i deras arbete med en intern kontroll.

Kraven på förstärkt intern kontroll har på senare år varit i fokus, inte minst som en följd av de s.k. redovisningsskandalerna. I USA har man genom Sarbanes Oxley Act i en långtgående reglering klargjort hur företagen ska dokumentera och testa den interna kontrollen. EG-kommissionen har också påpekat den interna kontrollens betydelse för att minska risken för oegentligheter och fallissemang i företagens redovisning. I ett antal europeiska länder skärps också rapporteringen om den interna kontrollen. I Svensk kod för bolagsstyrning (koden) anges att styrelsen i ett kapitalmarknadsbolag årligen ska rapportera om statusen på den interna kontrollen. Koden innebär att styrelsen i samband med årsredovisningen ska beskriva sin bolagsstyrning i en särskild bolagsstyrningsrapport. Dessutom ska styrelsen avge en rapport om bolagets interna kontroll avseende den finansiella rapporteringen.

Kraven på intern kontroll har vidare haft stor betydelse i Storbritannien i och med att Londonbörsen ställt upp ett antal krav på företagens interna kontrollsystem i The Combined Code, som gäller alla bolag som är noterade där. Financial Reporting Council (FRC) har tagit fram en vägledning till internkontrolldelarna av Combined Code – den s.k. Turnbull-rapporten [5] . Denna pekar på vikten av de olika kontrollmål som också finns i COSO-ramverket, samt vikten av en riskbaserad intern kontroll.

COSO-definitionens fem delar.

COSO-definitionen

Den interna kontrollen delas in i fem delar:

  1. Kontrollmiljö
  2. Riskbedömning
  3. Kontrollåtgärder
  4. Information och kommunikation
  5. Övervakning och uppföljning

Revisorn gör en översiktlig genomgång av alla dessa fem delar inom vart och ett av de granskningsområden som bedömts väsentliga. Den interna kontrollen varierar nästan alltid mellan olika områden inom ett och samma företag.

De fem delarna förklaras närmare så här:

1. Kontrollmiljö

Kontrollmiljö är ett samlat namn på de faktorer som ”anger tonen” i företaget och därmed påverkar kontrollmedvetandet. Hit hör integritet, etik, ledarskapsstil, ansvarsfördelning, organisatorisk uppbyggnad samt engagemang och styrning från företagsledningen och styrelsen. Kontrollmiljön är grunden för de andra fyra komponenterna i den interna kontrollen. Kontrollmiljön förmedlar disciplin och struktur.

I mindre företag är kontrollmiljön vanligen inte så formell. Men företagskulturen kan ändå innebära en väl så stark kontrollmiljö som i större företag, särskilt när ägaren är med i det dagliga arbetet och förmedlar sina värderingar.

2. Riskbedömning

En strukturerad riskbedömning möjliggör identifiering av de väsentliga riskerna som påverkar den interna kontrollen avseende den finansiella rapporteringen samt identifiering av var dessa risker finns på såväl företags-, affärsenhets-, funktions- som på processnivå. Vid riskbedömningen tas särskild hänsyn till risken för oegentligheter och otillbörligt gynnande av annan part på företagets bekostnad samt risk för förlust eller förskingring av tillgångar.

Företagets externa finansiella rapportering underbyggs av ett antal parallella processer. Det finns både kvantitativa och kvalitativa risker förknippade med var och en av dessa processer. Exempelvis är de processer som gäller justerings- och bokslutsposter känsliga för att ledningen överskrider sina befogenheter. I själva verket har många av företagsskandalerna under det senaste årtiondet kunnat hänföras till felaktiga redovisningsmässiga bedömningar och justeringsposter. Redovisningsmässiga bedömningar, såsom värdering av tillgångar och skulder, är ofta beroende av en noggrann analys av den ekonomiska miljön, och i vissa fall konkurrenternas agerande, och kan vara känsliga för manipulation. Transaktionshantering i underliggande affärssystem är förknippat med andra risker i bearbetningen.

Riskbedömningen bör resultera i kontrollmål som stödjer att de grundläggande kraven på de finansiella rapporterna uppfylls, s.k. räkenskapspåståenden.

I mindre företag är riskanalysprocessen oftast informell och mindre strukturerad, men principen är densamma som i stora företag. Även mindre företag ställer upp mål. Eftersom mindre företag ofta har färre nivåer är det lätt att göra målen kända inom företaget.

3. Kontrollaktiviteter

Kontrollaktiviteter är olika mått och steg som ska leda till att ledningens direktiv och de uppsatta målen inte äventyras med hänsyn tagen till de identifierade riskerna. Kontrollaktiviteter innefattar bl.a. policydokument, fördelning av arbete och ansvar, om attestrutiner, avstämningar, uppföljning av resultat och skydd av tillgångar.

Det är väsentligt för organisationen att ha god styrning och kontroll av generella IT-kontroller, dvs. systemutveckling, underhåll av applikationer och systemprogram, behörighetskontroller och datordrift.

Ett särskilt område att beakta är att utomstående organisationer som utför väsentliga processer åt företaget (outsourcing) också har relevanta kontrollaktiviteter i sin verksamhet.

Kontrollaktiviteterna ska tillsammans se till att förebygga, upptäcka och korrigera fel.

I mindre företag är kontrollåtgärderna inte så formella – men lika viktiga som i stora företag. En ägare som är med i det praktiska verksamhetsnära arbetet kan t.ex. ganska lätt upptäcka kvalitetsbrister i information som skapats internt.

4. Information och kommunikation

Den information som behövs för att företaget ska kunna upprätthålla en god intern kontroll avseende den finansiella rapporteringen måste identifieras, registreras, bearbetas och kommuniceras i rätt form och i rätt tid. Interna policies, riktlinjer och ansvarsfördelningar måste vara tillgängliga och innehållet vara känt och förstått av organisationen. Detta stöds bl.a. genom bra informationssystem, intranät och utbildning.

I mindre företag är informationssystemen mindre formella, men lika viktiga som i stora företag. Rätt IT-stöd behövs också här.

5. Övervakning och uppföljning

De kontroller som företaget bedömt behöver finnas på plats måste också övervakas och följas upp. Även om kontroller är rätt utformade och svarar mot identifierade risker, så måste företaget också följa upp att de i praktiken fungerat som det var tänkt.

Uppföljning bör ske kontinuerligt, som ett naturligt inslag i den dagliga verksamheten och vid behov genom särskilda utvärderingar eller granskningar. Uppföljningen görs på olika nivåer i företaget, både på styrelsenivå, företagsledningsnivå och på olika nivåer i verksamheten i övrigt. Exempel på uppföljningsmekanismer är självutvärderingar, chefers löpande uppföljning, styrelsens (och i tillämpliga fall revisionsutskottets) övervakning av den finansiella rapporteringen samt internrevision. Övervakning och uppföljning innebär också, i de fall där det upptäcks brister i den interna kontrollen, att dessa brister åtgärdas.

Den externa revisionen av årsredovisning och styrelsens och VDs förvaltning är i och för sig en uppföljning, men det är viktigt att påpeka att detta är en extern granskning och inte en del av företagets interna kontroll.

I mindre företag är ägaren/VD ofta direkt inblandad i den dagliga övervakningen och uppföljningen av den interna kontrollen och kan snabbt korrigera fel och brister.

Övergripande revisionsplan och granskningsprogram

När informationsinsamlingen är klar och riskerna analyserade och graderade efter väsentlighet ska revisorn dokumentera en övergripande revisionsplan. De förhållanden som revisorn tar hänsyn till i den övergripande revisionsplanen är:

  1. Kunskap om verksamheten
  2. Förståelse av redovisningssystemet och system för intern kontroll
  3. Övervägande om fortsatt drift
  4. Väsentlighet och riskbedömning
  5. Granskningsåtgärdernas karaktär, omfattning och förläggning i tiden
  6. Koordinering, ledning, övervakning och kontroll

Uppskattad tidsåtgång och kostnad för revisionen kommer fram som ett resultat av planeringen.

Att göra en övergripande revisionsplan är som att välja rätt fisknät. Maskorna måste vara avpassade för den fisk man vill fånga. Är maskorna för stora kan stora fiskar (väsentliga fel) slinka igenom. Är de för små, fångas även små fiskar (avvikelser som är ointressanta).

Så här kan en övergripande revisionsplan se ut.

Övergripande revisionsplan 2007 för NEMO AB
1 Acceptera/Behåll uppdrag

Bedömning av om uppdraget ska accepteras/behållas har gjorts enligt revisionsbyråns interna riktlinjer. Uppdraget behålls.

2 Analysmodellen

Oberoendeaspekterna finns definierade i analysmodellen, se bilaga. [Se kapitel 7.]

3 Verksamheten
3.1 Allmänt

Huvuddelen av verksamheten bedrivs inom moderföretaget NEMO AB. NEMO-koncernen beskrivs i bilaga.

Den nuvarande ledningsgruppen köpte 2003 80 % av aktierna från AA-koncernen, vilken fortfarande äger 20 %. Ledningsgruppen har option på AAs innehav.

Intressen finns även i BB AB (33 %) och HH AB (50 %). Innehaven i PP och BB är under avveckling.

3.2 Affärsområden

NEMO AB är indelat i två affärsområden:

A-området säljer nya och begagnade kapitalvaror genom butiker på fyra orter i landet. Försäljningen består till övervägande delen av egna varor, men viss försäljning sker också i kommission.

B-området säljer nya och begagnade maskiner.

3.3 Nyckeltal och finansiella data
Nyckeltal (belopp i mkr):2007 (prognos)20062005
Omsättning624846
Resultat efter finansiella poster10 7 3
Balansomslutning384442
Soliditet343238
Likviditet332636
Lageromsättningshastighet, gånger 6,3 5,8 5,9
Kredittid, dagar635958
Kommentarer, se bilaga.
3.4 Förändringar och övriga faktorer som påverkar granskningen

Under 2006 har företaget haft en tvist med Machinery Corp AB angående försäljningsrättigheter. Utfallet är ännu inte känt. Under året har en fastighet i Stockholm sålts och leasats tillbaka.

Redovisning av dagskassor från butiker har hittills ”hämtats” av den centrala datorn. Fr.o.m. hösten 2006 sker avstämning lokalt med hjälp av ett nytt IT-system och endast saldon sänds till HK för bokföring och kontroll.

3.5 Nyckelpersoner

VDs branschkännedom och kontaktnät är av avgörande betydelse för företaget. Den samlade redovisningskunskapen finns hos ekonomichefen, Roberta B. Någon ersättare för henne finns inte.

3.6 Redovisningssystem

Företaget använder sig av ett standardprogram utan företagsspecifika anpassningar. Redovisningen sköts av en administrativ person med god kompetens. Dessutom har företaget två stycken ROM-baserade (traditionella) kassaregister i varje butik.

3.7 Fortsatt drift

Med hänsyn till företagets soliditet, likviditet och företagsledningens planering av verksamheten finns det inget som tyder på att företaget inte ska kunna fortsätta sin verksamhet i vart fall till nästa bokslutsdag.

4 Revisionsrisker och granskningsinriktning
4.1 Områden med identifierad risk

Maskinmarknaden har varit svag under hela året. Relativt stora inköp gjordes hösten 2006. Värderingsproblem kan uppkomma. De kundkategorier man vänder sig till har lönsamhetsproblem.

Historiskt har B-området ej hanterat avgränsningsproblematiken försäljning/lager med erforderlig precision.

B-området saknar i praktiken en controllerfunktion då den person som ska sköta dessa sysslor, Kurt K., dels brister i kompetens, dels har större intresse av att agera i försäljningsfrågor.

Som noterats ovan är utfallet av tvisten med Machinery Corp AB ej känt. Ett ogynnsamt utfall kan innebära betydande skadestånd.

4.2 Revisionsåtgärder

För maskinrörelsen ska revisionen fokuseras på värdering och existens av varulagret. Kundfordringar från denna del av verksamheten måste granskas speciellt med avseende på värdering.

A-området har överlag god intern kontroll, fasta rutiner och kunnig personal, varför granskningsinsatserna till stor del kan begränsas till att verifiera den interna kontrollen.

Avgränsningen försäljning/lager för B-området ska följas upp.

Sale and lease back-transaktionen ska följas upp i detalj.

Uppföljning av hur tvisten med Machinery Corp AB utvecklas.

5 Speciella revisionsmetoder

Registeranalys ska användas för kundfordringar och varulager. Kassaregister granskas avseende förekomst av systemdokumentation och behandlingshistorik. Kontroll av arkiveringsrutiner beträffande kontrollremsor/innehåll i journalminne.

6 Väsentlighetstal

Väsentlighetstal 500 tkr (se bilaga med överväganden och beräkningar).

7 Uppdragsorganisation
FunktionNamn
UppdragsansvarigBirgitta Karlsson
GranskningsledareSven Pettersson
MedarbetareUlf Bengtsson
IT-specialistUlla Persson
8 Budget

Se bilaga.

9 Tidplan
9.1 Granskning
GranskningVecka
Planering34
Granskning löp. år40, 45
Granskning vid bokslutet7, 8
Slutrevision9
9.2 Rapportering
DatumRapport
24 november 2007Rapport över granskning av bokföring och intern kontroll
24 februari 2008Rapport över granskning av årsredovisningen
Sven PetterssonBirgitta Karlsson

Revision är ofta ett teamarbete. Ibland måste revisionsteamet också kompletteras med specialister. (Mer om detta i kapitel 4.) Varje uppdrag måste läggas upp så att kvaliteten på arbetet blir hög och jämn. Tids- och personalinsatsen måste därför planeras noga. Det är då extra viktigt med kontinuerlig uppföljning av hur mycket tid som läggs ner på uppdraget.

Granskningsprogram

Den övergripande revisionsplanen visar bl.a. vad och hur mycket som ska granskas, när arbetet ska göras och hur lång tid det beräknas ta. För själva granskningen upprättas ett granskningsprogram. Det är själva arbetsinstruktionen för dem som gör granskningen. Efter hand som arbetet framskrider blir granskningsprogrammet också, tillsammans med arbetspapperen från granskningen, en dokumentation av vad som gjorts. Detta är viktigt och vi återkommer om frågor kring dokumentation i nästa kapitel.

Granskningsprogrammet tas fram av en erfaren revisor som inte behöver vara den av årsstämman valda revisorn (denna har dock det övergripande ansvaret för revisionen och därför också för instruktioner till medarbetarna). Programmet utgår från all den kunskap som kommit fram under informationsinsamlingen och de områden som revisorn prioriterat i denna med ledning av sin riskbedömning.

Granskningen koncentreras till de områden där risken för väsentliga fel är störst. Därefter väljer revisorn vilka granskningsmetoder som passar bäst för de olika områdena och slutligen vilka granskningsåtgärder som behövs för att få tillräckligt underlag för uttalandena i revisionsberättelsen. I det detaljerade granskningsprogrammet anges t.ex. vilka nyckelkontroller som ska testas, vilken typ av granskningsåtgärder som ska användas, hur omfattande testerna ska vara och när arbetet ska utföras.

Granskningsprogrammet måste alltid anpassas till det företag som ska granskas; generella frågeformulär och checklistor kan dock användas som utgångspunkt. Ett exempel på hur ett granskningsprogram för granskning av kundfordringar och försäljning kan se ut framgår i kapitel 4.

Under arbetets gång kan det alltid hända saker som gör att planerna måste omprövas. Revision är en dynamisk process. Revisorn kan ha gjort missbedömningar vid planeringen, men förhållandena kan också ha ändrats sedan dess. Företaget kan t.ex. ha hamnat i en riskfylld finansiell situation vilket gör att tyngdpunkten i granskningen måste ändras.

Tidiga bokslutsrevisioner

Revisionen måste ofta göras tidigare än vad som var vanligt förr. De flesta företag har bokslut per den 31 december. Bokslutsinformationen förlorar också mycket snabbt i värde. Framförallt från börsföretagen kräver marknaden snabb information. Förfinade delårsbokslut ger företagsledning och ekonomiavdelning bättre kontroll över verksamheten, vilket också i hög grad underlättar arbetet med årsbokslutet.

Enligt ÅRL ska bokslutet överlämnas till revisorerna senast sex veckor före årsstämma. Högsta domstolen har i dom den 29 oktober 2004 (mål nr 1412-04) slagit fast att årsredovisningen är en så viktig del av en rörelses bokföring att det är bokföringsbrott att upprätta den för sent. Enligt god revisionssed ska revisorn anmärka på att företagets årsredovisning upprättats för sent om den avlämnats senare än sex månader efter räkenskapsårets utgång. Vidare kan företagets revisor vara skyldig att göra en anmälan om misstänkt bokföringsbrott till Ekobrottsmyndigheten.

Det blir allt vanligare, särskilt i större företag, att en stor del av bokslutsrevisionen bygger på ett väl genomarbetat delårsbokslut som ligger nära bokslutsdatum. Det förutsätter naturligtvis att företaget har tillförlitliga system och god intern kontroll. Revisorns fortsatta arbete kan då inriktas på att följa upp iakttagelserna från granskningen av delårsbokslutet, på vad som hänt efter delårsbokslutet och på en analys av rimligheten i bokslutsdata. Verifieringen av enskilda bokslutsuppgifter kan sedan koncentreras till områden där den interna kontrollen är svag, till uppgifter som verkar orimliga och framförallt till uppgifter som har en avgörande betydelse för bokslutet.

Sammanfattning

En effektiv revision måste planeras noga. Varje företag är unikt. Revisorn måste analysera riskerna och välja sina granskningsmetoder för det företag som ska revideras. Med hjälp av en informationsinsamling kan man välja ut de granskningsområden där risken för väsentliga fel är störst. Planeringen sammanfattas i en övergripande revisionsplan. Med denna som grund görs sedan ett granskningsprogram. Utvecklingen går mot tidiga bokslutsrevisioner.

Granskningsprogrammet bygger på den övergripande revisionsplanen och är den detaljerade arbetsinstruktionen.

Kapitel 4 Granskning

Granskningen syftar till att ge underlag för revisorns ställningstaganden i revisionsberättelsen. Ett revisionsuppdrag kan organiseras och granskas på olika sätt beroende på hur god intern kontroll företaget har och hur stor risken är för väsentliga fel.

Revisorns arbete ska dokumenteras på ett överskådligt sätt.

Granskningens syfte

Enligt 9 kap. 3 § ABL ska revisorn granska bolagets årsredovisning, bokföring samt styrelsens och VDs förvaltning. Granskningen av årsredovisningen syftar till att ge underlag för bedömning av

om i resultaträkningen intagna uppgifter tillsammans med tilläggsupplysningar (noter) ger en rättvisande bild av bolagets resultat,

om de i balansräkningen redovisade tillgångarna och skulderna existerar och är bolagets egendom respektive förpliktelser på balansdagen samt att de är riktigt värderade,

om bolagets samtliga tillgångar samt skulder och övriga förpliktelser upptagits i balansräkningen,

om i resultat- och balansräkningarna intagna uppgifter överensstämmer med bolagets räkenskaper,

om årsredovisningens ekonomiska information tillsammans med uppgifter i resultat- och balansräkningar, tilläggsupplysningar (noter) och finansieringsanalys (kassaflödesanalys) ger en rättvisande beskrivning av bolagets resultat och ställning,

om förvaltningsberättelsen innehåller de uppgifter som lag och god redovisningssed kräver samt

om övrig information i årsredovisningen är förenlig med den bild av bolagets resultat och ställning som ges i resultat- och balansräkningar och överensstämmer med revisorns kännedom om företaget.

I sin granskning av förvaltningen ska revisorn skaffa revisionsbevis för att kunna bedöma:

  1. om åtgärd eller försummelse av styrelseledamot och/eller verkställande direktör som kan föranleda ersättningsskyldighet gentemot bolaget,
  2. fullgörandet av bokföringsskyldigheten,
  3. andra överträdelser av ABL (t.ex. förbjudna lån), tillämplig lag om årsredovisning samt bolagsordningen.

Med tanke på vad som ska uppnås med granskningen finns det därför inga principiella skillnader mellan revision av stora och små företag.

Hur organiseras ett revisionsuppdrag?

Olika byråer organiserar sina uppdrag på olika sätt. Internationella samarbetspartners kan dessutom ha inflytande över hur uppdragsorganisationen ser ut. Revision är ett lagarbete. Arbetet fördelas efter utbildning och erfarenhet.

Vi väljer här att presentera en modell där ett medelstort uppdrag sköts av tre personer som har var sin funktion.

I vår modell kallas de tre funktionerna i teamet:

  1. uppdragsansvarig (vald revisor),
  2. granskningsledare,
  3. revisionsmedarbetare (assistent).

Dessutom förekommer ofta också specialister i teamet.

Det är viktigt att tänka i funktioner och inte i personer. Vem som får ta hand om en viss funktion beror på flera saker:

  1. skicklighet och kunskaper som funktionen och uppdraget kräver,
  2. utbildning och erfarenhet,
  3. graden av ansvar för uppdraget och inom revisionsbyrån.

Uppdragsansvarig

Den uppdragsansvariga revisorn är den av årsstämman valda revisorn, eller den huvudansvariga för revisionen, om revisionsbyrån är vald. Han eller hon svarar för uppläggningen av informationsinsamlingen, tar aktiv del i och drar slutsatser av denna, fastställer den övergripande revisionsplanen och granskningsprogrammet, gör själv viss kvalificerad granskning och tar ställning till resultatet av granskningen.

Den uppdragsansvariga svarar också för de flesta formella kontakterna med klientföretagets styrelse och företagsledning och undertecknar t.ex. brev och rapporter, ansvarar övergripande för tidredovisningen och faktureringen, avgör policyfrågor, kontrollerar att granskningen utförs enligt plan, tar del av granskningsrapporter m.m.

Vid slutrevisionen bedömer den uppdragsansvariga revisorn styrelsens och VDs förvaltning och vidtar alla de övriga åtgärder som behövs för att med rimlig säkerhet kunna teckna på årsredovisningen och lämna en revisionsberättelse. Den uppdragsansvariga bestämmer också hur revisionsberättelsen slutligen ska se ut.

Granskningsledare

Granskningsledaren sköter de löpande kontakterna med klienten och ansvarar för och leder revisionsmedarbetarens arbete. Han eller hon gör förslag till en övergripande revisionsplan, revisionsbudget och granskningsprogram. Granskningsledaren samverkar med de specialister som är inkopplade på uppdraget, deltar i granskningsarbetet, kontrollerar arbetspapper, sammanfattar väsentligheter och rapporterar löpande till den uppdragsansvariga.

Revisionsmedarbetare

Revisionsmedarbetaren utför granskning enligt granskningsprogram och sammanfattar resultatet av granskningen, dokumenterar arbetet och arkiverar material. Han eller hon rapporterar löpande till granskningsledaren.

Olika för olika företag

Vid revision av ett mindre företag kan den valda revisorn också fungera som granskningsledare och överföra vissa uppgifter enligt modellen ovan på revisionsmedarbetaren.

Små uppdrag granskas ofta bara av den valda revisorn; vid större uppdrag ingår ofta flera medarbetare i revisionsteamet. På riktigt stora uppdrag kan divisioner och dotterföretag ha olika granskningsledare. Där kan också behövas en särskild koncernsamordnare som håller ihop granskningen i hela koncernen.

Ofta knyts också specialister till uppdraget. IT-specialister och skattespecialister är vanligast, men även redovisningsspecialister, corporate finance-specialister, miljörevisorer och affärsjurister eller andra juridiska experter kan behövas för att den uppdragsansvariga i rimlig grad ska vara säker på att årsredovisningen inte innehåller väsentliga felaktigheter.

En revisor måste ha tillgång till specialistkunskaper på många områden.

Granskning av kontroller eller substansgranskning?

Vilken granskningsmetod revisorn väljer – granskning av kontroller, substansgranskning eller, vilket är vanligast, en kombination av dessa – beror i mycket hög grad på kvaliteten på den interna kontrollen.

Man försöker alltid välja den metod, eller de metoder, som når fram till målet för granskningen på det mest effektiva sättet.

Om företagets interna kontrollsystem bedömts fungera väl vid informationsinsamlingen (se kapitel 3) så kanske det mest effektiva sättet att granska är att verifiera att kontrollerna fungerat. Fungerar kontrollerna ökar sannolikheten för att redovisningen är fullständig och korrekt. Men inget internt kontrollsystem är hundraprocentigt säkert. Därför måste revisorn alltid göra viss substansgranskning. I vissa fall kan det dessutom vara både dyrt och besvärligt att verifiera interna kontroller, och då är substansgranskning det mest effektiva.

Många företag, speciellt mindre, saknar intern kontroll helt eller delvis. Då måste revisorn också substansgranska.

Den interna kontrollen granskas, också som ett led i förvaltningsrevisionen, dvs. för att kunna bedöma styrelsens och VDs kontroll över bokföringen och medelsförvaltningen.

Granskningsmetoder och granskningsåtgärder

Granskningsmetoder ska inte blandas samman med granskningsåtgärder. Metoder är olika angreppssätt. Åtgärder är ”verktygen” som används när man praktiskt tillämpar metoderna.

En revisor använder två typer av granskningsmetoder och oftast en kombination av dessa:

  1. Granskning av kontroller – en verifiering av att företagets interna kontroller fungerar som de ska.
  2. Substansgranskning – en granskning av innehållet i olika resultat- och balansräkningsposter, i löpande redovisning eller i bokslut.

Exempel på åtgärder vid granskning av kontroller är intervjuer och observation av kontrollåtgärder, uppföljning av avstämningar, bedömning av hur redovisningsrutiner utformats och efterlevs etc.

Exempel på substansgranskningsåtgärder är deltagande vid lagerinventering och nyckeltalsanalys men även andra typer av analytisk granskning, t.ex. av vinstutveckling, omsättningshastighet och budgetavvikelser.

Granskning av kontroller

Revisorn gör en preliminär bedömning av den interna kontrollen utifrån kunskapen om verksamheten och vad denna säger om företagets system för att redovisa och rapportera. Ofta måste revisorn skaffa sig ytterligare upplysningar.

