Redovisningsvalutan är den valuta som den löpande bokföringen, och därmed också årsredovisningen, är denominerad i.

Löpande bokföring

Affärshändelser ska kunna presenteras i en och samma redovisningsvaluta enligt 4 kap. 6 § BFL. Redovisningsvalutan är som huvudregel svenska kronor men får i aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker, försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag vara euro.

En utländsk filial till ett svenskt företag får enligt 4 kap. 6 § BFL alltid ha sin redovisning i en valuta som i det landet godtas som redovisningsvaluta.

En affärshändelse i en annan valuta än redovisningsvalutan ska enligt BFNAR 2013:2 punkt 2.4 räknas om till redovisningsvalutan enligt avistakursen per dagen för affärshändelsen. Vid en sådan omräkning får ett företag enligt BFNAR 2013:2 punkt 2.5 i stället för avistakursen använda en valutakurs som är en approximation av faktiska kurser (om inte det ger en för stor avvikelse från en omräkning till avistakurs) eller den valutakurs som ska tillämpas för affärshändelsen enligt ML.

Ett företag som med stöd av BFL tillämpar kontantmetoden får enligt BFNAR 2013:2 punkt 2.6 vid omräkning av affärshändelser i en annan valuta än redovisningsvalutan använda kursen till vilken betalning sker.

En affärshändelse som omfattas av en valutasäkring får enligt BFNAR 2013:2 punkt 2.7 räknas om till redovisningsvalutan enligt den kurs som följer av de värderingsregler för säkrade poster som företaget tillämpar. Ett företag som tillämpar exempelvis K2 behöver således inte löpande bokföra till terminskurser bara en justering görs i bokslutet.

Redovisningsvalutan i ett avdelningskontor som är beläget utomlands och som har självständig förvaltning ha får sin redovisning använda den valuta som i det andra landet godtas som redovisningsvaluta, se 4 kap. 6 § BFL.

Byte av redovisningsvaluta får enligt 4 kap. 6 § BFL endast ske vid ingången av ett räkenskapsår. Hur detta ska gå till framgår av 2 kap. 6 § ÅRL där det krävs att balansräkningen för det gamla räkenskapsåret räknas om till den nya redovisningsvalutan enligt den växelkurs som har fastställts av Europeiska centralbanken den sista svenska bankdagen under räkenskapsåret. Den omräknade balansräkningen ska utgöra ingående balans för det nya räkenskapsåret. BFN förtydligar detta i sin kommentar till dessa bestämmelser i BFL och ÅRL med att byte kan ske både till EUR från SEK och vice versa.

Har företaget bytt redovisningsvaluta får ett nytt byte enligt 4 kap. 6 § BFL enbart göras om Skatteverket tillåter det. Tillstånd får enligt lagtexten vägras endast om det finns anledning att anta att bytet har ett otillbörligt syfte.

Bokslut

Enligt 2 kap. 6 § ÅRL ska beloppen i års- och koncernredovisning anges i företagets redovisningsvaluta. Beloppen får dessutom anges i annan valuta enligt omräkning på balansdagen, dvs. samma omräkningskurs för alla räkningar.

K3-regler

Annan valuta än företagets redovisningsvaluta benämns i punkt 30.2 utländsk valuta. Monetära poster i utländsk valuta ska enligt punkt 30.3 räknas om till balansdagens kurs. Icke-monetära poster som värderas till verkligt värde i utländsk valuta ska enligt punkt 30.4 räknas om till valutakursen den dag då det verkliga värdet fastställdes. Andra icke-monetära poster räknas inte om.

Monetära poster är enligt punkt 30.5 kassamedel samt tillgångar och skulder som kommer att inflyta respektive utbetalas med fastställda eller fastställbara belopp.

K2-regler

Ett företag som har euro som redovisningsvaluta ska enligt punkt 2.10 vid omräkning av gränsvärden i punkterna 2.4 (den så kallade 5 000 kr-regeln), 11.20 och 11.26 (undantag från nedskrivning av finansiell anläggningstillgång), 16.6 och 16.20 (undantag från redovisa åtaganden som avsättning) samt 19.8 och 19.21 (undantag från nedskrivning av andelar i koncernföretag och gemensamt styrt företag) använda den av Europeiska centralbanken fastställda växelkursen vid räkenskapsårets utgång.