Ett aktiebolag har haft allvarliga brister i bokföringen, bland annat med falska fakturor, under år för vilka revisorn ”av förbiseende” lämnat rena revisionsberättelser. Revisorsnämnden har funnit att revisorn, genom att godta uppgifter från företagsledaren och att inte anmärka på nämnda brister, avvikit från god revisionssed. (Varning.)
Bakgrund
Den förra tillsynsmyndigheten för revisorer, Kommerskollegium, erhöll från en skattemyndighet en underrättelse vari auktoriserade revisorn As arbetsinsatser i ett aktiebolag ifrågasattes. Ärendet har överförts till Revisorsnämnden (RN). Enligt övergångsbestämmelserna till revisorslagen ska detta ärende prövas enligt äldre bestämmelser, varvid de disciplinära påföljder som kan komma ifråga är varning eller upphävande av auktorisationen.
Skattemyndigheten har gjort revision i bolaget avseende räkenskapsåren 1989 och 1990. Därvid har framkommit allvarliga brister i bokföringen. Enligt skattemyndigheten har denna rekonstruerats i efterhand och A har upprättat boksluten för de aktuella åren. Falska fakturor har kostnadsförts med cirka 730 000 kr under räkenskapsåret 1989 och med nära 2 000 000 kr under räkenskapsåret 1990. Bolagets omsättning uppgick under de aktuella åren till 860 000 kr respektive 3 000 000 kr. På de falska fakturorna har angetts att de avsett maskininköp samt utförda arbeten. Vidare har under år 1990 inköp av en bil bokförts i bolaget med 450 000 kr och avskrivningar gjorts på denna i bokslutet med 135 000 kr. Av köpeavtalet framgår emellertid att bilen förvärvats av bolagets huvudaktieägare personligen. Denne är också enligt bilregistret ägare till bilen. A har för räkenskapsåren 1989 och 1990 lämnat revisionsberättelser utan anmärkning.
A har anfört att det, då han åtog sig revisionsuppdraget i bolaget under sommaren 1991, inte fanns bokslut för vare sig 1989 eller 1990. A fick utöva viss påtryckning för att sådana skulle upprättas. Hans egna insatser beträffande redovisningen inskränkte sig till att lämna råd och anvisningar inom ramen för vad han uppfattade som tillåtet ur jävssynpunkt. Av förbiseende upplyste han inte i revisionsberättelserna om att redovisningen inte hade varit ordnad under räkenskapsåren. Vid sin revision har A inte uppmärksammat eller ens misstänkt att det skulle ha funnits falska fakturor. Den granskning han gjort av bolagets fakturor har på sedvanligt sätt gjorts mot bokföringen, varvid bl.a. bedömning gjorts av att det inte rört sig om rörelsefrämmande kostnader. På As fråga varför några intäkter inte hade genererats med anledning av de maskiner som förvärvats enligt fakturorna, förklarade företagsledaren att bolaget förmedlade större fastigheter och objekt och att vissa intressenter hade särskilda önskemål om lokalerna. Detta kunde innebära behov av justeringar av lokalen som bolaget ombesörjde för att få till stånd en förmedlingsaffär. Provisionsersättningen som bolaget erhöll i samband med förmedlingen var så fördelaktig att den väl täckte de omkostnader som bolaget ådrog sig. Vad gäller bilinköpet har A en klar minnesbild av att bolagets företrädare inför bokslutet 1990 uppgav att bolaget hade förvärvat en bil. Han minns dock inte vilket underlag han själv tog del av. Han fann inte anledning att kontrollera ägarförhållandet med bilregistret.
