Arbetsdomstolen inrättades den 1 januari 1929. Domstolens främsta uppgift var att avgöra tvister om tolkning och tillämpning av kollektivavtal och tvister angående fredsplikt enligt den då gällande kollektivavtalslagen. Dessutom avgjorde domstolen mål om föreningsrättskränkning i sådana fall då parterna var bundna av kollektivavtal som innehöll regler om föreningsrätt. Alla övriga arbetsrättsliga tvister behandlades under denna tid av de allmänna domstolarna, dvs. tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen.
I takt med att den arbetsrättsliga lagstiftningen växte i omfång fick Arbetsdomstolen större befogenhet. Från att ha varit en specialinstans för i huvudsak kollektivavtalstvister utvecklades domstolen till att bli en domstol för arbetsrättsliga tvister i allmänhet.
Arbetstvist
Arbetsdomstolens verksamhet regleras i en särskild lag, lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister, vanligen kallad arbetstvistlagen. För att arbetstvistlagen över huvud taget ska vara tillämplig krävs att tvisten är en arbetstvist.
Med arbetstvist avses en tvist om kollektivavtal och andra tvister rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Tvister som inte är arbetstvister omfattas således inte av arbetstvistlagen och kan följaktligen heller inte prövas av Arbetsdomstolen. Arbetstvister är rättstvister.
Fördelningen av mål mellan Arbetsdomstolen och tingsrätten
Arbetsrättsliga mål kan påbörjas antingen i tingsrätten eller i Arbetsdomstolen. Arbetstvistlagen reglerar hur denna fördelning av mål ska ske.
För att ett mål ska påbörjas direkt vid Arbetsdomstolen krävs
att talan väcks av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation eller av arbetsgivare som själv slutit kollektivavtal och
att målet gäller en tvist om ett kollektivavtal, en tvist om en bestämmelse i medbestämmandelagen (exempelvis tvister om föreningsrätt, förhandlingsskyldighet och arbetsskyldighets- eller lönetvister) eller en annan arbetstvist under förutsättning att kollektivavtal gäller mellan parterna eller att enskild arbetstagare som berörs av tvisten sysselsätts i arbete som avses med kollektivavtal vilket arbetsgivaren är bunden av.
Andra tvister ska anhängiggöras vid tingsrätten som första instans. Detta gäller exempelvis talan som väcks av enskild arbetstagare eller av arbetsgivare som saknar kollektivavtal.
Överklagande
Tingsrättens dom kan överklagas till Arbetsdomstolen och således överprövas där.
Arbetsdomstolen ska meddela prövningstillstånd
om det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, eller
om det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, eller om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller
om det annars finns synnerliga skäl för att pröva överklagandet.
Arbetsdomstolens domar kan inte överklagas. Arbetsdomstolen är således slutinstans i samtliga arbetsrättsliga tvister och domstolens dom innebär således alltid ett slutligt avgörande av tvisten. Detta gäller både när Arbetsdomstolen prövat målet som första instans och när målet överklagats dit från en tingsrätt.
Arbetsdomstolens sammansättning
När Arbetsdomstolen håller förhandling i ett mål består domstolen normalt av en ordförande samt sex andra ledamöter. Detta betyder att det vanligen är sju ledamöter som dömer. Är det fråga om mål av enklare beskaffenhet kan domstolen dock bestå av ordföranden samt två andra ledamöter.
I den vanliga sammansättningen med sju ledamöter ingår fyra ledamöter som är utsedda på förslag av arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer och tre ledamöter som inte utsetts på detta sätt. Regeringen utser ledamöterna.
Skälet till att vissa ledamöter utsetts på förslag av arbetsmarknadens parter är att det ansetts angeläget att domstolen på detta sätt tillförs kunskaper om förhållandena på arbetsmarknaden. Dessa ledamöter representerar dock inte den organisation som föreslagit dem utan de deltar i dömandet som domare, precis som de tre övriga ledamöterna.
I mål som rör diskriminering förekommer annan sammansättning, nämligen fem domare varav endast två är sådana ledamöter som utsetts på förslag av arbetsmarknadens organisationer.
Förhandlingar
Förhandlingsordningarna i kollektivavtalen innehåller regler om att förhandlingar ska hållas om det uppstår tvister. Normalt innebär dessa regler att tvisten först ska bli föremål för en lokal förhandling mellan de lokala parterna på arbetsplatsen. Om dessa inte blir eniga kan endera av dem begära en central förhandling, där förbunden å ömse sidor är representerade.
Arbetstvistlagen föreskriver att en talan inte får prövas av Arbetsdomstolen förrän förhandling, som kan påkallas enligt lagen om medbestämmande i arbetslivet eller som anges i kollektivavtal, har ägt rum rörande tvistefrågan. Finns det en förhandlingsordning får således målet inte prövas av Arbetsdomstolen innan förhandlingsskyldigheten enligt denna fullgjorts. Tvisten kommer därmed att vara ordentligt belyst och diskuterad innan rättegången i Arbetsdomstolen börjar, vilket är viktigt eftersom det i dessa fall inte först skett en prövning i tingsrätten (se ovan om fördelningen av mål mellan Arbetsdomstolen och tingsrätten).
Arbetsdomstolens verksamhet
Enligt arbetstvistlagen ska Arbetsdomstolen sammanträda där den har sitt säte, dvs. i Stockholm. Sedan 1952 har domstolen sina lokaler på Stora Nygatan 2 B i Stockholm. Sammanträde kan hållas på annan ort om det är påkallat av särskilda skäl. Detta sker dock mycket sällan.
Antalet domar som Arbetsdomstolen meddelat per år har varierat över tiden. Dessa publiceras bl.a. på domstolens webbplats (www.arbetsdomstolen.se).
Rättspraxis
AD 2023 nr 21. Arbetsdomstolen fann att tingsrätten gjorde fel när den avvisade en stämningsansökan på grund av underlåtenhet att betala ansökningsavgift utan att utreda om det fanns förutsättningar för att överlämna målet till Arbetsdomstolen. Tingsrätten skulle först ha utrett behörighetsfrågan.