Den preliminära bedömningen av den interna kontrollen är aldrig tillräcklig som underlag för att granska årsredovisningen.

Att de interna kontrollerna fungerar på avsett sätt måste också verifieras (bekräftas). Det sker på olika sätt. Revisorn gör direkta iakttagelser av hur kontroller görs, talar med personal, studerar dokumentation eller testar olika kontrollmoment för att se hur de fungerat.

När muntliga intervjuer görs försöker revisorn på olika sätt få stöd för de förklaringar som lämnats, t.ex. genom att jämföra med verifikationer, avtal, rapporter eller annan dokumentation som personalen hänvisat till.

Alla internkontrollmoment som revisorn vill stödja sig på, och därför verifierar, måste vara dokumenterade. Ibland har företaget egen dokumentation av system och rutiner som kan användas som underlag vid verifieringen.

Ett bra resultat av verifieringen ett år gör inte att revisorn kan låta bli att verifiera en väsentlig kontroll året därpå. Men verifieringen behöver inte vara lika omfattande – såvida inte företagets system har ändrats.

Verifieringskedjan

Med verifieringskedja menas att bearbetningen av data i läsbar form ska kunna följas hela vägen från dokumentationen av den enskilda affärshändelsen till presentationen i årsredovisningen.

Utan en sammanhängande verifieringskedja blir det svårt att stämma av redovisningen. Då ökar risken för att fel inte upptäcks och rättas till.

Den s.k. verifieringskedjan bör vara komplett vid alla typer av redovisning.

Om kommunikationen inom företaget och mellan företaget och dess kunder och leverantörer kan ske utan att skriftliga dokument produceras, blir verifieringskedjan svårare att följa. Revisorns arbete påverkas naturligtvis av detta.

Substansgranskning

Substansgranskning är att granska olika resultat- och balansposter och de transaktioner som givit upphov till dessa poster.

Substansgranskning kan gälla

  1. enskilda transaktioner och saldon, t.ex. att stämma av en kostnadspost mot kvitton, avier, räkningar m.m.
  2. transaktioner och saldon med utomstående, t.ex. att göra en skriftlig saldoförfrågan eller att stämma av företagets fordringar och skulder mot uppgifter från kunder, leverantörer eller långivare
  3. inventering av lager.

Substansgranskning kan också vara analyser av trender, jämförelser med nyckeltal. Detta kallas analytisk granskning och används redan under informationsinsamlingen (se kapitel 3).

Analytisk granskning kan vara att jämföra redovisade siffror med

  1. föregående års redovisade siffror
  2. budgetsiffror
  3. nyckeltal för olika år eller för andra företag i branschen, t.ex. bruttomarginaler och omsättning eller lön per anställd.

Nyckeltalen pekar på tänkbara riskområden som kanske kräver ökad granskning.

När revisorn tar slutlig ställning till årsredovisningen görs också en slags analytisk granskning. Revisorn bedömer om bokslutet i sin helhet stämmer med företagets verksamhet i stort och med vad som kommit fram när olika delavsnitt granskats.

Hur väljer då revisorn ut transaktioner och belopp för substansgranskning? Revisorn kan bestämma sig för att göra revisionsmässiga urval av poster. Det kan göras subjektivt (stora och ovanliga poster), systematiskt (var n:te post) eller slumpmässigt. Statistiska metoder för slumpmässiga urval kan användas när det är fråga om stora mängder. Det är naturligt att revisorn här tar hjälp av ett IT-baserat analysprogram. Mer om sådan s.k. registeranalys längre fram i kapitlet.

Exempel på åtgärder vid substansgranskning

  1. Jämförelse med förra året
  2. Granskning av underlag
  3. Jämförelse med budget
  4. Genomgång av avtal
  5. Kontoanalys
  6. Inventering av lager
  7. Saldoförfrågan hos kunder och leverantörer
  8. Avstämning av bankkonton

Revisionsbevis

Revisorn ska enligt RS 500 skaffa sig tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis för sina uttalanden i revisionsberättelsen. Med revisionsbevis menas den information som revisorn skaffar sig för att komma fram till de slutsatser som han eller hon baserar sina uttalanden i revisionsberättelsen på. Revisionsbevis består av källdokument och bokföringsmaterial som årsredovisningen bygger på samt stödjande information från andra källor. När revisorn skaffar sig revisionsbevis från substansgranskning ska han eller hon överväga hur tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevisen är som stöd för räkenskapspåståendena. Som räkenskapspåståenden betecknas de direkta eller underförstådda påståenden av företagsledningen som kommer till uttryck i årsredovisningen. För varje räkenskapspåstående ska det finnas minst ett revisionsbevis. Det finns inget som hindrar att ett revisionsbevis täcker in mer än ett räkenskapspåstående. De kan indelas i följande kategorier:

  1. Existens (Existence)
  2. Rättigheter och förpliktelser (Rights and obligations)
  3. Inträffande (Occurence)
  4. Fullständighet (Completeness)
  5. Värdering (Valuation)
  6. Mätning (Measurement)
  7. Presentation och upplysning (Presentation and disclosure)

  1. Existens betyder att en tillgång/skuld existerar vid ett givet datum. Företagsledningen hävdar t.ex. att varulagret i balansräkningen är tillgängligt för försäljning och att försäljningsbeloppet i resultaträkningen motsvaras av utlevererade varor och utförda tjänster.
  2. Rättigheter och förpliktelser betyder att tillgångar och skulder hänför sig till företaget vid ett visst datum.
  3. Inträffande innebär att en transaktion eller händelse ägde rum vilken hänför sig till företaget under perioden.
  4. Fullständighet innebär att alla transaktioner och alla konton som ska ingå i årsredovisningen verkligen är med och har bokförts med rätt belopp. Företagsledningen hävdar alltså att samtliga inköp av varor och tjänster har bokförts och medtagits och att lånen i balansräkningen verkligen är företagets samtliga låneskulder.
  5. Värdering syftar på att tillgångar, skulder, intäkter och kostnader verkligen tagits med i årsredovisningen till rättvisande belopp. Företagsledningen hävdar t.ex. att anläggningstillgångar tagits upp till en historisk anskaffningskostnad, som systematiskt belastar resultatet i form av avskrivningar över den ekonomiska livslängden och att kundfordringar tagits upp till högst det värde till vilket de väntas flyta in.
  6. Mätning innebär att en transaktion eller affärshändelse är bokförd till rätt belopp och att en intäkt eller kostnad är hänförd till rätt period.
  7. Presentation och upplysning innebär att årsredovisningens delbelopp klassificerats och rubricerats rätt och att erforderliga tilläggsupplysningar lämnats. Företagsledningen hävdar t.ex. att skulder som redovisas som långfristiga inte förfaller inom ett år och att poster som redovisas som extraordinära uppfyller kriterierna för sådan redovisning.

    I Sverige tillkommer förutom revision av räkenskaperna dessutom granskning av styrelsens och VDs förvaltning till de lagstadgade uppgifterna – förvaltningsrevision. Revisorns granskning syftar främst till att klarlägga om någon styrelseledamot eller verkställande direktören företagit någon åtgärd eller gjort sig skyldig till någon försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet och om någon styrelseledamot eller verkställande direktören på annat sätt har handlat i strid med aktiebolagslagen, tillämpliga lagar om årsredovisning eller bolagsordningen.

Revisionsbevisets värde

Revisorn ska inte enbart skaffa revisionsbevis och kritiskt granska dem, utan också bestämma vad de är värda. Värdet beror bl.a. på varifrån de kommit. Följande riktlinjer gäller i många sammanhang.

  1. Källor utanför företaget ger uppgifter av större värde än källor inom företaget.
  2. Företagets egna uppgifter har större värde om den interna kontrollen är god.
  3. Det man har iakttagit själv är mer värt än uppgifter som kommer från andra.
  4. Skriftliga uppgifter har större värde än muntliga.
  5. Samstämmiga uppgifter från flera håll är värda mer än en enskild uppgift, särskilt om de kommer från av varandra oberoende källor.

Exempel på granskningsprogram för kundfordringar/försäljning

I granskningsprogrammet anges vilken typ av granskningsåtgärder som ska utföras, hur omfattande testerna ska vara och när arbetet ska utföras.

Exempel på frågor som underlag för att bestämma granskningsåtgärder finns att hämta i en s.k. ”frågebank”, se bilaga 2.

IT-stöd vid granskningen

Företagets IT-miljö påverkar i hög grad revisorns granskning. Valet står mellan att granska systemen eller granska enskilda poster.

Granskar revisorn systemen inriktas arbetet särskilt på de kontroller som ska garantera att alla godkända transaktioner – men inga andra – bearbetas och att bearbetningen sker på ett korrekt sätt i alla led.

Granskar revisorn enskilda poster kan olika IT-hjälpmedel användas för att identifiera stora belopp och avvikande transaktioner.

Riskanalyser kan göras med IT-baserade bedömningshjälpmedel. Revisorn kan analysera affärsprocesser eller system och även dokumentera dessa grafiskt med IT-stöd. Det går ofta också lätt att ta fram jämförelser med utvecklingen i andra företag med hjälp av olika IT-tjänster.

IT-stöd används också av revisorn för urval och utvärdering av stickprov, för informationssökning och nyhetsbevakning, för rapporteringen och för den egna administrationen – inte minst för dokumentationen.

Registeranalys

Registeranalys innebär att välja ut och följa upp stora, ovanliga eller på annat sätt avvikande poster från ett register (en datafil med redovisningsdata, t.ex. huvudboken). Med sådant IT-stöd kan revisorn enkelt gå igenom stora informationsmängder.

Med registeranalys kan revisorn också göra stickprovsurval, kontrollsummera, göra egna beräkningar och välja ut poster för uppföljning. Exempel på sådana poster är en viss artikelinformation i ett varulager, en debet- eller kreditfaktura i en kundreskontra eller en verifikation i huvudboken. Registerinnehållet kan sorteras på ett för granskningen ändamålsenligt sätt, t.ex. efter storlek eller ålder. Olika register kan jämföras. På det sättet kan även ny information sammanställas.

Registeranalys kan också användas vid granskning av den interna kontrollen för att direkt eller indirekt verifiera:

  1. att de kontroller som revisorn avser att förlita sig på varit i drift under perioden
  2. att väsentliga behandlingsregler fungerar på avsett sätt
  3. att olika former av undantagsrapportering är korrekt
  4. att dataregister har giltiga koder enligt systemdokumentationen.

Revisorn arbetar aldrig med klientens originalfiler. Granskningen görs på så sätt att revisorn arbetar med kopior av klienternas datafiler direkt i sin dator.

IT-stöd

Det finns en mängd olika typer av program som revisorn kan använda som hjälpmedel, även färdiga standardprogram för revision:

Kommunikationsprogram gör det möjligt att kommunicera med centrala system, kolleger och klienter och hämta data var revisorn än befinner sig – hos klienten, på revisionsbyrån, i hemmet eller på resa (i sådana fall vidtas alltid särskilda åtgärder för att skydda sekretessen).

Kalkylprogram kan användas i de flesta fall där beräkningar behöver göras i revisionen.

Ordbehandlingsprogram är grundläggande hjälpmedel vid både rapportskrivning och dokumentation m.m.

Program för registeranalys och för revisionsanalyser. Programmen är ofta en typ av rapportgeneratorer speciellt framtagna för revisionsändamål. Generella rapportgeneratorer kan också användas för att definiera hur information i dataregister ska bearbetas och ställas samman. De kan t.ex. innehålla specialfunktioner för stickprovsurval.

Man kan också använda specialskrivna program, diverse hjälpprogram och applikationsbundna rapportgeneratorer (exempelvis sådana som ingår i standardpaket för redovisning).

Planeringsprogram gör det möjligt att utveckla övergripande granskningsstrategier och från dessa gå till mer detaljerade program över vad som ska göras.

Gemensamma databaser gör det lättare att sprida och utbyta kunskap och erfarenheter mellan revisorer och specialister. Sådana system finns exempelvis för branschspecifika frågor, värderingsproblem, affärs- och processmodeller och statistiska uppgifter.

Internkontroll i IT-miljö

Nästan alla företag har sin redovisning och rapportering i mer eller mindre avancerade datorsystem. Detta både minskar och ökar risken för väsentliga fel i årsredovisningen.

Ett fel i ett program kan orsaka systematiska fel så att alla berörda transaktioner behandlas fel. Effekten kan bli långt större än av enstaka manuella fel.

Med datoriserad redovisning har företaget minskat behov av personal som arbetar med registrering och kontroll. Risken finns att den arbetsfördelning som är viktig för god intern kontroll inte kan upprätthållas. Samma personer får kanske sköta flera moment, exempelvis den olämpliga kombinationen att hantera likvida medel och redovisa.

Redovisningssystemen kan vara bristfälligt utformade. De måste underhållas och utvecklas – och det måste ske på ett kontrollerat sätt. En ändring i ett program kan få förödande konsekvenser.

Datordriften måste vara ordnad på ett betryggande sätt för att minska risken att någon felaktigt ändrar i register eller andra data.

IT-relaterade kontrollfrågor är en integrerad del av de bedömningar revisorn gör under informationsinsamlingen. (Se kapitel 3.)

Granskning under löpande år

Det är god revisionssed att löpande under året följa vad som händer i företaget. För att få en god bild av företaget tar revisorn del av protokoll, budgetar, prognoser och periodbokslut och gör egna analyser av utvecklingen.

Det är ofta klokt att göra en så stor del av det årliga revisionsarbetet som möjligt innan räkenskapsåret är slut. Då kan företaget uppmärksammas på brister i redovisningen i god tid före bokslutet samtidigt som revisorn i tid upptäcker revisionsproblem som innebär att granskningen måste planeras om. Poster som särskilt lämpar sig att granska under löpande år, oavsett företagets storlek kan vara redovisning och betalning av skatter och avgifter, försäkringsskydd, efterlevnaden av bokföringslagen samt analyser av kostnadskonton med stora saldon.

För att företagsledningens förvaltning ska kunna revideras behövs också löpande kontakter med företaget.

I företag där det ställs krav på snabba bokslut är det nödvändigt med granskning under löpande år.

Granskning av kontanthandel

Likvida medel är en post som ofta är förenad med hög risk. Kontanter är lättflyttade och det är ofta svårt att identifiera vem som är rätt ägare. Vid granskning av kontanta intäkter bör revisorn utöver hantering av likvida medel och bedömning av räkenskapspåståendet fullständighet också bl.a. granska att bokföringslagens krav uppfylls. Det gäller bl.a. att granska om lagens krav på verifikationens innehåll uppfylls och om förutsättningar finns för att använda gemensam verifikation. Vidare bör revisorn också granska hur företaget följer bokföringslagens arkiveringskrav vad gäller kassarullar och information lagrat i kassaapparatens journalminne. I sin förvaltningsrevision kan revisorn behöva göra bedömning av om de kontanta medel som förvaras på företaget ryms inom företagets försäkring samt om styrelsen iakttar ABLs krav på organisation av medelsförvaltningen.

Närvaro vid fysisk lagerinventering

När varulagret utgör en väsentlig post i årsredovisningen, ska revisorn skaffa sig revisionsbevis för lagrets existens och tillstånd genom att närvara vid en fysisk inventering. Närvaron gör det möjligt för revisorn att inspektera varulagret, att observera hur företagsledningens rutiner följs när det gäller att fysiskt räkna och kontrollera resultatet av räkningen samt att skaffa bevis för pålitligheten i företagsledningens rutiner.

Revisorn granskar vid sitt besök hur inventeringen går till och om rutinerna för lagerinventering följs. Han eller hon gör kontrollinventeringar som senare kan jämföras med underlag till bokslutet. Vidare görs också bedömning av om lagret är i sådan ordning att det går att genomföra en inventering. Revisorn bedömer även om det finns risk att samma varor inventeras flera gånger, om det finns ouppackade varor som inte inventeras samt gör en bedömning av hur inkuranta varor behandlas.

Granskning av företag i kris

Att granska företag i kris ställer särskilda krav på revisorns engagemang och kompetens inom t.ex. obeståndsjuridik. Riskerna för en felaktig redovisning ökar. Värdering av tillgångarna kan kräva särskilda överväganden om det inte är självklart att företaget kommer att överleva. Dessutom kan det vara frestande för företagsledningen att försöka visa en alltför ljus bild av företagets ställning och resultat.

Ett krisföretag ställer också på många sätt hårdare krav på styrelsens och VDs förvaltning. Likviditetsplaneringen måste göras noggrannare och det kan bli nödvändigt att upprätta en kontrollbalansräkning. Även sådana frågor som likabehandling av aktieägare och korrekt behandling av borgenärer blir aktuella.

I en krissituation måste revisorn noga och med täta mellanrum följa den löpande redovisningen och ta del av företagets ekonomiska rapporter. Revisorn ägnar också särskild uppmärksamhet åt hur företaget analyserar den ekonomiska situationen och agerar utifrån analysen. Det kan bli nödvändigt för revisorn att uttryckligen påminna styrelsen om skyldigheten att upprätta kontrollbalansräkning. Om det brister i förutsättningarna för fortsatt drift måste revisorn kommentera detta i revisionsberättelsen. Detta gäller även i de fall företagets situation är väl beskriven i årsredovisningen.

Oegentligheter och fel

Revisorn ska bedöma risken för oegentligheter och fel, vilket innebär att revisorn ska planera och utföra revisionen med en professionellt skeptisk inställning. Det gäller sådana oegentligheter och fel som väsentligt kan påverka företagets resultat och ställning eller frågan om ansvarsfrihet. Men revisionen har inte till självständigt syfte att förhindra eller upptäcka förskingringar eller andra oegentligheter och fel. Om det visar sig finnas anledning att misstänka oegentligheter och fel ska revisorn informera VD eller styrelsen. Det är då dessa som har ansvaret för beslut om åtgärder.

Revisorns uppgift är att granska hur företaget tagit vara på sina egna möjligheter till kontroll. Styrelsens uppgift är att se till att organisationen av bokföringen, medelsförvaltningen och företagets ekonomiska förhållanden kontrolleras på ett betryggande sätt. Det innebär bl.a. att organisera företaget och sitt eget och VDs arbete så att oegentligheter och fel så långt möjligt förhindras. Revisorn kan komma med råd och göra påpekanden om kontrollnivån.

Oegentligheter och fel kan alltid förekomma, men det är inte säkert att revisorn har en rimlig chans att upptäcka dem. Revisorn måste därför rikta in sig på hur pålitlig redovisningen är. Inte ens en hundraprocentig granskning skulle vara någon garanti för att alla oegentligheter och fel kommer fram. Det är t.ex. inte säkert att alla transaktioner är med i redovisningen. Bl.a. därför kan ekonomiska brott undgå upptäckt. Revisorn är skyldig att anmäla misstankar om vissa brott till åklagare. (Mer om detta i kapitel 5 och 6.)

Dokumentationen

Revisorn ska dokumentera sin granskning.

Dokumentationsskyldigheten framgår av 24 § revisorslagen och 2–5 §§ Revisorsnämndens föreskrifter (RNFS 2001:2) om villkor för revisorers och registrerade revisionsföretags verksamhet. Revisionsdokumentationen ska innehålla sådan information som är väsentlig för att revisorns revisionsåtgärder ska kunna bedömas i efterhand. Av granskningsåtgärderna ska framgå vad revisorn har grundat sina slutsatser på. Det ska kunna utläsas hur granskningen har utförts och vad den har omfattat samt vilka iakttagelser som har gjorts.

Med ”dokumentation” menas det material (de arbetspapper) som upprättats av och för revisorn eller som revisorn inhämtat och bevarat i samband med genomförandet av revisionen.

I arbetspapperna ska revisorn dokumentera information om dels planeringen av granskningsarbetet, dels karaktären, omfattningen och förläggningen i tiden av granskningsåtgärderna, resultaten därav, samt de slutsatser som dragits av de revisionsbevis som tagits fram. Arbetspapperna innefattar revisorns resonemang kring alla förhållanden av betydelse som kräver bedömning tillsammans med de slutsatser som revisorn dragit utifrån denna bedömning. Inom områden som innehåller svåra principfrågor eller bedömningsfrågor redovisar arbetspapperna all relevant fakta som var känd av revisorn vid den tidpunkt han eller hon drog sina slutsatser.

Vilken omfattning arbetspapperna ska ha är en fråga för det professionella omdömet. Det är varken nödvändigt eller praktiskt möjligt att dokumentera varje fråga som revisorn överväger. När revisorn bedömer hur omfattande arbetspapper som ska upprättas och bevaras, kan det vara nyttigt att fundera över vad som skulle vara nödvändigt att tillhandahålla en annan revisor, som inte har någon tidigare erfarenhet av denna revision. Syftet skulle i så fall vara att se till att denne förstod det granskningsarbete som utförts och grunden för de viktigare beslut som fattats, utan att redovisa alla detaljer i revisionen. Den andra revisorn kan i stället skaffa sig förståelse av revisionens detaljer genom att diskutera dem med de revisorer som upprättat arbetspapperna.

Arbetspapper kan ha formen av information lagrad på papper, film, elektroniska media eller andra media.

Revisionsbevis kan också utgöras av muntliga uppgifter. Det är då särskilt viktigt att dessa uppgifter dokumenteras, genom att revisorn helt enkelt skriver ner vad han fått höra. Det kan gälla vem man talat med, när samtalet skett, vad informationen avser och om t.ex. något förhållande kontrollerats genom telefonsamtal.

I de fall revisionsbevis endast kan erhållas genom muntliga uppgifter kan det vara nödvändigt att erhålla ett uttalande från företagsledningen (se RS 580).

Arbetspapper innehåller vanligtvis:

  1. Information om företagets juridiska och organisatoriska struktur.
  2. Utdrag ur eller kopior av viktiga juridiska dokument, avtal och protokoll.
  3. Information om den bransch företaget verkar i.
  4. Övergripande revisionsplan, inklusive granskningsprogram och eventuella ändringar av dem.
  5. Beskrivning av redovisningssystem och system för intern kontroll.
  6. Beskrivning av riskanalysen.
  7. Analyser av transaktioner och saldon.
  8. Analyser av viktiga nyckeltal och trender.
  9. En beskrivning av karaktären, omfattningen och förläggningen i tiden av de granskningsåtgärder som utförts samt resultatet av dem.
  10. Dokumentation av att det arbete som utförts av medarbetare har övervakats och blivit föremål för genomgång.
  11. Uppgift om vem som utfört granskningsåtgärderna och när de utförts.
  12. Information om de åtgärder som vidtagits för enheter som revideras av en annan revisor.
  13. Kopior av kommunikation med andra revisorer, specialister och annan tredje part.
  14. Kopior av brev, promemorior eller noteringar om revisionsfrågor som förts fram till eller diskuterats med företaget, inklusive uppdragsvillkoren och väsentliga brister i den interna kontrollen.
  15. Skriftliga uttalanden från företaget.
  16. Revisorns slutsatser om viktiga förhållanden som kommit fram vid revisionen, inklusive hur eventuella avvikelser och ovanliga förhållanden som uppdagats genom revisorns granskning, lösts eller behandlats.
  17. Kopior av årsredovisningen och revisionsberättelsen.
  18. Dokumentation av genomförd oberoendeprövning/analysmodellen.

Arbetspapperen blir ett slags bekräftelse och bevis för att revisorn gjort granskningen. De verifierar revisorns ställningstaganden och rapportering. Revisorn ska dokumentera sådana förhållanden som har betydelse för att ge stöd för uttalanden i revisionsberättelsen och som bevis för att revisionen utförts enligt god revisionssed.

Med god dokumentation kan den ansvariga revisorn följa och kontrollera hur revisionen framskrider. Om revisionsuppdraget fortsätter flera år är dokumentationen ett bra underlag för kommande års planering. God dokumentation effektiviserar granskningen på många sätt.

Om det skulle behövas kan en medrevisor, Revisorsnämnden eller en domstol bedöma revisorns arbete i efterhand genom dokumentationen. Den gör det också enklare när revisorn ska bedöma sina medarbetares arbete efteråt. (Mer om kvalitetskontroll i kapitel 7.)

Grundakt och årsakt

Information som kan komma att användas under flera års revisionsarbete samlas ofta i en grundakt. Grundakten kan innehålla uppgifter om ägarförhållanden, bolagsordning, registreringsbevis, organisationsplan, redovisningssystem etc.

Information och arbetspapper som avser det aktuella räkenskapsåret placeras ofta i en årsakt. Årsakten kan innehålla årsbokslut med specifikationer, revisionsberättelse, revisionsrapporter och andra skrivelser, underlag för ställningstaganden i revisionsberättelse och rapporter, anteckningar från diskussioner med företaget och från granskningen, övergripande revisionsplan och granskningsprogram med riskbedömningar, prioritering av granskningsområden, val av granskningsmetoder och -åtgärder, tidsbudgetering och bemanningsplan. Till den årsvisa dokumentationen hör också korrespondens och bekräftelser från banker, kunder, leverantörer, advokater etc.

Dokumentationen ska vara överskådlig och tydlig. Den finns ofta i datoriserad form. Se även Revisorsnämndens uttalande om dokumentationskrav vid tillämpning av analysmodellen i samband med fristående rådgivning m.m. (2003-06-11). [16]

Vad ska dokumenteras?

Dokumentationen ska omfatta alla moment i revisionsprocessen från planering till rapportering.

Dokumentationen måste visa vilka väsentlighets- och riskbedömningar och vilken planering som legat bakom granskningen. Den ska också visa vad som granskats, hur granskningen gjorts och hur omfattande den varit. Iakttagelser och bedömningar ska framgå, liksom vilka slutsatser som dragits och vilka åtgärder som vidtagits.

I dokumentationen måste också ingå korrespondens, revisionsberättelser, promemorior och andra skriftliga utlåtanden eller intyg som revisorn skrivit.

Sammanfattning

Revision är ofta ett lagarbete där arbetet fördelas efter utbildning och erfarenhet. Specialister knyts många gånger till revisionsuppdraget för att säkra kompetensen.