RNs bedömning (plenum)
”A har hävdat att han inte biträtt bolaget med dess bokföring i sådan utsträckning att han överträtt gällande bestämmelser om jäv. RN konstaterar att vad som faktiskt förevarit inte kan klarläggas utan på denna punkt står uppgift mot uppgift. Ostridigt är emellertid att bolagets bokföring för 1989 och 1990 släpat efter och att boksluten upprättats först efter sommaren 1991. Bokföringen har därmed avvikit från bokföringslagen (1976:125) och god redovisningssed på ett sådant väsentligt sätt att A borde ha anmärkt på det i revisionsberättelsen för respektive år.
Vad härefter gäller de i rörelsen redovisade kostnaderna kan konstateras att de till övervägande del varit fingerade med falska fakturor som grund. A har noterat fakturorna och kontrollerat att de bokförts på ett till synes korrekt sätt. A har även tillfrågat företagsledaren varför kostnaderna inte genererat några intäkter. Han har härvid fått en förklaring av företagsledaren som han funnit godtagbar. Såvitt framkommit har A emellertid underlåtit att stickprovsvis kontrollera att de på fakturorna angivna tjänsterna och maskinerna verkligen förvärvats av bolaget och att de kommit till användning i rörelsen på sätt företagsledaren angett. A har vidare okritiskt godtagit en uppgift från företagsledaren att bolaget förvärvat en bil för 450 tkr. I årsredovisningen för 1990 har bolagets totala tillgångar redovisats med drygt 450 tkr. I detta belopp har bilen ingått med 315 tkr, efter avskrivning. Eftersom bilen enligt redovisningen utgjort bolagets enda väsentliga tillgång borde A vid revisionen ha kontrollerat att den verkligen tillhörde bolaget. Det har härvid inte varit tillräckligt att enbart förlita sig på en uppgift lämnad av bolagets företagsledare. Redan genom att ta del av köpekontraktet hade A uppmärksammats på att bilen inte förvärvats av bolaget.
Sammanfattningsvis har A vid utförandet av ifrågavarande revisionsuppdrag utan vidare kontrollåtgärder godtagit uppgifter lämnade av bolagets företagsledare som varit väsentliga för bedömningen av bolagets resultat och ställning. Han har vidare underlåtit att i revisionsberättelsen anmärka på att bolagets redovisning på ett allvarligt sätt avvikit från bokföringslagens krav. Genom sin passivitet har A på ett allvarligt sätt avvikit från god revisionssed vid fullgörandet av ifrågavarande revisionsuppdrag. A har därmed åsidosatt de plikter som åvilar honom som revisor.
Med stöd av 23 § andra stycket förordningen om auktorisation och godkännande av revisorer meddelar RN A varning.”
Kommentar
Av beslutet framgår att de falska fakturorna avsett väsentliga belopp i förhållande till bolagets omsättning. Likaså har köpesumman för bilen varit betydande i förhållande till bolagets totala tillgångar. RN ger uttryck för att poster av denna relativa storlek måste granskas, åtminstone stickprovsvis.
I FAR INFO har tidigare kommenterats fall då revisorer fått i uppdrag att mycket snabbt prestera en revisionsberättelse. Det har då varit fråga om aktiebolag som stått under likvidationshot på grund av dröjsmål med att sända årsredovisning jämte revisionsberättelse till Patent- och registreringsverket. RN har i flera sådana fall riktat kritik mot revisorerna för att de avgett revisionsberättelse utan att ha utfört någon egentlig granskning. I det nu aktuella fallet synes revisorn inte ha stått under sådan press och har utfört granskning, dock till synes inte i tillräcklig omfattning.
För det fall lång tid förflutit från räkenskapsårets utgång till att revisorn kunnat genomföra sin granskning, utgör detta inte skäl till att begränsa revisionsinsatsen. Om tidsutdräkten emellertid medför att vissa granskningsmoment inte kan utföras tillfredsställande eller helt omöjliggörs, ska detta framgå av revisionsberättelsen. Därvid ska anges att granskningen inte utförts enligt god revisionssed och skälet till detta samt den osäkerhet som därmed följer i revisorns bedömningar.
Henry Åkerlund