Rätt Arbetsrätt 2021 – Louise D'Oliwa och Stefan Flemström

Arbetsledningsrätt

Definition

Med arbetsledningsrätt menas arbetsgivarens rätt att bestämma över hur verksamheten ska organiseras och bedrivas i förhållande till de anställda. Rätten att bestämma över de ekonomiska besluten, planerandet av produktionen och förhållandet till utomstående i dessa avseenden hör däremot till företagsledningsrätten.

Arbetsledningsrätten tar sikte på förhållandet mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Arbetsgivarens bestämmanderätt gentemot arbetstagaren omfattar hur organisationen av verksamheten ska ske, vad som ska utföras och hur arbetet ska göras, arbetstidsfrågor, kontroll av det utförda arbetet samt rätten att utfärda arbetsorder och ordningsföreskrifter m.m.

Den som utövar arbetsledningsrätten gör det som företrädare för arbetsgivaren. Det kan vara verkställande direktören eller någon annan som enligt den interna beslutsordningen har givits rätt att fatta beslut å arbetsgivarens vägnar, såsom arbetsledare eller förman.

Bakgrund

Rätten att bestämma över arbetsledningen är i vissa avseenden av mycket gammalt datum. En utveckling skedde under den liberala epoken under 1800-talet. Arbetsledningsrätten har därefter successivt kommit att bli mer och mer betydelsefull och erkänd.

Arbetsgivaren arbetsledningsrätt slogs fast första gången i en övergripande överenskommelse på den privata sektorn mellan SAF och LO genom den s.k. decemberkompromissen 1906. Mot att arbetsgivarsidan erkände föreningsrätten godtog LO att arbetsgivaren hade rätt att leda och fördela arbetet och att fritt antaga och avskeda arbetare. Dessa regler infördes sedermera i kollektivavtalen på den privata sektorn och kom att sammanfattande benämnas § 32-befogenheterna efter den plats i SAF:s stadgar som bestämmelsen hade under en följd av år.

Rättspraxis

Arbetsgivarens bestämmanderätt kom att befästas i rättspraxis genom domar på 1930-talet i vilka Arbetsdomstolen slog fast att § 32-befogenheter utgjorde en allmän rättsgrundsats. Detta innebar att arbetsgivarens bestämmanderätt existerar även om det gällande kollektivavtalet inte uttryckligen innehåller regler om någon sådan bestämmanderätt.

Offentlig anställning

Arbetsgivarna på den offentliga sektorn har en liknande arbetsledningsrätt som dock i större utsträckning grundats på författningsbestämmelser, beroende på den särskilda karaktären hos offentlig verksamhet.

Begränsningar

Utvecklingen under de senaste decennierna har präglats av att arbetsledningsrätten begränsats såväl genom avtal som, och kanske främst, genom lagstiftning i olika avseenden. En rad begränsningar i arbetsledningsrätten följer således av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Som exempel kan nämnas anställningsskyddslagen, medbestämmandelagen och arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen. Arbetsledningsrätten måste naturligtvis utövas inom de ramar som uppställs av avtal, lagar och god sed på arbetsmarknaden.

Uppstår det oenighet om innebörden av arbetsledningsrätten gäller som huvudregel att arbetsgivaren har rätt att bestämma om omfattningen av arbetsledningsrätten. Arbetsgivaren har s.k. tolkningsföreträde.

Denna allmänna rätt för arbetsgivaren att vid oenighet ensidigt besluta om arbetsledningen har inskränkts genom lagstiftning. Som exempel kan anges medbestämmandelagens regler om hur tvister om arbetsskyldigheten och lönetvister ska hanteras.