Revisorn väljer mellan olika granskningsmetoder: granskning av kontroller, substansgranskning eller en kombination av dessa. Ju bättre intern kontroll, desto mindre substansgranskning. För varje område väljs den mest effektiva metoden, dvs. den som kräver minst resurser för att få tillräckligt underlag för uttalandena i revisionsberättelsen.

Det är viktigt att revisionen dokumenteras säkert och överskådligt. God dokumentation effektiviserar granskningen på många sätt.

Kapitel 5 Granskningsområden

Den lagstadgade revisionen brukar delas in i dels förvaltningsrevision, dels revision av bokföringen, årsredovisningen och koncernredovisningen. Den senare delen kallas ibland räkenskapsrevision. Kapitlet beskriver också revisorns skyldighet att anmäla misstankar om vissa brott. Även penningtvätt behandlas.

Förvaltningsrevision

Förvaltningsrevision som självständigt juridiskt åliggande ingår i den lagstadgade revisionen i Sverige. Skillnaden mot andra länder är dock inte så stor som det ibland sägs, eftersom många av de granskningsåtgärder som behövs för förvaltningsrevisionen också behövs för revisionen av bokföringen, årsredovisningen och koncernredovisningen.

Det här avsnittet utgår från att revisionsklienten är ett aktiebolag. Det mesta av det som står kan dock tillämpas på alla organisationsformer där förvaltningsrevision förutsätts i lag eller stadgar.

Utgångspunkter

ABL 7 kap. (bolagsstämma), 8 kap. (bolagets ledning), 9 kap. (revision), 10 kap. (allmän och särskild granskning), 18 kap. (vinstutdelning), 25 kap. 13–20 §§ (kontrollbalansräkning), 29 kap. (skadestånd)

ÅRL 8 kap. (offentliggörande), 9 kap. (delårsrapport)

RS 209 Granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning

Vad är förvaltningsrevision?

I förvaltningsrevisionen ska revisorn bedöma åtgärder och försummelser av styrelseledamöter och VD som kan leda till ersättningsskyldighet mot företaget. Revisorn ska också bedöma andra överträdelser av ABL, ÅRL och bolagsordningen, samt hur företaget har fullgjort sin bokföringsskyldighet.

Styrelsen svarar enligt 8 kap. 4 § ABL för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter. Styrelsen ska se till att bolagets organisation är utformad så att bokföringen, medelsförvaltningen och bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt. Bokföringsskyldigheten innebär att verksamhetens förlopp ska kunna följas på ett rättvisande sätt, vilket bl.a. ställer krav på ändamålsenlig verifikationshantering, säkra system för redovisning samt tillförlitlig bokföring och rättvisande bokslut. Enligt 29 kap. 1 § ABL ska en styrelseledamot eller en verkställande direktör ersätta en sådan skada som han eller hon uppsåtligen eller av oaktsamhet vållar bolaget vid fullgörandet av sitt uppdrag. Med oaktsamhet eller försummelse avses såväl aktiva handlingar som underlåtenhet.

Som ett led i förvaltningsrevisionen ska revisorn också t.ex. granska att styrelsen iakttagit bestämmelserna om upprättande av kontrollbalansräkning samt att värdeöverföringar (utdelning, koncernbidrag) skett i enlighet med aktiebolagslagens bestämmelser.

Förvaltningsrevisionen är en förutsättning för att revisorn ska kunna uttala sig i revisionsberättelsen om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och VD. Ibland kan slutsatser från förvaltningsrevisionen leda till att revisorn blir skyldig att anmäla ett misstänkt brott till åklagare.

Gränsen mellan förvaltningsrevisionen och revisionen av bokföring, årsredovisning och koncernredovisning är inte alltid klar. Slutsatser från granskningen av redovisningsmaterialet kan ofta användas för allmänna bedömningar i förvaltningsrevisionen. Är den interna kontrollen dålig, kan det t.ex. påverka bedömningen av förvaltningen. Å andra sidan kan förvaltningsrevisionen kräva att granskningen av bokföringen utökas. Om revisorn helt har använt substansgranskning för att uttala sig om redovisningen kan han eller hon ändå behöva undersöka den interna kontrollen för förvaltningsrevisionens skull.

De särskilda granskningsåtgärder som revisorn vidtar för förvaltningsrevisionen är främst att gå igenom styrelsens och VDs planering och kontroll och andra förvaltningsåtgärder för att undersöka om styrelsen och VD har överträtt ABL eller bolagsordningen eller skadat företaget genom försummelser eller olämpliga åtgärder. Revisorn vill också se om väsentliga beslut har fattats med tillräckliga underlag, eller om styrelsen och VD har utsatt företaget för orimliga risker.

Styrelseledamöterna och VD kan bli ersättningsskyldiga om det har uppstått en ekonomisk skada genom deras uppsåt eller oaktsamhet. För att bedöma en skada får revisorn utgå från hur företagets resultat, ställning, likviditet och finansiering har påverkats av den aktuella förvaltningsåtgärden.

Misstanke om brott

Enligt aktiebolagslagen ska revisorn i vissa fall rapportera till åklagare om han eller hon misstänker att VD eller någon styrelseledamot inom ramen för företagets verksamhet har gjort sig skyldig till vissa typer av brott. Revisorn ska underrätta styrelsen om brottsmisstanke utan oskäligt dröjsmål. Styrelsen kan inom fyra veckor avhjälpa de skadliga effekterna av brottet och på så sätt undanröja revisorn skyldighet att lämna anmälan till Ekobrottsmyndigheten. Vidtar inte styrelsen åtgärder inom fyra veckorsfristen ska revisorn avgå från sitt uppdrag.

I följande fall behöver revisorn inte göra anmälan till åklagare och avgå:

  1. Den ekonomiska skadan av det misstänkta brottet har ersatts och övriga skadliga verkningar av gärningen har avhjälpts.
  2. Det misstänkta brottet har redan anmälts, t.ex. av styrelsen.
  3. Det misstänkta brottet är obetydligt.

De brott anmälningsskyldigheten gäller är:

  1. bedrägeri (9 kap. 1 och 3 §§ BrB)
  2. penninghäleri (9 kap. 6 a § BrB)
  3. svindleri (9 kap. 9 § BrB)
  4. förskingring (10 kap. 1 och 3 §§ BrB)
  5. olovligt förfogande (10 kap. 4 § BrB)
  6. trolöshet mot huvudman (10 kap. 5 § BrB)
  7. oredlighet mot borgenär (11 kap. 1 § BrB)
  8. försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning (11 kap. 2 § BrB)
  9. otillbörligt gynnande av borgenär (11 kap. 4 § BrB)
  10. bokföringsbrott (11 kap. 5 § BrB)
  11. bestickning (17 kap. 7 § BrB)
  12. mutbrott (20 kap. 2 § BrB)
  13. skattebrott (2 och 4 §§ skattebrottslagen [SBL])
  14. vårdslös skatteuppgift (5 § SBL)
  15. försvårande av skattekontroll (10 § SBL).

Penningtvätt

Med penningtvätt avses den mer eller mindre invecklade processen att dölja pengarnas ursprung. Penningtvätt definieras, enligt andra penningtvättsdirektivet, inte bara som att dölja pengars rätta ursprung utan det avser också omvandling, överföring av, förvärv eller brukande av egendom som härrör från brott. Ett exempel på när egendom ”tvättas” kan vara när stulen egendom används som apportegendom vid bildande av företag.

Utöver penninghäleri enligt 9 kap. 6 a § BrB föreligger anmälningsskyldighet för penninghäleriförseelser enligt bl.a. 9 kap. 7 a § BrB och skyddande av brottsling 17 kap 11 § BrB. Till skillnad från revisorns anmälningsskyldighet enligt aktiebolagslagen avser anmälningsskyldigheten inte enbart transaktioner vidtagna av styrelse eller VD. Lag (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt (penningtvättslagen) begränsar nämligen inte genomförda transaktioner till en viss krets av personer.

Enligt penningtvättslagen ska revisorer och skatterådgivare (t.ex. redovisningskonsulter) granska transaktioner som skäligen kan antas vara penningtvätt. Uppmärksammar revisorn en transaktion vid sin granskning som kan tyda på penningtvätt ska upplysning lämnas till Finanspolisen. För revisorer gäller på samma sätt som för advokater tystnadsplikt under 24 timmar från det att en granskning har inletts, uppgifter lämnats till polisen eller polisen har inlett en undersökning. Bryter man uppsåtligen eller av grov oaktsamhet mot meddelandeförbudet kan revisorn dömas till böter. Ytterligare en skillnad jämfört med revisorns anmälningsskyldighet enligt aktiebolagslagen är att revisorn inte behöver avgå från uppdraget efter en anmälan.

Delårsrapport

Stora företag som är skyldiga att ha auktoriserad revisor eller godkänd revisor med revisorsexamen måste lämna minst en delårsrapport om året. Behöver de inte avge koncernredovisning enligt ÅRL, behöver de dock inte lämna en konsoliderad delårsrapport.

I sin förvaltningsrevision måste revisorn i vart fall undersöka om delårsrapporten uppfyller de krav som ÅRL ställer på utformning och innehåll, men revisorn är inte skyldig att fastställa att delårsrapporten är korrekt. Kan revisorn genom sin kunskap om företaget se att några uppgifter i delårsrapporten är felaktiga eller vilseledande, ska det dock naturligtvis påpekas. Särskilt viktigt är att revisorn uppmärksammar förändringar av redovisningsprinciper, eftersom dessa ofta redovisas första gången i en delårsrapport och inte syns i årsredovisningen förrän långt senare.

Väsentliga iakttagelser från granskningen av en delårsrapport kan leda till anmärkning i revisionsberättelsen, men de ska påtalas för företagets ledning på en gång.

Den här granskningen av delårsrapporter ingår i den lagstadgade revisionen. Den ska inte förväxlas med det som kallas ”översiktlig granskning av delårsrapport”. Det är ett mer omfattande tilläggsuppdrag som ett företag frivilligt kan ge till revisorn. Vid översiktlig granskning av delårsrapport tillämpar revisorn Standard för översiktlig granskning SÖG 2410 Översiktlig granskning av finansiell delårsinformation utförd av företagets valda revisor. Bolag som är noterade på Stockholmsbörsen är skyldiga att i sina delårsrapporter uppge om dessa är översiktligt granskade av revisorerna eller inte. Svensk kod för bolagsstyrning anger dessutom att revisorn ska granska åtminstone ett delårsbokslut.

Kontrollbalansräkning

Enligt 25 kap. 13 § ABL ska styrelsen genast upprätta och låta bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning när det finns skäl att anta att bolagets eget kapital, beräknat enligt 14 §, understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Samma skyldighet har styrelsen när det vid verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken har visat sig att bolaget saknar utmätningsbara tillgångar.

FAR har i sina rekommendationer m.m. i redovisningsfrågor lämnat vägledning om hur en kontrollbalansräkning ska upprättas. Syftet med rekommendationen är att ge vägledning om god sed vid upprättande av en kontrollbalansräkning enligt 25 kap. 13 § ABL. I tillämpliga delar gäller denna vägledning även i andra fall då en kontrollbalansräkning ska upprättas.

Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek får sådana justeringar göras som framgår av 25 kap. 14 § ABL första och andra styckena. Av det tredje stycket framgår att justeringarna ska redovisas särskilt och av det fjärde stycket framgår att kontrollbalansräkningen ska undertecknas av styrelsen.

Visar kontrollbalansräkningen att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, ska en bolagsstämma pröva om bolaget ska gå i likvidation (första kontrollstämman). Om den kontrollbalansräkning som har lagts fram vid den första kontrollstämman inte utvisar att det egna kapitalet var intakt och stämman inte har beslutat att bolaget ska gå i likvidation, ska ny bolagsstämma hållas inom åtta månader (andra kontrollstämman). Inför den andra kontrollstämman ska styrelsen upprätta en ny kontrollbalansräkning som ska granskas av revisorn.

Om styrelsen inte upprättar och låter bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning svarar styrelsens ledamöter solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för bolaget. Också en aktieägare som med vetskap om att bolaget är skyldigt att gå i likvidation, deltar i ett beslut att fortsätta bolagets verksamhet, ansvarar solidariskt med styrelsen för de förpliktelser som uppkommer för bolaget efter den tidpunkt bolaget skulle ha ansökt om likvidation.

Revisorns granskning av kontrollbalansräkningen ska syfta till att göra det möjligt för revisorn att i ett skriftligt yttrande uttala sig med begränsad säkerhet, över om något kommit till revisorns kännedom, som ger revisorn skäl att anta att kontrollbalansräkningen i allt väsentligt inte upprättats i enlighet med aktiebolagslagen.

Granskningen av en kontrollbalansräkning är begränsad och skiljer sig på så sätt från revisionen av en årsredovisning. Granskningen omfattar inte resultaträkningen annat än som ett led i granskningen av den balansräkning som tagits fram enligt reglerna i 14 § och inte heller styrelsens och verkställande direktörens förvaltning. Detta innebär att revisorn ska granska

  1. den enligt ÅRL upprättade balansräkningen,
  2. de justeringsposter som finns redovisade i kontrollbalansräkningen enligt 25 kap. 14 § ABL,
  3. de formaliakrav som föreskrivs i 25 kap. 14 § ABL samt 2 kap. 2 och 3 §§ ÅRL.

Revisorn ska inte uttala sig om huruvida kontrollbalansräkningen upprättats inom den tid som ABL anger som krav.

Revision av bokföring, årsredovisning och koncernredovisning

Revision av bokföringen

Bokföringen ska vara ett underlag för företagsledningens affärsmässiga beslut, och den ska också utgöra utgångspunkt för bokslut och årsredovisning. Enligt 9 kap. 3 § ABL har revisorn ett direkt åliggande att granska bokföringen. Från revisorns synpunkt är den granskningen till betydande del en förberedelse för granskningen av årsredovisningen och koncernredovisningen.

I kapitel 4 har det framgått att det finns två huvudsakliga granskningsmetoder, granskning av kontroller och substansgranskning, och att revisorn väljer den ena av dessa eller en kombination, beroende på hur klientföretaget ser ut.

De flesta svenska företag är ganska små, och oftast är det nödvändigt att använda substansgranskning för en stor del av bokföringen. Det innebär att revisorn går igenom årets transaktioner och kontrollerar utbetalningar mot fakturor, löner mot anställningsavtal, banktransaktioner mot kontokuranter, inbetalda källskatter mot Skatteverkets kontobesked, försäljningen mot förnumrerade fakturor osv.

I större företag bör det finnas en intern kontroll som är så tillfredsställande att revisorn kan koncentrera granskningen på att övertyga sig om att kontrollerna fungerar. Det går till så att revisorn kartlägger de olika rutiner som bokföringen bygger på, eller tar del av beskrivningar som redan finns inom företaget. Revisorn identifierar sedan de kontrollmoment i rutinerna som ska säkerställa en riktig bokföring. Genom stickprov förvissar sig revisorn om att kontrollerna fungerar i enlighet med beskrivningen, och att de har tillämpats under hela året. Ett sådant stickprov kan ofta göras betydligt mindre än sådana stickprov som substansgranskningen bygger på.

Vilka områden granskningen delas in i beror på företaget, men ofta är det ändamålsenligt att granska t.ex. likvidtransaktioner, order-lager-fakturering, löner och anläggningar som separata områden.

Även i stora företag kan det vara effektivt att använda substansgranskning, t.ex. när revisorn ska undersöka stora transaktionsmängder med hjälp av datorn. Dessutom kan även mycket stora företag ibland ha affärshändelser som ligger utanför rutinerna, t.ex. fastighetsköp, förvärv av dotterföretag eller mycket stora avtal. Sådana måste naturligtvis substansgranskas.

Visar det sig att den interna kontrollen i någon rutin är bristfällig, kan det också bli aktuellt att revisorn använder substansgranskning.

Revision av årsredovisningen

Bokföringen avslutas årligen med ett bokslut. Bokslutet bygger på resultaträkningen och balansräkningen i årsredovisningen. I årsredovisningen finns dessutom en förvaltningsberättelse samt noter till resultat- och balansräkningarna. I stora företag tillkommer en kassaflödesanalys.

Stora företag publicerar ofta en tryckt skrift som också kallas årsredovisning. Den innehåller de lagstadgade årsredovisningshandlingarna och koncernredovisningen, men också annan text med illustrationer. Där kan t.ex. ingå marknadsöversikter med statistik, illustrationer och förord av VD. En stor del av informationen i sådana årsredovisningar saknar därför direkt anknytning till resultat- och balansräkningarna. Det gäller marknadsöversikter, uppgifter om konkurrenssituation, konjunkturläge, produkter, produktionsprocesser, forsknings- och utvecklingsverksamhet, miljöinformation etc.

Om revisorn konstaterar att något i denna övriga information är oförenligt med det som står i de lagstadgade årsredovisningshandlingarna ska han eller hon reagera, t.ex. genom att begära att årsredovisningshandlingarna eller den andra informationen ändras om det är där felet ligger.

Resten av det här avsnittet handlar bara om revisionen av de lagstadgade redovisningshandlingarna. Det behandlar granskningen av de olika delar som ingår i årsredovisningen.

Förvaltningsberättelsen

Av BFN U 96:6 framgår vad en förvaltningsberättelse bör innehålla. Bestämmelser som reglerar förvaltningsberättelsens innehåll finns i 6 kap. 1 och 2 §§ ÅRL.

Förvaltningsberättelsen ska innehålla en rättvisande översikt över utvecklingen av företagets verksamhet, ställning och resultat. Upplysningar ska bl.a. lämnas om:

  1. sådana förhållanden som inte ska redovisas i balansräkningen, resultaträkningen eller noterna, men som är viktiga för bedömningen av företagets ställning och resultat, t.ex. värdeöverföringar såsom utdelningar
  2. sådana händelser av väsentlig betydelse för företaget som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dess slut,
  3. företagets förväntade framtida utveckling,
  4. företagets verksamhet inom forskning och utveckling, och
  5. företagets filialer i utlandet.

Enligt RS 560 ska revisorn ta ställning till vilken betydelse händelser efter räkenskapsårets slut har för årsredovisningen och för revisionsberättelsen avseende alla händelser som inträffat fram till den dag då revisionsberättelsen dateras.

Till de lagstadgade uppgifterna hör också, när det gäller moderföretag, viss information på koncernnivå. Den informationen granskas lämpligen i anslutning till granskningen av koncernredovisningen.

Övrig information ska läsas igenom och rimlighetsbedömas – är informationen förenlig med den bild av företagets resultat och ställning som ges i resultat- och balansräkningarna, och överensstämmer den med revisorns kännedom om företaget? Hur underlaget för informationen har tagits fram bör då också bedömas.

Ibland finns det prognoser och andra framtidsbedömningar i förvaltningsberättelsen. De är ofta ganska allmänt hållna, och bakgrunden till prognoserna kan vara oklar. Det krävs inte av revisorn att granska och bedöma de förutsättningar som framtidsbedömningarna bygger på. Däremot bör revisorn bedöma om framtidsbedömningarna har gjorts och presenterats efter samma grunder som används i resultat- och balansräkningarna, och även verka för att de viktigaste förutsättningarna anges i årsredovisningen. Detsamma gäller effekterna av väsentliga förändringar av redovisningsprinciper eller andra viktiga förutsättningar. Revisorn ska göra en allmän bedömning av om prognoserna är förenliga med annan information i årsredovisningen och om de tillsammans med övrig information i årsredovisningen ger en rättvisande bild av företaget.

Det är viktigt att notera att förvaltningsberättelsen är ett separat dokument, skilt från resultat- och balansräkningarna med tillhörande noter. Det är därför inte tillåtet att flytta information som krävs av ÅRL från noterna till förvaltningsberättelsen.

Kassaflödesanalys (finansieringsanalys)

Uppgifter om ett företags kassaflöden är, tillsammans med andra uppgifter i ett företags finansiella rapportering, ett användbart underlag för att bedöma företagets framtida kassaflöden. De kan därmed utgöra underlag för bedömningen av företagets förmåga att generera de likvida medel som krävs för att driva verksamheten vidare, för återbetalning av lån, för betalning av andra förpliktelser samt för utdelning till aktieägarna. Detta gäller oavsett verksamhetens art och följaktligen även i de fall hantering av likvida medel kan ses som företagets kärnverksamhet, vilket vanligen är fallet för ett finansiellt företag. Uppgifter om kassaflöden kan även förbättra möjligheterna att jämföra den löpande verksamheten i olika företag eftersom kassaflödet inte påverkas av skillnader i tillämpade redovisningsprinciper.

Kassaflödesanalysen bygger i regel på belopp som kan hämtas från resultaträkningen, balansräkningen eller bokföringen och som granskas där. Den särskilda granskningen av kassaflödesanalysen består till sin huvuddel av att bedöma om denna har upprättats på ett sätt som överensstämmer med god redovisningssed.

Revision av koncernredovisningen

Koncernredovisningen är enligt ÅRL en separat redovisningshandling. Det är dock mycket vanligt att koncernredovisningen tas in i samma dokument som årsredovisningen för moderföretaget. Styrelsens och verkställande direktörens underskrifter är då gemensamma för båda handlingarna.

På motsvarande sätt tas koncernrevisionsberättelsen vanligen in i revisionsberättelsen för moderföretaget.

Underlaget till koncernredovisningen är i regel särskilda rapporter som dotterföretagen har lämnat för ändamålet. Finns det färdiga officiella årsredovisningar för dotterföretagen när koncernredovisningen ska upprättas, kan de användas som underlag, men då måste redovisningsprinciper och räkenskapsår överensstämma med koncernens. I större koncerner utfärdar moderföretaget särskilda instruktioner för detta. Särskilt viktigt är det med sådana instruktioner om det finns dotterföretag i flera länder, där redovisningsprinciper, skatteregler och professionell standard varierar. Revisionen av koncernredovisningen måste inledas med att moderföretagsrevisorn tar ställning till de redovisningsprinciper som har fastställts för koncernföretagen.

Revisorn måste sedan bedöma hur tillförlitliga de enskilda företagens redovisningar är, och hur väl de överensstämmer med de fastställda redovisningsprinciperna. För det ändamålet ska koncernredovisningen baseras på granskade bokslut för dotterföretagen. Enligt ABL bör moderföretag och dotterföretag ha samma revisor, men ibland är det inte möjligt, t.ex. i utländska dotterföretag. Revisorn måste då bedöma dotterföretagsrevisorernas kvalifikationer och oberoende, exempelvis genom frågeformulär. Viktigare dotterföretag och deras revisorer bör moderföretagsrevisorn besöka med viss regelbundenhet. Det kan ofta göras under löpande år.

I stora koncerner kan revisorn av praktiska skäl begränsa granskningen av bokslut från dotterföretag som tillsammans inte är väsentliga i förhållande till koncernens storlek.

När så de enskilda dotterföretagens redovisningar har befunnits trovärdiga, återstår det för revisorn att granska de metoder och principer som har använts för att upprätta själva koncernredovisningen. Det kan gälla elimineringen av köpeskillingen för dotterföretagen, internvinster, minoritetsandelar och interna mellanhavanden, samt valutaomräkningen av utländska dotterföretag. Har koncernens sammansättning ändrats under året, måste revisorn också granska att det har hanterats på ett riktigt sätt.

Resultat- och balansräkningarna med noter

Revisorn måste naturligtvis granska att bokföringens saldon har avslutats korrekt i bokslutet. I ett färdigt bokslut har dessa saldon dock påverkats genom värderingar, periodiseringar och omföringar som ligger utanför den löpande bokföringen. I årsredovisningen ingår dessutom noter till resultat- och balansräkningarna med innehåll som inte alltid kan härledas direkt ur bokföringen. Granskningen av resultat- och balansräkningarna blir därför ofta ett ganska omfattande arbetsmoment i revisionen, även om revisorn har granskat bokföringen under året.

Här nedan beskrivs översiktligt hur några viktiga poster i resultat- och balansräkningarna kan granskas av revisorn. Syftet är inte att ge en fullständig handledning i revision av resultat- och balansposter, utan att ge en praktisk illustration av hur revisorn går tillväga. För en av posterna, kundfordringar, finns dock ett exempel på ett granskningsprogram i kapitel 4.

Det finns flera utmärkta IT-hjälpmedel som revisorn kan använda som underlag för bokslutsgranskningen. Det är dock viktigt att komma ihåg att det inte går att upprätta standardprogram som passar alla klienter. Revisorn måste alltid anpassa granskningsprogrammet efter hur granskningen av bokföringen har utfallit och efter klientens omständigheter i övrigt.

Exempel på mål för granskningen kopplat till räkenskapspåståenden

EXISTENS/INTRÄFFANDE

  • 1.Bedöm om endast sådana affärshändelser bokförs som faktiskt har ägt rum och avser företaget.

RÄTTIGHETER OCH FÖRPLIKTELSER

  • 2.Bedöm om de tillgångar och skulder som bokförs hänför sig till företaget vid transaktionstidpunkten.

FULLSTÄNDIGHET

  • 3.Bedöm om
    1. samtliga affärshändelser har bokförts,
    2. det finns verifikationer som riktigt och entydigt skildrar affärshändelserna,
    3. företaget identifierat vad som utgör räkenskapsinformation på ett korrekt sätt,
    4. all räkenskapsinformation arkiveras betryggande i tio år.

VÄRDERING

  • 4.Bedöm om alla transaktioner har bokförts med användande av korrekta värderingsprinciper, och om dessa principer har tillämpats konsekvent jämfört med föregående år.

MÄTNING

  • 5.Bedöm om alla transaktioner har bokförts till de belopp som följer av värderingsprinciperna och om intäkter och kostnader är hänförda till rätt period.

PRESENTATION OCH UPPLYSNING

  • 6.Bedöm om årsredovisningen innehåller all information som krävs enligt lag och rekommendationer.

Sammanfattning

Den lagstadgade revisionen brukar delas in i dels förvaltningsrevision, dels revision av bokföringen, årsredovisningen och koncernredovisningen.

