Enligt 2 kap. 4 § ÅRL ska intäkter och kostnader som är hänförliga till räkenskapsåret tas med oavsett tidpunkten för betalningen (kallas även bokföringsmässiga grunder). Detta är således en princip som ska tillämpas i bokslutet och årsredovisningen. Detta innebär att företag måste periodisera för att varje räkenskapsår ska innehålla alla intäkter och kostnader som ska hänföras till det räkenskapsåret.

Löpande bokföring

Den löpande bokföringen ska framför allt spegla verksamhetens förlopp. Detta kräver ofta inte att periodisering görs i månadsboksluten. Större engångsbetalningar av exempelvis företagsförsäkring och lokalhyra samt större avskrivningar kan dock behöva perioderas för att kunna följa utveckling av resultat och ställning under året.

K3-regler

I en kommentar till lagtexten anger BFN att periodiseringsprincipen innebär att intäkter och kostnader som avser räkenskapsåret ska tas med oavsett tidpunkt för värdering.

K2-regler

Av K2 framgår att huvudregeln är att företag ska periodisera väsentliga belopp men att företag inte behöver periodisera inkomster och utgifter som understiger 5 000 kr (punkt 2.4). Bedömningen av huruvida en inkomst/utgift understiger 5 000 kr ska göras utifrån hur normala affärshändelser ska redovisas. Det är inte förenligt med god redovisningssed att konstruera faktureringen i avsikt att understiga gränsvärdet för periodisering.

Företaget ska utgå från fakturabeloppet - för varje inkomst och utgift för sig - vid bedömning om en post ska periodiseras eller inte (och inte periodiseringsbeloppet).

Inte heller återkommande utgifter behöver periodiseras. Återkommer varje räkenskapsår samma slag av utgift, som inte är personalutgift, får utgiften enligt punkt 7.9 redovisas som kostnad det räkenskapsår företaget normalt erhåller faktura eller gör en utbetalning enligt avtal eller liknande handling om

  1. utgiften kan antas variera högst 20 procent mellan åren, och

  2. varje räkenskapsår belastas med en årskostnad.

Undantaget från periodiseringsprincipen gäller varje utgift för sig varför företaget väljer att exempelvis tillämpa undantaget på lokalhyra men inte för företagsförsäkringspremien.

Vid tillämpning av lättnadsreglerna måste företaget göra en bedömning av den totala effekten av undantaget så att inte avvikelsen är väsentlig, se 2 kap. 3 a § ÅRL. Om avvikelsen är väsentlig kan inte undantagsregeln tillämpas.

K4-regler

Ett företag ska enligt IAS 1 punkt 27, med undantag för information om kassaflöden, upprätta sina finansiella rapporter genom tillämpning av periodiseringsprincipen.

När periodiseringsprincipen används redovisar ett företag enligt IAS 1 punkt 28 poster som tillgångar, skulder, eget kapital, intäkter och kostnader (de finansiella rapporternas huvudgrupper) när de motsvarar definitionerna och uppfyller redovisningskriterierna för dessa huvudgrupper i det konceptuella ramverket.

K-årsbokslut

K ÅB baseras på K2-regelverket och reglerna är lika. Eftersom K ÅB har ett val mellan att följa regelverket i sin helhet eller om reglerna i kapitel 2-16 eller 18 i K ÅB innebär begränsningar för företaget vid tillämpning av de bestämmelser i ÅRL som anges i 6 kap. 4 § andra stycket BFL, får företaget tillämpa reglerna i K3, vilket innebär att reglerna i K3 avseende detta ord ska följas. Dock är det värt att notera att det finns specialregler för de olika associationsformerna om företaget väljer att följa K ÅB. Se K-årsbokslut.

Enligt punkterna 2.4 och 6.9 gäller samma bestämmelser i K ÅB som enligt K2 ovan.