Statslåneräntan är en referensränta som används inom skattelagstiftningen. Statslåneräntan fastställts av Riksgälden varje torsdag och gäller sedan från och med fredagen till och med torsdagen i veckan därpå då en ny statslåneränta fastställs.

Statslåneräntan består av den genomsnittliga marknadsräntan på statsobligationer med en återstående löptid på minst fem år. Statslåneräntan ska avspegla den riskfria långa marknadsräntan.

Från år 2004 beräknas statslåneräntan som ett viktat medelvärde. Det innebär att Riksgälden tar hänsyn till storleken på obligationslånen när de väger samman räntenoteringarna. Ett obligationslån med stor volym påverkar statslåneräntan mer än ett obligationslån med lägre volym.

Statslåneräntan används bland annat för att beräkna bilförmånsvärdet. Det är värdet på statslåneräntan den 30 november året före beskattningsåret som används hela det kommande beskattningsåret. Vid beräkning av bilförmånsvärdet används 75 procent av statslåneräntan multiplicerat med bilens pris inklusive utrustning.

Statslåneräntan används också för att fastställa om en ränteförmån föreligger. Om en anställd får låna pengar från arbetsgivaren och räntan på lånet understiger marknadsräntan, uppstår en ränteförmån. Marknadsräntan beräknas för ett lån med rörlig ränta som statslåneräntan per den 30 november plus 1 procent.

För räntefria lån och lån med fast ränta är ränteförmånen skillnaden mellan statslåneräntan vid lånetillfället plus 1 procent och den ränta som överenskommits mellan arbetsgivaren och den anställde.

Riksdagen har beslutat om ett golvbelopp gällande statslåneräntan. Om statslåneräntan den 30 november året före beskattningsåret är negativ, eller lägre än 0,5 procent, ska räntesatsen 0,5 procent användas vid beräkning av bilförmån och ränteförmån. Regeln om golvbelopp började gälla den 1 januari 2017. Statslåneräntan den 30 november 2023 var 2,62 procent, det vill säga högre än golvbeloppet, vilket innebär att det är den procentsatsen som ska användas under 2024.