I förvaltningsrevisionen ska revisorn bedöma åtgärder och försummelser av styrelseledamöter och VD som kan leda till ersättningsskyldighet mot företaget. Revisorn ska också bedöma andra överträdelser av ABL, ÅRL och bolagsordningen, samt hur företaget har fullgjort sin bokföringsskyldighet.

Bokföringen ska vara ett underlag för företagsledningens affärsmässiga beslut, och den ska också bilda utgångspunkt för bokslut och årsredovisning. Revisorn har ett direkt åliggande att granska bokföringen. Från revisorns synpunkt är den granskningen till betydande del en förberedelse för granskningen av årsredovisningen och koncernredovisningen.

Kapitel 6 Rapportering

Målet för revisorns granskning är att göra uttalanden om årsredovisningen och bokföringen samt styrelsens och VDs förvaltning i en revisionsberättelse.

Revisionsberättelsen utgör ofta bara en del av det som rapporteras under revisionen.

Kapitlet handlar både om revisionsberättelsen och om andra slag av rapporter som revisorn lämnar med anledning av revisionsuppdraget. Ett antal exempel på formuleringar i revisionsberättelser lämnas.

Revisorn lämnar olika slag av rapporter

Revisorer lämnar ofta både muntliga och skriftliga rapporter till olika beslutsfattare i företaget. Rapporter kan innehålla iakttagelser och kritiska synpunkter på den interna kontrollen i företaget, t.ex. på att finansiella transaktioner inte genomförts på ett tillräckligt säkert sätt. Rapporterna kan också gälla brister i de interna kommunikations- och informationssystemen. Styrelsen kanske inte får tillräckligt snabb information om avvikelser.

Lämnar revisorn kritiska synpunkter innehåller rapporterna i regel också konstruktiva förslag till förbättringar.

Alla påpekanden om sådant som måste åtgärdas ska göras snarast möjligt så att företaget kan rätta till felen innan det är dags för revisionsberättelse. En öppen kontakt mellan revisorn och företagsledningen är viktig.

Väsentliga fel och brister ska rapporteras till VD och ibland även till styrelsen. Fel som är så väsentliga att årsredovisningen inte kan sägas vara upprättad enligt årsredovisningslagen eller enligt god redovisningssed måste naturligtvis rapporteras i revisionsberättelsen.

Det förekommer ofta fel som är väsentliga men som hunnit åtgärdas i tid. Sådana fel behöver i regel inte rapporteras till aktieägarna och allmänheten i revisionsberättelsen. Vissa allvarliga fel ska dock rapporteras i form av erinringar till styrelsen och VD. För erinringar finns speciella regler i aktiebolagslagen. (Mer om erinringar senare i kapitlet.)

Är det fråga om oegentligheter ska revisorn snarast informera VD och styrelsen som då har ansvar för att agera. (Det står mer i kapitel 4 och 5 om revisorns agerande i fråga om oegentligheter och fel.)

Revisorn ska rapportera misstanke om vissa brott till åklagare. (Mer om detta senare i detta kapitel.)

Revisionsberättelsen

Revisionsberättelsen är den enda offentliga årliga rapporten från revisorn. I den rapporterar revisorn till årsstämman om årsredovisningen upprättats enligt ÅRL. Dessutom tillstyrker eller avstyrker revisorn att

  1. resultaträkningen och balansräkningen fastställs
  2. vinsten disponeras (alternativt förlusten behandlas) enligt förslaget i förvaltningsberättelsen
  3. styrelseledamöterna och VD beviljas ansvarsfrihet.

Berättelsen ska lämnas till styrelsen senast tre veckor före ordinarie stämma.

En revisionsberättelse utan anmärkningar utformas enligt standardutformningen i RS 709. Om revisionen gett anledning till avstyrkande, anmärkning eller särskild upplysning ska detta framgå tydligt.

Man måste komma ihåg att en revisionsberättelse enligt standardutformningen aldrig kan vara någon garanti för att allt står rätt till. Revisorn ska genom planeringen och genomförande av revisionen uttala sig med hög men inte absolut säkerhet om att det inte finns några väsentliga fel.

Det ska framgå i revisionsberättelsen om revisorn av något skäl tvingats att avvika från god revisionssed. Ett skäl kan vara att revisorn inte har haft möjlighet att göra en tillräckligt omfattande granskning. När en revisor blir vald efter räkenskapsårets utgång kan han eller hon inte löpande under året följa företagets resultat och ställning. Detta kan leda till att revisionen begränsas i inriktning och omfattning. Revisorn måste i sådana fall även ange i revisionsberättelsen att han eller hon valts efter räkenskapsårets utgång.

Revisorn ska även granska händelser efter räkenskapsårets utgång fram till dess revisionsberättelsen undertecknas.

Tillägget att förvaltningsberättelsen är förenlig med årsredovisningens övriga delar har tillkommit i syfte att uppfylla kraven i fjärde bolagsdirektivet. De krav som direktivet ställer var mer eller mindre uppfyllda genom den mall för revisionsberättelsen som tidigare fanns i RS, men lagstiftaren fann det ändå nödvändigt att ta in en bestämmelse i lagen eftersom EG-rätten kräver att direktivet införs genom författningsbestämmelse. Mot bakgrund av att det egentligen inte är någon skillnad mellan förhållandet att förvaltningsberättelsen ska vara förenlig med årsredovisningens övriga delar och förhållandet att årsredovisningen är upprättad enligt årsredovisningslagen, kan den situationen inte uppstå att revisorn uttalar att årsredovisningen har upprättats i enlighet med årsredovisningslagen och samtidigt påpekar att förvaltningsberättelsen inte är förenlig med årsredovisningens övriga delar.

För att underlätta för läsaren av en revisionsberättelse att se om den innehåller anmärkningar etc. ska alla formuleringar som avviker från en revisionsberättelse enligt standardutformningen vara kursiverade, understrukna eller på annat sätt typografiskt avvikande.

Revisionsberättelsen är ett viktigt dokument för företaget och måste lämnas in till Bolagsverket tillsammans med årsredovisningen inom en månad efter det att årsstämman fastställde balansräkningen och resultaträkningen. Företaget får inte publicera den fullständiga årsredovisningen utan att samtidigt publicera revisionsberättelsen.

  1. REVISIONSBERÄTTELSE
  2. Till årsstämman i .......... Organisationsnummer 556000-0000
  3. Jag (Vi) har granskat årsredovisningen och bokföringen samt styrelsens och verkställande direktörens förvaltning i ..... för år ÅÅÅÅ (räkenskapsåret ...). Det är styrelsen och verkställande direktören som har ansvaret för räkenskapshandlingarna och förvaltningen och för att årsredovisningslagen tillämpas vid upprättandet av årsredovisningen. Mitt (Vårt) ansvar är att uttala mig (oss) om årsredovisningen och förvaltningen på grundval av min (vår) revision.
  4. Revisionen har utförts i enlighet med god revisionssed i Sverige. Det innebär att jag (vi) planerat och genomfört revisionen för att med hög men inte absolut säkerhet försäkra mig (oss) om att årsredovisningen inte innehåller väsentliga felaktigheter. En revision innefattar att granska ett urval av underlagen för belopp och annan information i räkenskapshandlingarna. I en revision ingår också att pröva redovisningsprinciperna och styrelsens och verkställande direktörens tillämpning av dem samt att bedöma de betydelsefulla uppskattningar som styrelsen och verkställande direktören gjort när de upprättat årsredovisningen samt att utvärdera den samlade informationen i årsredovisningen. Som underlag för mitt (vårt) uttalande om ansvarsfrihet har jag (vi) granskat väsentliga beslut, åtgärder och förhållanden i bolaget för att kunna bedöma om någon styrelseledamot eller verkställande direktören är ersättningsskyldig mot bolaget. Jag (Vi) har även granskat om någon styrelseledamot eller verkställande direktören på annat sätt har handlat i strid med aktiebolagslagen, årsredovisningslagen eller bolagsordningen. Jag (Vi) anser att min (vår) revision ger mig (oss) rimlig grund för mina (våra) uttalanden nedan.
  5. Årsredovisningen har upprättats enligt årsredovisningslagen och ger en rättvisande bild av bolagets resultat och ställning i enlighet med god redovisningssed i Sverige. Förvaltningsberättelsen är förenlig med årsredovisningens övriga delar.
  6. (Särskild förteckning över lån och säkerheter har upprättats i enlighet med vad som föreskrivs i aktiebolagslagen.)
  7. Jag (Vi) tillstyrker att årsstämman fastställer resultaträkningen och balansräkningen, disponerar (behandlar) vinsten (förlusten) enligt förslaget i förvaltningsberättelsen och beviljar styrelsens ledamöter och verkställande direktören ansvarsfrihet för räkenskapsåret.
  8. Ort den DD månad ÅÅÅÅ
  9. A.A.

    Auktoriserad/godkänd revisor

Revisionsberättelse enligt standardutformningen i RS 709.

  1. Rubrik: Revisionsberättelsen ska ha rubriken ”Revisionsberättelse”.
  2. Mottagare: I aktiebolag ska revisionsberättelsen alltid ställas till årsstämman. Den ordinarie bolagsstämma som ska behandla årsredovisningen kallas årsstämman.
  3. Inledning: Här ska framgå vad som granskats, dvs. årsredovisningen och räkenskaperna, samt styrelsens och VDs förvaltning. Introduktionen ska också upplysa om ansvarsfördelningen, dvs. att det är styrelsen och VD som ansvarar för räkenskapshandlingarna och förvaltningen, medan revisorns ansvar är att uttala sig om årsredovisningen och förvaltningen på grundval av sin revision.
  4. Revisionens inriktning och omfattning: Omfattningen bestäms av god revisionssed. Här ska det upplysas om att revisorn genom planeringen och genomförandet av revisionen har försäkrat sig med hög men inte absolut säkerhet om att det inte finns några väsentliga fel. Revisorn ska också berätta vad som ingår i en revision. Bland annat är det viktigt att det framgår att granskningen bara omfattar ett urval av underlagen för belopp och annan information i årsredovisningen. Revisorn ska också bedöma de redovisningsprinciper som använts och de betydelsefulla uppskattningar som styrelsen och VD har gjort när de upprättat årsredovisningen. Det ska framgå att revisorn granskat väsentliga beslut, åtaganden och förhållanden för att kunna bedöma om VD eller någon styrelseledamot är ersättningsskyldig mot bolaget eller om de på något annat sätt brutit mot lagen eller bolagsordningen.
  5. Uttalanden: Revisorn ska förklara att årsredovisningen upprättats i överensstämmelse med årsredovisningslagen, att den ger en rättvisande bild av resultatet och ställningen enligt god redovisningssed i Sverige och att förvaltningsberättelsen är förenlig med årsredovisningens övriga delar. Revisorn ska också uttala sig om fastställande av resultaträkning och balansräkning, om den föreslagna dispositionen av vinsten eller förlusten samt om beviljande av ansvarsfrihet. Ansvarsfrihet är ett juridiskt begrepp som helt och hållet handlar om skadeståndsskyldighet.
  6. Förteckning över lån: I vissa fall ska ett uttalande om en förteckning över lån och säkerheter till vissa närstående läggas till före ”tillstyrkandesatserna”.
  7. Datering: Revisorn ska datera revisionsberättelsen den dag revisionen avslutats.

    Ortsangivelse: Revisionsberättelsen ska ha en särskild ortsangivelse. Normalt är det den ort där revisorn har sitt kontor.

  8. Underskrift: En personligt vald revisor skriver sin namnteckning. Om en byrå är vald revisor skrivs först byrånamnet och sedan ansvarig revisors namnteckning. I båda fallen tilläggs ”auktoriserad revisor” resp. ”godkänd revisor”.

Revisionsberättelser som avviker från standardutformningen

Under vissa förhållanden kan en revisionsberättelse innehålla ett stycke med särskilda upplysningar för att revisorn vill fästa uppmärksamheten på förhållanden som påverkar årsredovisningen eller förvaltningen, och som beskrivs utförligare i förvaltningsberättelsen eller i en not. Sådana särskilda upplysningar påverkar inte revisorns uttalanden eftersom de inte har karaktär av anmärkning.

Det kan även vara omöjligt för en revisor att lämna en revisionsberättelse enligt standardutformningen när han eller hon bedömer att något förhållande som påverkar årsredovisningen eller ansvarsfriheten för styrelsen och VD kan vara väsentligt. Revisorn ska uttala sig med reservation när han eller hon är oenig med styrelsen och VD i någon fråga eller när det finns någon begränsning i revisionsarbetets inriktning och omfattning. När begränsningen är så väsentlig att revisorn inte kunnat få tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis ska revisorn ange att han eller hon inte kan uttala sig. Om en reservation inte är tillräckligt för att upplysa om det som är vilseledande, ofullständigt eller felaktigt ska revisorn uttala en avvikande mening.

En revisionsberättelse som avviker från standardutformningen kan vara allvarligt för styrelsen eller VD, men också för företaget. Den kan leda till stor uppmärksamhet, särskilt om företaget har många aktieägare. Innan revisorn tar in en anmärkning i sin revisionsberättelse informerar han eller hon därför företagets ledning och styrelse. En slutlig avstämning minskar alltid risken för missförstånd.

Det händer att en anmärkning tas in i revisionsberättelsen även om företaget har rättat till de brister revisorn pekat på. Om bristerna dessutom är väsentliga, eller om bristerna lett till allvarliga effekter, måste revisorn anmärka på dessa.

En revisor är i vissa fall skyldig att omgående lämna in en revisionsberättelse till Skatteverket. Det gäller när revisionsberättelsen innehåller:

  1. Anmärkningar om att styrelseledamot eller VD företagit någon åtgärd eller gjort sig skyldig till försummelse som kan leda till ersättningsskyldighet.
  2. Anmärkningar om att styrelseledamot eller VD har handlat i strid med ABL, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen/stadgarna.
  3. Uttalanden om att årsredovisningen inte har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag om årsredovisning.
  4. Uttalanden om att upplysningar som ska lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning inte har lämnats.
  5. Uttalanden om att styrelsen eller VD inte bör beviljas ansvarsfrihet gentemot företaget/föreningen.
  6. Uttalanden om att företaget/föreningen inte har fullgjort sina skyldigheter enligt skattelagarna, nämligen att:
    1. göra skatteavdrag,
    2. anmäla sig för registrering,
    3. lämna skattedeklaration respektive deklaration.

En revisionsberättelse anses avvika från standardutformningen i följande situationer:

Förhållanden som enligt revisorns bedömning inte påverkar något av hans eller hennes uttalanden

  • 1)särskilda upplysningar till tredje man eller
  • 2)anmärkning på att skyldigheterna enligt skattebetalningslagen (1997:483) inte fullgjorts.

Förhållanden som enligt revisorns bedömning påverkar ett eller flera av hans eller hennes uttalanden

  • 3)anmärkning på förhållanden som medför att revisorn gör ett eller flera uttalanden med reservation,
  • 4)anmärkning på eller upplysning om förhållanden som medför att revisorn avstår från att uttala sig eller
  • 5)anmärkning på förhållanden som medför att revisorn gör ett eller flera uttalanden med avvikande mening.

Den text i revisionsberättelsen som avviker från standardutformningen markeras på lämpligt sätt, t.ex. genom kursiv eller fet stil eller genom understrykning.

En revisionsberättelse som avviker från standardutformningen enligt någon av ovanstående fem punkter avseende upplysning, reservation eller avvikelse kan t.ex. innehålla den här formuleringen:

REVISIONSBERÄTTELSE – (1)

– – –

Som framgår av not X i årsredovisningen föreligger det en tvist med en av företagets kunder om en fordran som i balansräkningen tagits upp till X kronor. Fordran är emellertid inte av avgörande betydelse för företagets fortsatta drift eller för årsredovisningen som helhet. Därför påverkas inte mitt (vårt) uttalande ovan om årsredovisningen.

– – –

REVISIONSBERÄTTELSE – (2)

– – –

Vid ett flertal tillfällen under räkenskapsåret har avdragen skatt och sociala avgifter inte betalats i rätt tid.

– – –

REVISIONSBERÄTTELSE – (3)

– – –

Jag har inte observerat den fysiska inventeringen av varulagret per den 31 december ÅÅÅÅ, eftersom jag valdes till revisor i företaget först senare. Det har inte varit möjligt för mig att verifiera kvantiteterna i varulagret med andra granskningsåtgärder.

Med undantag för effekterna av de eventuella ändringar som jag skulle ha bedömt nödvändiga om jag hade kunnat förvissa mig om kvantiteterna i varulagret anser jag att årsredovisningen har upprättats i enlighet med årsredovisningslagen och att den ger en rättvisande bild av företagets resultat och ställning i enlighet med god redovisningssed i Sverige. Förvaltningsberättelsen är förenlig med årsredovisningens övriga delar.

Då balansposten varulager enligt min bedömning inte är så väsentlig att den är avgörande för företagets fortsatta drift eller för årsredovisningen som helhet, tillstyrker jag att årsstämman fastställer resultaträkningen och balansräkningen och disponerar vinsten enligt förslaget i förvaltningsberättelsen.

– – –

REVISIONSBERÄTTELSE – (4)

– – –

Det har inte varit möjligt för mig att observera den fysiska inventeringen av varulagret beroende på att jag fått uppdraget efter räkenskapsårets utgång. Varulagret utgör en väsentlig post i årsredovisningen.

Av dessa skäl kan jag inte uttala mig om huruvida årsredovisningen upprättats i enlighet med årsredovisningslagen och ger en rättvisande bild av företagets resultat och ställning i enlighet med god redovisningssed i Sverige. Jag kan heller inte uttala mig om huruvida förvaltningsberättelsen är förenlig med årsredovisningens övriga delar.

Jag kan varken tillstyrka eller avstyrka att årsstämman fastställer resultaträkningen och balansräkningen samt disponerar vinsten enligt förslaget i förvaltningsberättelsen.

– – –

REVISIONSBERÄTTELSE – (5)

– – –

Verkställande direktören, tillika styrelseledamot, har i strid med styrelsens instruktioner ingått ett leasingavtal med ett företag i vilket han har ekonomiska intressen. Avtalet har medfört betydande ekonomisk skada för företaget, varför jag avstyrker att årsstämman beviljar verkställande direktören ansvarsfrihet för räkenskapsåret.

– – –

Revisorspåteckning

För att ”binda ihop” revisionsberättelsen med den granskade årsredovisningen gör revisorn en så kallad revisorspåteckning på årsredovisningen. Om revisionsberättelsen skrivs direkt på årsredovisningen behövs ingen särskild påteckning. Avviker revisionsberättelsen från standardutformningen ska det framgå av revisorspåteckningen.

För en berättelse enligt standardutformningen ser revisorspåteckningen normalt ut så här:

Min revisionsberättelse har lämnats den DD månad ÅÅÅÅ.

Namn

Auktoriserad/Godkänd revisor

För en berättelse som avviker från standardutformningen på så sätt att revisorn gör en reservation men tillstyrker i övrigt, ser revisorspåteckningen ut så här:

Min revisionsberättelse avviker från standardutformningen och har lämnats den DD månad ÅÅÅÅ.

Namn

Auktoriserad/Godkänd revisor

För en berättelse som avviker från standardutformningen och där revisorn avstyrker, eller varken kan tillstyrka eller avstyrka att årsstämman fastställer resultaträkningen eller balansräkningen, ska detta framgå av påteckningen. Ett exempel på en revisorspåteckning kan se ut så här:

Min revisionsberättelse avviker från standardutformningen och har lämnats den DD månad ÅÅÅÅ. Jag har (varken tillstyrkt eller) avstyrkt att resultaträkningen och balansräkningen fastställts.

Namn

Auktoriserad/Godkänd revisor

Erinringar

Aktiebolagslagen ger erinringar en särskild formell status mellan revisionsberättelsen och andra rapporter till företaget. Erinringar är påpekanden till styrelsen eller VD. Det är emellertid inte säkert att de är tillräckligt allvarliga för att komma med i revisionsberättelsen. Bristerna kan dessutom vara åtgärdade eller beröra affärshemligheter. Det kan då vara direkt skadligt att aktieägarna och allmänheten – och därmed konkurrenter – får kännedom om dem. Flertalet rapporter från revisionen har inte karaktär av erinringar.

Erinringar ska vara skriftliga och antecknas i protokoll eller annan handling som överlämnas till styrelsen. Styrelsen ska behandla erinringarna vid ett sammanträde inom fyra veckor. Erinringarna ska förvaras på ett betryggande sätt för att vara tillgängliga för nuvarande och kommande styrelser, verkställande direktörer och revisorer. De kan också komma att utgöra bevismaterial vid taxeringsrevisioner eller inför domstol.

Bakom en erinran kan i en del fall ligga flera tidigare påpekanden till i tur och ordning ekonomichefen, VD och styrelsen.

Annan rapportering

Revisorer får ibland kritik för att revisionsberättelsen inte ger så mycket information. Men revisorer arbetar i mycket stor utsträckning förebyggande. De säger ifrån om fel och brister under granskningens gång och företaget rättar oftast dessa innan årsredovisningen är klar.

Normal kritik och förslag till förbättringar tar revisorn upp direkt med berörda ansvariga inom företaget. Rapporter med synpunkter på den interna kontrollen lämnas ofta löpande under året. Därmed kan företaget snabbt rätta till svagheterna.

Det är vanligt att revisorn sammanfattar iakttagelser och bedömningar från granskningen av redovisning och förvaltning i en skriftlig rapport. I denna följs också tidigare års påpekanden upp. Iakttagelser av allvarligare karaktär sammanfattas i en skriftlig rapport till företagsledningen. Det är alltid viktigt att det som står i rapporterna är väl underbyggt. Likaså är det viktigt att de lämnas till rätt person så att nödvändiga åtgärder vidtas.

Det är vanligt att årets revisionsarbete avslutas med ett sammanträde mellan revisorerna och företagsledningen. Detta kallas ofta slutrevision. Revisorn är dessutom ofta närvarande vid ett styrelsemöte varje år för att berätta om revisionen och föra en dialog med styrelsen om viktiga frågeställningar. I mycket stora företag har styrelsen ibland inrättat s.k. revisionsutskott som har ett särskilt ansvar för kontakterna med revisorerna. Kritik från revisorerna väger tungt i företaget. Innan kritik lämnas är det i regel lämpligt att först diskutera iakttagelserna med berörda så att eventuella missförstånd kan redas ut.

När man arbetar som revisor är samspelet med människor av mycket större betydelse än många tror. Det mesta av de insatser som revisorerna gör i näringslivet sker inte genom formella anmärkningar, revisionsberättelser eller konfrontationer med företagsledningar, utan genom förtroendefulla löpande kontakter.

Revisorn på årsstämman

Revisorn har rätt – och i vissa fall skyldighet – att vara med på årsstämman. Årsstämman kan ställa frågor till revisorn, och revisorn kan också på eget initiativ lämna upplysningar, t.ex. genom att berätta hur revision går till. Om årsstämman begär det, är revisorn skyldig att svara på frågor, såvida inte detta allvarligt kan skada företaget. [6]

I små familjeföretag är det vanligt att man inte håller årsstämma i form av ett sammanträde. Istället skickas ett protokoll runt för underskrift. Det kan då finnas anledning för revisorn att särskilt tänka på aktieägarnas lika rätt till information.

Misstankar om brott

Revisorerna ska anmäla misstanke om vissa brott till åklagare. En revisor som misstänker eller känner till att en styrelseledamot eller VD inom ramen för företagets verksamhet har gjort sig skyldig till vissa slag av brott ska underrätta styrelsen om sina iakttagelser. Det gäller främst bokföringsbrott, bedrägeri- och förskingringsbrott, brott mot borgenärer och vissa skattebrott. (Se även kapitel 5.)

Sammanfattning

Revisionsberättelsen är revisorns viktigaste och enda offentliga årliga rapport – målet för hela revisionen. Den kan ses som en kvalitetsstämpel efter genomförd revision.

Utöver revisionsberättelsen lämnas ofta andra rapporter, såväl muntliga som skriftliga – både i samband med den löpande granskningen under året och vid bokslutsrevisionen. Det kan gälla påpekanden om fel och brister, men även förslag till förbättringar.

En särskild typ av rapport är erinringar till styrelsen eller VD.

Kapitel 7 Regler för revision och revisorer

En revisors uppdrag styrs av ett stort antal lagar och andra bestämmelser.

Kapitlet beskriver dessa krav och förklarar vad begreppen god revisorssed och god revisionssed är. Opartiskhet och självständighet samt tystnadsplikt är andra viktiga begrepp som behandlas.

Analysmodellen presenteras.

Kapitlet belyser också tillsyn samt kvalitetskontroll av revisorer.

Kraven är många

Opartiskhet och självständighet samt tystnadsplikt är grundkrav för att omvärlden ska kunna ha förtroende för revisorn. Kraven regleras i ABL, revisorslagen, revisorsförordningen och i särskilda föreskrifter från Revisorsnämnden.

Regler som styr revisionen och revisorn

EGs bolagsrättsliga direktiv nr 4, 7, 8 och 11

Aktiebolagslagen

Lagen om ekonomiska föreningar

Andra associationsrättsliga lagar

Revisionslagen

Årsredovisningslagen

Bokföringslagen

Revisorslagen

Revisorsförordningen

EGs rekommendation om revisors oberoende

EGs rekommendation om kvalitetskontroll

Revisorsnämndens föreskrifter

FARs yrkesetiska regler

RS Revisionsstandard i Sverige

FARs revisionsrekommendationer (RevR)

FARs uttalanden i revisionsfrågor (RevU)

EGs bolagsrättsliga direktiv

Fjärde, sjunde och elfte direktiven handlar mest om redovisningsfrågor, men där finns också regler om revisionsplikt i aktiebolag och koncerner.

