Definition

Det är möjligt för parterna i ett anställningsavtal att ingå avtal om att anställningen upphör. Detta kan ske i samband med en uppsägningssituation, på arbetstagarens begäran eller vid andra situationer. Naturligtvis får inte arbetsgivaren förmå arbetstagaren att säga upp sig. Risk föreligger då att beteendet ses som en framprovocerad uppsägning. En arbetstagares uppsägning kan nämligen i vissa fall anses utgöra en uppsägning från arbetsgivarens sida.

Förenklat uttryckt krävs det för att en arbetstagares uppsägning ska likställas med en uppsägning från arbetsgivarens sida att t.ex. arbetsgivaren genom otillbörligt handlande har förmått arbetstagaren att själv säga upp sig. En framprovocerad uppsägning föreligger således när situationen är jämförlig med att arbetsgivaren sagt upp arbetstagaren, och då krävs som alltid sakliga skäl.

Rättspraxis

Det finns dock möjlighet för parterna att teckna avtal om upphörande av anställning. Det viktiga att tänka på här är att det som med alla avtal måste vara frivilligt att ingå det, och att arbetstagaren alltid bör få skäligt rådrum att överväga det av arbetsgivaren lämnade erbjudandet. I rättsfallet AD 2010 nr 41 framhöll AD att arbetsgivaren inte kan lastas för att arbetstagaren inte uppfattat möjligheten till rådrum, alternativt underlåtit att begära rådrum för att tänka över sina handlingsalternativ. Oaktat detta rekommenderas det att arbetstagaren alltid får minst några dagars betänketid på sig att signera ett utkast på avslutavtal.

I AD 2010 nr 41 sade en arbetstagare upp sig själv efter att ha fått höra från fackliga företrädare att arbetsgivaren avsåg att säga upp henne. Två veckor därefter kontaktade arbetstagaren arbetsgivaren och ville ta tillbaka sin uppsägning. AD ansåg att arbetsgivaren inte provocerat fram uppsägningen och att arbetstagaren inte heller ägde rätt att återta uppsägningen efter två veckor.

”Huvudregeln är, som angetts ovan, att en arbetstagare är bunden av sin egen uppsägning och inte kan återta den. Undantag från denna huvudregel kan göras om speciella omständigheter föreligger som utvisar att uppsägningen inte var allvarligt menad och att motparten insett eller bort inse detta. I praxis har som exempel på sådana situationer angetts bland annat att en arbetstagare sagt upp sig i uppenbart hastigt mod under ett upprört meningsutbyte men efter kort tid återtar sin uppsägning. Det kan också vara av betydelse om arbetstagaren i fråga är ung och oerfaren vid arbetslivet (se AD 1977 nr 200 och AD 1983 nr 3).”

AD 1997 nr 1 rörde en misstänkt stöld ur växelkassan varvid en arbetstagare fick möjlighet att säga upp sig själv i stället för att bli avskedad, efter att ha misstänkts för detta. I samband med en överläggning om tilltänkt avsked sa arbetstagaren upp sig själv. Hon frikändes senare från åtal för stöld. Fråga om arbetstagaren var bunden av sin uppsägning av anställningen. AD uttalade i fallet bland annat följande:

”I en situation som den aktuella kan det finnas rimliga skäl för en arbetsgivare att låta arbetstagaren själv säga upp anställningen, eventuellt i kombination med att denne erhåller ekonomisk kompensation av arbetsgivaren, i stället för att arbetsgivaren fullföljer planerna på att avskeda arbetstagaren. Det kan även ligga i arbetstagarens intresse att genom en egen uppsägning bringa anställningen till ett upphörande i stället för att bli avskedad av arbetsgivaren. Om arbetstagaren i en sådan situation väljer att säga upp sig själv, kan saken inte utan vidare bedömas så att arbetsgivaren har framkallat uppsägningen i strid med grunderna för anställningsskyddslagen. För att bedöma saken på det sättet förutsätts, som har angetts i det föregående, att arbetsgivaren har handlat på ett sätt som står i strid med god sed på arbetsmarknaden eller som annars är otillbörligt.”

AD ansåg inte att arbetsgivaren hade provocerat fram uppsägningen.

Tänk på

Som arbetsgivare bör man inte ange en grund för anställningens avslutande som arbetsgivaren sedan inte kan bevisa. Är grunden inte arbetsbrist bör arbetsbrist således inte anges i avtalet. Det kan leda till att avtalet blir ogiltigt om fel förutsättningar anges. Det kan också vara straffbart att medverka till att felaktig arbetslöshetsersättning utbetalas.