Förmedling

Förmedling i eget namn (kommission)

Den som i eget namn förmedlar en vara eller en tjänst för annans räkning, och uppbär betalning för varan eller tjänsten, anses som säljare och är därför skattskyldig för moms. Detta förutsätter naturligtvis att försäljningen medför skattskyldighet, dvs. att det handlar om att momspliktiga varor och tjänster omsätts av en beskattningsbar person i denna egenskap inom landet.

Den som förmedlar i eget namn kan jämställs med en återförsäljare när det gäller momshanteringen. Momsredovisningen fungerar därför på samma sätt för en återförsäljare som för någon som förmedlar i eget namn.

Det innebär i klartext att den som förmedlar i eget namn gör ett inköp och en vidareförsäljning i momshänseende. Om verksamheten är fullt momspliktig, dvs. medför skattskyldighet, får förmedlaren redovisa ingående moms avseende det som ”köps in” och utgående moms avseende faktura till den slutlige köparen. Är det varor från EU som förmedlas så kan förutsättningarna för ett gemenskapsinternt förvärv vara uppfyllda och förmedlaren ska redovisa förvärvsmoms.

Förmedling i annans namn (agent)

Den som förmedlar en vara eller tjänst men gör det i annans namn benämns på momsområdet för agent. Agenten sammanför endast säljare och köpare utan att själv vara part i själva försäljningen av varan eller tjänsten. Till skillnad från kommissionären kan därför agenten inte jämställas med en återförsäljare och bli skattskyldig för försäljningen. Agenten är endast skattskyldig för sin provision. Generellt gäller att förmedlingsprovisioner beskattas på motsvarande sätt som den vara eller tjänst som förmedlas.

Skatteverket definierar vad som utgör en förmedling i två ställningstaganden. I ställningstagande (200925, dnr: 8-314934) om förmedling av tjänster anges följande:

”För att bedöma om någon förmedlar en tjänst i eget namn måste man först identifiera vad som kännetecknar det specifika förmedlingsuppdraget. Det som ska beaktas är de objektiva omständigheterna i varje enskilt fall. Det är fråga om förmedling i eget namn om förmedlaren har ansvaret för tillhandahållandet av tjänsten gentemot köparen. Enligt Skatteverkets uppfattning har en förmedlare i mervärdesskattehänseende ett sådant ansvar om följande förutsättningar är uppfyllda.

Förmedlaren har kontroll över tillhandahållandet av tjänsten till köparen.

Förmedlaren framstår som köparens motpart.

För att det ska vara fråga om förmedling i annans namn för dennas räkning ska förmedlaren enligt Skatteverkets uppfattning göra det som är nödvändigt för att säljaren och köparen ska kunna sluta avtal utan att förmedlaren har något eget intresse av avtalets innehåll. Det uppdrag som förmedlaren har ska alltså syfta till att säljaren ska tillhandahålla en tjänst till köparen.

En förmedlingstjänst förutsätter att uppdraget har en tydlig koppling till den tjänst som säljaren ska tillhandahålla köparen. Det finns emellertid inte något krav på att denna huvudtransaktion, det vill säga säljarens tillhandahållande till köparen, också ska äga rum för att det ska vara en förmedlingstjänst. Så kan vara fallet om huvudtransaktionen avbryts i förtid. Vid bedömningen av till exempel beskattningsland kan det alltså vara en förmedlingstjänst även om huvudtransaktionen inte äger rum. Det förutsätter dock att förmedlaren kan visa att syftet med uppdraget hela tiden har varit att huvudtransaktionen skulle genomföras.”

I detta ställningstagande redogörs även för Skatteverkets uppfattning kring vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att en förmedlare ska anses ha kontroll över tillhandahållandet av tjänsten till köparen och när en förmedlare framstår som köparens motpart.

I ställningstagande (200925, dnr: 8-498120) om förmedling av varor i annans namn anger Skatteverket följande.

”Ett företag som förmedlar varor i annans namn för dennas räkning mot ersättning har omsatt en förmedlingstjänst. För att det ska vara fråga om förmedling i annans namn för dennas räkning ska förmedlaren enligt Skatteverkets uppfattning göra det som är nödvändigt för att säljaren och köparen ska kunna sluta avtal utan att förmedlaren har något eget intresse av avtalets innehåll.

En förmedlingstjänst förutsätter att uppdraget har en tydlig koppling till varorna som säljaren ska sälja till köparen. Det finns emellertid inte något krav på att säljarens varuförsäljning till köparen också kommer till stånd. Vid bedömningen av till exempel beskattningsland kan det därför vara en förmedlingstjänst även om varuförsäljningen inte kommer till stånd. När köparen av förmedlingstjänsten är en icke beskattningsbar person ska i sådant fall beskattningsland bestämmas till Sverige om varuförsäljningen skulle ha varit omsatt inom landet för det fall den hade kommit till stånd.”

I ställningstagande (141204, dnr: 131 664810-14/111) redogör Skatteverket för momsen när elektroniska tjänster säljs via marknadsplatser och andra förmedlare på Internet och uttalar nedanstående. Observera att här utvidgas förmedlingsbegreppet genom en EU-gemensam presumtion.

”Om en elektronisk tjänst säljs via en marknadsplats eller annan förmedlare på Internet ska det presumeras att det är förmedlaren som har omsatt tjänsten till köparen.

Det är bara om det uttryckligen framgår av fakturan eller kvittot att det är leverantören som är säljare som förmedlaren inte anses ha omsatt tjänsten till köparen. Detta måste dessutom framgå av avtalet mellan parterna.

Om det är förmedlaren som godkänner debitering av köparen eller godkänner leverans av tjänsterna eller fastställer de allmänna villkoren för tillhandahållandet är det dock alltid förmedlaren som anses ha omsatt tjänsten till köparen.

Om till exempel en applikation eller en e-bok säljs till en privatperson i Sverige eller ett annat EU-land via en marknadsplats på Internet är det normalt marknadsplatsen som är skattskyldig för försäljningen till privatpersonen. Leverantören anses i sådana fall ha omsatt tjänsten till marknadsplatsen.”