Åttonde direktivet brukar kallas revisorsdirektivet. Det handlar om vilka krav som ställs på en revisor eller en revisionsbyrå som ska få utföra lagstadgad revision. Direktivet formulerar allmänna krav på yrkesmässig omsorg och oberoende och föreskriver att medlemsstaterna i EU ska offentliggöra listor över behöriga revisorer. Under 2006 har arbetet med ett utvidgat och moderniserat åttonde direktiv avslutats.

Aktiebolagslagen

De viktigaste lagreglerna om revision finns i 9 kap. ABL. Strukturen på kapitlet är denna:

  1. antalet revisorer (1–2 §§)
  2. revisorns uppgifter (3–6 §§)
  3. tillhandahållande av upplysningar m.m. (7 §)
  4. hur revisor utses (8 §)
  5. minoritetsrevisor (9 §)
  6. obehörighetsgrunder (10 §)
  7. kompetenskrav (11–16 §§)
  8. jäv (17 §)
  9. anlitande av biträde (18 §)
  10. revisionsbolag (19 §)
  11. revisor i dotterföretag (20 §)
  12. revisorns mandattid (21 §)
  13. förtida avgång (22–24 §§)
  14. länsstyrelseförordnande av revisor (25–27 §§)
  15. revisionsberättelsen (28–37 §§)
  16. koncernrevisionsberättelsen (38 §)
  17. erinringar (39 §)
  18. revisorns närvaro vid bolagsstämma (40 §)
  19. revisorns tystnadsplikt (41 §)
  20. åtgärder vid misstanke om brott (42–44 §§)
  21. revisorns upplysningsplikt (45–46 §§)
  22. registrering (47–48 §§)

I 10 kap. ABL finns regler för s.k. lekmannarevisorer och särskild granskning.

I revisionslagen regleras kraven på revision för övriga företag som är skyldiga att lämna en årsredovisning. Utformningen av bestämmelserna där följer aktiebolagslagens. Även i vissa andra associationsrättsliga lagar finns regler om revision.

Revisorslagen

I revisorslagen finns bl.a. bestämmelser om godkännande och auktorisation av revisorer, om revisionsföretags verksamhet, om revisorers skyldigheter och om Revisorsnämndens disciplinära åtgärder.

Revisorsförordningen innehåller närmare bestämmelser om tillämpningen av revisorslagen. Där finns bl.a. bestämmelser om utbildningskraven, om revisorsexamen och högre revisorsexamen och om ansökan om godkännande, auktorisation och registrering som revisionsföretag.

Revisorsnämndens föreskrifter

Revisorsnämnden ger ut föreskrifter om villkor för revisorers och revisionsföretags verksamhet. Föreskrifterna behandlar bl.a. dokumentation, försäkring m.m. samt utbildning och prov för revisorsexamen och högre revisorsexamen. Längre fram i kapitlet beskrivs Revisorsnämndens tillsynsverksamhet och allmänna ansvar för att god revisorssed och god revisionssed utvecklas på ett ändamålsenligt sätt.

FARs yrkesetiska regler och kvalitetskontroll

FAR utfärdar yrkesetiska regler samt ger ut rekommendationer om god yrkessed som komplement till dessa.

FAR har vidare en särskild ordning för kvalitetskontroll av sina revisorsledamöter. Läs mer om kvalitetskontroll längre fram i detta kapitel.

FARs revisionsrekommendationer

Sedan lång tid tillbaka utfärdar FAR rekommendationer och gör uttalanden i revisionsfrågor som är giltiga vid all revisionsverksamhet oavsett företagsform. Enligt FARs regler till vägledning för medlemmarnas skyldighet att följa god revisorssed ska medlemmarna beakta god revisionssed och därmed de rekommendationer i revisionsfrågor som FAR har utfärdat. Uttalandena är ett vägledande komplement till rekommendationer eller lagstiftning.

I avsaknad av annan liknande kompletterande normgivning har FARs rekommendationer och uttalanden kommit att uttrycka den gällande normen för de yrkesverksamma revisorernas praktiska tillämpning av god revisionssed. De används också som utgångspunkter för Revisorsnämnden och domstolarna i deras bedömningar och avgöranden.

FARs normeringsarbete drivs av dess revisionskommitté. Rekommendationerna beslutas av FARs styrelse, medan uttalandena görs av kommittén på egen hand.

Internationella standarder införs i EU

Av det nya åttonde direktivet följer att internationella standarder ska tillämpas på all lagstadgad revision inom EU. Reglerna måste ha införts i medlemsstaternas lagstiftning senast sommaren 2008.

Revisionsuppdraget

I ABL finns bestämmelsen att revisorerna väljs på bolagsstämman. Det är alltså ägarna som utser revisorer. Revisorerna måste i sitt arbete också beakta de andra intressenternas förväntningar.

En revisor väljs på fyra år. Det finns inga hinder i ABL mot att välja om samma revisor hur många gånger som helst. Det möter inte heller något hinder att en årsstämma beslutar att avsätta en revisor i förtid eller att en revisor avgår innan de fyra åren har gått. I de båda sistnämnda fallen gäller dock särskilda regler som gör att revisorns avgång blir offentligt uppmärksammad.

För företag av allmänt intresse gäller emellertid särskilda restriktioner avseende mandatperiodens längd. EG-rekommendationen om revisorers oberoende i EU innebär att revisorer med nyckelställning i uppdragsteamet på revisionsuppdrag i företag av allmänt intresse ska bytas ut inom sju år. ABL föreskriver att en andra mandatperiod på tre år är förenligt med god revisorssed.

En förutsättning är alltid att en prövning enligt analysmodellen inte visar att det föreligger något oacceptabelt hot mot revisorns opartiskhet eller självständighet.

Om ett registrerat revisionsföretag är valt till revisor ska det som nu har sagts tillämpas på den huvudansvariga revisorn.

Numera är det vanligt att revision av större företag upphandlas i konkurrens. Arbetet med att lämna offert på revision är många gånger omfattande.

Ibland väljs också en s.k. minoritetsrevisor. Det händer när en aktieägarminoritet begär det på årsstämman. I vissa fall utses en s.k. särskild granskare av en aktieägarminoritet. Årsstämman kan också utse en lekmannarevisor, t.ex. i ett kommunalt eller kooperativt bolag. För dessa funktioner finns särskilda regler i ABL.

Opartiskhet och självständighet

Frågorna kring revisorns oberoende har funnits lika länge som revision. Intresset för dessa frågor, och för revisionens kvalitet i allmänhet, har ökat i takt med att näringslivet blivit alltmer komplext och behovet av tillförlitlig information om företagens verksamheter, resultat och ställning ökat hos kapitalplacerare och andra intressenter. De ökade kraven på revisionen, och den ökade efterfrågan på revisionsföretagens kompetens inom andra områden, har lett till en framväxt av några mycket stora revisions- och konsultföretag. Dessa företag besitter en bred och djup kompetens avseende revision och andra tjänster som traditionellt har haft, eller i takt med utvecklingen kommit att få, ett naturligt samband med revisionen. Branschen har samtidigt sett en utveckling mot ett större antal mindre revisionsbyråer vars samlade kompetens och tjänsteutbud, ofta i nätverk med fristående konsulter, också har förändrats i takt med utvecklingen, om än inte lika markant som i de stora revisionsföretagen.

Branschens förmåga att anpassa sig till den snabba utvecklingen och de stora förändringar som ägt rum i näringslivet, i synnerhet under det senaste decenniet, har lett till en allt livligare debatt om revisorns oberoende. Detta har bl.a. resulterat i utredningar om behovet av skärpta krav. Motsvarande utveckling har skett internationellt.

Följande huvudfrågor har varit i fokus:

  1. Hur ska man säkerställa att revisorerna kan utföra sin primära uppgift, revisionen, med opartiskhet, självständighet och objektivitet?
  2. Är revisorernas rådgivning till sina revisionsklienter ett hot eller en tillgång?
  3. Bör revisorernas opartiskhet och självständighet säkras genom s.k. förbudskataloger eller genom s.k. analysmodeller som tar hänsyn till hur omständigheterna ser ut i de enskilda fallen? Bör i det senare fallet hänsyn tas även till motåtgärder som syftar till att minska eller eliminera det hot som en förtroenderubbande omständighet ger upphov till? Ska i så fall även interna motåtgärder beaktas, dvs. åtgärder som vidtas inom de enskilda revisionsföretagen utan att åtgärderna behöver vara synliga utåt i varje enskilt fall?

Den som förlitar sig på en revisionsberättelse ska kunna känna sig säker på att revisorn inte låtit sig påverkas av andra intressen än att göra en bra revision. Därför finns jävsregler bl.a. i ABL. Enligt dessa får revisorn t.ex. inte äga aktier i företaget, inte delta i ledningen av företaget och inte heller biträda med bokföringen eller medelsförvaltningen eller vid kontrollen av dessa – eller ens vara verksam i samma företag som gör det. Revisorn får inte heller vara anställd i eller beroende av företaget, någon styrelseledamot, VD eller den som sköter bokföringen. Det finns också jävsregler om släktskapsförhållanden. Revisorn får inte låna pengar av företaget eller av något annat företag i koncernen. Den som inte kan vara revisor i ett moderföretag får inte heller vara revisor i ett dotterföretag. Dessa regler gäller för alla som är inkopplade på revisionsuppdraget.

Revisorslagen stadgar vidare att revisorn ska utföra sina uppdrag med opartiskhet och självständighet och vara objektiv i sina ställningstaganden. Det lagen uttrycker som opartiskhet och självständighet kallas ibland oberoende.

Revisorslagens regler bygger på den s.k. analysmodellen. Denna har sitt ursprung i EG-kommissionens rekommendation om revisorers oberoende i EU. Analysmodellen används även av världsfederationen IFAC i Code of Ethics for Professional Accountants och kommer också till uttryck i det åttonde direktivet.

Den presentation som följer beskriver analysmodellen enligt den svenska revisorslagen.

Analysmodellen

En revisor ska avstå från ett uppdrag i revisionsverksamheten om det finns omständigheter som kan rubba förtroendet för revisorns opartiskhet eller självständighet.

Lagen anger några omständigheter då grundregeln är att revisorn ska avsäga sig ett uppdrag:

  1. egenintressehotet: revisorn har ett eget ekonomiskt eller annat intresse i klienten
  2. självgranskningshotet: revisorn måste granska och ta ställning till sitt eget arbete, t.ex. ett råd som han eller hon tidigare har lämnat klienten
  3. partsställningshotet: revisorn har tagit ställning för eller emot klienten, t.ex. i en förhandling, och framstår därför som kopplad till klienten
  4. vänskaps-/förtroendehotet: revisorn har starka personliga relationer till någon som ska granskas eller låter sig invaggas i ett okritiskt förhållningssätt till det klienten gör
  5. skrämselhotet: revisorn riskerar att påverkas av en dominerande personlighet hos någon som ska granskas eller av yttre påtryckningar.

Grundregeln gäller inte om revisorn i det enskilda fallet har vidtagit sådana åtgärder, eller om det finns andra sådana omständigheter, som gör att en kunnig och omdömesgill person med kännedom om alla relevanta omständigheter inte skulle se anledning att ifrågasätta revisorns opartiskhet eller självständighet.

Revisorslagens grundregel att avsäga sig uppdrag gäller inte för självgranskningshot som kommer sig av revisionsrådgivning, dvs. råd om hur klienten ska rätta fel och svagheter som påträffats vid revisionen. Det får ändå anses följa av god sed att revisorn även i sådana fall prövar vad självgranskningshotet kan innebära.

FARs flödesschema kan användas som beslutsstöd för analysmodellen.

  1. Ett nytt uppdrag kommer in till revisionsföretaget/-gruppen eller en ny omständighet, som kan vara av förtroenderubbande natur, inträffar i ett befintligt uppdrag.
  2. Med revisionsgrupp avses en grupp av företag i vilken minst ett revisionsföretag ingår och som på grund av ägarförhållanden, avtal eller administrativt samarbete eller av annan anledning får anses ingå i samma affärsmässiga gemenskap.
  3. Med revisionsverksamhet avses sådan granskning av förvaltning eller ekonomisk information som ska utföras enligt författning, stadgar eller avtal och som ska utmynna i en rapport, ett intyg eller någon annan handling som är avsedd även för andra än uppdragsgivaren. Hit räknas även rådgivning eller annat biträde som föranleds av iakttagelser vid granskningen.
  4. Med konsultverksamhet avses alla uppdrag som inte utgör revisionsverksamhet.
  5. Ett konsultuppdrag kan vara av sådant slag att det kan rubba förtroendet för en revisors oberoende i ett befintligt revisionsuppdrag inom revisionsföretaget/-gruppen. Detta måste kontrolleras. Inverkan på ett revisionsuppdrag kan uppkomma t.ex. om en konsult i samma revisionsgrupp som revisorn är verksam inom får in ett uppdrag att företräda en klient i en tvist. Det måste då undersökas om motparten är revisionsklient. Skulle så vara fallet måste det prövas enligt analysmodellen om förtroendet för revisorns opartiskhet eller självständighet i det befintliga revisionsuppdraget kan rubbas om det nya uppdraget accepteras. Saknas risk för inverkan på ett befintligt revisionsuppdrag kan det nya konsultuppdraget accepteras. Dokumentation enligt lagen är inte nödvändig eftersom detta inte rör ett uppdrag i revisionsverksamheten.
  6. Prövningen ska göras av revisorn eftersom det är han eller hon som ska vara opartisk eller självständig i sitt revisionsuppdrag. Det måste därför finnas rutiner inom revisionsföretaget/-gruppen som leder till att uppdrag som kan inverka på ett befintligt revisionsuppdrag fångas upp och rapporteras till berörd revisor. Närmare hur detta praktiskt ska hanteras, t.ex. i samband med enklare rådgivning, s.k. vardagskonsultation, eller då det är fråga om uppdrag av en art som inte är förtroenderubbande, bör lämpligen fastställas i interna policies i revisionsföretagen.
  7. I de ”jävskataloger” som finns i aktiebolagslagen och andra lagar anges de fall då en person är jävig som revisor. Om jäv föreligger, får han eller hon över huvud taget inte utses till revisor i företaget. Om vederbörande redan är utsedd till revisor, blir han eller hon till följd av jävet obehörig att fortsätta uppdraget. Jäven i aktiebolagslagen och andra associationsrättsliga lagar kan inte avhjälpas genom några motåtgärder från revisorns eller revisionsföretagets sida. Möjligen kan den omständighet som konstituerar jävet undanröjas. I så fall kan uppdraget beroende på omständigheterna i övrigt accepteras efter prövning enligt analysmodellen.
  8. Prövning ska göras om något eller några av följande hot mot revisorns opartiskhet eller självständighet föreligger.

    Egenintresse: Förtroendet hotas till följd av direkt eller indirekt ekonomiskt intresse i revisionsklientens verksamhet.

    Självgranskning: Revisorn ska bedöma egen, eller annans inom revisionsgruppen, rådgivning som inte utgör revisionsverksamhet, men som lämnats i en fråga som omfattas av granskningsuppdraget.

    Partsställning: Förtroendet kan rubbas på grund av att revisorn i annat sammanhang uppträder, eller har uppträtt, till stöd för eller mot uppdragsgivarens ståndpunkt i någon rättslig eller ekonomisk angelägenhet.

    Vänskap: Hot pga. starka personliga relationer till någon som ska granskas, t.ex. i klientens ledning.

    Skrämsel: Hot pga. att revisorn känner obehag inför klientens dominans eller av yttre påtryckningar.

    Annan omständighet: Om det finns något annat förhållande som kan rubba förtroendet för revisorns opartiskhet eller självständighet. Utvecklingen av god revisorssed väntas ge ytterligare vägledning för vilka omständigheter som kan träffas enligt denna punkt.

  9. Föreligger inget hot enligt ovan kan uppdraget accepteras. Oberoendeprövningen ska dokumenteras.
  10. Föreligger något eller några av hoten enligt ovan ska styrkan i hoten bedömas. Uppdraget behöver inte avböjas eller avsägas om omständigheterna i det enskilda fallet, inklusive förekommande motåtgärder, är sådana att det inte finns anledning att ifrågasätta revisorns opartiskhet eller självständighet.

    Oberoendeprövningen enligt 8) och 10) ska göras av revisorn utifrån hur en hypotetisk kunnig och omdömesgill tredje man, med insikt om alla relevanta omständigheter, kan förväntas bedöma revisorns förmåga och vilja att utföra granskningsuppdraget på ett opartiskt och självständigt sätt.

    Exempel på motåtgärder är organisatoriska åtgärder, särskilda rutiner och särskild arbetsfördelning samt intern eller extern kvalitetskontroll. Andra exempel är att låta en annan revisor inom eller utanför revisionsföretaget/-gruppen bedöma det granskningsarbete eller ställningstagande som ett identifierat hot kan inverka på. Ytterligare exempel är inhämtande av expertutlåtande eller informativa åtgärder, såsom en beskrivning av hotet, och hur det har hanterats, i det utlåtande som uppdraget utmynnar i.

  11. Finns det anledning att ifrågasätta revisorns opartiskhet eller självständighet om uppdraget accepteras ska det avböjas/avsägas. I annat fall kan det accepteras.
  12. Om uppdraget accepteras ska analysen dokumenteras. Dokumentationen ska innehålla sådan information som är väsentlig för att hans eller hennes opartiskhet och självständighet ska kunna bedömas i efterhand. Dokumentationen ska ha färdigställts senast när revisionsberättelsen eller annat utlåtande avges. Se vidare RNs föreskrifter (RNFS 2001:2) om villkor för revisorers och registrerade revisionsbolags verksamhet samt uttalande från RN den 11 juni 2003 (Dnr 2003-576) benämnt Revisorsnämndens uttalande – dokumentationskrav vid tillämpning av analysmodellen i samband med fristående rådgivning m.m.

FARs exempel på dokumentationsblankett till analysmodellen

Tystnadsplikt

Revisorn har tystnadsplikt. Det revisorn får veta i klientarbetet får inte föras vidare. Det enda utomstående får reda på är i princip det som revisorn skriver i revisionsberättelsen.

Det finns undantag från tystnadsplikten och i vissa fall har revisorn t.o.m. en upplysningsplikt, t.ex. på en årsstämma. Revisorn har då skyldighet att svara på årsstämmans frågor under förutsättning att det inte kan skada företaget väsentligt. Revisorn är också skyldig att ge upplysningar till sin medrevisor, till moderföretagsrevisor, till en ny revisor, till s.k. särskild granskare, till lekmannarevisor och till konkursförvaltare. Dessutom är revisorn skyldig att lämna upplysningar till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål och i vissa fall att anmäla misstankar om brott till åklagare. Revisorn i ett aktiebolag i vilket staten äger samtliga aktier är skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till Riksrevisionen.

Utan tystnadsplikt skulle revisorn inte kunna sköta sitt arbete. Revisorn behöver mycket information om det företag som granskas. Det får då inte finnas någon som helst misstanke om att uppgifterna förs vidare. En sådan misstanke skulle kunna leda till att revisorn inte fick tillgång till nödvändiga upplysningar från företaget – hur mycket aktiebolagslagen än stadgar att revisorn har rätt till informationen. Resultatet skulle i många fall kunna bli en dålig revision. Tystnadsplikten innebär också att revisorn inte får utnyttja sina kunskaper om företaget för egen vinning eller till skada för någon annan.

Revisorn har tystnadsplikt gentemot t.ex.:

Enskilda aktieägare

Enskilda styrelseledamöter

Banker och andra kreditgivare

Anställda

Facket

Journalister

Staten (där inget annat sägs i lag)

Kommunen

Kunder

Leverantörer

Tystnadsplikten är reglerad i aktiebolagslagen och revisorslagen. Den är dessutom fast förankrad i FARs yrkesetiska regler.

Ibland kan tystnadsplikten bli ett hinder. En revisor som t.ex. blir kritiserad i massmedia kan sällan försvara sig genom att förklara hur det verkligen förhåller sig. I det sociala livet kan en revisor inte heller berätta om sitt arbete – annat än i mycket allmänna ordalag.

Revisionsarvode

I FARs yrkesetiska regler sägs att arvodet ska vara skäligt med hänsyn till de kunskaper och den erfarenhet revisorn kan utnyttja i sin yrkesverksamhet. Hänsyn ska också tas till det enskilda uppdragets natur och omfattning. Klienten har rätt att på begäran få en ungefärlig uppgift om arvodet i förväg.

I revisionsuppdrag och andra uppdrag där revisorn ska göra ett utlåtande får arvodet inte vara beroende av det ekonomiska utfallet för klienten eller ha karaktären av provision.

Ytterligare vägledning i arvodesfrågor som rör revisionsuppdrag finns i IFACs etiska regler avsnitt 8:203–8:209 och EG-rekommendationen om revisors oberoende i EU avsnitt B8.

Det är numera vanligt att större företag begär offert på revisionen. Det är tillåtet för revisorer att lämna offert, men aldrig med fasta takpriser utan reservation. Det måste finnas en klausul som medger ett högre arvode om förutsättningarna för revisionen ändras.

Upplysningar om revisorns arvode ska finnas med i företagets årsredovisning. Särskild uppgift ska lämnas om hur stor del av ersättningen som avser andra uppdrag än själva revisionsuppdraget.

Kompetens och yrkesutövning

Förtroendet är betydelsefullt både i bestyrkandeuppdrag och i rådgivningsuppdrag. Förtroende skapas och vidmakthålls bl.a. genom hög kompetens, integritet och gott omdöme. Integriteten och omdömet visas i medlemmens uppträdande och yrkesutövning. En hög kompetens uppnås genom en kvalificerad grund- och basutbildning och fortlöpande vidareutbildning samt genom en bred och gedigen erfarenhet av arbete i uppdrag. FARs yrkesetiska regler föreskriver att vidareutbildningen bör omfatta minst 120 timmar per treårsperiod, dock minst 20 timmar per år.

De etiska reglerna behandlar också revisorns yrkesutövning och förhållandet till kollegor. Det finns också en anvisning om på vilket sätt revisorn kan marknadsföra sitt namn och sina kvalifikationer.

Skadestånd

Revisorn kan bli skadeståndsskyldig. Den revisor som skadar företaget i sitt arbete ska ersätta skadan. Det gäller både vid uppsåt och vid oaktsamhet. Revisorn kan också bli skadeståndsskyldig mot aktieägare eller annan i vissa fall. Om det är ett revisionsföretag som är revisor är både detta företag och den som är huvudansvarig för uppdraget ersättningsskyldiga. Revisorn ansvarar även för skada som andra medarbetare på revisionsuppdraget orsakar.

En revisor som lämnar ett felaktigt råd i t.ex. en skattefråga kan också bli skadeståndsskyldig – enligt vanliga skadeståndsregler.

Både auktoriserade och godkända revisorer måste vara ansvarsförsäkrade.

Att revisorer krävs på skadestånd är vanligare i USA än här. Erfarenheten visar att revisorns risk för att bli stämd är störst i krisföretag, i företag där det förekommit ekonomisk brottslighet och i företag som nyligen bytt ägare.

Statlig tillsyn

Den statliga Revisorsnämnden är tillsynsmyndighet för de auktoriserade och godkända revisorerna. Det är också Revisorsnämnden som behandlar alla ansökningar om auktorisation, godkännande av revisorer och registrering av revisionsföretag. Nämnden består av en ordförande, som ska vara jurist och ha domarerfarenhet, och åtta andra ledamöter. Av dessa ska två vara revisorer, en auktoriserad och en godkänd.

Revisorsnämndens tillsyn ska säkerställa att revisionsverksamheten är av hög kvalitet och uppfyller högt ställda etiska krav.

Nämnden prövar frågor om disciplinära åtgärder mot revisorer och utreder fall där det har ifrågasatts om revisorn följt reglerna för yrket. Det kan t.ex. gälla att revisorn inte har gjort anmärkning i revisionsberättelsen, inte genomfört granskning i tillräcklig omfattning eller inte varit oberoende. Anmälningar kan komma från allmänheten och från myndigheter. Skatteverket har t.ex. skyldighet att anmäla vissa iakttagelser till Revisorsnämnden.

Beroende på hur allvarligt fallet är kan nämnden meddela erinran eller varning, utdöma straffavgift eller upphäva auktorisationen eller godkännandet.

Besluten i tillsynsärenden ger vägledning för vad som bedömts vara god revisorssed och god revisionssed. [8] Revisorsnämnden bedriver också en systematisk uppsökande tillsyn (SUT). Denna syftar inte i första hand till att söka efter fel, men iakttagelser av allvarlig natur kan leda till att nämnden öppnar ett disciplinärende.

Revisorsnämnden kan också lämna förhandsbesked om t.ex. ett visst uppdrag är förenligt med revisorsrollen.

Nämnden behandlar inte skadeståndsfrågor eller frågor om revisors arvoden. Sådana anspråk prövas i domstol.

Kvalitetskontroll

Revisorsorganisationerna kontrollerar kvaliteten på de egna medlemmarnas och deras byråers arbete. Den som har till uppgift att kritiskt granska och bedöma andras verksamhet måste själv hålla en hög kvalitet på sitt arbete för att motsvara omvärldens förtroende. Kvaliteten på revisionen är därför en viktig fråga, inte bara för dem som blir utsatta för revision, utan också för revisorerna själva. Ryktet om en dåligt utförd revision kan skada både revisorn och revisorskåren och därmed revisorsrollen.

En hög kvalitet säkerställs först och främst genom att revisorn har en god utbildning och lämplig praktisk erfarenhet, men också genom att arbetet blir kontrollerat och bedömt.

FAR och SRS har sedan länge obligatoriska kvalitetskontrollprogram för sina medlemmar och byråer. Sedan år 2003 gäller – med utgångspunkt i en EG-rekommendation om kvalitetssäkring av lagstadgad revision – nya regler för detta föreningsadministrerade system.

Kvalitetskontrollen tar sikte på hur revisorerna tillämpar god revisorssed och god revisionssed samt på vilken kvalitetsnivå byråernas verksamhet bedrivs. Kontrollen omfattar revisionsverksamhet och frågor om opartiskhet och självständighet i revisionsverksamheten. Den föreningsadministrerade kvalitetskontrollen leds och övervakas av en särskild kvalitetsnämnd.

