Historiskt anskaffningsvärde på fastigheten

Jag är ekonomiansvarig för ett större aktiebolag. Vi har en fastighet i redovisningen som bekymrar mig lite nu när vi ska tillämpa K3 för första gången. Angående komponentavskrivning frågar jag mig hur man rent praktiskt ska kunna dela upp ett historiskt anskaffningsvärde. Vår fastighet köptes med en befintlig byggnad och vi har inga kopior på fakturorna från ursprungsbyggnationen. Hur ska man i ett sådant läge kunna dela upp anskaffningsvärdet för byggnaden på till exempel stomme, fönster och tak? Ska man göra uppskattningar?

Om man har en fastighet som ska delas upp i komponenter i och med övergången till K3 ska inte de historiska anskaffningsvärdena användas som fördelningsgrund. Det redovisade värdet på tillgången ska i stället delas upp på komponenter per tidpunken för övergång (se punkt 35.18 i BFNAR 2012:1). FAR har också skrivit ett uttalande på hur uppdelningen på komponenter i fastigheter kan hanteras praktiskt. Det heter RedU13 Övergång till komponentmetod – fastigheter, och går att hitta på www.far.se.

Periodisering i K2

Vi driver ett åkeriföretag och ska börja tillämpa K2. Jag har hört talas om några förenklingsregler när det gäller periodisering? Vad går de ut på?

I K2 (BFNAR 2008:1 Årsredovisning för mindre aktiebolag) finns det två frivilliga förenklingsregler när det gäller periodiseringar. Den första gäller återkommande utgifter. Den säger att om samma slag av utgift återkommer varje räkenskapsår får utgiften redovisas som en kostnad det räkenskapsår företaget normalt erhåller fakturan under förutsättning att utgiften antas variera högst 20 procent mellan åren och att varje räkenskapsår belastas med en årskostnad (förutom första året regeln tillämpas). Den andra gäller inkomster och utgifter som var för sig understiger 5.000 kr. Dessa behöver inte heller periodiseras.

Avskrivningstider i bostadsrättsföreningar

Jag sitter som ordförande i vår bostadsrättsförening och då jag även jobbar som ekonomi-chef förväntas jag kunna det här med avskrivningar, avsättningar och nyttjandeperioder och så vidare, men nu känner jag mig allt som oftast ganska ställd. Jag vet att det är progressiva avskrivningar som har kritiserats och jag vet att det är i samband med K2/K3. Utöver det känns det dock som om det är nya besked varje dag, och som om alla skyller på alla.

Situationen som beskrivs är aktuell för många relativt nya bostadsrättsföreningar, och gäller såväl nybyggda hus som ombildade hyresfastigheter. Här har praxis länge varit att skriva av byggnaderna progressivt, alltså med små avskrivningar i början av perioden och stora mot slutet. Då avskrivningstiden på byggnader ofta är 100 år innebär det att man i början kan skriva av byggnaden med någon enstaka promille av anskaffningsvärdet istället för med en procent som det skulle bli med en rak avskrivning. I oktober 2013 publicerade FAR en debattartikel där man tolkade de nya K2- och K3-reglerna så att progressiva avskrivningar inte längre skulle vara tillåtet. Med anledning av det menade man att de företag (bl.a. alla bostadsrättsföreningar) som skulle gå över till K2 eller K3 från januari 2014 skulle behöva byta avskrivningsmetod till linjär avskrivning. Samtidigt var man tydlig med att det är Bokföringsnämnden (BFN) som i första hand ansvarar för de här frågorna och debattartikeln var också en uppmaning till BFN att klargöra sin ståndpunkt.

Efter att frågan blev ”het” under vårvintern har flera stora byggbolag och förvaltare av bostadsrättsföreningar sagt att man inte delar FARs tolkning och att man avser att fortsätta redovisa som tidigare, alltså med progressiv avskrivning. FAR å sin sida har lämnat förslag till BFN att bostadsrättsföreningar tills vidare ska undantas från kravet att redovisa enligt K2 och K3 tills frågan är slutligt avgjord. BFN meddelade i februari att man kommer att lyssna på alla parter i frågan, men har inte i sak kommit med något uttalande eller någon ändring av reglerna.

Längre än så har vi till dags dato inte kommit. Första gången det blir verkligt skarpt läge är när årsredovisningarna för 2014 ska upprättas, alltså om ungefär ett år. Till dess ska det förhoppningsvis ha kommit ytterligare klarhet i frågan, antingen genom ett förtydligande från BFN eller genom annat klarläggande om vad som är god sed. Om inget av det händer skulle det teoretiskt sett kunna drivas till domstol för ett avgörande, men det förefaller mycket osannolikt – på ena eller andra viset kommer sannolikt en lösning till stånd innan dess. Hursomhelst visar debatten att man i bostadsrättsföreningar bör dokumentera sina överväganden kring val av avskrivningsmetod och den praktiska tillämpningen.

Anna Nord, David Nylund, Helena Eibertzon