Innehåll

Rätt Arbetsrätt 2022 – Louise D'Oliwa och Stefan Flemström

Medlingslag

Från och med den 1 augusti 2011 gäller medlingslagen: Lag (2011:860) om medling i vissa privaträttsliga tvister. Lagen gäller sådana privaträttsliga tvister där förlikning om saken är tillåten. Dock gäller lagen inte sådan medling eller förlikningsverksamhet i Sverige som sker inom ramen för ett mål eller ärende hos domstol, annan myndighet eller skiljenämnd.

I lagen definieras medling som ett strukturerat förfarande genom vilket två eller flera parter med hjälp av tredje man frivilligt söker lösa en uppkommen tvist. Om tvisten löses frivilligt genom en så kallad medlingsöverenskommelse ska denna vara skriftlig. Det ska noteras att medlare och den som biträder medlaren inte obehörigen får röja eller använda sig av vad denne har fått kännedom om i samband med medlingen. (Frivillig överenskommelse vid förhandling, utom eller inom medling, benämns ofta i vardagligt tal även förlikningsöverenskommelse.)

Vidare stadgar medlingslagen att en talefrist eller preskriptionstid som löper vid den tidpunkt medlingen inleddes och som gäller för den sak medlingen avser löper ut tidigast en månad efter avslutad medling, om inte annat följer av internationella åtaganden. Detta är en säkerhet för de som initierar medling, att preskriptionsfristen inte riskerar att löpa ut.

En medlingsöverenskommelse kan efter begäran av parterna eller med parternas samtycke förklaras verkställbar av domstol. En sådan verkställighetsförklaring ska vara skriftlig och innehålla uppgifter om parterna och beskrivning av frågan.

Medlingslagen kan således användas av privata aktörer på till exempel arbetsmarknaden som ett alternativ till att gå till domstol, i syfte att lösa tvister.

Lagrum

1, 3, 5, 7 och 9 §§ lagen (2011:860) om medling i vissa privaträttsliga tvister

Se även

medling