Föremål för kvalitetskontroll är de enskilda revisorsmedlemmarna, men urvalet för kontroll utgår från revisionsföretagen. Urvalet ska göras så att alla medlemmar blir kontrollerade inom maximalt fem år.

Kvalitetskontrollen utförs av en kvalitetskontrollant, som alltid är en erfaren medlem. Revisionsbyrån/revisorn får ett förslag på en kvalitetskontrollant. Godtas inte den kontrollanten kan förslag ges på ytterligare två kontrollanter varav byrån/revisorn får välja en.

Har en revisionsbyrå ett internt kvalitetskontrollprogram är det detta som granskas. I annat fall granskas arbetet på enskilda uppdrag.

Många stora och medelstora byråer har interna kvalitetskontrollprogram för att få bekräftat att verksamheten bedrivs enligt de regler som byråledningen har bestämt. Ofta har byrån då en grupp av erfarna revisorer som väljer ut uppdrag så att byråns alla ansvariga revisorers arbete efter hand granskas enligt ett i förväg uppgjort program.

Det finns också små byråer som samverkar med varandra i ett gemensamt kontrollprogram.

Om kontrollanten finner kvalitetsbrister kan revisionsbyrån under vissa omständigheter begära att kontrollen ajourneras i tre månader för att bristerna ska kunna avhjälpas.

Om kontrollantens slutrapport visar på brister kan kvalitetsnämnden besluta om en omkontroll inom ett år. Är bristerna allvarliga ska ärendet överlämnas till en speciell kvalitetskontrollstyrelse.

För att undvika dubbelarbete finns det en samordning mellan det föreningsadministrerade kvalitetskontrollsystemet och den tillsyn som utförs av det statliga tillsynsorganet Revisorsnämnden.

Enligt ett avtal mellan Revisorsnämnden respektive FAR och SRS ska nämnden snarast underrättas om föreningskontrollen visar att en revisor uppsåtligen gör orätt i sin revisionsverksamhet eller på annat sätt förfar oredligt.

Två gånger om året får Revisorsnämnden namnlistor på alla byråer, och vid dessa byråer verksamma revisorer, som omfattas av den föreningsstyrda kontrollen samt resultatet av denna. Bland dessa kontroller väljer Revisorsnämnden ut ett tjugotal ärenden per år för att genomföra en egen kvalitetssäkring. Om en sådan kvalitetssäkring visar på omständigheter som borde ha föranlett direkt underrättelse eller information till Revisorsnämnden kan nämnden begära att en ny kvalitetskontroll görs.

Revisorsnämnden har avgett en avsiktsförklaring om att information om enskilda revisorer som framkommer vid Revisorsnämndens kvalitetssäkring i princip inte ska kunna läggas till grund för något disciplinärt förfarande från nämndens sida.

Kvalitetskontroll inom revisionsbyrån [17]

Det finns tre nivåer av kvalitetskontroll:

  1. Uppdragsnivån
  2. Revisionsbyrånivån
  3. Föreningsnivån

Kontrollerna på de två första nivåerna ansvarar revisorn respektive revisionsbyråns ledning för. Kontroller på föreningsnivån utförs av FARs kvalitetskontrollanter enligt tidigare beskrivning.

Kontroller på uppdragsnivån

Revisorn ansvarar på varje enskilt uppdrag för att kontroller genomförs allt eftersom arbetet utförs. Revisorn ska säkerställa att

  1. arbetet utförs enligt god revisionssed och gällande lagstiftning
  2. revisionsbyråns interna kontrollsystem efterlevs
  3. revisionsberättelsen utformas korrekt.

Revisorns uppdragskontroller kan bestå i att

  1. den som granskar har stöd av checklistor och andra instruktioner
  2. revisorn går igenom medarbetares arbetspapper och slutsatser prövas
  3. revisorn rådgör med en erfaren kollega i besvärliga bedömningsfrågor.

Kontroller på byrånivån

Revisionsbyråledningen ansvarar för att det finns ett system med riktlinjer och rutiner för kvalitetskontroll. Detta system ska vara utformat för att säkerställa en god kvalitet på verksamheten och omfattar normalt

  1. krav avseende personalens oberoende, integritet, tystnadsplikt etc.
  2. kompetensutveckling
  3. uppdragsbemanning med rätt kompetenser
  4. delegering av ledning och övervakning på uppdragen
  5. konsultation av specialister utanför revisionsteam
  6. accepterande och bibehållande av klienter
  7. program för uppföljning av efterlevnaden av de interna riktlinjerna och rutinerna samt kontroll av enskilda revisionsuppdrag.

Sammanfattning

Opartiskhet och självständighet samt tystnadsplikt är grunden för revisorns yrkesmässiga uppträdande. Förtroendet för revisorn får i dessa avseenden inte rubbas.

Revisorerna är föremål för kvalitetskontroll av olika slag och dessutom föremål för Revisorsnämndens tillsyn.

Kapitel 8 Revisorns roller

Kapitlet beskriver revisorns olika roller. Dit hör bl.a. rådgivning i anslutning till revisionsuppdrag och annan rådgivning. Revisorns kompetens och erfarenhet utnyttjas även av andra än de företag där revisorn är vald.

Revisorn – granskare och rådgivare

En yrkesrevisor kan uppträda i olika roller. Den mest centrala är att utföra revisionsverksamhet i revisorslagens mening. Det innebär att revisorn – på grund av en lag, en stadgebestämmelse hos klientföretaget eller ett avtal – granskar förvaltningen eller den ekonomiska informationen och lämnar en rapport om den granskningen. Det förutsätts att rapporten är avsedd att användas även av någon annan än uppdragsgivaren. Det mest typiska exemplet är lagstadgad revision i aktiebolag. Till revisionsverksamhet räknar lagen också den rådgivning som föranleds av iakttagelser som revisorn har gjort i granskningsuppdraget. Den här verksamheten är ganska strikt styrd av lagbestämmelser och god yrkessed.

Yrkesrevisorerna är också vid sidan av revisionsverksamheten uppskattade som rådgivare inom områden som har ett naturligt samband med revisionsverksamhet. Sådan verksamhet kallas fristående rådgivning. I den rollen styrs de främst av vad uppdragsgivarna anser sig behöva. I det fall den fristående rådgivningen riktar sig till klienter i revisionsverksamheten, finns det dock viktiga begränsningar som följer av lag och god sed. Då får rådgivningen inte innebära att revisorns självständighet och opartiskhet i revisionsverksamheten riskeras. I kapitel 7 har vi visat hur lagstiftaren har ställt upp en analysmodell, grundad på internationella principer. Med hjälp av den måste revisorn försäkra sig om att ett fristående rådgivningsuppdrag är acceptabelt.

Fristående rådgivning till uppdragsgivare som inte är klienter i revisionsverksamheten kan i regel lämnas utan inskränkningar. Revisorn måste dock i alla sammanhang iaktta de grundläggande yrkesetiska reglerna, som säger att han eller hon alltid måste utöva sitt yrke med integritet och vara objektiv i sina ställningstaganden. En revisor får heller inte främja orätt.

Yrkesrevisorer får också bedriva annan verksamhet, som inte har något naturligt samband med revisionsverksamhet. Jordbruk och olika slag av hobbyverksamhet med kommersiella inslag är vanliga exempel. Den verksamheten måste emellertid alltid hållas tydligt avskild från revisionsverksamheten, och den får inte bedrivas av ett revisionsföretag. Den får inte heller vara vad revisorslagen kallar förtroenderubbande. Det anses den vara om den ”är av sådan art eller omfattning” att den rubbar förtroendet för revisorns opartiskhet eller självständighet. Omfattande affärsverksamhet kan därför inte bedrivas av revisorer. Verksamheten får inte heller vara sådan som uppfattas som oseriös.

Typsituationer

  1. Vald revisor som också ger fristående råd inom yrkesområdet
  2. Ej vald revisor som ger råd inom yrkesområdet
  3. Yrkesrevisor som också arbetar med verksamhet utanför yrkesområdet

När man ser på revisorns olika roller bör man hålla i minnet vad som regleras var:

Aktiebolagslagen behandlar vad den valda revisorn i bolaget ska göra och inte får göra.

Revisorslagen, revisorsförordningen och Revisorsnämndens föreskrifter behandlar vad godkända och auktoriserade revisorer ska och får göra.

FARs yrkesetiska regler anger vad organisationens medlemmar ska och får göra.

Allmän civilrättslig lagstiftning anger vilka skyldigheter och rättigheter yrkesrevisorer har när de utövar verksamhet som inte direkt regleras av de nämnda författningarna.

Varför fråga den valda revisorn?

Att ge råd i anslutning till iakttagelser vid granskningen är så naturligt att det anses ingå i revisionen. Även de som är kritiska till revisorers rådgivning brukar acceptera det, och i revisorslagens analysmodell undantas sådan ”revisionsrådgivning” t.o.m. från de uppräknade hoten mot revisorns opartiskhet och självständighet.

Välskötta företag upptäcker själva många problem innan revisorn har påpekat dem. De vill ha samma möjlighet att få råd av revisorn om hur problemen ska kunna lösas. Där får revisorn ofta rollen som ”bollplank”, kanske utan att det är klart utsagt att det är fråga om ett tilläggsuppdrag till revisionen. En småföretagsledare är ofta ensam under sitt beslutsfattande och vill kanske inte heller diskutera problemen med någon i företaget. Revisorn är många gånger den närmaste rådgivaren. Också på andra nivåer i företaget behövs ibland någon kunnig och erfaren utomstående person att tala med.

Revisorn har genom sitt uppdrag en insyn som få andra. Han eller hon behöver inte så lång ”startsträcka” som en utomstående konsult skulle behöva för att förstå de problem som ska lösas. Även i ett storföretag är det av samma skäl naturligt att man vill ha revisionsbyråns synpunkter, t.ex. på kontrollfrågor vid skapandet av ett nytt ekonomistyrsystem.

Genom rådgivningen får en revisor många kontakter inom företaget. Han eller hon får också en förbättrad kännedom om de problem som kan finnas med avseende på intern kontroll och olika risker. Det bidrar till att förbättra revisionsarbetet.

Revisorns rådgivning har också en preventiv funktion genom att den bidrar till att lagar och förordningar efterlevs. Vid rådgivningen i skattefrågor kan revisorn t.ex. förvissa sig om att företaget känner till gällande regler och påverka företaget att iaktta god skatteetik.

Det måste alltid vara klart hur ansvaret fördelas mellan företagsledare och revisor. Revisorn kan lämna råd och synpunkter men är aldrig med och fattar beslut. Detta påpekas också tydligt i revisionsberättelsen, där det står: ”Det är styrelsen och verkställande direktören som har ansvaret för räkenskapshandlingarna och förvaltningen. Mitt ansvar är att uttala mig om årsredovisningen och förvaltningen på grundval av min revision.” Den ansvarsfördelningen kan aldrig avtalas bort.

Vilka är riskerna?

Det är inte problemfritt att anlita den valda revisorn för andra uppdrag än själva revisionen. Vissa typer av sidouppdrag kan nämligen medföra att revisorn inte förblir helt självständig och opartisk i revisionsuppdraget.

Om revisorn har givit råd om värderingen av ett företag som klienten tänker köpa, är det kanske svårt att sedan inta en kyligt kritisk attityd till värderingen av aktierna när det är dags att revidera balansräkningen. Det är analysmodellens självgranskningshot.

Har revisorn mycket stora sidouppdrag från en revisionsklient, kan han eller hon frestas att gå med på en tveksam redovisningsprincip för att inte riskera att tappa de lönsamma uppdragen. Det är egenintressehotet. Den risken finns förstås alltid om revisorn får en stor andel av sina totala intäkter från en och samma klient, även om det bara rör sig om revisionsuppdrag.

Sträcker sig revisorns uppdrag så långt att han eller hon uppträder som ombud för klienten, t.ex. inför en domstol, kan revisorn framstå som klientföretagets lydiga tjänare. Det är partsställningshotet.

Även om revisorn faktiskt skulle klara av att känna sig självständig och opartisk i alla de här fallen, kan en utomstående betraktare komma att tvivla på det. Det är illa nog, för då blir revisionsberättelsens trovärdighet – och därmed årsredovisningens trovärdighet – lidande.

Om analysen visar att allmänheten kan betvivla revisorns självständighet och opartiskhet, måste revisorn undersöka vilka motåtgärder som kan vidtas. Det kan handla t.ex. om att kvalitetssäkra revisionen eller ta in särskild expertis för en viss del av granskningen, eller om att se till att rådgivning och revision utförs av olika avdelningar inom revisionsbyrån. Bedömer revisorn att inga sådana motåtgärder är tillräckliga för att en kunnig person som känner till alla relevanta fakta ska känna förtroende för revisionen, måste revisorn avstå från antingen revisions- eller rådgivningsuppdraget.

Förväntningsgapet

Ett ”förväntningsgap” uppstår lätt när de olika intressenternas förväntningar på revisorn inte svarar mot vad revisorn faktiskt kan och får göra. Områden där förväntningsgap ofta uppstår kan gälla årsredovisningens ”riktighet”, obestånd och konkurs, förskingringar och andra oegentligheter.

Vad kan göras för att minska förväntningsgapet? Problemet kan angripas från två håll. Intressenterna kan informeras om vad revisorsrollen innebär och vad lagstadgad revision omfattar. Man kan också tydligare visa vad som är styrelsens och VDs ansvar och vad som är revisorns. I enlighet med RS 210 Villkor för revisionsuppdrag ska revisorn och klienten definiera villkoren för uppdraget. Dessa dokumenteras normalt i ett uppdragsbrev för revision. Det är vanligt att FARs Allmänna villkor för lagstadgad revision av svenska aktiebolag biläggs uppdragsbrevet.

Sammanfattning

Revisorn har olika roller. I rollen som vald revisor ingår att göra revision och lämna en revisionsberättelse, men det är också vanligt att ge råd.

Villkoren för en revision ska definieras av revisorn och klienten.

Det är naturligt för revisorn att vara rådgivare, men revisorns opartiskhet och självständighet får inte äventyras genom rådgivningen.

Revisorn har större frihet att lämna tjänster till företag där han eller hon inte är vald revisor.

Kapitel 9 Uppgifter och exempel

Planering – kapitel 1, 2 och 3

Exempel 1 Riskanalys

Bakgrund: Foodia AB bedriver lunchservering i förhyrda lokaler hos ett stort bilhandelsföretag. Foodia har tecknat ett avtal med företaget på löpande ett års basis om att tillhandahålla lunch för bilföretagets personal. I verksamheten används köksutrustning och maskiner vilka leasas från ett bankanknutet leasingföretag. Bilhandelsföretagets anställda kan dels köpa lunchkuponger och dels betala kontant. Företaget har precis tecknat ett leasingavtal med Casio beträffande ett datoriserat kassaregistersystem för de två kassaapparaterna.

Foodia ägs av Larsa och Jocke som båda är verksamma på lunchresturangen. Larsa ansvarar för hantering av likvida medel och Jocke för personalen. Jockes fru Eva sköter bolagets löpande bokföring. Eva har en bakgrund som hårfrisörska. Revisor i bolaget är Åke Snällman. Detta är det första året som Åke reviderar bolaget. Åke har ingen tidigare erfarenhet av restaurangbranschen.

Överväganden: Revisorn gör i samband med planeringen en bedömning av de olika risktyperna. Mot bakgrund av att Foodia hanterar kontanta medel måste den inneboende risken bedömas som hög. Ytterligare en omständighet som bidrar till den höga risken är att Foodia har ett ettårigt avtal avseende intäkterna, medan leasingavtalen löper på längre tid.

Kontrollrisken avser risken att Eva inte uppmärksammar väsentliga fel när hon sköter den löpande redovisningen. Evas bristande erfarenhet på redovisningsområdet gör också att kontrollrisken måste bedömas som hög. Foodias vilja att kontrollera, samt rutinerna kring hanteringen av likvida medel, är förhållanden som också kan påverka kontrollriskens storlek.

Eftersom Åke inte tidigare har erfarenhet av branschen är risken att han inte uppmärksammar fel större än den skulle ha varit i annat fall. Även förhållandet att det är första året som Åke reviderar bolaget medför ökad risk.

Åtgärd: Eftersom revisionsrisken blir hög måste upptäcktsrisken, som är den enda risken som revisorn kan påverka, sänkas. För att sänka upptäcktsrisken måste revisorn utöka sina granskningsinsatser. Åke måste därför räkna med att genomföra en ganska omfattande revision under det första året.

Exempel 2 Kombinerat uppdrag

Bakgrund: Foodia AB i exempel 1 har kontaktat revisionsbyrån angående att bokslutstider närmar sig. Eva klarar inte riktigt att få ihop ett komplett bokslut och har aldrig gjort en årsredovisning. Yasmin som är en duktig medarbetare på byrån har blivit tillfrågad om inte hon, i samband med att hon genomför bokslutsgranskningen, också kan lägga sista handen vid bokslutet och göra Foodias årsredovisning. Yasmin som är en både engagerad och hjälpsam medarbetare svarar förstås ja när Eva frågar. Hur agerar du som revisor?

Överväganden: Revisorn gör i samband med planeringen en analys av sitt och byråns oberoende (se kapitel 3 om planering samt avsnittet om analysmodellen i kapitel 7). I sin kontakt med Yasmin har Åke Snällman vänligt förklarat att den som genomför granskningsarbetet inte också får utföra redovisningstjänster vilka ska vara föremål för revisorns granskning. Åke och Yasmin tar kontakt med en medarbetare på revisionsbyråns redovisningsavdelning och där lovar Stefan att han kan både göra bokslut och deklaration. Stefan deltar inte i revisionsteamet när Foodia ska granskas.

Åtgärd: Åke kan kvarstå på uppdraget och genomföra revisionen i enlighet med god revisionssed samtidigt som han har dokumenterat överväganden och åtgärder för att förhindra självgranskningshot.

Exempel 3 Förvaltningsrevision

Bakgrund: I Foodia AB är Larsa styrelseledamot och Jocke är suppleant. I samband med den första revisionen har uppmärksammats att Larsa, som ansvarig för hantering av likvida medel, inte har gjort löpande bankinsättningar. Det visar sig vid närmare kontroll att ett par kassor har försvunnit under året. Åke Snällman har konstaterat att värdet på de försvunna kassorna är väsentliga belopp för Foodias verksamhet. Hur ska han resonera vid sin förvaltningsrevision?

Överväganden: Först måste revisorn bestämma sig för om Foodia har lidit skada på grund av bristerna i hantering av likvida medel. Mot bakgrund av att Åke har kommit fram till att det är väsentliga belopp som försvunnit bör han kunna komma fram till att Foodia lidit skada. Därefter behöver Åke ta ställning till om det är en styrelseledamot som vidtagit den åtgärd som förorsakat skadan. Eftersom Larsa är styrelseledamot är han också ansvarig för medelsförvaltningen.

Åtgärd: Åke bör avstyrka ansvarsfrihet för Larsa på grund av att han skadat Foodia genom att inte hålla ordning på pengarna.

Diskussionsfrågor – kapitel 1–3

  1. Vilka regler styr revisionen?
  2. Definiera begreppen och beskriv skillnaden mellan god revisorssed, god revisionssed och god redovisningssed.
  3. Vad krävs för att bli auktoriserad revisor?
  4. Vad är revisionens syfte?
  5. Beskriv planeringsfasen för en revision.

Granskning – kapitel 4 och 5

Exempel 4 Substansgranskning av inventarier

Materiella anläggningstillgångar är tillgångar med fysisk substans som är avsedda att brukas eller innehas stadigvarande i rörelsen. De kan redovisas under olika rubriker i balansräkningen, t.ex. Fastigheter eller Maskiner och inventarier.

Revisorns granskning av bokföringen, genom substansgranskning eller granskning av den interna kontrollen, bör ha säkerställt att inköp, försäljningar och utrangeringar av sådana tillgångar har konterats och bokförts på ett riktigt sätt. Förekommer det att företaget tillverkar sina egna maskiner eller andra anläggningar, är det särskilt viktigt att revisorn har granskat hur detta bokförts. I stora företag, där materiella anläggningstillgångar anskaffas i stor omfattning, finns det särskilda rutiner för att föra anläggningsregister, och då måste revisorn ha granskat den interna kontrollen.

Särskilt när det gäller fastigheter kan revisorn också ha behövt ägna uppmärksamhet åt den interna kontrollen över hyresintäkter för uthyrda anläggningar.

Bakgrund: Företaget är relativt litet. Någon fastlagd rutin för att köpa inventarier finns inte.

Överväganden: Du har vid planeringen av revisionen funnit det mest effektivt att substansgranska posten Inventarier.

Åtgärd: I ditt granskningsprogram har du ställt upp fem arbetsmoment. Du anser att dessa bör ge dig tillräckligt underlag för att bedöma om företagets alla inventarier tagits upp till godtagbara värden i balansräkningen och om resultaträkningen visar rätta belopp för avskrivningar och för övriga kostnader och intäkter som hör ihop med inventarierna.

Existens och fullständighet

Du ser till att inventarierna blir inventerade och är själv närvarande då. Tillsammans med någon från företaget går du igenom lokalerna och ser om alla inventarier enligt anläggningsregistret finns kvar. Större avvikelser antecknas.

Rättighet och förpliktelser samt inträffande

Nyanskaffningarna kontrolleras mot fakturor för att du ska se om inköpen är godkända och inventarierna är rätt värderade och tillhör bolaget.

Du måste sedan kontrollera att inventarier som blivit sålda eller utrangerade har bokförts rätt. Har eventuella intäkter kommit företaget till godo?

Värdering och mätning

Inventarier är riktigt värderade endast om avskrivningarna är riktiga. Både teknisk och ekonomisk livslängd ska beaktas. Avskrivningarna måste du alltså också granska.

Presentation

Slutligen måste du förvissa dig om att den förteckning du utgått från stämmer med redovisningen och med bokslutet. Är balansposten Inventarier rätt upptagen i balansräkningen? Är avskrivningarna och de andra resultatpåverkande posterna rätt upptagna i resultaträkningen? Stämmer den upprättade årsredovisningen med bokföringen och har tillräckliga upplysningar lämnats i not?

När programpunkterna är klara och dokumenterade drar du dina slutsatser. Har du funnit väsentliga fel måste du kontakta företagsledningen som får utreda felen innan du kan bedöma tillgångsposten som helhet.

Exempel 5 Granskning av kontroll av löner

Bakgrund: Företagets produktion är spridd på flera orter, vilket också innebär att företaget har många anställda på dessa olika orter. Företaget har olika anställningsformer, dels tjänstemän med fast månadslön, dels arbetare med såväl ackordslön som timlön. Bolaget har även korttidsanställd extrapersonal. Eftersom bolaget har många anställda med olika lönevillkor finns fastställda rutiner för såväl kontroll som utbetalning av löner och ersättningar.

Överväganden: Du väljer att granska posten löner genom att utgå från den interna kontrollen.

Åtgärd: Du börjar med att skaffa dig en egen bild av rutinen för löneutbetalningarna. Låt oss anta att företaget har en beskrivning som du kan använda. Annars gör du en sådan själv efter intervjuer med berörda personer på företaget.

Du börjar alltså med att preliminärt bedöma rutinen. I beskrivningen ser du vilka kontroller den innehåller. Eftersom beskrivningen enbart visar rutinen som den är tänkt att fungera, måste du verifiera att kontrollerna också existerar. Annars kan du inte göra en slutlig bedömning av rutinen.

De kontroller du bestämt dig för att lita på måste granskas noga. Det måste visa sig att kontrollerna utförs så som de är beskrivna. I vår rutin krävs t.ex. att övertidsersättning har godkänts av verkstadschefen. Det ska finnas ett tidkort för varje anställd. Tidkortet ska godkännas av närmaste chef innan det överlämnas till löneavdelningen. Du granskar lönekorten för att kontrollera att chefens signatur finns med.

På samma sätt verifierar du varje kontroll i rutinen, som är av betydelse för din slutliga bedömning av den interna kontrollen.

Du måste också veta att kontrollerna varit i bruk hela året. Annars kan du inte förlita dig på den interna kontrollen, utan måste substansgranska de perioder under vilka kontrollerna inte har fungerat. Balansposten påverkas ju av transaktioner under hela året.

Exempel 6 Granskning av Varulager

Att varulagret är riktigt redovisat är ofta en förutsättning för att verksamhetens resultat ska vara rättvisande. Fel i varulagerredovisningen kan få en väsentlig inverkan på resultatet. Det är dessutom ett komplext område där det inte sällan blir fel. Varulagergranskningen är därför ofta en viktig del av revisionsarbetet.

Baseras varulagerredovisningen på en lagerbokföring, ska revisorn ha granskat order-lager-faktureringsrutinerna när det är dags för revisionen av årsredovisningen.

Existens/Inträffande

Hur lagerbokföringen än ser ut, måste varje företag på något sätt förvissa sig om att de redovisade varorna verkligen finns i lagret på balansdagen.

Ett sätt att göra det är att inventera alla varor just på balansdagen. Det är den enda möjligheten om det inte finns en fullständig lagerbokföring. Revisionen får då ske genom att revisorn eller en medarbetare är närvarande och iakttar hur inventeringen går till. Oftast handlar det inte om att revisorn själv ska räkna alla varor. Det viktiga är att revisorn kontrollerar att inventeringen är välplanerad, genomförs under ordnade former och dokumenteras väl. Revisorn kan också vilja få visshet om att någon som inte själv ansvarar för det fysiska lagret deltar i, och helst leder, inventeringen. En sådan person har ju inget eget intresse av att dölja eventuella brister. Det finns typer av varulager som det krävs särskilt kunnande för att inventera, t.ex. kemiska produkter eller elektroniska komponenter. Då kan både revisorn och företagets inventeringsansvariga behöva anlita expertis. I processindustrier finns kanske en stor del av varulagret inte i ett särskilt lagerutrymme, utan i produktionen. Allt sådant måste revisorn planera för i god tid.

