Arbetsbefrielse innebär att arbetstagaren inte behöver arbeta eller i övrigt stå till arbetsgivarens förfogande. Att arbetsbefria en arbetstagare kan till exempel förekomma efter uppsägning från endera parten med anledning av att man vill undvika att arbetstagaren antingen tillskansar sig ytterligare kännedom om företaget, eller att arbetstagaren sprider dålig stämning på arbetsplatsen. Andra anledningar kan vara att underlätta för arbetstagaren att söka arbete eller kanske till och med möjliggöra för den anställde att tillträda annan tjänst redan under uppsägningstiden.

Om den anställde vill vara kvar i anställning men arbetsgivaren arbetsbefriar honom eller henne kan det i vissa fall anses utgöra ett skiljande från anställningen.

Det är att rekommendera att reglera sådan överenskommelse skriftligen, eller att arbetsgivaren - om arbetsbefrielsen är ensidigt påbjuden av denne - skriftligen intygar att den anställde inte ska infinna sig på arbetsplatsen, och under vilken period detta ska gälla. Detta av skälet att om en anställd stannar hemma från arbetet utan att ha giltig frånvaro så utgör sådan frånvaro ett allvarligt brott mot anställningsavtalet. Tvist kan således uppkomma om huruvida den anställde har rätt att stanna hemma från arbetet eller inte, och då är det bra ur bevissynvinkel om det finns en skriftlig handling som klart utvisar omfattningen av arbetsbefrielsen.

Om en arbetsgivare och en arbetstagare kommer överens om arbetsbefrielse under uppsägningstiden är arbetsgivaren alltjämt skyldig att betala lön och andra anställningsförmåner enligt anställningsskyddslagen. Dock gäller att en arbetsgivare som har förklarat att arbetstagaren inte behöver stå till förfogande under uppsägningstiden eller en del därav, får från förmåner enligt anställningsskyddslagen avräkna inkomster som arbetstagaren under samma tid har förvärvat i annan anställning. Arbetsgivaren har också rätt att avräkna inkomster som arbetstagaren under denna tid uppenbarligen kunde ha förvärvat i annan godtagbar anställning.

Den uppsagde och arbetsbefriade arbetstagaren är alltså skyldig att som ett utflöde av lojalitetsplikten i anställningsavtalet - vilken lever kvar under hela anställningen, det vill säga ända till dess uppsägningstiden har löpt ut - aktivt försöka få annan anställning under en period av arbetsbefrielse, för att om möjligt minska arbetsgivarens kostnad för uppsägningslön. Denna bestämmelse är inte tvingande utan parterna kan komma överens om att den inte ska gälla, det vill säga avtala bort den. Det är också ganska vanligt att så sker.

Rättspraxis

Rättsfallet AD 2008 nr 98, mellan en arbetstagares fackliga organisation och en arbetsgivare, rörde bland annat betydelsen av begreppet ”utan avräkning”. Bakgrunden var att parterna efter förhandlingar avtalat om att arbetstagarens anställning hos arbetsgivaren skulle upphöra på grund av arbetsbrist. Av avtalet framgick att arbetstagaren fram till dess att anställningen avslutades skulle vara arbetsbefriad ”utan avräkning”. Innebar detta att arbetstagaren hade rätt till lön och semesterersättning under hela uppsägningstiden och således även efter det att arbetstagaren tillträtt en anställning hos en annan arbetsgivare?

Arbetsdomstolen gjorde en samlad bedömning av vad parterna redovisat och fann att omständigheterna i detta mål var sådana att arbetstagarsidans uppfattning om innebörden av avtalet fick anses ha mest fog för sig. Avtalets innebörd fick således anses vara att bolaget inte har haft rätt att från uppsägningslön och semesterersättning avräkna vad arbetstagaren hade förvärvat i den anställning denne tillträdde hos annan arbetsgivare under uppsägningstiden. Arbetsgivaren fick därför betala lön och semesterersättning till arbetstagaren avseende den omtvistade perioden.

Exempel

En arbetsgivare är missnöjd med en arbetstagare. Arbetsgivaren kan inte konkretisera på vilket sätt han är missnöjd med arbetstagaren men hänvisar till att det rör sig om personkemin. Parterna kommer inte överens, de verkar inte förstå varandra alls. Arbetsgivaren trivs helt enkelt inte med arbetstagaren. Arbetsgivaren gör sitt yttersta för att hitta några fel att anmärka på och drar bl.a. upp fall där det påstås att arbetstagaren ingått ett avtal muntligen utan att ha fullmakt för det, att arbetstagaren misslyckats med ett par av sina arbetsuppgifter och att arbetstagaren har svårt att leva upp till de krav på kvalitet som arbetsgivaren ställer på sina medarbetare.

Arbetstagaren tillbakavisar påståendena och menar att det inte är han som har ingått något muntligt avtal, och att han inte alls har misslyckats med sina arbetsuppgifter utan att han tvärtom lever upp minst till de krav som ställs på kvalitet och kompetens. Han menar att han kanske till och med är lite bättre än sina kollegor i motsvarande position. Parterna för vissa diskussioner med varandra som slutar med att arbetsgivaren arbetsbefriar arbetstagaren med bibehållen lön och meddelar att arbetstagaren således inte behöver dyka upp på arbetsplatsen innan situationen är utredd.

Man kan även se en avstängning som ett avskedande, om avstängningen ska fortgå under obestämd tid. Den anställde har ju därmed fråntagits alla sina arbetsuppgifter, så som det går till vid ett avskedande, och i stället fått arbetsuppgiften att inte göra någonting alls. Men är arbetsgivaren tydlig med avsikten att avstängningen bara ska föreligga under en begränsad tid, utredningstiden, även om den inte kan på förhand definieras i ett antal dagar, så torde det ej kunna uppfattas som ett avskedande.

En arbetstagare bör dock tänka på att få alla beslut om arbetsbefrielse bekräftade skriftligen, så det inte blir något missförstånd och han eller hon anklagas för att ha arbetsvägrat. Arbetsvägran kan vara sakliga skäl för uppsägning eller t.o.m. laga grund för avskedande.

Tänk på

Var försiktig med att använda begreppet ”utan avräkning”. Det kan framstå otydligt för parterna vad som verkligen menas, även om Arbetsdomstolen har funnit att det innebär att arbetsgivaren inte får göra avdrag för andra inkomster från det belopp arbetsgivaren har att utge.

Lagrum

7 och 13 §§ anställningsskyddslagen (1982:80)