Lån som tagits i utländsk valuta omräknas och bokförs normalt i svensk valuta vilket innebär att omräkning av lånet till svenska kronor ska ske till den kurs som gäller då lånet tas. Vid amortering av lånet uppstår normalt kursdifferenser i form av valutakursförluster/valutakursvinster. Svenska aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker, försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag får enligt 4 kap. 6 § BFL ha sin redovisning i euro i stället för i svenska kronor. Vid bokföring i euro ska dock både skatte- och inkomstdeklarationer upprättas i svenska kronor. Enskilda firmor, stiftelser, ideella föreningar och handelsbolag får inte använda euron som redovisningsvaluta, utan måste alltid redovisa i svenska kronor.
Löpande bokföring
När lånesumman utbetalas till företaget är den utländska valutan oftast redan omräknad till svensk valuta. Lånet, som normalt är av långfristig natur, krediteras normalt konto 2355 Långfristiga lån i utländsk valuta från kreditinstitut, alternativt konto 2395 Andra långfristiga lån i utländsk valuta. Ränta på utlandslånet omräknas till svensk valuta efter betalningsdagens säljkurs och bokförs därefter som vanliga räntekostnader.
Amorteringar debiteras använt konto, t.ex. konto 2355 Långfristiga lån i utländsk valuta från kreditinstitut, omräknat till svensk valuta efter amorteringsdagens kurs. Lösen av lånet debiteras på samma sätt kontot 2355 vilket kan generera en valutakursdifferens som normal bokförs på konto 8430 Valutakursdifferenser på skulder.
Bankens avgifter för uppläggning av lånet och valutaväxling bokförs på samma sätt som övriga liknande avgifter för finansiella tjänster.
Bokslut
Den del av lånet som ska amorteras inom det närmaste året ska i bokslutet redovisas som en kortfristig skuld, omräknad till balansdagens avistakurs. Amorteringen debiteras använt konto, t.ex. konto 2355 Långfristiga lån i utländsk valuta från kreditinstitut, och krediteras konto 2417 Kortfristig del av långfristiga skulder till kreditinstitut. I det nya räkenskapsårets bokföring kan denna bokföringsåtgärd återföras genom att man med en bokföringsorder bokför tvärtom. Man undviker då att man bokför amorteringen på fel konto. I det förenklade årsbokslutet görs inte någon uppdelning av en långfristig skuld i en långfristig och en kortfristig del.
I bokslutet ska värdering av lånet i utländsk valuta enligt 4 kap. 13 § ÅRL, K3 och K2 ske till balansdagens växelkurs.
Om det på balansdagen omräknade skuldbeloppet blir högre än det redovisade, krediteras konto 2355 Långfristiga lån i utländsk valuta från kreditinstitut och debiteras konto 8430 Valutakursdifferenser på skulder med kursförlusten. Blir det tvärtom, debiteras konto 2355 Långfristiga lån i utländsk valuta från kreditinstitut och krediteras konto 8430 med kursvinsten.
K3-regler
En finansiell skuld är enligt punkt 11.6 en skuld som innebär en avtalsenlig skyldighet att
erlägga kontanter eller annan finansiell tillgång till en annan part, eller
byta finansiella instrument med en annan part enligt villkor som kan komma att visa sig oförmånliga.
Ett företag ska enligt punkt 11.13 redovisa en finansiell skuld i balansräkningen när företaget blir part i det finansiella instrumentets avtalsmässiga villkor.
Långfristiga skulder ska enligt punkt 11.16 vid det första redovisningstillfället värderas till upplupet anskaffningsvärde.
Långfristiga skulder ska punkt 11.24 efter det första redovisningstillfället värderas till upplupet anskaffningsvärde.
Monetära poster ska enligt punkt 30.3 räknas om till balansdagens kurs om inte terminssäkring skett.
K2-regler
Ett företag ska enligt punkt 17.2 redovisa en skuld om
företaget har ett åtagande till följd av avtal eller offentligrättsliga regler, och
det förväntas att ett utflöde av resurser från företaget kommer att krävas för att reglera åtagandet.
En skuld som förfaller inom 12 månader efter balansdagen är enligt punkt 17.5 en kortfristig skuld. Andra skulder är långfristiga.
En skuld ska enligt punkt 17.6 värderas till det belopp som krävs för att reglera åtagandet och får enligt punkt 17.7 inte nuvärdesberäknas.
En skuld i utländsk valuta ska enligt punkt 17.8 räknas om till balansdagens kurs. Den del av en skuld i utländsk valuta som är säkrad med ett terminskontrakt ska däremot räknas om till terminskursen.
K-årsbokslut
K ÅB baseras på K2-regelverket och reglerna är lika. Eftersom K ÅB har ett val mellan att följa regelverket i sin helhet eller om reglerna i kapitel 2-16 eller 18 i K ÅB innebär begränsningar för företaget vid tillämpning av de bestämmelser i ÅRL som anges i 6 kap. 4 § andra stycket BFL, får företaget tillämpa reglerna i K3, vilket innebär att reglerna i K3 avseende detta ord ska följas. Dock är det värt att notera att det finns specialregler för de olika associationsformerna om företaget väljer att följa K ÅB. Se K-årsbokslut.
Ett företag ska enligt punkt 16.2 redovisa en skuld om
företaget har ett åtagande till följd av avtal eller offentligrättsliga regler, och
det förväntas att ett utflöde av resurser från företaget kommer att krävas för att reglera åtagandet.
En skuld som förfaller inom 12 månader efter balansdagen är enligt punkt 16.5 en kortfristig skuld. Andra skulder är långfristiga.
En skuld ska enligt punkt 16.6 värderas till det belopp som krävs för att reglera åtagandet och får enligt punkt 16.7 inte nuvärdesberäknas.
En skuld i utländsk valuta ska enligt punkt 16.8 räknas om till balansdagens kurs. Den del av en skuld i utländsk valuta som är säkrad med ett terminskontrakt ska däremot räknas om till terminskursen.
Upplysningar
Mindre företag ska lämna upplysning om totalbeloppet för långfristiga skulder som förfaller senare än fem år efter balansdagen (5 kap. 13 § ÅRL) medan större företag ska lämna denna upplysning per post i balansräkningen (5 kap. 31 § ÅRL). Större företag ska också lämna upplysningar om konvertibla lån (5 kap. 33 § ÅRL).