Om det finns en fullständig lagerbokföring kan inventeringen göras vid någon annan tidpunkt än balansdagen, t.ex. en månad i förväg. Inventeringstekniken är densamma som vid inventering på balansdagen, men det blir viktigare att revisorn granskar lagerbokföringen och särskilt går igenom transaktionerna mellan inventeringsdagen och balansdagen.

I stora företag som har en väl upplagd lagerbokföring är det möjligt att göra rullande inventeringar. Det innebär att olika varuslag inventeras vid olika tillfällen under året, och att lagerbokföringen stäms av och korrigeras vid varje sådant tillfälle. Det bör i så fall vara regel att varje varuslag inventeras minst en gång under ett år. Revisorn kan naturligtvis bara vara med vid någon eller några sådana inventeringar, men det blir en desto viktigare del av revisionen att granska att den interna kontrollen i lagerbokföringen är god.

Rättighet och förpliktelser

Att varorna i lagret är företagets egendom kan i regel fastställas genom att granska inköpsfakturorna. Revisorn måste lägga särskild vikt vid det s.k. avklippet, dvs. att inköpet har redovisats på gamla året för en vara som tas med i inventeringen på balansdagen, och att en såld vara som har fakturerats mot slutet av gamla året inte också räknas med vid inventeringen. Annars blir resultatet fel.

Ibland, t.ex. om företaget har ett konsignationslager eller om köp och försäljning sker med ovanliga fraktklausuler, kan det bli nödvändigt för revisorn att rådfråga juridisk expertis. Finns det anledning att befara att lagerpersonalen vill dölja en brist i lagret, kan revisorn behöva vara på sin vakt mot att varor lånas in för att maskera bristen.

Värdering och mätning

Revisorn måste granska att den värderingsmodell som företaget använder för varulagret är förenlig med gällande regler och god redovisningssed. Revisorn måste också granska att den fastställda värderingsmodellen faktiskt har tillämpats på det inventerade varulagret och bl.a. undersöka hur pålägget för indirekta kostnader har bestämts och hur varor som har inköpts i främmande valuta har hanterats.

Varor i ett lager kan vara utsatta för både fysisk och ekonomisk inkurans. Analytisk granskning är ofta ett lämpligt sätt att angripa det problemet, och revisorn kan använda historiska data inom företaget eller tillgängliga branschdata som referens. Men det är också viktigt att vara vaksam vid den fysiska inventeringen och notera tecken på att varorna inte är fullvärdiga.

Exempel 7 Styrning behövs

Bakgrund: Företaget är en butikskedja med tjugofem filialer över hela landet. Rapporter om försäljningen går till huvudkontoret en gång i veckan över telenätet.

Varje filial är kanske litet för självständig. Detta har bl.a. sin förklaring i att kedjan har byggts ut efter hand.

Du har granskat hur IT-miljön ordnas och styrs. Du har också gjort en första bedömning av de ekonomiska rapporterna för att få veta om de ska kunna anses pålitliga. Även en del av företagets väsentliga kontroller i de lokala försäljningssystemen har granskats.

Överväganden: Du ser att det inte finns någon övergripande styrning av datorverksamheten. Filialernas chefer köper in datorer efter eget tycke. Alla möjliga system används. De flesta saknar underhållsavtal. Nivån på säkerheten kring datorerna är allt ifrån obefintlig till ambitiös. En och annan filial har en IT-ansvarig, som bl.a. svarar för driftssäkerheten. På vissa håll tas aldrig säkerhetskopior.

Bristen på styrning kostar företaget stora summor varje år. Det finns t.ex. ingen rutin för att stämma av veckoförsäljningen mellan huvudkontor och filialer. Ofta rapporteras fel resultat. Ibland kommer veckorapporten inte fram, ibland sänds fel version, i några fall har den sänts två gånger och svalts med hull och hår av huvudkontorets system. Sammantagna kan de här bristerna betecknas som allvarliga.

Åtgärd: Vid ett möte med bolagets VD uppmanar du bolaget till en omedelbar och total översyn av IT-rutinerna så att alla brister rättas till. Du framhåller att du blir tvungen att informera styrelsen. Samtidigt beslutar du att ändra och utöka din fortsatta granskning. En stor del av de olika leden i försäljningsfunktionen måste substansgranskas.

Granskningen blir mycket omfattande och ganska dyr för företaget. Den är emellertid nödvändig – annars är risken för väsentliga fel i årsredovisningen stor. De svåra bristerna i IT-verksamheten måste absolut rättas till.

Exempel 8 Granskning av kontanta intäkter

Bakgrund: Åke Snällman, revisor i Foodia AB i exempel 1 ovan, ska genomföra granskning av kontanta intäkter.

Överväganden:

Existens

Hur redovisas försäljning av lunchkuponger? På vilket sätt stämmer Eva av posten ”Förskott från kund” och hur dokumenteras detta?

Rättighet, förpliktelser och inträffande

Förekommer försäljning på kredit och hur bokförs i så fall detta? Kontrollera om det per bokslutsdagen finns ofakturerade kreditförsäljningar.

Fullständighet

Hur säkerställs att all försäljning registreras i kassaapparaterna? Genomgång av checklista för granskning av kassaregister, se bilaga 1.

Håller de dagsrapporter som upprättas en god kvalitet?

Värdering

Förekommer betalning av utländsk valuta? Hur sker i sådana fall omräkning till svensk valuta?

Förvaltning

Hur ofta sker bankinsättning? Täcker företagets företagsförsäkring de kontanta medel som förvaras i bolagets lokaler?

Åtgärd: Åke gör en inventering av kontanta medel på balansdagen. Mot bakgrund av resultatet av inventeringskontrollen och den ovan genomförda granskningen tar Åke ställning till utformningen av revisionsberättelsen samt till i vilken utsträckning han behöver avrapportera brister och förbättringsförslag till Larsa och Jocke.

Exempel 9 Se upp med IT-chefen

Bakgrund: Företaget är en VVS-grossist med tjugo anställda. Omsättningen ökar och vinsterna är goda. Företaget har en IT-chef som ansvarar för företagets IT-miljö. Utomstående konsulter används för programunderhåll och installation av nya system. Indatakontrollerna fungerar bra. Behörighetskontrollsystemet är väl utbyggt, men IT-chefen har tillgång till olika hjälpprogram för att ändra i filer och program.

Överväganden: IT-chefen kan göra obehöriga ändringar i program och filer utan att några spår lämnas. På det sättet kan han komma över åtråvärda tillgångar, t.ex. kundfordringar och lager. Han kan få utleveranser som inte faktureras och han kan ta bort kundfordringar i dataregister så att företaget inte får betalt. Genom samarbete med någon kund kan han dela på värdet av levererade varor och ej betalda fordringar.

Åtgärd: Risken för att IT-chefen obehörigen påverkar företagets redovisning och tillskansar sig företagets tillgångar granskas, främst genom analytisk granskning. Du ser på förändringar i bruttovinst och försäljning, går igenom inventeringsdifferenser i varulagret och använder datorn för att revidera ”känsliga” register såsom kundreskontra och lagerregister.

Exempel 10 Klara papper räddar revisorn

Bakgrund: Det handlar om ett exportföretag med höga ingående momsbelopp. För redovisningen anlitar företaget en bokföringsbyrå. Arbetet är så omfattande att en bokföringskonsult i princip arbetar som exportföretagets ekonomichef på heltid.

”Ekonomichefen” attesterar fakturor och styr två miljoner till sin egen kassa. Det döljs genom momsfiffel. Emellertid avslöjas ”ekonomichefen” vid en taxeringsrevision när det upptäcks stora skillnader mellan momsdeklarationerna och bokföringen.

Företaget har dig som auktoriserad revisor. Du anmäls till Revisorsnämnden. Företaget anser att du borde ha upptäckt bokföringskonsultens brottsliga verksamhet.

Du svarar att du har arbetat enligt vedertagna principer. Största delen av manipulationerna har gjorts i ett fåtal poster. Dessa kom inte med när du gjorde dina stickprov.

Din analytiska granskning av företaget har inte heller gett anledning att misstänka något fiffel. Att företaget skaffat en extern ekonomikonsult har du till en början betraktat som en förstärkning av den interna kontrollen. Senare har du dock funnit väsentliga brister i denna och gjort anmärkningar i din revisionsberättelse.

Bedömning: Revisorsnämnden tar del av din dokumentation och finner den både omsorgsfull och systematisk. Granskningens omfattning, bedömningarna och vidtagna åtgärder framgår klart. Revisorsnämnden kan därför beteckna din insats som tillfredsställande. Du har inte haft anledning att misstänka några manipulationer och har därmed inte heller haft några skäl att utöka granskningsinsatsen.

Tack vare den noggranna dokumentationen är det till sist ingen tvekan om att du har skött ditt uppdrag ordentligt.

Exempel 11 Dålig ekonomi och svag styrelse

Bakgrund: Företaget är ett tillverkande fåmansföretag med ett hundratal anställda. Det har gått dåligt i många år. Du bedömer styrelsen som svag. Banken har förklarat att den inte lämnar ett nytt lån till företaget om det inte händer något radikalt. Inom kort kommer det att göra det, enligt företagets styrelse och VD. Företaget har gjort en uppfinning som helt kommer att förändra lönsamheten och ge verksamheten ett betydande överskott redan nästa år.

Du har sagt att företaget befinner sig i ett läge där man bör göra en kontrollbalansräkning för att se om så stor del av det egna kapitalet är förbrukat att bolaget ska träda i likvidation. Du har också krävt att det görs en likviditetsprognos.

Kontrollbalansräkning har inte upprättats. Däremot en likviditetsprognos. Styrelsen har räknat med stora inkomster från försäljningen av den nya uppfinningen (som du egentligen inte vet så mycket om). Man hävdar att det finns ett betydande värde i denna.

Överväganden: Du är inte övertygad om den nya uppfinningens värde och tror inte på styrelsens och VDs förmåga att räta upp företaget. Sedan flera år har du skrivit erinringar till styrelsen med krav på bättre styrning och kraftigare åtgärder för att råda bot på den ekonomiska utvecklingen. Du anser att företaget borde ha gjort en kontrollbalansräkning för att se om likvidationsplikt föreligger. Det kan också vara så att företaget är på obestånd. Förutsättningarna i likviditetsprognosen förefaller osäkra.

Visst kan det här vara ett svårt fall för dig. Särskilt med tanke på talet om den nya uppfinningen, som påstås komma att öka bolagets lönsamhet. Men det är inte första gången som du fått en så optimistisk framtidsbild uppmålad för dig.

Rapportering: I revisionsberättelsen anmärker du på att styrelsen och VD inte uppmärksammat reglerna om kontrollbalansräkning. Efter att ha diskuterat den svåra likviditetssituationen med företagsledningen formulerar du en tilläggsupplysning i revisionsberättelsen om bolagets beroende av likviditetstillskott för fortsatt drift.

Diskussionsfrågor – kapitel 4 och 5

  • 6.Redogör för innebörden av de olika räkenskapspåståendena.
  • 7.Ange förslag på granskningsåtgärd/revisionsbevis för varje räkenskapspåstående avseende granskning av leasingkostnader.
  • 8.Vilka är de väsentligaste uppgifterna för revisorn vid förvaltningsrevisionen?
  • 9.Vilka överväganden bör revisorn göra vid granskning av kontrollbalansräkningen?
  • 10.Beskriv hur revisorns dokumentation kan läggas upp.

Avrapportering – kapitel 6

Exempel 12 Traktamente i stället för lön

Bakgrund: Ett byggföretag i Skåne har etthundra anställda. När löner och arbetsgivaravgifter granskas, upptäcker revisorn att traktamenten betalats ut för arbete på hemorten. I några fall har som arbetsplats felaktigt uppgivits ”Roskilde”. Upptäckta belopp uppgår totalt till cirka 425.000 kr. VD säger att det här var förutsättningen för att få jobb utförda i tid. Om kraven på rubriceringen traktamente inte godkänns, slutar nyckelpersoner i företaget. Detta skulle i sämsta fall kunna äventyra företagets framtid.

Överväganden: Möjligen tycker du som revisor att beloppet skulle kunna anses mindre väsentligt. Men det går inte att komma ifrån regeln i ABL som säger att det ska anmärkas i revisionsberättelsen om företaget inte fullgjort skyldigheten att betala in A-skatt m.m. Du uppmanar i en skriftlig erinran företaget att rätta till felen. Denna erinran skickas både till styrelsens ordförande och VD. Men rättelse sker inte. Det är då bara att konstatera att skatt inte har dragits på sådant som egentligen är lön och att pengarna inte har inräknats i underlaget för arbetsgivaravgifterna. Skatteverket skulle sannolikt påstå att felet inte är oväsentligt. Det kan dessutom finnas fler fall som ännu inte har upptäckts.

Rapportering: Efter att ha övervägt situationen och resonerat med en erfaren kollega på byrån skriver du en anmärkning i revisionsberättelsen och sänder en kopia av denna till Skatteverket. Du rådgör med en jurist om det inträffade också ska anmälas till åklagare.

Exempel 13 Slarv med rapporter

Bakgrund: Företaget är moderbolag i en koncern med trehundra anställda. Det har skyldighet att lämna minst en delårsrapport. Detta gjordes inte under 2006, trots påminnelser från revisorn. Dessutom ligger årsredovisningen för 2006 färdig för slutrevision först i november 2006. Ändå har företaget fått stora biträdesinsatser från revisionsbyrån för att få årsredovisningen klar.

Överväganden: Det här är ett väsentligt avsteg från reglerna i ABL om att dels avge delårsrapport, dels lämna årsredovisning i tid. Du anser också att styrelse och VD nonchalerat att kompetensen och kapaciteten på ekonomiavdelningen varit för dålig och att det är därför som man inte fått fram delårsrapporten och årsredovisningen.

Rapportering: Du ser allvarligt på det här och skriver en erinran till styrelsen om problemen samt en anmärkning i revisionsberättelsen om att årsredovisningen och delårsrapporten inte lämnats i tid.

Exempel 14 Fiktiva fakturor

Bakgrund: I ett familjeföretag med femtio anställda har fem fiktiva leverantörsfakturor upptäckts vid revisionen. Ekonomichefen är en av de familjemedlemmar som äger företaget och han sitter även i styrelsen. Han har erkänt att fakturorna konstruerats för att undvika skatt. Beloppen på fakturorna varierar mellan 3.000 och 25.000 kr.

Överväganden: Det här kan ge anledning till anmärkning i revisionsberättelsen. Ansvarsfrihet kan avstyrkas för åtminstone ekonomichefen såsom styrelseledamot. Efter att ha upptäckt fakturorna har du fortsatt med en utvidgad granskning för att se om det finns fler fel. Företaget har rättat till det som avslöjats, när bokslutet görs. Fakturabeloppen har bokförts som privata uttag ur rörelsen. Befattningshavaren som gjort de fiktiva fakturorna har bytts ut. Vid årets slut föreligger således inte längre något fel. En stickprovsgranskning har gjort dig rimligt övertygad om att det inte heller finns fler fel av det här slaget.

Rapportering: Du skriver en erinran till styrelsen och betonar allvaret i det inträffade. En viktig uppgift för dig är att medverka till att saker och ting blir rätt. En anmärkning i revisionsberättelsen i ett sådant här fall där allt ordnat upp sig och man gjort som du sagt, skulle enbart skada bolaget. Eftersom de skadliga verkningarna av skattebrottet snabbt har avhjälpts behöver du inte heller anmäla det till åklagare.

Exempel 15 Dålig intern kontroll som inte förbättras

Bakgrund: Företaget är ett fåmansbolag med trehundra anställda. Det är första året som du har revisionsuppdraget. Under året har du kartlagt organisationen och den interna kontrollen i företaget. Du har skrivit till både styrelse och VD och framhållit att det finns väsentliga brister i systemet för intern kontroll. Det brister i organisationsplanen när det gäller ansvar och befogenheter för olika befattningshavare. Bristerna gäller också systemet för lagerhållning, försäljning, leverantörsfakturor och inköp.

Någon förbättring eller förstärkning har inte skett med anledning av dina påpekanden. När årsbokslutet granskas kommer det fram väsentliga fel. Varor har bokförts som sålda och lagerhållna på samma gång. Upplupna kostnader har inte kommit med i bokslutet. Det är oordning på leverantörsfakturorna. Råmaterial har kommit in i lagret och ingår i balansräkningens lagervärde medan motsvarande leverantörsfakturor inte har skuldförts. Sammantaget rör det sig om flera miljoner kronor i fel. Beloppet är väsentligt med hänsyn till företagets resultat och ställning.

Överväganden: Du tvingas konstatera att den interna kontrollen fortfarande är lika bristfällig som när du började påpeka förhållandet. Du kan inte vara säker på att det inte finns fler fel, orsakade av de här svagheterna. Ytterligare granskning krävs därför och bokslutet ”inventeras” fram. En av slutsatserna är att företagsledningen inte har någon rimligt tillförlitlig bild av resultatet och ställningen under löpande år.

Rapportering: Det blir en anmärkning om intern kontroll i revisionsberättelsen.

Exempel 16 Fel periodisering i börsföretag

Bakgrund: Företaget är ett stort börsföretag. Du har under bokslutsgranskningen funnit vissa fel som efter hand korrigerats. Den 20 mars har styrelsen haft bokslutssammanträde och skrivit under årsredovisningen. Den sista delen av slutrevisionen äger rum på eftermiddagen den 21 mars. För att företagets tidplan för årsredovisning och årsstämma ska hålla, måste klartecken för tryckning av årsredovisningskorrekturet lämnas senast den 21 mars kl. 18.00. Vid uppsummeringen noterar du att följande periodiseringsfel kvarstår.

Sex poster bland pågående arbeten har övervärderats med sammanlagt− 17 mkr
Upplupna kostnader har ej beaktats med− 13 mkr
Korrekt värdering av fordringar i utländsk valuta skulle ha medfört en höjning med+ 15 mkr
Upplupen leverantörsbonus borde ha beaktats med+ 16 mkr
Ett garantiåtagande på avslutade och resultatavräknade arbeten borde ha beaktats i bokslutet med− 20 mkr
NETTO− 19 mkr

Årsomsättningen är ca 9.000 mkr och årsresultatet efter finansiella poster de tre senaste åren: 600 mkr, 1.100 mkr och 113 mkr.

Överväganden: Är felen, sammantagna eller netto, så väsentliga att hela bokslutet måste rivas upp? Nej, du bedömer att det inte behövs.

Rapportering: I ett brev till VD skriver du att det krävs skärpt disciplin på periodiseringsområdet inför kommande år. Bokslutet rivs alltså inte upp och du skriver en revisionsberättelse enligt standardutformningen.

Exempel 17 Förbjudet lån

Bakgrund: Förhållandena är de samma som i exempel 3 ovan, men med följande tillägg. De försvunna kassorna visar sig vid närmare granskning ha försvunnit hem till Larsa. Han berättar att han varit i omedelbar likviditetskris efter en blöt pokerkväll. Han såg ingen annan utväg än att ”låna” lite från bolaget. Som tur är har Larsa haft bättre tur den senaste tiden och har nu pengar så att han kan lämna tillbaka vad han lånat från bolaget. Larsa sätter omgående in pengarna på banken, tillsammans med en beräknad ränta. Insättningen registreras på det nya räkenskapsåret, men före avlämnandet av Åke Snällmans revisionsberättelse.

Överväganden: Enligt 21 kap. ABL får inte en styrelseledamot eller aktieägare låna pengar ur bolaget. De pengar Larsa ”lånat” från bolaget utgör därför ett s.k. förbjudet lån. Åke måste också överväga om det Larsa gjort har skadat bolaget. Eftersom Larsa återbetalat pengarna och dessutom en ränta som är marknadsmässig har bolaget inte lidit någon skada.

Rapportering: Åke avlämnar en revisionsberättelse som avviker från standardutformningen. Avvikelsen har karaktär av upplysning och Åke skriver den sist i revisionsberättelsen före underskriften, men efter tillstyrkandesatserna. Åke kan tillstyrka såväl att resultaträkningen och balansräkningen fastställes, att vinsten disponeras i enlighet med förslaget i förvaltningsberättelsen, som att styrelsens ledamot beviljas ansvarsfrihet eftersom någon skada inte uppkommit. Upplysningen lyder: Bolaget har under räkenskapsåret haft en fordran på styrelseledamoten Larsa på XXX kkr. Lånet står i strid med låneförbudet i 21 kap. 1 § ABL. Fordringen, jämte ränta, har reglerats efter räkenskapsårets utgång, men före avlämnandet av min revisionsberättelse.

Exempel 18 Sociala avgifter

Bakgrund: I Foodia AB har man under året haft problem med likviditeten. Ett sätt att skaffa lite extra kredit har varit att släpa på betalningarna av skatter och avgifter. Bolaget har varje månad skickat in korrekta skattedeklarationer i tid, men betalning till skattekontot har skett först någon dag före ärendet överlämnas till Kronofogdemyndigheten.

Överväganden: Aktiebolagslagen föreskriver att revisorn ska anmärka på om skatter och avgifter inte redovisats och betalats i enlighet med skattebetalningslagen. Åke har granskat samtliga skattedeklarationer och funnit att det inte finns några fel avseende de redovisade beloppen. Däremot har han uppmärksammat att i stort sett samtliga betalningar skett för sent, vilket givetvis strider mot skattebetalningslagen. Då bolaget inte lidit någon skada på grund av förseningarna (räntan på skattekontot och förseningsavgiften understiger den ränta man skulle fått erlägga om man tog ett korttidslån hos ett finansföretag) behöver Åke inte överväga ansvarsfrihetsfrågan.

Rapportering: Åke lämnar upplysning i revisionsberättelsen och skriver längst ner, efter tillstyrkandesatserna att: Bolaget har vid ett flertal tillfällen, i strid med skattebetalningslagen, inte betalat skatter och avgifter i tid.

Diskussionsfrågor – kapitel 6

  • 11.Vad är en erinran? När kan en revisor avlämna en erinran?
  • 12.Vad innebär uttrycket i revisionsberättelsen att förvaltningsberättelsen är förenlig med årsredovisningens övriga delar?
  • 13.Vilka olika typer av avvikelser från standardutformningen kan revisorn uttrycka i revisionsberättelsen?
  • 14.När kan revisorn bli skadeståndsskyldig för sina uttalanden i revisionsberättelsen?

Revisorns roll – kapitel 7 och 8

Exempel 19 Rådgivning vid generationsskifte

Bakgrund: Företaget är ett ägarlett mindre industriföretag. Det leds fortfarande av grundaren som äger alla aktier. Han vill dra sig tillbaka om några år och överlåta företaget till en yngre medarbetare.

Ägaren ber dig om råd hur överlåtelsen bör förberedas och genomföras. Han vill ha dina synpunkter på finansiering, skatteeffekter, försäkringar och eventuella andra viktiga aspekter.

Övervägande: Du analyserar rådgivningsuppdraget med utgångspunkt från analysmodellen:

Uppdraget lämnas av ägaren och inte av företaget. Din rådgivning kan inte föranleda några transaktioner i företaget som medför något självgranskningshot. Du ska lämna råden direkt till ägaren och kommer inte att vara med i några förhandlingar med utomstående eller med den blivande ägaren. Något partsställningshot föreligger alltså inte heller. Ditt arvode kommer att debiteras enligt tidsåtgång och hur överlåtelsen slutligen går påverkar inte din eller byråns ekonomi. Alltså finns det inget egenintressehot. Det är inte aktuellt med några vänskaps-/förtroendehot eller skrämselhot.

Åtgärd: Du bedömer att du kan tacka ja till uppdraget utan att vidta några särskilda åtgärder. Du dokumenterar dock dina överväganden.

Exempel 20 Rådgivning om medelsplacering

Bakgrund: Företaget är ett lönsamt mindre industriföretag med ganska stort överskott av likvida medel. Man vet dock att det finns ett investeringsbehov om några år. VD vet att du också är revisor i några finansbolag, och hon ber dig dels bedöma på vilken sikt det är tillrådligt att binda medlen, dels diskutera med dina klienter vilka villkor de skulle kunna erbjuda vid en placering. Slutligen vill hon att du ska sammanföra henne med det företag som ger de bästa villkoren.

Överväganden: Du analyserar rådgivningsuppdraget med utgångspunkt från analysmodellen:

I framtida bokslut kommer du att behöva ta ställning till värdet av de placeringar som du åtminstone indirekt rekommenderat. Visar det sig att investeringsbehovet inträffar tidigare än du beräknat kan det t.o.m. få följder i förvaltningsrevisionen. Ett klart självgranskningshot föreligger alltså. Skulle det uppstå en tvist mellan företaget och finansbolaget kan båda uppleva att du engagerade dig på någondera sidan vid förhandlingarna och därför inte är objektiv. Att bedöma det framtida medelsbehovet är en del av företagsledningens ansvar, och att du har biträtt med det är också ett skäl att ifrågasätta din objektivitet. Det finns alltså två skäl att tala om ett partsställningshot. Några egenintressehot, vänskaps-/förtroendehot eller skrämselhot bedömer du inte att det finns.

Att motåtgärder är nödvändiga är uppenbart. Du överväger att precisera din roll i en detaljerad uppdragsbekräftelse som understryker VDs eget ansvar. I kommande revisioner ska du låta en annan delägare vid byrån kontrollera dina bedömningar av placeringarnas värde. Även din bedömning av det framtida medelsbehovet ska du låta en kollega på byrån kontrollera, innan du rapporterar till klienten.

Du konstaterar att en uppdragsbekräftelse inte skyddar mot tredje mans misstankar. Att bedöma investeringsbehovet är en så central uppgift för företagsledningen att det inte ger tillräcklig extern trovärdighet att låta en byråkollega granska förslaget. Att kräva nedskrivningar av placeringar som du själv rekommenderat är en så svår samvetskonflikt att det inte kommer att framstå som tillräckligt trovärdigt mot utomstående med en ”second partner review”. Att avgå som revisor är en utväg som kan behöva tillgripas i oförutsedda beroendesituationer, men det medför så svåra olägenheter för klienten att det inte bör användas som en planerad motåtgärd mot oberoendehot.

Åtgärd: Du avböjer uppdraget.

Diskussionsfrågor – kapitel 7 och 8

  • 15.Hur sker tillsyn och kontroll av revisorer?
  • 16.Vad är egenintresse?
  • 17.Vilka upplysningar kan revisorn lämna till en åklagare?
  • 18.Vad kan revisorn bedriva för verksamhet vid sidan om sin verksamhet?
  • 19.Vilka lagar styr revisorns arbete?

Bilaga 1 – Checklista för granskning av kassaregister

Bilaga 2 – ”Frågebank” – kortfristiga fordringar och försäljning

Vid granskningen täcker normalt flera räkenskapspåståenden varje granskningsmoment. Nedanstående frågebank är därför upprättad så att dessa spänner över flera räkenskapspåståenden och utgör därmed ett exempel på den meny av granskningsåtgärder som en revisor kan välja från.

1. (Existens/Rättighet och förpliktelser) Bedöm om

  1. endast fordringar som existerar och tillhör företaget redovisats som sådana
  2. endast försäljningsbelopp som motsvaras av utlevererade varor och utförda tjänster redovisats som sådana
  3. endast förutbetalda kostnader och upplupna intäkter som motsvaras av transaktioner som avser företaget redovisats som sådana

KUNDFORDRINGAR OCH FÖRSÄLJNING

  1. Säkerställer redovisningssystemet att fakturor endast upprättas utifrån utleveransdokument eller annat grunddokument?
  2. Bevakar företaget att underlag till bokföringen endast kan bestå av behöriga underlag, exempelvis fakturor, attesterade kreditfakturor och attesterade bokföringsorder?
  3. Hur förhindras eller upptäcks ev. försäljning till fiktiva kunder?
  4. Stäms försäljningsstatistik och redovisning av regelbundet? Dokumenteras avstämningarna? Utreds differenser?
  5. Stäms kundreskontran regelbundet av mot huvudboken? Utförs detta arbete av annan person än den som ansvarar för reskontran? Kontrolleras och attesteras avstämningen? Utreds differenser?
  6. Finns lämplig arbets- och ansvarsfördelning mellan kundreskontra och kassahantering?
  7. Finns det någon som inte sköter kundreskontran som regelbundet granskar denna med avseende på åldersfördelning, överskridna kreditvillkor, suspekta kundnamn, oidentifierade betalningar m.m.?
  8. Skickar företaget regelbundet ut saldoförfrågan (kontoutdrag) till kunder och utreder påpekade differenser? (Detta sköts helst av annan än den som normalt sköter kassa och reskontra. Om saldoförfrågan gjorts under löpande år, följ upp transaktioner mellan datum för saldoförfrågan och balansdagen.)
  9. Godkänns priser och andra försäljningsvillkor av behörig person?
  10. Hur godkänns och registreras priser?
  11. Hur godkänns krediteringar och rättelser av kundfordringar?
  12. Hur upptäcks/förhindras obehöriga krediteringar och rättelser av kundfordringar?
  13. Hur godkänns och registreras förändringar av fasta kunddata, (t.ex. konteringskoder och kreditlimiter) och andra fasta data av ekonomisk betydelse?
  14. Har endast behörig person åtkomst till kundreskontran?
  15. Följer företaget i sina kravrutiner upp differenser på fakturor och vidtar lämpliga åtgärder?
  16. Finns tvistiga kundfordringar? Har företaget lämpliga rutiner för att bevaka tvistiga kundfordringar?
  17. Jämförs via försäljningsstatistik rimligheten i försäljning och bruttovinstprocent i förhållande till budget och tidigare perioder?
  18. Är kundreskontran rätt summerad?
  19. Blir kundfordringarna betalda efter balansdagen?
  20. Kontrolleras att leverans till konsignationslager inte redovisas som försäljning resp. kundfordran?
  21. Kontrolleras att sålda kundfordringar (factoring) inte redovisas som kundfordran?
  22. Finns det insättningar som företaget inte har identifierat? Hur följs sådana upp?
  23. Hur skyddas checkar och kontantinbetalningar innan de sätts in på banken?

ÖVRIGA FORDRINGAR

  1. Stämmer företaget regelbundet av huvudbokens saldo mot specifikation?
  2. Kontrollerar företaget löpande fordringar mot uppgifter från motpart?
  3. Hur stämmer redovisade belopp med underlag (avtal eller liknande)?
  4. Vad säger företagets motpart? (Begär in saldobekräftelse.)
  5. Är fordringarna reglerade efter balansdagen?
  6. Finns tvistiga fordringar? Hur bevakas dessa och att de redovisas på ett korrekt sätt?

FÖRUTBETALDA KOSTNADER OCH UPPLUPNA INTÄKTER

  1. Stämmer väsentliga poster med underlag, t.ex. betalningar, fakturor, utleveransdokument, avtal (hyror, leasing, försäkringar, royalty m.m.)?
  2. Redovisas upplupna intäkter avseende försäljning som kundfordringar?
  3. Har beloppen för upplupna intäkter fakturerats och betalts efter balansdagen?

2. (Inträffande/Fullständighet) Bedöm om

  1. alla kortfristiga fordringar redovisats
  2. alla intäkter som hör samman med fordringarna redovisats
  3. försäljningen redovisats i rätt redovisningsperiod och omfattar alla faktiska leveranser och utförda tjänster under perioden
  4. alla väsentliga belopp tagits med för:
    1. varor och tjänster som betalats men ännu inte förbrukats
    2. varor och tjänster som utlevererats men inte fakturerats eller betalats

KUNDFORDRINGAR OCH FÖRSÄLJNING

  1. Kontrollerar företaget löpande att leveranssedel/arbetssedel upprättas vid varje leverans?
  2. Bevakar företaget att samtliga leverans- och arbetssedlar faktureras korrekt (löpnummersekvenser bevakas etc.)?
  3. Bevakar företaget att fastställt pris faktureras (inkl. fastställda rabatter, bonus etc.)?
  4. Säkerställer företagets rutiner att order inte kan makuleras sedan de effektuerats?
  5. Bevakar företaget att alla utställda fakturor redovisas korrekt i kundreskontran och i försäljningsstatistiken?
  6. Finns arbets- och ansvarsfördelning mellan dem som levererar och dem som fakturerar/bokför?
  7. Gör företaget kvantitativa avstämningar av inköp/tillverkning, utleverans och lager? Analyseras och åtgärdas väsentliga differenser?
  8. Stäms kontantförsäljning enligt kassaregister eller förnumrerade notor regelbundet av mot bokförd försäljning?
  9. Bevakar företaget att utleveranssedlar och arbetskort sammanställs och kontrolleras så att försäljningen hänförs till rätt redovisningsperiod? (En förutsättning för detta är naturligtvis att utleveranssedel anger vad leveransen avser och när leveransen skett.)
  10. Bevakar ansvariga personer att företagets instruktioner följs beträffande leveranser och fakturering runt balansdagen?
  11. Bevakar företaget att leveranser före balansdagen, som ska krediteras under det kommande året, stäms av mot krediteringarna och tas med korrekt i bokslutet?
  12. Hur bevakas att alla leverans- och arbetsorder ger upphov till en försäljningsfaktura?
  13. Hur bevakas att försäljning inte dubbelregistreras?
  14. Hur bevakas att alla godkända krediteringar och rättelser av kundfordringar registreras?
  15. Finns fastställda rutiner för hur och när avklipp ska göras mot ny redovisningsperiod?
  16. Finns det avbrott i kedjan order-följesedel-fakturering?
  17. Finns det avbrott i löpnummersekvens för kundfakturor och kreditnotor?
  18. Stämmer utleveransstatistik med redovisad försäljning?
  19. Stämmer utleveransstatistik med lageravstämning?
  20. Vid kontant försäljning: Är kassaregistertömningar eller inkomstkvitton redovisade i obruten nummerföljd och med rätt belopp?
  21. Är fysisk varulagerinventering på balansdagen korrekt med avseende på periodisering?
  22. Är fakturor/kreditnotor rätt periodiserade?
  23. Är leveranssedlar/mottagningsrapporter rätt periodiserade?
  24. Har antalet kreditnotor ökat efter balansdagen?
  25. Hur bevakas att registrerade inbetalningar också uppdaterar kundreskontra och betalningshistorik?
  26. Hur förhindras/upptäcks att bokföring sker på fel kunds konto?
  27. Hur bevakas att periodiska bearbetningar och uppdateringar görs på rätt sätt?
  28. Hur ofta stäms huvudbok av mot kundreskontra?
  29. Är principerna för periodisering oförändrade från föregående år?
  30. Avviker försäljningen före och efter balansdagen från budget och föregående år?
  31. Avviker bruttovinsten i procent för räkenskapsårets sista period från bruttovinsten för första perioden på det nya räkenskapsåret?
  32. Är relationen kundfordringar/försäljning rimlig jämfört med föregående år? Är genomsnittlig kredit rimlig jämfört med villkor, budget, föregående år etc.?

ÖVRIGA FORDRINGAR

  1. Finns konteringskontroll så att fordringar inte redovisas som kostnader (t.ex. depositioner)?
  2. Säkerställer företagets rutiner att avtal, uppgörelser etc. blivit beaktade?
  3. Regleras fordringar på personalen via löneavdrag före såväl som efter balansdagen?
  4. Indikerar transaktioner i redovisningen efter balansdagen att fordran borde redovisas i bokslutet?
  5. Vilka poster under de olika fordringsposterna i balansräkningen kan relateras till intäkter?
  6. Är samtliga intäkter beaktade och hänförda till rätt period? (Granska mot underlag, avtal etc.)
  7. Hur ser beloppen ut i förhållande till budget och föregående år?

FÖRUTBETALDA KOSTNADER OCH UPPLUPNA INTÄKTER

  1. Är företagets kontoplan anpassad till normalt förekommande förutbetalda kostnader och upplupna intäkter?
  2. Innebär företagets redovisningsrutiner omedelbar periodisering redan när utgifter redovisas?
  3. Finns instruktioner för hur förutbetalda kostnader och upplupna intäkter ska identifieras?
  4. Vilka förutbetalda kostnader resp. upplupna intäkter kan tänkas föreligga med hänsyn till företagets verksamhet?
  5. Hur ser kostnads- och intäktskontons saldon ut? Är dessa rimliga i jämförelse med föregående års saldon?
  6. Granskas redovisningen (verifikationer etc.) före och efter balansdagen för att finna poster som bör redovisas som förutbetalda kostnader eller upplupna intäkter?

3. (Värdering/Mätning) Bedöm om fordringarna värderats rätt

KUNDFORDRINGAR OCH FÖRSÄLJNING

  1. Finns ospecificerade belopp eller uppenbara fel i specifikation över kundfordringar? (Uppmärksamma särskilt avvikande och okända kundnamn.)
  2. Hur bevakas att det som faktureras överensstämmer med de varor som levereras eller de tjänster som utförs?
  3. Hur bevakas att krediterade och rättade belopp är riktiga och avser rätta kunder?
  4. Bevakas att försäljning bara sker till kreditvärdiga kunder?
    1. Tas alltid kreditupplysning på nya kunder?
    2. Åsätts varje kund en individuell kreditlimit?
    3. Begär företaget säkerheter vid större belopp eller osäkra/nya kunder?
    4. Stoppas nya leveranser (eller avbryts tjänsteuppdraget) när kunden överskridit sin kreditlimit eller inte betalat inom förfallodagen?
  5. Bevakas att kunderna betalar i tid?
    1. Skickas påminnelseavi ut till kunden så snabbt som möjligt efter förfallodagen?
    2. Finns kravrutin för indrivning av förfallna kundfordringar?
    3. Debiteras dröjsmålsräntor på förfallna kundfordringar?
  6. Stämmer företagets åldersanalys totalt sett?
  7. Finns det tvistiga fordringar m.m. som inte framgår av huvudbok eller reskontra? (Läs korrespondens från kunder för att fånga upp tvistiga fordringar m.m.)
  8. Finns delbetalningar som tyder på att kunden har svårt att betala?
  9. Är företagets reserv för osäkra fordringar tillfredsställande? Reserven bör bedömas utifrån:
    1. konstaterade (redovisade) kundförluster
    2. utfall av tidigare års bedömningar
    3. åldersanalys
    4. hittills inkomna kundbetalningar under den nya räkenskapsperioden
    5. reklamationer, brister m.m. i gjorda leveranser
    6. kontroll av de sämsta betalarna
    7. ställda säkerheter för större fordringar
    8. företagets rutiner för kreditgivning och uppföljning av förfallna belopp
    9. ev. ansvar för förluster på försålda kundfordringar
    10. det allmänna konjunkturläget i branschen.
  10. Stämmer periodens kostnad för kundförluster med förändring i reserv för osäkra kundfordringar, bortskrivna fordringar under perioden och ev. återvunna bortskrivna kundfordringar?
  11. Har fordringar i utländsk valuta värderats till balansdagens kurs alternativt terminskurs om säkring skett?

ÖVRIGA FORDRINGAR

  1. Finns ospecificerade belopp eller uppenbara fel i specifikation av övriga fordringar?
  2. Bevakar företaget att fordringarna regleras i tid, exempelvis genom att amorteringar dras från personalens lön före utbetalning?
  3. Värderar företaget varje fordran individuellt?
  4. Stämmer företagets uppgifter med motparts? Finns bekräftelse per balansdagen?
  5. Finns tvistiga fordringar m.m.? Korrespondens och avtal kan ge indikation på sådana.
  6. Är fordringarna reglerade/amorterade på nya året?
  7. Är fordringsbelopp förfallna till betalning? Finns godtagbar förklaring?
  8. Finns tillfredsställande säkerheter för fordringarna?
  9. Har fordringar i utländsk valuta värderats till balansdagens kurs, alternativt terminskurs om säkring skett?
  10. Godkänns nedskrivning av ej indrivningsbara fordringar av annan person än den som ansvarar för avstämning av kassa och bankkonton?

FÖRUTBETALDA KOSTNADER OCH UPPLUPNA INTÄKTER

  1. Finns ospecificerade belopp eller uppenbara fel i specifikationen över förutbetalda kostnader och upplupna intäkter?
  2. Finns instruktioner för hur posterna ska beräknas, dvs. metoder som mätning, uppskattning osv.?
  3. Görs eller kontrolleras beräkning och värdering av ansvarig (kompetent) person?
  4. Är företagets beräkningar riktiga? (Granska dels underlag i form av avtal etc., dels själva beräkningarna.)
  5. Faktureras och betalas de upplupna intäkterna på nya året? Har beloppen då bokats om?
  6. Kommer upplupna intäkter verkligen att betalas?

4. (Presentation och upplysning) Bedöm om

  1. fordringar och försäljning är riktigt klassificerade och rubricerade
  2. tillämpade redovisningsprinciper är oförändrade jämfört med föregående år
  3. erforderliga upplysningar lämnats i årsredovisningen

KUNDFORDRINGAR OCH FÖRSÄLJNING

  1. Ingår bara intäkter från företagets normala verksamhet i nettoomsättningen?
  2. Har en rimlig avgränsning gjorts mellan intäkter som redovisas som nettoomsättning resp. som övrig rörelseintäkt?
  3. Redovisas försäljning från dotter- eller moderföretag till andra koncernföretag i not och med rätt belopp/procentsats?
  4. Redovisas fordran eller del av fordran som förfaller senare än tolv månader efter balansdagen som långfristig fordran?
  5. Redovisas kundfordringar på koncern- resp. intresseföretag som egna poster i balansräkningen tillsammans med övriga kortfristiga fordringar på dessa företag?
  6. Kvittas skulder till kunder mot kundfordringar? Har större belopp kvittats och är detta i så fall rimligt (observera kvittningsförbudet i ÅRL)?
  7. Har försålda kundfordringar exkluderats från balansräkningen?
  8. Anges återstående förpliktelse avseende försålda kundfordringar bland ställda säkerheter?
  9. Anges värdet av belånade kundfordringar bland ställda säkerheter?
  10. Har värderingsprinciper angivits i not, exempelvis vad gäller intäktsredovisning och fordringar i utländsk valuta?
  11. Redovisas kundfordringar och försäljning på samma sätt som föregående år? Om inte, anges väsentlig ändring i not?
  12. Hur har företaget beräknat det belopp för inneliggande order som anges i årsredovisningen? Är detta beräkningssätt konsekvent med tidigare år?

ÖVRIGA FORDRINGAR

  1. Finns fordringar som borde redovisas i annan post i balansräkningen, t.ex. koncernmellanhavanden, förutbetalda kostnader, upplupna intäkter, långfristiga fordringar?
  2. Redovisas lån till den s.k. förbjudna kretsen öppet i årsredovisningen?
  3. Är intäkter, hänförliga till fordringarna, korrekt rubricerade?
  4. Har värderingsprinciper angivits i not om detta är påkallat för exempelvis tvistiga fordringar, fordringar i utländsk valuta m.m.?
  5. Redovisas posten Övriga fordringar på samma sätt som föregående år i balansräkningen? Om inte, anges väsentlig ändring i not?

FÖRUTBETALDA KOSTNADER OCH UPPLUPNA INTÄKTER

  1. Finns det bland dessa poster sådana som borde redovisas i annan post i balansräkningen (t.ex. kundfordringar, koncernmellanhavanden, övriga kortfristiga fordringar)?
  2. Har värderingsprinciper angivits i not om detta är påkallat, t.ex. om posten är särskilt stor?
  3. Har stora belopp inom posten Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter specificerats i not? Har företaget tillämpat rimliga gränsbelopp för detta?
  4. Redovisas posten Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter på samma sätt som föregående år i balansräkningen? Om inte, anges väsentlig ändring i not eller förvaltningsberättelsen?

5. (Förvaltning) Bedöm om hanteringen av försäljning/fordringar skett enligt styrelsens/företagsledningens intentioner

KUNDFORDRINGAR OCH FÖRSÄLJNING

  1. Har företaget definierade och uppdelade ansvars- och befogenhetsområden som är avpassade till företagets behov och storlek? Följande funktioner bör om möjligt vara åtskilda:
    1. ordermottagning
    2. kreditkontroll
    3. leverans
    4. fakturering
    5. kassa
    6. grundbokföring
    7. kundreskontra.
  2. Hur gör företaget leveranskontroll (kontroll av att fysisk leverans stämmer med ordersedel, ”plockningskontroll”)?
  3. Bevakar företaget att kundorder expedieras inom avtalad tid? Bevakning underlättas om samtliga order registreras på ett sådant sätt att företaget i efterhand kan kontrollera om ordern lett till leverans och när leverans skett. (Kontrollen kan i datorbaserade system bestå av listning och genomgång av ej effektuerade order.)
  4. Lämnas kredit bara enligt fastställda regler och efter godkännande av behörig chef eller avdelning?
  5. Finns rutin för att fakturera alla leveranser så snart som möjligt?
  6. Har företaget kontroll av att fastställt pris faktureras inkl. rabatter, bonus m.m.? Godkänns prisavvikelselistor från maskinell kontroll av behörig person?
  7. Följs företagsledningens intentioner med avseende på:
    1. registrering
    2. godkännande
    3. leverans (antal, leveranstidpunkt)
    4. fakturering?
  8. Hur överensstämmer beviljade krediter vid olika tidpunkter med fastställda kreditgränser?
  9. Finns en onormalt stor orderstock? Beror denna på leveransproblem?
  10. Har utförd kreditprövning följt gällande instruktioner?
  11. Är tidsskillnaden mellan leverans och fakturadatum rimlig?
  12. Har fakturorna räknats rätt?
  13. Är antalet kreditnotor normalt även efter balansdagen?
  14. Har räntor debiterats enligt gällande policy?
  15. Godkänns avskrivning av ej indrivningsbara fordringar av annan person än den som ansvarar för avstämning av kassan och bankkonton?

ÖVRIGA FORDRINGAR

  1. Lämnas lån, förskott etc. bara enligt fastställda regler och efter godkännande av behörig chef eller avdelning?
  2. Har utförd kreditprövning följt gällande instruktioner?
  3. Har räntor debiterats enligt gällande policy?
  4. Godkänns nedskrivning av ej indrivningsbara fordringar av annan person än den som ansvarar för avstämning av kassan och bankkonton?

Bilaga 3 – RS Revisionsstandard i Sverige – förteckning

RS 120 har upphört och ersatts med Ramverk för bestyrkandeuppdrag

Uppgifter och ansvar

RS 200 Mål och generella principer för en revision

RS 209 Granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning

RS 210 Villkor för revisionsuppdrag

RS 220 Kvalitetskontroll inom revisionen

RS 230 Dokumentation

RS 240 Oegentligheter och fel

RS 250 Revisorns skyldighet att ta hänsyn till lagar och föreskrifter vid en revision

Planering

RS 300 Planering

RS 310 Kunskap om verksamheten

RS 320 Väsentlighet vid revision

Intern kontroll

RS 400 Riskbedömning och intern kontroll

RS 401 Revision i en datoriserad informationssystemmiljö

RS 402 Revisorns överväganden vid revision av företag som anlitar servicebyråer

Revisionsbevis

RS 500 Revisionsbevis

RS 501 Revisionsbevis – ytterligare överväganden beträffande särskilda poster

RS 505 Externa bekräftelser

RS 510 Förstagångsrevisioner – ingående balanser

RS 520 Analytisk granskning

RS 530 Revisionsmässiga urval och andra urvalsmetoder för granskningen

RS 540 Revision av uppskattningar i bokföringen

RS 545 Revision av redovisning av verkliga värden

RS 550 Närstående parter

RS 560 Händelser efter räkenskapsårets slut

RS 570 Fortsatt drift

RS 580 Uttalanden från företagsledningen

Användning av andras arbeten

RS 600 Användning av det arbete som utförts av en annan revisor

RS 610 Beaktande av det arbete som utförts av företagets internrevision

RS 620 Användning av en specialist i revisionsarbetet

Slutsatser och rapportering

RS 709 Revisionsberättelsens utformning i aktiebolag och andra företag

RS 720 Annan information i dokument som innehåller en reviderad årsredovisning

Revisors rapport vid annan revision än lagstadgad revision

RS 700 Revisors rapport från revisionen av finansiella rapporter

RS 800 Revisors rapport avseende revisionsuppdrag med särskilt syfte

Uttalande i revisionsfrågor som behandlas i RS

RevU 1005 De särskilda övervägandena vid revisionen av små företag

Förkortningar

ABLAktiebolagslag (2005:551)
BFLBokföringslag (1999:1078)
BFNBokföringsnämnden
BFNARBokföringsnämndens allmänna råd
BrBBrottsbalken (1962:700)
COSOCommittee of Sponsoring Organizations of the Treadway Commission
EFLLagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
IASInternational Accounting Standards (numera IFRS)
IASBInternational Accounting Standards Board
IFACInternational Federation of Accountants
IFRSInternational Financial Reporting Standards utfärdade av IASB
IRFInternrevisorernas förening
ISAInternational Standards on Auditing
RSRevisionsstandard i Sverige
RRRedovisningsrådets rekommendation
RNRevisorsnämnden
SBLSkattebrottslag (1971:69)
SLStiftelselagen (1994:1220)
VDVerkställande direktör
ÅRLÅrsredovisningslag (1995:1554)
  • [1]

    I RS Revisionsstandard i Sverige (RS 300) talar man om att revisorn ska skaffa sig tillräcklig kunskap om verksamheten för att kunna identifiera och förstå de händelser, transaktioner och förhållanden som enligt hans eller hennes bedömning kan ha en betydande påverkan på årsredovisningen, bokföringen och företagsledningens förvaltning eller på granskningen eller revisionsberättelsen.

  • [2]

    Committee of Sponsoring Organizations of the Treadway Commission.

  • [3]

    American Institute of Certified Public Accountants (USA).

  • [4]

    The Institute of Chartered Accountants in England and Wales.

  • [5]

    Internal Control – Guidance for Directors on the Combined Code.

  • [6]

    ”Frågor på bolagsstämman” behandlar de olika situationer som kan uppkomma. FAR FÖRLAG 2006.

  • [7]

    ”Ekonomiska brott i aktiebolag – revisorns handlingsplikt enligt ABL” behandlar denna uppgift utförligare. FAR FÖRLAG 2004.

  • [8]

    Revisorsnämndens avgöranden finns samlade på FAR FÖRLAGs IT-produkt FAR KOMPLETT.

  • [9]

    Revisorsyrkets framväxt och branschens utveckling i Sverige har skildrats i: ”Revisorn – en antologi”. FAR 1993 och ”FAR 75 år – en rapsodisk skildring av utvecklingen 1923–1998”. FAR 1998.

  • [10]

    European Financial Reporting Advisory Group.

  • [11]

    Med revisionsbevis menas den information som revisorn skaffar sig för att komma fram till de slutsatser som han eller hon baserar sina uttalanden i revisionsberättelsen på (se RS 500).

  • [12]

    Företag som under de två senaste räkenskapsåren haft i medeltal högst tio anställda och tillgångar vars nettovärde enligt fastställd balansräkning för det senaste räkenskapsåret uppgått till högst 24 miljoner kronor (ÅRL 3 kap. 8 §).

  • [13]

    Den ackumulerade effekten av ett byte, med beaktande av skatteeffekten, ska redovisas som en korrigeringspost i ingående eget kapital om effekten kan beräknas med rimlig precision, se RR 5.

  • [14]

    Med nettovärde av tillgångar menas balansomslutning, eventuellt med avdrag för den skattemässiga inkuransreserven på 3 % om denna redovisas som en obeskattad reserv.

  • [15]

    Se prop. 2004/05:24 Internationell redovisning i svenska företag.

  • [16]

    Återges i FARs Samlingsvolym Del 2. FAR FÖRLAG 2006.

  • [17]

    RS 220 Kvalitetskontroll inom revisionen.